The Great Wargaming Survey 2025

Sista minuten påminnelse om att delta i den årliga undersökningen från Wargames Soldiers & Strategy Magazine. 😊

Jag tycker faktiskt att det är rätt kul att fylla i den här. 

Att sitta ner med en kopp kaffe och noga tänka igenom svaren. 

Ha en trevlig helg! 

https://gws2025.paperform.co/

Akvariefiskar - struntsnack

En sak som faktiskt var inne och populärt när jag var barn var akvariehobbyn. 

I vart och varannat hem så fanns det ett långt mycket större intresse än vad det kanske är idag för att ha ett akvarium med färgglada fiskar. 

Stora, små eller runda som var placerade på stabila möbler eller på ett specialbyggt stativ. Det riktigt lyxiga alternativet var ju de hem där akvariet var inbyggt i en vägg. 

Man kan så klart alltid undra över vad det är som gör att en speciell sak eller företeelse får sådana lyft och närmast kan betraktas som populärt och/eller inne att pyssla med? Det här var ju inget som direkt annonserades i serietidningar som andra populära saker och internet låg som ni vet långt fram i tiden. 

Kanske kunde det ha någonting att göra med att våra föräldrar hade haft fiskar som hobby när dom själva var barn och att dom nu ville föra vidare sitt intresse eller sin nostalgi till nästa generation? 

Mitt första minne, om det ens kan kallas för minne, är att vi hade något som fick benämningen mini-akvarium i hemmet. Som jag förstod det så var detta inte mycket större än en lunchbox och det beboddes av små fiskar som jag tror var Neontetras. 

Mitt första akvarium var annars ett avlångt kar på ca 56 liter. Tror att märket hette Marin. 

Det köptes som en överraskning till mig när jag fyllde 7 år och jag tror att det var som ett litet plåster på såret pga en flytt som jag troligtvis inte var så glad för (lämna alla kompisar och flytta till annan ort). 

Jag var fast! Att se alla dessa fina och färgglada fiskar mot en bakgrund bestående av Svärdsplantor, Cabomba och Vatten Wistaria, var fantastiskt! 

Vi köpte olika akvariefiskar och jag minns att vi hade 4 Sorgmanteltetra, 10 Neontetra, 2 Black Molly, 2 Platy, 2 röda Svärdbärare och 2 Scalare. Fråga mig inte hur jag minns detta men jag var verkligen fascinerad av akvariehobbyn och skulle så förbli under många år framåt. 

Grusen var lagom finkornig och vi köpte fina platta svarta stenar som vi placerade ut som en trappa i gruset. En liten mörkbrun trädrot placerades också ut som prydnad. 

På den här tiden så var biblioteken källan för att hitta information och det gällde självklart även för den här hobbyn. Otaliga böcker lånades och en del av dom var väl egentligen inte för barn eller nybörjare men bilderna brukade vara fina och det var kul att läsa på om de olika arterna och få en del viktiga skötselråd. 

Jag fick två böcker av min Farbror när jag fyllde år och jag läste dom sönder och samman och försökte efterleva allt som stod skrivet. Överhuvudtaget blev jag väldigt noggrann när det kom till fiskarna och deras trivsel. Städade, putsade, klippte bort gulnande blad och tvättade luftfiltret. 

Det första året stod akvariet i vårt vardagsrum men när vi (återigen) flyttade så fick jag ha det på mitt rum. 

Under de följande 10-15 åren så skulle jag pröva en rad olika konstellationer när det kom till fiskarter men oftast höll jag mig till att ha sällskapsakvarium dvs en mix av olika sorters fiskar. 

När jag bytte upp mig till ett ganska mycket större 250 liters kar testade jag med att enbart ha ciklider (munruvare). 

Intressant och kul att titta på även om jag tog bort alla växter till förmån för stenar och lerkrukor (!). 

I butikerna fanns det även en hel radda med kul utsmycknader som man kunde sänka ner i sitt akvarium. Dykare, skelett, skeppsvrak, skattkistor mm. 

Eftersom jag lärt mig att det inte alltid var så bra att utsätta fiskarna för saker av plast så lät jag bli även om jag som liten älskade att titta på alla fantasifulla saker som stod uppställda i zoo-butikerna. 

(Lånade bilder från webben). 

Idag så har jag inte längre något akvarium. 

Det sista karet som vi hade uppställt är sedan många år tillbaka sålt och på hemmaplan kan jag säga att det nog bara är jag som eventuellt skulle vilja skaffa ett nytt. 

Jag är dock faktiskt lite sugen även om det kräver en del skötsel. 

Får väl tjata be och böna så kanske det ändå kan gå vägen? Tyvärr finns det inte längre lika många zoobutiker som det gjorde på 70 och 80-talet så ska vi bara ”titta” på fiskarna i affären så blir det ingen spontan tripp utan ett mer planerat besök.

Får väl se hur det går med den saken. 

Hade ju varit attans fint med ett (giftfritt) skeppsvrak som Kuhliiålarna kunnat gömma sig i eller några snygga stenar som Pansarmalarna kan stirra runt bland samtidigt som Algätaren tar hand om det gröna på glasrutorna. 

Suck.. 

Ha en fortsatt bra sommar! 

Plasta-skit; rörlig orm 70/80-tal

Jösses, två månader sedan förra inlägget! 😬

Nåja, mycket har hänt sedan sist och jag har varit fullt upptagen, både i kropp och själ, med annat. 

Nu när våren äntligen är här så kanske inspirationen också kan börja blomma, vi får åtminstone hoppas på det.

När det väl funnits en lucka i schemat så har tiden till 99,9% vigts åt figurmålande och jag har även hunnit med två speldagar Bolt Action. 

Med den nya versionen av reglerna så behöver jag göra vissa förstärkningar till en del av mina gamla arméer vilket faktiskt bara känns kul. Finns så mycket fina modeller och figurer att måla upp och nu finns det dessutom större möjligheter till att få användning av allt. 

Nåja, dagens inlägg blir om en gammal leksak som jag inte kan ett dugg om. Den bara dök upp i mitt flöde och eftersom den var en sådan där sak som ”alla” under vissa år skaffade och lekte med men som nu är hopplöst bortglömd så passar den ju fint här inne. 

Nyproducerade ”wiggly” ormar från Fyndiq. 

Plastormarna på bilden består av lösa separata delar som tillsammans bildar en kedja. När du håller i bakänden av den samma och håller den rakt ut i luften från dig så ser det ut som att ormen slingrar sig. 

Otroligt enkel sak i den billigaste plast som går att uppbringa. Lekvärdet var väl så där och dess  popularitet var nog begränsat till ett par månader. 

Eftersom ormen gick att dela så gjorde man ju så klart det för att bygga korta ormar eller för att sätta samman den med delar från kompisarnas ormar för att på så sätt få extra långa och olikfärgade reptiler. När piggarna/fästena gick sönder, vilket var mer regel än undantag, så var det inte lika roligt längre. 

Lösa delar från min gamla gröna orm låg utspridda på flera olika ställen under många år framöver och så tror jag nästan att det var hos de flesta. 

Jag har ingen som helst aning om vad dessa rörliga ormar hette eller hade för benämning. Inte heller vilka fabrikat som fanns eller om det redan då var okänt. 

Dom finns än idag att köpa hos lågprishandlare på nätet men för oss som ev skulle kunna tänka oss ett köp så vill man ju ha en äkta vintage i giftig 70-tals plast och ingen nypressad 2020-tals modell i nästan lika giftig plast med falsk CE-märkning. 

Eftersom benämningen är okänd så verkar det löjligt svårt att hitta en äkta eller ens hitta info om dom. 

Är det så att du sitter på info om dom gamla ormarna och dess ursprung så skriv gärna en rad om det i kommentarsfältet. Har du en bild ur en gammal leksakskatalogen så hade det ju varit guld! 

Ha nu en fortsatt bra söndag och tack för att ni läser. 

Gott Nytt År (struntsnack)

Då det endast återstår några timmar av året 2024 så väljer jag att önska er alla ett riktigt gott 2025! 

Jag lär inte få så mycket tid över för att skriva mer det här året. 

Jag tittade ju lite nyfiket i spåkulan inför 2024 i det här inlägget och hur jag då trodde att mitt spelår skulle utveckla sig och nu har jag ju faktiskt ett facit på det. 

När det kommer till Bolt Action så hände det mycket det här året. Vi spelade sista partiet av 2nd edition och vi har hunnit ta de första stapplande stegen in i den nya 3e versionen av spelet. Jag har målat upp en del och mitt ”löfte” om att inte starta upp en ny armé höll jag. 

Här önskar jag att jag kunnat spela mer men livet har kommit emellan och det är bara att inse att dygnet inte har fler timmar. 

Eftersom jag är lite nördig så har jag skrivit upp vad jag målat till Bolt Action under 2024;

5 fordon (1 Higgins båt, 2 Franska och 2 Tyska stridsvagnar). 

5 objektivmarkörer.

3 kavallerister

7 Amerikaner

13 Afrika korps

1 Fallschirmsjäger Dak

13 Fallschirmsjäger vinter

2 Tyska spotters vinter

1 Medium mortar team Tysk early

1 MMG team Tysk early

1 Spotter Tysk early

1 Nco Tysk ”Steiner”

1 Commander Tysk early

1 byggnad för ökenlandskap. 

Mycket kompletteringar till befintliga arméer vilket på något sätt känns bättre än att påbörja något nytt. 

Nu kommer snart den nya arméboken till Tyskarna och förhandsinformation om motsvarande för USA har börjat läggas ut på diverse Facebookgrupper. 

Blir nog så att Bolt Action kommer ta det mesta av min uppmärksamhet även under 2025. :)

I främst början av 2024 så målade jag upp mycket till Legions Imperialis (epic). Jag hann även med ett par partier och spelet ÄR roligt. Återigen så tog Bolt Action över mer och mer av min uppmärksamhet och mot slutet av -24 så målade jag ingenting till Epic. 

Det jag trots allt fick klart är: 

62 baser i infanteristorlek. 

26 Fordon 

14 Dreadnoughts

1 Titan

4 byggnader

Jag köpte även ett par böcker till spelet (som jag givetvis inte använt mig av ännu). 

Här kan jag ju känna att Games Workshop har lite väl bråttom med sina nyhetssläpp! Man hinner inte med i den lavinen av saker och böcker som dom öst ur sig under 2024. Även om jag självklart är intresserad av spelet så kan jag bara köpa en bråkdel av deras stuff. Det blir nästan till en stressfaktor med alla nya regler och saker som kommer ut i en strid ström och som påverkar mitt tänk om hur jag ska bygga en armé. Att jag nästan ska bli tvungen att köpa modeller som jag inte gillar utseendet på bara för att det i princip blir ett tvång att ha dom för att kunna stå emot allt nytt som man kan möta på brädet. 

Just nu kan jag inte se att jag kommer köpa mycket till LI under 2025, men det har jag å andra sidan sagt förr. 

När det kommer till ett annat av mina gamla favoriter från förr så blev det inte heller så mycket gjort. 

Här skyller jag endast på tidsbrist för jag är faktiskt så otroligt glad över att ”gamla” Warhammer Fantasy Battles Old World är tillbaka! Att se att man återigen kan köpa figurer från förr, visserligen snordyra, gör mig riktigt glad! 

Det enda som jag möjligtvis är besviken över är att GW fick för sig att ändra på storlekarna på figurernas baser vilket mest känns som trams. Jag tänker inte ens ge mig in i diskussionen för den är redan uttjatad men för egen del så tycker jag att det var en onödig förändring. Visst med större figurer så blir det lite väl trångt i enheterna men det borde ändå gå att lösa på annat sätt. Nu finns det som tur är en uppsjö av moving trays och adaptrar för att ”förstora” de äldre baserna men det har jag för egen del inte prövat ännu. Jag vill ju kunna använda mina gubbar även till de äldre versionerna av spelet och jag tänker definitivt inte ändra på de gamla vintagepjäserna som jag redan har. 

Det blev inget uppmålat till Old World det här året men jag köpte den nya regelboken samt tilläggsböckerna Ravening Hordes och Forces of Fantasy. 

I övrigt så doppade jag tårna i Perry Miniatures American civil War där jag ju lyckades måla upp en liten styrka med Nordstatare. 

Det ser inte så mycket ut men när jag kollar vad jag målade klart så blev det ändå en del; 

1 kanon plus 4 crew. 

6 kavallerister. 

21 infanterister. 

Här hoppas jag att jag får tillbaka samma lust och målar upp en motsvarande liten armé för Sydstatarna. 

Jag har figurerna så det är egentligen ”bara” ork och tid som behövs. 😊

Som det är just nu så ser det tyvärr ut som att jag inte kommer ha riktigt lika mycket tid över för mina hobbies under 2025. 

Det riktiga livet pockar på min uppmärksamhet och jag har en del nya saker som jag behöver ha fokus på. 

Vi får helt enkelt se hur det utvecklar sig under året. 

Nu ska vi först fira nyår! God mat och kanske något gott i glasen. 🍾 

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År! 

Böcker - Spöktimmen 1971

Det här blir nästan mer av en minnesanteckning för min egen skull än ett faktatyngt (som om det någonsin hänt här inne) om en bok som plötsligt dök upp för mitt inre. 

Spöktimmen - Berättelser och fakta, en antologi av Barbro Werkmäster från 1971. 

Omslagsbilden är gjord av fantastiska Hans Arnold.

Som barn har jag säkert lånat den här boken 100 gånger på biblioteket. Älskade allt med den. Historierna, omslaget och bokens tyngd (!). 

Skulle varit roligt att kunna lägga vantarna på ex nu när jag är vuxen men det verkar inte helt lätt. 

När jag söker på författaren + boktitel så dyker det upp en senare utgivning men med ett annat omslag. 

Även om det nyare (1985) bokomslaget också ser spännande ut så är det ju inte Hans Arnold. 

Nåväl, det finns mycket som man vill ha men vissa saker går kanske inte att skaffa hur enkelt som helst. 

Får nöja mig med att titta på de få bilder som jag kunnat få fram på boken och där samtliga ser ut att vara just biblioteksböcker som är inbundna på det lite speciella sättet. 

Nu närmar det sig jul och man vet ju aldrig vad som dyker upp under granen. 

Får jag en sådan här bok att roa mig med så slipper jag kanske att följa med på årets julotta… 

Ha nu en bra dag allihopa! 

Struntsnack - En liten saga inspirerad av verkliga händelser

Vår Chef och tillika bolagets ägare kom som sista deltagare in i konferansrummet på det sedan länge inplanerade personalmötet.

Alla utom Jonas och Anna var på plats då detta gifta par befann sig på resande fot någonstans i Europa.

När chefen äntrade rummet så tystnade sorlet från de 10 som strax innan suttit och småtjattrat om den arbetsdag som nyss avslutats. Det var tisdag och klockan var 17:15. 

Butikslokalen där vi jobbade med att sälja produkter till företag var nersläckt och enbart lager och konferansrum var upptänt. 

Chefen Herbert, som passerat 55 i ålder, satte inte sig ner vid konferansbordet utan blev stående nära dörren. Han log, ja nästan flinade mot oss vilket fick hans välansade skägg att sträckas ännu högre upp mot det grå hårfästet. 

Han hade händerna i fickorna och inväntade tystnaden. Han verkade den här kvällen vara väldigt lugn och avslappnad. Herbert var visserligen ingen röd person som brukade stressa upp sin omgivning, tvärtom, han hade en mycket lugn, trygg och trevlig personlighet. 

Så tog han slutligen till orda:

-Idag har jag sålt företaget.

Han log lite mer och och verkade verkligen studera vår reaktion och hur vi såg ut där vi satt med gapande munnar samt den totala tystnad som rådde.

Frågorna som bubblade upp från oss var många.

Varför?

Företaget gick ju riktigt bra och kunderna strömmade bokstavligen till butiken för att handla av oss.

Ordertelefonen gick varm och det hade investerats i bla nya firmabilar och bättre datorer. 

Någon fick tårar i ögonen och chocken var påtaglig.

Vad skulle nu hända? Blir vi alla arbetslösa? Varför detta hemlighetsmakeri? Vem har ni sålt till?

Oron spred sig bland de anställda. 

Efter en stund smög sig sakta känslan av att blivit lurade över oss.

Samtliga av oss anställda jobbade betydligt mer än vad som förväntades av oss.

Vi trivdes ihop och personalen skötte emellanåt företaget i princip på egen hand.  

Många hade flera års erfarenhet från liknande verksamheter och kunskapsnivån var nästan löjligt hög. 

Personalen skötte saker som kanske egentligen skulle legat på någon av chefernas bord men det var bara så det var, alla tog ansvar. 

Vi trivdes på vår arbetsplats och vi var väldigt uppskattade av våra chefer. 

Personalen var även flitiga ambassadörer för företaget och antalet kunder och konton som öppnats tack vare de anställdas flitighet var otaliga något som också gjorde att det inte behövdes speciellt mycket övrig marknadsföring., kunderna sökte upp oss ändå. 

Vi var inom vår bransch det näst största företaget i Sverige, vilket faktiskt var imponerande.  

Om nu företaget skulle säljas, varför hade inte personalen fått ett förslag om att ta över?

Det låter kanske som en märklig fråga men kunskapen fanns där och dom flesta av oss såg nog firman lite som "vårt" företag även om det givetvis inte var så.

Kanske kunde vi gått ihop och köpt det? 

Men frågan ställdes aldrig och nu var det för sent. 

Den nya VD:n stod bokstavligen redan i kulisserna och nu tog han ett kliv över tröskeln till konferansrummet. Han såg om möjligt ännu gladare ut än Herbert hade gjort några minuter tidigare. 

Han var en rund man i 60-års åldern och han var prydligt klädd i kavaj och vit skjorta.

Innan han började prata så slog han ihop händerna och smorde dom i varandra så som de flesta av oss gör när vi tvättar våra händer. 

Vi kan kalla honom Åge. 

Åge förklarade glatt hur uppspelt han var över sitt nyförvärv och vilken stolthet han kände nu när han kunde addera vårt, inom branschen, kända butiksnamn till sitt stall av betydligt mindre butiker.

Ord som flaggskepp och stjärnspelare användes. 

Framförallt skulle personalen inte vara oroliga över sina jobb. 

- Ni kan vara lugna, ingenting ska förändras.       

Åge var VD för ett företag i Stockholm som nu alltså visade sig vara köpare. 

Dom hade ett liknande upplägg som vårt företag men var givetvis mycket större med hundratals anställda och ett stort centrallager där alla varor nu skulle plockas och skickas från.

Sortiment var mindre än vårt lokala och inte alls lika välsorterat. Lite torftigt skulle man nog kunna påstå men då är jag kanske lite väl taskig.

Det nya stora företaget hade redan ett antal butiker i Stockholmsområdet så vår butik skulle komma att ingå i en redan befintlig butikskedja. Order och leveranser till kunder skulle ske centralt likaså allt som personalfrågor, ekonomi och inköp. 

Prisbilden ut till kund var betydligt högre än den prisbild som vi hade haft inom vårt lokala och i sammanhanget mindre företag. 

Det nya sortimentet bestod även av ett stort utbud av "own brands" dvs billiga artiklar som tillverkades i Kina istället för i Sverige eller något annat Europeiskt land och som ofta fick det nya företagets logga tryckt på omslaget.

Kinasortimentet importerades i bulk och sakerna var många gånger undermåliga i kvalite.    

De etablerade fabrikaten fanns också där men till ett prispålägg som fick oss att häpna. 

Kan man verkligen lägga en vinstmarginal på 80% på en artikel utan att försäljningen påverkas negativt?! 

Överhuvudtaget såg vi en marginal i det nya sortimentet som vi aldrig tidigare sett någonstans tidigare. 

Att lägga på 80-90% på inköpspriserna var inget konstigt alls inom det nya stora och mäktiga företaget. 

För att locka till sig andra storföretag och tom myndigheter och statliga bolag så lämnades det ut offerter med löfte om rabattsatser på 40-87% och många gånger sattes det fasta avtalspriser som låg under inköpspriset, något som privatpersoner och mindre företag naturligtvis på sikt fick betala.

Av deras "ingenting ska förändras" blev det ungefär så här: 

Försäljningen störtdök. 

Sortimentet blev mindre och smalare. 

Priserna ökade rejält.

Lokalen byggdes om och av de ursprungliga 2000 kvm blev det 1000 kvm men ganska snart förvandlades ca 300 av dessa till "förvaringsutrymme".

Den lokala anknytningen med egna budbilar, inköpare och produkter försvann helt.

I princip inga extravaror i lager.

En del kunder har rabattsatser på närmre 90% medan de mindre företagen och privatkunder inte har någon rabatt alls.

Minskat kundantal, lägre snittkvitto.

Av 12 anställda återstår det idag 1 på heltid och en på 80%.  

Villkoren för de anställda försämrades drastiskt och arbetstiderna blev sämre.

En rejäl hyvling av samtliga heltidsanställdas anställningskontrakt för de butiksanställda (ej butikschef). 

I december 2024 läggs butiken slutligen ned.

Som en äppelskrutt så kastas det som är kvar av det gamla företaget på avskrädeshögen och dess historia glöms snart bort. I det långa loppet blev det en förlustaffär för Åge och de andra. Dom såg något som var bra och som dom ville ha. Sen skulle dom sköta det på sitt sätt utan att varken lyssna eller åtminstone försöka vara lite lyhörda och när det väl barkade utför med försäljning och kunder, ”löste” man det genom att skära ner på personal, försämra villkor för både kunder och samarbetspartners samt höja priserna. 

Jag hoppas självklart att både Herbert och Åge mår bra idag.

Att dom har hälsan med sig och har kvar sitt glada humör.

Båda är nu pensionärer. 

Jag hoppas också att dom är nöjda över hur saker och ting utvecklade sig. 

Är dom inte det så är ju ovanstående saga faktiskt bara rent ut sagt förskräcklig.

Tyvärr så är den inte unik på något sätt och vad värre är, så är den helt sann. 

Ber om ursäkt för den dystra tonen i dagens inlägg. 

Alla sagor har ju två sidor och jag väljer ju så klart att återge den ur ”mitt” perspektiv. Hade vi tagit den ur storföretagets synvinkel så hade den nog blivit kortare, utan persongalleri och med mer siffror. 

Som att läsa Mio min Mio ur Riddar Katos perspektiv. 

Varför har han ett hjärta av sten? Varför gillar han inte människor osv. 

Nästa inlägg återgår vi till något som är kul igen. 

Det lovar jag. 

Ha en bra tredje advent! 

  

 

 

   

Figurspel - Ännu mera struntsnack - Bolt Action

Första inlägget för maj månad blir alltså en post bestående mestadels av snicksnack kombinerat med struntsnack. 

Dock håller jag mig till området figurspel då det är det som jag känner att jag själv brinner allra mest för just för stunden. 

Nyligen så avslöjades det att Bolt Action 3rd edition blir verklighet. Vi har inom vår spelgrupp diskuterat om det verkligen behövdes men faktum är att det ska bli riktigt skönt att få alla ändringar och FAQ på pränt och dessutom samlade i en ny skinande regelbok. 

Release blir under september 2024 och redan nu kan ni lägga in intresseanmälan till exempelvis Dahlborg’s Battles. 

Vi spelade faktiskt ett parti 2nd i helgen som gick och som det ser ut just nu så blev det därmed kanske det allra sista partiet av den versionen av reglerna. Tiden går fort och med en sommar framför oss samt alla måsten plus andra spel så är det just nu mest troligt att nästa parti BA blir med den nya regelboken.

Vi bestämde att vi då kommer koncentrera oss på ökenkrig och förbereder därmed våra styrkor för sådana scenarion. För min del blir det till att ta fram alla ljusbruna och sandfärgade flaskor med färg och börja måla gamla gubbs som legat på is i någon gammal kartong.

Min snälla vän Peter gav mig för några år sedan en ask med Perry Miniatures DaK i plast som han påbörjat men sedan tröttnat på. Det kändes riktigt bra att kunna ta fram den asken nu och se vad man kan bygga ihop med hjälp av innehållet i den. 

Jag kommer till en början komplettera de infanterienheter som jag målade upp till vårt projekt 500 poäng 2018. De enheter som då bestod av endast 6 man kommer få nytillskott av gubbar beväpnade med gevär. 

Som dom nämnde i den utmärkta podden Ghost army/Cast dice att en sak kan det aldrig bli fel att måla upp extra av; infanterister med gevär. 

Ska bli riktigt kul att återigen måla lite DaK.

Givetvis så kommer man nästan direkt på sig själv med att kolla in nya figurer och fordon att köpa istället för att faktiskt måla upp det som man redan har liggande i sina gömmor men tror att 99,9% av alla figurspelare fungerar på ungefär samma sätt.

Har ett (av tre) ökenhus i plast från Renedra kvar att måla upp så ska även försöka avsluta även det projektet. För övrigt ett fantastiskt bra och prisvärt kit om man önskar fylla ut sitt ökenbord med lite byggnader. Får göra en egen post om det setet lite längre fram.   

Nu väntar dock en dag med ”måsten” så istället för hobbypyssel så blir det städning och andra ”roligheter”. 

Ni får ha en fortsatt bra helg! 

Edit: Release för Bolt Action v3 ser just nu ut att bli den 28:e september 2024. 

  

  

Rosa Elefanter - iskuber av plast 80-tal

Tvära kast på bloggen. Det här är ju varken häftiga spelfigurer eller tuffa actionfigurer utan ännu en sådan där liten och nästan bortglömd sak från det förflutna. Den här filuren hittade fram häromdagen och det inte bara liknar en elefant, det ÄR en elefant, en rosa dessutom. 

Jag tror att dom här var tämligen vanliga i mitten av 80-talet. Det fanns inte speciellt många i en förpackning, kanske 4-6 stycken, och jag minns att dom såldes i vanliga varuhus. Det är ju ganska självklart vad dom här skulle användas till så det känns ganska onödigt att förklara men att dom var ämnade för vuxendrinkar råder det ju ingen tvekan om.

Den här gynnaren som för övrigt hittades i en låda med leksaksdjur av plast har sedan länge tömts på sitt vatten. Hans snabel har fått en ny form vilket förmodligen fixats med hjälp av ett barn och dess framtänder. 

Dom här rosa elefanterna ska ju inte föreställa de som var med i Fem myror är fler än fyra elefanter utan snarare den klassiska humorbilden av sådant som stupfulla människor ibland kunde tyckas se vandra runt och/eller höras stampa runt i hemmet dagen efter dom hällt i sig några drinkar. 

Numera är det ju inget ovanligt alls med iskuber av plast. 

Färglada kuber, kaktusar, frukter, sno**ar, fordon, dödskallar mm. 

Rosa elefanter av klassiskt snitt har jag dock inte sett på länge. Faktum är att jag hade helt glömt bort dom och därför får dom nu en helt egen post här på bloggen. 

Vi vurmar ju faktiskt lite extra för sådana här hopplöst bortglömda saker som har haft sin kvart i solljuset men som sen mest troligast hamnade på soptippen. 

Ha en trevlig helg och ta det lugnt med drickan! 

Struntsnack - Mitt 2024 i figurspelandets tecken

2024 ser onekligen ut att bli ett spännande år för mitt figurspelshobbande. 

Med mer än vad man skulle kunna kalla en liten blinkning åt det gamla så gör Games Workshop just nu verkligen allt för att fånga in en sådan som mig i sina nät. Med nyligen nyförlösta Legions Imperialis (Epic) och nu kommande Warhammer The Old World (Fantasy battles) så verka GW (inte Persson) nu vara på jakt efter oss gammelgäddor som de sista åren slunkit igenom bolagets annars så finmaskiga garn som lagts ut i våra hobbyvatten. 

Visst har dom försökt tidigare med saker som exempelvis Necromunda och Dreadfleet (Manowar) men där känns det nästan mer som försök eller snygga men halvhjärtade tester för att se om vi finns kvar någonstans därute eller kanske mer för att få in snabba pengar för att sedan lägga ner projektet och satsa slantarna på ännu mera 40k. 

Den här gången känns det annorlunda. Jag kan givetvis ha fel i det och kanske tro på det ännu mer då jag möjligtvis har de nostalgiska glasögon på mig men det känns ändå mer som seriösa satsningar än vad jag upplevt de sista åren. 

För egen del vet jag i skrivande stund inte om dom lyckas få mig på kroken den här gången heller men jag är sjukt nyfiken på ovan nämnda Legions samt kommande Old World. Jag VILL att detta ska bli lyckat nu när GW äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Jag vill att det blir lika populärt så som det var på 90-talet när jag själv spelade som mest Warhammer fantasy samt Epic. Då fanns det tre flaggskepp att läsa om i varje nummer av White Dwarf; WFB, 40k och Epic. 

Allt kändes rätt och kompisarna spelade, oftast, allt. 

För att det inte ska bli ännu en satsning som sen läggs ner så känner jag konstigt nog nästan en plikt att köpa någon av produkterna. Jag menar jag kan ju inte sitta och gnälla om att GW numera bara satsar på 40k och att dom gjorde fel som lade ner vissa spel om jag sedan, när dom väl försöker återställa det som JAG tycker dom gjorde fel, visar dom att det här är är efterlängtat och rätt väg att gå. 

Missförstå mig inte, jag känner till historien bakom GW:s ekonomi och de beslut dom kände sig tvungna att ta för att på så sätt föra sitt företag framåt och komma ut på andra sidan som ett mycket framgångsrikt företag.

40k är deras guldkalv och visst tusan har dom lyckats med sina satsningar oavsett vad jag som konsument och flerårig kund tycker om saken. Deras fokus har i huvudsak riktats mot en något yngre publik som vill ha coola pjäser och snabba spel. Allt som dom kunnat ändra på har också ändrats, skruvats, förvanskats och i deras ögon förbättrats. Många av mina jämnåriga kamrater som är födda på 60, 70 och 80-talen har ändå hängt med i 40k världen och plikttroget köpt de senaste versionen av reglerna, nya större pjäser, större byggnader, förändrat beväpningen på sina figurer, ändrat sina färdigmålade arméer och verkligen spelat 40k på snyggt uppställda spelbord så GW har ju i ärlighetens namn definitivt inte tappat alla oss lite äldre spelare. 

Därför känns det just nu lite extra spännande att GW även satsar på andra före detta ”stora” spel som dom så hastigt avlivade för ganska många år sedan. Att dom blandar upp sitt sortiment och utbud med mer än 40k. Att dom återigen gör det lönt för en sådan som mig att besöka en spelbutik och att läsa GW:s nyhetsbrev. 

För jag är en sådan där gammal stöt som tröttnade på 40k. Inte så mycket på själva spelet utan på GW:s ständiga förändringar/förbättringar/försämringar av det. 

Jag tröttnade och sökte mig till nya vatten vilket inte heller verkar vara en helt ovanligt historia för gamla 40k-veteraner.  

Jag har stött på många spelare som gått över till andra spelsystem och andra tillverkare av samma anledning. Framförallt Historiska spel verkar locka över många av oss. Om det är en ålderssak eller om det handlar om ett i grunden stort intresse för historia vet jag inte men kanske är det en kombination. Flames of War, Bolt Action, Chain of Command, Black Powder etc har blivit relativt vanligt förekommande och omtyckta figurspel och säljs dessutom till en helt annan prisbild än den som Games Workshop verkar se sig tvungna att ta för sina tillbehör. 

Därför är det nästan så att jag blir förvånad på min egen reaktion när jag själv känner ett så starkt behov av att skaffa mig dessa senaste nysläpp från GW att jag till och med förhandsbokar (!) reglerna. 

Kanske är det en naiv övertro på att detta ska bli bra och underhållande spel eller så är det nyfikenheten tillsammans med nostalgin som tar ett fatalt grepp över mig. 

Jag lutar mig åt att nyfikenhet just nu är det som är den starkaste dragningskraften hos mig själv men jag skulle tro att GW mycket skickligt istället spelar på de nostalgiska strängarna för att jag och många med mig återigen ska dansa efter deras pipa. 

Blir det lika bra som det var på 90-talet så kommer jag dansa som fan själv. Blir det ännu fler dammsamlare så blir det nog det sista kvittot på att ”jag är för gammal för den här skiten” och istället ägnar mig fullt ut åt spel som faktiskt fungerar, är roliga och inte fullständigt ruinerar min ekonomi, som exempelvis Bolt Action. 

2024 ska som sagt bli ett spännande år inom hobbyn och jag tänker mig att det blir ungefär så här:

Bolt Action är fortfarande det absolut bästa figurspel som jag någonsin pysslat med. 

Min förhoppning är att jag ska fortsätta måla figurer, terräng och byggnader under 2024 liksom att fortsätta spela partier med mina vänner. 

Det här spelsystemet släpper jag inte i första taget. 

Däremot kan jag inte se mig själv starta något nytt arméprojekt det här året. Jag har pjäser att spela med och det får räcka med att förstärka vissa delar av mina styrkor. 

Legions Imperialis:

Ett speldatum för att pröva reglerna är inbokat och jag har (faktiskt) införskaffat en grundbox. 

Synd att dom gjort det till ett Horus Heresy-spel då det hade varit roligt med lite andra factions så som Orks, men man kan inte få allt, eller hur? 

Har börjat måla Space Marines men det kommer ta lång tid innan jag har en spelbar armé. 

Kommer även att skynda långsamt med Legions imperialis. 

Dels för att jag inte har så mycket tid till att måla och dels för att sakerna är slutsålda överallt samt för det i mina ögon ganska höga priset på tillbehören. 

Ska åtminstone bli kul att testa det och äntligen får jag möjlighet att lira Epic igen. 

Warhammer The Old World:

Är rejält sugen på Fantasy Battles igen. 

Har förbokat en regelbok och har vänner som är lite nyfikna på det.

Kommer troligftvis inte att köpa så mycket nytt utan främst använda mig av det som jag redan har efter alla år som WFB-spelare.

Känner till allt om förändringarna på baserna men försöker nog använda någon typ av movement trays för att det ska fungera ihop med templates och dylikt.

Får väl se hur mycket energi som jag orkar lägga på det men jag ska åtminstone ge det en rejäl chans.

Annars finns det ju alltid kvar 4:th edition, eller hur? ;) 

Tack för att ni tog er tid att läsa.   

Bilfärja i plast - struntsnack

God fortsättning! 

Årets första inlägg blir en snabb koll i backspegeln på ännu en sådan där sak som jag själv minns från barndomen men som jag som vuxen inte kunnat ringa in och identifiera med namn, tillverkare eller för den delen med hjälp av speciellt många bilder. 

Mest troligen så handlar det bara om en billig marknadsleksak som förmodligen tillverkats i Hong Kong och inte kostade särskilt många kronor. 

Jag misstänker att det dessutom finns ett antal olika versioner och varianter på samma tema. 

Bilfärjan som jag tänker på var däremot en ganska vanligt förekommande plastleksak och var mycket (mycket) enkel i sitt utförande; tunn plast i olikfärgade delar och med ett antal lika enkla småbilar som rullade ombord på ena sidan och av på den andra. 

Jag behöver väl inte säga att det här var en perfekt sak att ta med sig i badkaret där färjan med mindre bra färdigheter hos sin personal skulle försöka ta sig i land utan att sjunka, välta eller helt tappa sin last. 

Ibland blev det också en smått förvirrad tur rakt in bland det som kunde te sig som dimmor och isberg men som egentligen var badskum som flöt runt i det varma vattnet. Hade båten verklig otur körde den rakt in under ett vattenfall där nytt hett vatten pumpades rakt ut i havet och fullständigt dränkte eller sköljde bilarna rakt över färjans relingar.  

Jag har försökt hittat mer info om dessa färjor av plast men helt gått bet på det. Den enda ledtråden jag i nuläget har är den här rutan som är saxad ur en katalog som bifogats i kulturskriften Kalle Anka & Co 1983. 

Mitt första minne av lekar med dylika bilfärjor var redan på 70-talet så misstänker att det fanns flera olika versioner av samma leksak under många år. 

Om någon vet mer och har lust att dela med sig av detta så skriv gärna en rad. 🙂

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Bolt Action - Bilder från spelning samt struntsnack

Har den senaste tiden pysslat en hel del med favoritspelet Bolt Action och känslan just nu är att jag aldrig någonsin kommer tröttna på det. 

Jag blev introducerad för det 2015 av en av mina äldsta spelkamrater. Då hade jag redan både sett och hört talas om spelet men inte tagit steget fullt ut. Jag minns att jag kollade in Warlord Games hemsida, Tittade på bilder på figurer och läste deras "What you need" -guide. Både hemsida och guide ser något annorlunda ut idag men följer ni länkarna ovan så får ni en något sånär bra bild av vad jag menar.     

Med Bolt Action har jag verkligen hittat ett spelsystem som är både roligt, intressant, spännande och utmanande. 

När jag väl hade spelat mitt första parti så kände jag direkt att det här var något för mig. Det var enkelt att lära sig och framför allt så var det kul. 2015 hade jag sakta kommit in i något av en dvala gällande mitt figurspelande och målande. Visst, min bild av att inte måla så "mycket" är kanske inte riktigt rättvis. Jag gjorde fortfarande klart lite spridda skurar av Flames of War och även saker till Warhammer men det fanns väl egentligen ingen riktig plan med det hela. I ren spelväg blev det endast några få partier 40k som jag visserligen uppskattade väldigt mycket men pga tidsbrist hann jag inte med när spelet ännu en gång ändrade upplaga. 

Sen är man ju ibland på lite olika platser i livet och alla måsten och ansvar tar mer och mer över hobbies och de intressen som av andra kan ses som lite ego. 

Jag behövdes helt enkelt på andra ställen än just vid målar och spelbordet och då blev det heller ingen tid för att fördjupa mig i nya 40k eller spela FoW.  

När jag väl hittat Bolt Action så förändrades den biten ganska rejält.

Det blev enklare att klämma in ett litet spelparti här och där och man behövde inte massor av saker för att kunna spela.  

Förutom att det var ett förbaskat bra spel som gav mersmak så fanns det så många olika arméer att välja på, ett angenämnt bekymmer som jag funderade ganska länge och väl över. 

Man ville i princip ha "allt". 

Något annat som slog mig var prisbilden på både regelbok och figurer. Utan att gå till överdrift så kunde man här sätta samman en basic armé för en relativt liten peng. 

En grundask innehöll ca 30 plastfigurer och med en sådan gick det att bygga de "måsten" som behövs för att sätta en styrka på bordet; 1 HQ (innehållande 1-3 figurer) och två infanterienheter (ca 10 man/squad). 

Då blev det ändå figgar kvar att bygga någon "specialare" med typ ett Sniper-team, en Medic och så vidare. 

Så här 8 år senare så kan jag bara konstatera att Bolt Action blev  räddningen för mitt figurspelshobbande. 

Idag har jag lyckats få ihop klart spelbara armeer till flera olika länder och jag kan därför slappna av i mitt målande och kanske koncentrera mig på ett fordon som jag gillar utseendet på men som jag kanske inte direkt "behöver" för att spela.   

Om du själv har lust att komma igång med spelet eller åminstone är nyfiken på det så ta en titt i Facebook-gruppen Bolt Action Sverige där du lätt kan få svar på de flesta funderingar. 

Om du undrar över inköpsställen så har jag gjort en liten "guide" över Svenska återförsäljare.

Slutligen så kommer här några random bilder från senaste partiet som jag speladfe. 

Visserligen förlust för min sida men det var jämt och spännande in i det sista.

Precis så som jag vill ha det. 

Ha en bra kväll och tack för att ni läser! 

 

  

  

Mysteriet med den märkliga djuphavsdykaren - 1970 talet

Idag tänkte jag ta tag i ännu ett av dom där mystiska leksakerna som jag hade som barn och som jag har små små minnesbilder av men egentligen inte mycket mer än så. 

Den här gången fanns eller t.o.m. finns det kvar några ledtrådar i form av några smådelar som överlevt alla lekar under de år som jag och vännerna lekte som mest med actionfigurer. 

Vad är det då som vi letar efter? 

Om ni först tittar på bilden nedan och försöker zooma in på dykaren i mitten av bilden så ser vi alla vad det är som jag söker mer info om.

Bilden är inte speciellt bra då den är norpad från en annons på Tradera där någon sålde en leksakskatalog från 1971. 

Det handlar alltså om en dykarfigur som såldes i en förpackning komplett med all sin utrustning. 

Figuren bör vara ungefär 20cm hög och påminner starkt till utseendet om en Action Man. 

Det är också det som är bekymret när jag frågar runt om någon minns det som jag minns att i princip ”alla” svarar Action Man, Action Team eller GI Joe. 

Det är å andra sidan inte så konstigt eftersom samtliga av de distributörerna också sålde en djuphavsdykare, komplett, i låda i liknande färg och med liknande utrustning och funktion. 

Hade svaret på gåtan varit så enkelt så hade den här posten aldrig blivit till. Setet till Action Man och hans kusiner finns väl dokumenterade både på nätet och i pappersform. 

Redan nu kan vi alltså stryka den enkla vägen och gå vidare till själva huvudfrågan; vad är det som jag söker? 

Ledtråd 1 plockat ur mitt minne: 

Själva hjälmen är i mörk guldfärg och luckan framför ansiktet är öppningsbar. 

Skorna är av bly och ganska tunga. 

Jag vill ha det till att slangarna var av svart blank gummi. 

Bältet är svart med vikter av bly för att hjälpa figuren att stanna under vatten. 

Jag har ett svagt minne av en kniv med tänder som påminner om Action Mans. 

Supervagt minne av att själva figuren var väldigt blek. 

Själva gubben försvann otroligt tidigt ur mitt liv. 

Troligtvis var det dålig kvalite på den och den hamnade på sopberget. 

Hjälmen, blyskorna, bältet, slangen samt benfodralet för kniven fanns kvar länge i min låda med Big Jim-saker så dom har jag ett bättre minne av. 

Jag är helt införstådd med att det till 99% handlar om en billig så kallad Kina-kopia som troligtvis är märkt med klassiska ”Made in Hong Kong”. 

Den här dykaren kommer från ett företag som heter Red Box och den är i princip identiskt med den som jag minns från min barndom.

Dock är hjälmen här silverfärgad medans min var i guld.

I övrigt så är funktionen identisk. 

Den här versionen kommer också från Red Box och här stämmer färgerna mycket bättre. Dock är slangarna röda vilket jag inte alls minns att mina var. 

Om vi återgår till den dykare som syns i bilden som är från en leksakskatalog så är den spot on.

Samtliga färger stämmer.

Det står att den kommer från "Eber" vilket kan vara Eber Toys som i många år låg i Malmö. 

Som jag uppfattar det så är Eber mer en distributör än en leksakstillverkare. Dock kan det ju vara så att Eber använde andra eller t.o.m. egna förpackningar? Jag har sett några sådana versioner men om det även gäller för dykaren har jag så klart ingen aning om.  

Jag får helt enkelt lämna mysteriet här. 

Jag återkommer med mer fakta om jag nu skulle hitta något som är intressant vill säga. 

Om någon av er läsare vet mer så får ni gärna skriva en rad eller två om det i kommentarsfältet. 

Tack för att ni läser och ha en bra dag! 

  

Tamiya-kataloger 1990-talet

Nu har det gått ett tag sedan som jag skrev här på bloggen. 

Inte för att jag inte har något att skriva om utan för att tiden helt enkelt inte räcker till.

Får helt enkelt försöka skärpa mig! 😊

Idag hittade jag mina gamla kataloger från Tamiya. 

Dom är samtliga från 90-talet och på den tiden fullkomligt älskade jag att bläddra i dom. 

Bladen i dom är kraftiga och dom känns verkligt lyxiga för att vara en reklamkatalog. Visserligen fick man köpa dom men prislappen kändes mest symboliskt.

Det absolut bästa var så klart uppslaget som alltid innehöll några fantastiskt fina dioraman.

Jag kunde bara inte förstå hur någon kunde måla och bygga så enormt detaljerade fordon och miljöer.

Vid ett tillfälle försökte jag göra ett eget diorama men minns att jag avslutade det redan när jag lagt en grund av väggspackel på en platta och sedan försökt göra hjulspår efter en Kubelwagen i det vilket inte alls/naturligtvis inte kom att påminna om några av Tamiyas skapelser. 

På den här tiden köpte jag fortfarande ”vanliga” byggmodeller och när jag sen upptäckte märket Tamiya så blev dom snabbt mitt nfavoritfabrikat. Jag handlade dom flesta av byggsatserna i en välsorterad leksaksbutik i Lund som hade ett väldigt bra sortiment inom hobbyn. Det mesta målade jag med Humbrolfärger för jag hade ännu inte börjat med figurspel och upptäckt de vattenbaserade färgernas underbara värld. 

Många av mina dåtida fordon finns faktiskt kvar än idag men dom har tappat delar och är i ärlighetens namn kanske inte så mycket att titta på. 

När jag idag bläddrar igenom mina gamla kataloger så kan jag fortfarande känna en lust att köpa mig en låda och se vad jag skulle kunnat göra med en av deras byggsatser idag.

Har ändå lärt mig en del nytt under åren som gått.

Dock hade jag fortfarande inte kunnat få fram lika snygga dioraman som experterna i Tamiyas katalog kunnat få fram. Dom ligger fortfarande på en helt annan nivå. 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser.   .     

Den lilla krigargubben - struntsnack

En dag när jag var ute i trädgården så såg jag något sticka upp ur vår gräsmatta. Redan när jag böjde mig ner och handen var på väg mot det främmande föremålet så visste jag instinktivt vad det var för något. 

När den gröna plastbiten låg i min hand så visade det sig att jag hade rätt. Det var en gammal grön plastsoldat som var ganska illa tilltygad av tidens tand. 

Jag kände ganska snabbt igen den på målningen som en av mina egna figurer från barndomen vilket gör att den numera är ganska gammal. 

Det märkliga är hur har den hamnat i min gräsmatta? 

Ingen i mitt hushåll leker numera med plastsoldater ute i trädgården och även om jag själv kan ta några bilder på gamla leksaker så som Big Jim och som ni kanske vet även småkrigare så tillhör inte gamla trasiga gubbar den kategorin. 

Kanske har han fallit ur en lekback med spadar, spannar och andra sandlådesaker men det är åratal sedan dom sakerna var framme i vår trädgård. 

Instinktivt tänker jag att han flytt ur något hål i en sopsäck där han placerats bland trasiga trädgårdsleksaker och sumpiga fotbollar, ett hemligt städmission som jag inte känt till? 

Hur som helst, nu är han räddad! 

Han är inte värd ens 1 krona men har man gått igenom så här många äventyr så förtjänar man att få stanna och få en lugn pension eller ev vänta till nästa generations trädgårdslekar är här. 

Det roliga är att jag vet ganska mycket om just den här figuren: 

Han kom i en ask med Airfix 1:32 British Paratroopers som köptes på varuhuset B&W någon gång under åren 1978-81 (baserat på vart min familj då bodde). Han kom i en ask som numera benämns som en Target box. 

Med tanke på de på den tidens restriktiva regler för försäljning av moderna krigsleksaker så förvånar det mig att vi ens kunde köpa dom i en Svensk butik så jag gissar att det är större sannolikhet att dom införskaffades 1978 än 1981. Kanske var det rea på dom innan dom utgick ur butikssortimentet?

Han fick någon gång vita kamouflage-fläckar på sin uniform och dessa är målade med Humbrols enamel färg. Kanske stod det rentav Airfix på färgburken? 

Oj vad jag gillar ljudet av dessa färgburkar av metall när dom klingar mot varandra från djupet av en liten plastpåse som man fick dom i när man valt kulörer i leksaksbutiken. Det ploppande nästan knarrande ljudet när man öppnade det tajta locket med hjälp av en platt skruvmejsel och doften av lösningsmedelsbaserad färg som spred sig runt mitt skrivbord. Doften som jag själv älskade men som min Mor avskydde. 

Hennes prat om hjärnceller som dör av de giftiga ångorna och liknade uppmaningar som jag helt ärligt sorterade bort ur min intressesfär. Här dyker det för övrigt helt sonikt upp en vattenbaserad hobbyfärg i mitt minne som kom från Revell i rektangulära plastflaskor med skruvkork. 

Riktigt dålig ersättare till Humbrol och endast i jobbigt glada kulörer som inte alls funkade till soldater eller deras fordon. Minnesanteckning till mig själv: Googla fram en bild på en sådan där färgburk. 

Någon gång fick soldaten även sitt ansikte och händer målade samt en hel del rödfärg (blod?!). 

Förutom barndomens vilda lekar med plastsoldater så har han faktiskt klarat av inte mindre än 6 andra barns uppväxt (oklart hur mycket dom lekt med just den här figuren) och ett antal år som ”sandlådefigur”. Dvs han har tillsammans med andra gamla plastkrigare förpassats till backen med uteleksaker. 

Han har även följt med i minst 7-8 flyttar och har därmed också bott på lika många olika adresser. 

Numera är det ingen fin plastsoldat. Han är målad, hans gevär är brutet, hans fotplatta är sprucken, han har skrapmärken och visar spår av gammal hobbyfärg. 

Ändå är det svårt att kasta honom. 

Jag tror minsann att han får bo i redskapsskjulet några år till. 

Han är så liten och tar nästan ingen plats alls där han nu står på vakt och tittar ut genom ett fönster i skjulet.  

Kanske väntar han rentav på att något barn någon gång ska plocka upp honom för att återigen ta ut honom på nya äventyr bland jord, sand, gräs och blad? 

Trevlig helg! 

P. S

Ta en titt i Facebookgruppen ”Grymma plastfigurer” för mer prat om gamla plastsoldater. Väldigt trevlig grupp med massor av kunskap och nostalgi. 🙂

Edit: Jag hittade till slut en bild på sådana där färgburkar från Revell. Mina var dock inte i lika coola färger men flaskorna var definitivt likadana. 

2023 Great Wargaming Survey

Då var det dags för den årliga enkäten från Wargames Soldiers & Strategy så pysslar ni med figurspel så gå in och fyll i lite uppgifter vetja. 

Klicka här för att komma till undersökningen

Ha en fortsatt bra sommar! 

Rapport från sandlådan - Struntsnack

Dagens inlägg blir kort och skapas egentligen endast efter en bild som fladdrade förbi i mitt digitala flöde men som fick mig att dra på smilbanden lite extra. Bilden är alltså inte min egen men jag kände att den förmedlade så mycket minnen att jag var tvungen att spara den och samtidigt visa upp den för fler, förhoppningsvis, lika nördiga personer som jag själv. 

Sandlådan var verkligen träffpunkten för oss barn på samtliga av de ställen som jag bodde på som liten. 

Från att man var en liten parvel som bakade sandkakor med hjälp av plastspannar och sandformar med diverse enkla skapelser som fåglar och ekorrar till att bara bli ett ställe där man ”hängde” i de tidiga tonåren (oftast sittande på en alldeles för liten gunga skapad av ett begagnat 14” Goodyear däck fäst med grova kättingar i en ställning byggd av trästockar. Att sammanstråla på ”Lekan” blev liksom en grej ett tag innan man blev till lite äldre ungdom. 

Mitt inlägg idag baserad dock på några av de lekar som skedde i sandlådans ibland kalla och fuktiga grus och likaledes på somrarna varma, torra och hopplöst svårt att bygga i-sand. 

Alla vägar för småbilar som skulle köra rally och där, givetvis, de flesta rallybilarna till slut körde av i någon snäv kurva och voltade våldsamt ut i det mycket karga ökenlandskapet. 

Tunnelbygge var också något som man alltid gav sig på och när man hade gott om tid blev det ett helt koppel av tunnlar där trafiken även leddes ovanpå tunneltaket. 

Givetvis slutade det i katastrof och tunneln rasade samman precis i samma ögonblick som en bil var inuti dess mörka mitt. Framfördes bilen av en hjälte och bilen kanske var ett fyrhjulsdrivet fordon så kunde den lik en tusenfoting köra upp ur sin grusgrav för egen maskin! 

Eller alla de strider som plastsoldaterna utkämpade i grävda skyttegravar, djupa hålor och dåligt uppförda sandslott. De lite mindre småkrigarna var inte alltid det bästa för sandlådan då man aldrig kom hem med samma antal gubbar som man gick hemifrån med. 

Ett antal av dessa 1/76-gubbar blev helt enkelt Missing in Action på riktigt. 

Kanske hittades dom så småningom av andra barn eller så ligger dom fortfarande kvar under årtionde av kommunens nypåfyllda sandlådegrus. 

Större plastgubbar var bättre lämpade för ökenkrig och försvann mer sällan. Här funkade ju de Brittiska ökenråttorna allra bäst men givetvis lekte man med det som fanns att tillgå så ibland kunde Britterna stöta på Cowboys, Japaner eller t.o.m. Fransmän från Napoleonkrigen (jo faktiskt). 

När jag själv var med och tog bort en gammal sandlåda som var uppförd någon gång under tidigt 70-tal så hittade jag också småkrigare av plast ur dess djup.  

Det känns på något sätt som att just detta årtionde verkligen var plastsoldaternas storhetstid men jag har säkert fel. Kanske bygger jag det på min egen ålder och på alla dessa minnen och minnesbilder som verkligen etsat sig fast i mig? 

Nåja, nu ropar trädgårdsarbetet på mig så det är väl bara att lyda. Det är så det är att vara så kallad vuxen. 

Suck. 

Ha en fortsatt bra helg!