Dagens Warhammer-bild 1990

Slänger in en bild på några av mina absoluta favoriter när det kommer till Ogres. 

Kommer från Marauder Miniatures och är skulpterade av Aly Morrison. 

Bilden är hämtad från White Dwarf 122 (1990). 

Såg även den här notisen i samma tidning. 

Har tidigare hört att Brian May hade något visst litet intresse av hobbyn vilket troligtvis då kanske kommer från just den här lilla rutan? 

Ha en trevlig helg! 

Warhammer The Old World

Äntligen har mina Warhammer Old world regelböcker anlänt. Jag förbokade faktiskt samma dag som förbokningarna öppnade och satt även framför skärmen under det officiella release datumet men vad hjälpte det när allt ändå var hopplöst slutsålt? 

Hade visserligen ingen brådska men det är ändå något speciellt över GW:s senaste släpp som dom nu gjort på spelfronten (Old World samt Legions Imperialis) och det är ändå något extra över att vara delaktig från första början. Knäppt men kul. Nyfikenheten ska stillas och saker som man läst på nätet vill man ha ”svart på vitt” hur dom tänkt sig det hela. Självklart så lockar läsningen av sammansättningen av de olika arméerna och glädjen av att se att man kan använda det mesta av det gamla blandas över små besvikelser över det som inte längre är godkänt eller borttaget. 

Nu kommer jag kanske inte spela just The Old World så mycket men det finns ändå någon konstig utmaning och lockelse i att försöka få in sina gamla pjäser i något nytt och samtidigt kan det få mig att kanske t.o.m. måla upp något av det som legat i någon gammal låda under 25 års tid. 

Böckerna i sig är fina och luktar underbart! 

Jag bläddrar i dom med försiktighet och det knastrar lite från bokryggen när jag vänder blad eller försöker bläddra fram något som ligger i avsnitten längst bak i boken. Den känslan är väldigt svår för mig att ersätta med en digital utgåva. Den nya boken för mig nästan bakåt i tiden när jag med samma försiktighet bläddrade i de då betydligt enklare böckerna som följde med min 4th edition box. 

Jag har ännu inte hunnit läsa så mycket av innehållet i den nya regelboken men än så länge känns det bra och mycket känns igen från de äldre upplagorna. 

Det är även märkligt att så mycket av grunderna sitter kvar i minnet trots att det gått så otroligt många år sedan jag spelade Warhammer senast. 

Kort och gott; det känns bra att åter stifta bekantskap med fantasy battles. 

Ha en trevlig helg! 

Dagens Warhammer-bild - 1991

Dagens bild är hämtad från baksidan av White Dwarf nummer 139 från 1991. 

Tittar man noga på bilderna så hittar vi här några riktigt gamla figurer från 3rd edition eller kanske t.o.m. ännu äldre. 

Dagens Warhammer-bild

Vad kan passa bättre en dag som denna än att lägga upp en fin bild från Warhammer-världen? Jo eftersom Warhammer-The Old World har release precis idag så festar vi till det lite extra med två bilder hämtade ur gamla White Dwarf magazines. Jag tror åtminstone inte att jag haft dom här båda uppe på bloggen tidigare? 

Ha en fortsatt bra helg! För egen del så blir det en del målande av Legions Imperialis samt lyssnande på podcasten Cast Dice där dom har en mycket trevlig pratstund med Rick Priestley. 

Ha det så gott! 

Struntsnack - Mitt 2024 i figurspelandets tecken

2024 ser onekligen ut att bli ett spännande år för mitt figurspelshobbande. 

Med mer än vad man skulle kunna kalla en liten blinkning åt det gamla så gör Games Workshop just nu verkligen allt för att fånga in en sådan som mig i sina nät. Med nyligen nyförlösta Legions Imperialis (Epic) och nu kommande Warhammer The Old World (Fantasy battles) så verka GW (inte Persson) nu vara på jakt efter oss gammelgäddor som de sista åren slunkit igenom bolagets annars så finmaskiga garn som lagts ut i våra hobbyvatten. 

Visst har dom försökt tidigare med saker som exempelvis Necromunda och Dreadfleet (Manowar) men där känns det nästan mer som försök eller snygga men halvhjärtade tester för att se om vi finns kvar någonstans därute eller kanske mer för att få in snabba pengar för att sedan lägga ner projektet och satsa slantarna på ännu mera 40k. 

Den här gången känns det annorlunda. Jag kan givetvis ha fel i det och kanske tro på det ännu mer då jag möjligtvis har de nostalgiska glasögon på mig men det känns ändå mer som seriösa satsningar än vad jag upplevt de sista åren. 

För egen del vet jag i skrivande stund inte om dom lyckas få mig på kroken den här gången heller men jag är sjukt nyfiken på ovan nämnda Legions samt kommande Old World. Jag VILL att detta ska bli lyckat nu när GW äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Jag vill att det blir lika populärt så som det var på 90-talet när jag själv spelade som mest Warhammer fantasy samt Epic. Då fanns det tre flaggskepp att läsa om i varje nummer av White Dwarf; WFB, 40k och Epic. 

Allt kändes rätt och kompisarna spelade, oftast, allt. 

För att det inte ska bli ännu en satsning som sen läggs ner så känner jag konstigt nog nästan en plikt att köpa någon av produkterna. Jag menar jag kan ju inte sitta och gnälla om att GW numera bara satsar på 40k och att dom gjorde fel som lade ner vissa spel om jag sedan, när dom väl försöker återställa det som JAG tycker dom gjorde fel, visar dom att det här är är efterlängtat och rätt väg att gå. 

Missförstå mig inte, jag känner till historien bakom GW:s ekonomi och de beslut dom kände sig tvungna att ta för att på så sätt föra sitt företag framåt och komma ut på andra sidan som ett mycket framgångsrikt företag.

40k är deras guldkalv och visst tusan har dom lyckats med sina satsningar oavsett vad jag som konsument och flerårig kund tycker om saken. Deras fokus har i huvudsak riktats mot en något yngre publik som vill ha coola pjäser och snabba spel. Allt som dom kunnat ändra på har också ändrats, skruvats, förvanskats och i deras ögon förbättrats. Många av mina jämnåriga kamrater som är födda på 60, 70 och 80-talen har ändå hängt med i 40k världen och plikttroget köpt de senaste versionen av reglerna, nya större pjäser, större byggnader, förändrat beväpningen på sina figurer, ändrat sina färdigmålade arméer och verkligen spelat 40k på snyggt uppställda spelbord så GW har ju i ärlighetens namn definitivt inte tappat alla oss lite äldre spelare. 

Därför känns det just nu lite extra spännande att GW även satsar på andra före detta ”stora” spel som dom så hastigt avlivade för ganska många år sedan. Att dom blandar upp sitt sortiment och utbud med mer än 40k. Att dom återigen gör det lönt för en sådan som mig att besöka en spelbutik och att läsa GW:s nyhetsbrev. 

För jag är en sådan där gammal stöt som tröttnade på 40k. Inte så mycket på själva spelet utan på GW:s ständiga förändringar/förbättringar/försämringar av det. 

Jag tröttnade och sökte mig till nya vatten vilket inte heller verkar vara en helt ovanligt historia för gamla 40k-veteraner.  

Jag har stött på många spelare som gått över till andra spelsystem och andra tillverkare av samma anledning. Framförallt Historiska spel verkar locka över många av oss. Om det är en ålderssak eller om det handlar om ett i grunden stort intresse för historia vet jag inte men kanske är det en kombination. Flames of War, Bolt Action, Chain of Command, Black Powder etc har blivit relativt vanligt förekommande och omtyckta figurspel och säljs dessutom till en helt annan prisbild än den som Games Workshop verkar se sig tvungna att ta för sina tillbehör. 

Därför är det nästan så att jag blir förvånad på min egen reaktion när jag själv känner ett så starkt behov av att skaffa mig dessa senaste nysläpp från GW att jag till och med förhandsbokar (!) reglerna. 

Kanske är det en naiv övertro på att detta ska bli bra och underhållande spel eller så är det nyfikenheten tillsammans med nostalgin som tar ett fatalt grepp över mig. 

Jag lutar mig åt att nyfikenhet just nu är det som är den starkaste dragningskraften hos mig själv men jag skulle tro att GW mycket skickligt istället spelar på de nostalgiska strängarna för att jag och många med mig återigen ska dansa efter deras pipa. 

Blir det lika bra som det var på 90-talet så kommer jag dansa som fan själv. Blir det ännu fler dammsamlare så blir det nog det sista kvittot på att ”jag är för gammal för den här skiten” och istället ägnar mig fullt ut åt spel som faktiskt fungerar, är roliga och inte fullständigt ruinerar min ekonomi, som exempelvis Bolt Action. 

2024 ska som sagt bli ett spännande år inom hobbyn och jag tänker mig att det blir ungefär så här:

Bolt Action är fortfarande det absolut bästa figurspel som jag någonsin pysslat med. 

Min förhoppning är att jag ska fortsätta måla figurer, terräng och byggnader under 2024 liksom att fortsätta spela partier med mina vänner. 

Det här spelsystemet släpper jag inte i första taget. 

Däremot kan jag inte se mig själv starta något nytt arméprojekt det här året. Jag har pjäser att spela med och det får räcka med att förstärka vissa delar av mina styrkor. 

Legions Imperialis:

Ett speldatum för att pröva reglerna är inbokat och jag har (faktiskt) införskaffat en grundbox. 

Synd att dom gjort det till ett Horus Heresy-spel då det hade varit roligt med lite andra factions så som Orks, men man kan inte få allt, eller hur? 

Har börjat måla Space Marines men det kommer ta lång tid innan jag har en spelbar armé. 

Kommer även att skynda långsamt med Legions imperialis. 

Dels för att jag inte har så mycket tid till att måla och dels för att sakerna är slutsålda överallt samt för det i mina ögon ganska höga priset på tillbehören. 

Ska åtminstone bli kul att testa det och äntligen får jag möjlighet att lira Epic igen. 

Warhammer The Old World:

Är rejält sugen på Fantasy Battles igen. 

Har förbokat en regelbok och har vänner som är lite nyfikna på det.

Kommer troligftvis inte att köpa så mycket nytt utan främst använda mig av det som jag redan har efter alla år som WFB-spelare.

Känner till allt om förändringarna på baserna men försöker nog använda någon typ av movement trays för att det ska fungera ihop med templates och dylikt.

Får väl se hur mycket energi som jag orkar lägga på det men jag ska åtminstone ge det en rejäl chans.

Annars finns det ju alltid kvar 4:th edition, eller hur? ;) 

Tack för att ni tog er tid att läsa.   

Tankar och minnen kring spelterräng 90-talet

Det är nu riktigt länge sedan som jag faktiskt köpte och målade upp terräng för att så småningom kunna använda till mitt spelbord.

Eller köpte och köpte, i början byggde och skapade jag, precis som många andra, allt från scratch.

Då i början av 90-talet så hittade jag aldrig bra färdiggjord terräng i butikerna och som såg någonting ut och då framförallt inte som passade till Fantasy-miljöer. 

Det närmsta var diverse byggsatser från Italeri men skalan var inget vidare och byggnaderna var ”ihåliga” dvs exempelvis kunde en ruin var snygg på ena sidan men insidan var ihålig och tråkig ungefär som en teaterkuliss. 

Det som funkade bäst från Tamiya och Italeri var tillbehörspaketen med småsaker som lampor, skyltar mm även om det mesta då såklart passade bättre för 40k än fantasy. 

När jag började med figurspel var terräng alltså minst sagt nästan som en utopi för mig. 

Jag hade verkligen noll kunskap om hur man skulle få till ett snyggt spelbord med träd, kullar och hus.

Det som syntes i White Dwarf var nästan overkligt fint och jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom kunde få till så sagolikt vackra spelbord. 

Mitt allra första egna spelbräde bestod i grunden av två tunga spånskivor som jag tapetserat ordentligt med en strukturtapet. 

Jag tog med ett färgprov till en färgbutik och bad dom blanda 1liter Goblingrön som jag sedan penslade hela skivan med.  

Det funkade riktigt bra, förutom att bordet så klart blev ganska stort och att spånskivorna var relativt klumpiga och tunga att släpa fram. 

Enda bilden som finns kvar av mitt första spelbord. 

Här används det i en fight mellan Empire och High Elves. Ser ändå rätt skapligt ut. 

Kullarna av frigolit har fått någon av sina sidor målade som sten. Husen är av papp och känns kanske igen av dom flesta? Huset närmst kameran byggde jag själv från scratch. Mitt första lite seriösare terrängbygge. 😊

Eftersom jag började med Warhammer Fantasy Battles så behövde jag till mitt spelbord först och främst kullar, träd och några byggnader. 

Magin med att använda frigolit hade precis introducerats för mig av en kompis och det lät ju ändå väldigt enkelt och bra. 

Den allra första kullen som jag byggde blev en "step hill" i tre höjder som passade bra för ex en enhet med pilbågeskyttar. Dom blev inte så supersnygga men funkade (vilket i och för sig även "böcker under en grön filt" också gör). Det färdiga resultatet påminde inte ett dugg om de fina kullar som jag sett i White Dwarf så jag prövade snart med lite nya kreationer av mer rundad karaktär som jag flockade med grönt gräs. Dessa blev betydligt bättre även om dom aldrig blev i klass med GW:s fina kullar och berg.

En (mörk)grön filt med den klassiska böcker under filten kullen. Önskar verkligen att jag använt mindre blixt på kameran. Det här är alltså 90-tal om nu någon trodde något annat och digitalkameran var något som skulle komma senare i framtiden. Till höger i bild skymtar vi faktiskt en frigolitruin av klassiskt snitt. 

Sandsäckarna och träden köptes via den lokala spelbutiken. 

Många klassiska figurer på den här bilden. 🙂

Hus bestod till en början främst av de pappersbyggnader som ingick till grundlådan som kom ut 1992.

Att vi under 2020-talet skulle kunna köpa färdigmålad terräng, fina byggsatser i plast eller mdf hade jag nog inte kunnat drömma om under de första åren av mitt figurspelande. Ändå kan jag idag tycka att det var en viss charm över de tidiga årens spelbräden.

Enkelheten var ändå något som gjorde att det rent praktiskt gick att få upp ett spelbord utan att skämmas även om det med dagens mått mätt kanske inte var så snyggt. 

Träd och häckar var nog det som var enklast att få fram tack vare min lokala spelbutik.

Där såldes det lösa träd (wellåda med frigolitbotten där träden var nedstuckna).

Dyra men snygga och påminde, faktiskt, om de som man såg i White Dwarf. 

Någon gång under 90-talet när jag även spelade 40k så visade en kompis mig hur man byggde enkla husruiner. 

De frigolitbrickor som följde med i Games Workshops askar med figurer fungerade under många år som en bas för dessa futuristiska ruiner. 

Man monterade dom på en bas av hård kartong, sen trasade man sönder de raka bitarna på frigolitens ovansida och drog loss ett par bitar för att göra en eller flera ingångar i ruinen. 

När alltsammans hade torkat så grundmålades allt i en svart billig färg som man hade blandat sand eller strukturpulver i.

När färgen var torr så torrborstades ruinen med grå färg och det hela var klart!

Snabbt, billigt och enkelt och fungerade riktigt bra för ett futuristiskt spelbord. 

Jag hade en hel del av den här typen av terräng men för några år sedan så gav jag bort det mesta till andra spelare som hade mer nytta av det än vad jag hade.   

Här ser vi alltså en bra grund för en eller t.o.m. två ruiner till 40k. En skiva kartong, lite svart färg med strukturpulver samt en burk grå billig hobbyfärg och det hela är klart. 

(Lånad bild). 

Tuff fight mellan Orks och Eldar i skenet från en stark kamerablixt. Träden har här fått en fot av plast. Dessa köpte jag i storpack från en leksaksbutik som då hade en liten avdelning med tillbehör för modelljärnvägar. Träden längst till höger har satts på en fot där rötterna byggdes med Milliput. 

Min gamla Orcs & Goblins armé. 

Till vänster en step hill av frigolit målad i goblingrönt.

Och jo, det ÄR mossa och svampar från en adventsljusstake! 😁

Bild från hyfsat tidigt 90-tal, skulle gissa 1994 eller så. 

Det här blev en snabb reflektion och det finns förmodligen massor av tidstypiska exempel att skriva om inom samma ämne men det får jag spara till en del 2. 

Ha en fortsatt bra helg! 

Dagens Warhammer-bild 1990

Dagens bild hämtad från baksidan av White Dwarf nr 130 från 1990 och den här gången är det faktiskt en bild som jag inte sett så väldigt många gånger tidigare. 

Två vackert målade Bretonnian styrkor gör upp i en liten by där terrängen i min värld ser så otroligt fin och välgjord ut. Naturligtvis är detta en kreation av bröderna Perry och här ser vi även hur klart deras intresse för historia och historiska figurer lyser igenom. 

Ha en trevlig helg!       

 

Warhammer Fantasy Battle - 1992

Tjolahopp i vårvärmen!

Bloggen känns nästan hopplöst öde just nu. Lågt och lägre besöksantal gör ju kanske inte att man känner för att skriva och posta speciellt mycket heller, speciellt inte nu när solen och utomhusaktiviteter lockar mer och mer. Som tur är (?) så bryr jag mig inte nämnvärt om just ett skyhögt antal besökare. Jag skriver i första hand för egen del och då om saker som ligger mig nära hjärtat och som får min alldeles egna nostalgimätare att gå lite högre än vad som i vissa sällskap anses normalt. Emellanåt blir det mycket Big Jim och under andra perioder känns det extra kul med plastsoldater. Just nu är jag inne i en nostalgitripp gällande Warhammer Fantasy Battles och tillhörande figurer, bloggar, poddar och gamla tidningsurklipp. Det är alltså Goblins, Troll och Dwarfs som känns mest intressant för stunden. Detta ihop med podden The Crown of Command (STORT tack för detta alldeles utmärkta tips) får mig att längta hem till min hobbyhörna mer än vanligt. Så kan det bli. Ni är några stycken som önskat mer Big Jim och det kommer men inte just den här veckan. Några ville ha mer nostalgiska blinkningar som exempelvis om det där lilla mässingsglaset som medföljde vinflaskor när jag var barn (och kanske fortfarande gör det) eller om någon udda gummifigur som inte ens har riktiga namn eller serier. Som sagt, jag skriver om det som faller mig in för stunden och därför har också min blogg blivit lite av ett hopkok av allt möjligt. Jag hoppas att några av er ändå känner att det kan vara kul att titta förbi bloggen då och då. Kan jag bara göra en enda människa glad av mitt pladder om forna tiders leksaker och gamla minnen så är jag nöjd! :)      

Idag tänkte jag delge er ett reportage från White Dwarf från 1992 och som nog får ses som lite av en förberedande artikel inför släppet av 4th edition som skulle släppas lite senare samma år. Det är, som jag redan skrivit i en annan post, 30 år sedan som den fjärde versionen av WHFB släpptes. Bara en sådan sak kommer få mig att uppmärksamma Warhammer lite extra under 2022. 

Ha en bra helg och tack för att ni tog er tid att läsa! 

Dagens Warhammer-bild 1992

Dags för lite Warhammer 4th ed godis. Figurerna till både Goblins och High Elves var helt nyutkomna och själv var jag helt såld på dom. En fantastisk tid. I år är det 30 år sedan som 4th släpptes och lika många år sedan som jag köpte min låda på GMS Import i Lund. Eftersom butiken låg en lite längre promenad från mitt jobb så hade jag en sportbag med mig för att transportera hem härligheten i. Jag åkte dessutom tåg hem och ville nog inte sitta helt öppet med en låda Warhammer under armen och riskera att någon skulle se exakt hur nördig jag var. Jag passade även på att köpa en Skeleton Army-låda när jag ändå var där. 

Ha en fortsatt bra påsk! 

Dagens Warhammer-bild 1991

Dags för påskfirande och då firar jag lite extra genom att lägga upp en ny Warhammer-bild från det gyllene GW-året 1991. Jag passar även på att klistra in ett målningstips på skeletons från samma år då texten passar så bra ihop med bilden på Undead-armén. 😊

Ha en trevlig helg och hoppas att ni hinner måla annat än bara ägg! 

Warhammer - Empire anno 1992/93

Jag har under en tid rotat och grävt bland mina gamla figurspels-synder från förr. Jag har som sagt länge haft något av jobbiga cravings på gamla Empire-figurer från Games Workshops glansdagar. Cravings som fått mig att bläddra i gamla White Dwarf och söka info på fantastiska Stuff of Legends. Däremot så har jag varit hopplöst dålig på att faktiskt ta tag i och måla på de figurer som bara ligger och väntar i min pile of shame trots att intresset från min sida så länge funnits där. Det gick t.o.m. så långt som att jag satte 20 Reiksguard fotsoldater framför mig på målarbordet men ändå så hände ingenting i målningsväg med dom. Tror inte att det handlar om figurernas utseende för det gillar jag eller att dom nästan alltid är i metall, utan snarare om att det är så roligt att först och främst måla upp sådant som man faktiskt för stunden kommer använda att spela med. WFB spelar jag dessvärre inte längre så behovet av fler uppmålade pjäser finns inte heller där just nu. Den lilla speltid som jag kan klämma in i mitt schema lägger jag på spel som jag verkligen uppskattar just nu. Bolt Action tar därmed ca 99% av denna speltid.  

Bild ur White Dwarf 1992.

Kolla in spelpjäserna! Riktigt gamla och väldigt snygga Goblin Wolf riders. 

Under åren 1992-1994 så målade jag faktiskt på en Empire armé. Det mesta var i färgerna gult och rött så att det skulle kännas som en faktisk armé. Som jag minns det tog det en jäkla tid då figurerna har fullt med detaljer som kanske ibland inte är det roligaste att måla. De flesta fotfigurer såldes enbart i blisterförpackningar med mellan 3-6 figurer per fp. Jag tröttnade troligen på projektet när 40k på allvar tog stora kliv in i mitt spelliv och partierna med Fantasy Battles samtidigt bara blev färre och färre. Hur som helst, någon gång runt mitten av 90-talet så köpte jag ändå min kompis Peters Empire-pjäser. Det mesta var i olika nivåer av färdigmålat och det ingick även en hel del helt omålade saker. Alltsammans packades så småningom in bland mina övriga pjäser och sedan började dom samla damm. Jag tror att ett av skälen till att jag aldrig såg mina Empire som en färdig armé var nog hur olika dom var i sin målning och hur olika utseende och färg som baserna var i. Min egna målningsteknik och resultat från tidigt 90-tal hade heller inte vunnit några målningstävlingar men jag kände inte, och hade inte heller tid för, att måla om dom. 

En av få bilder som jag har från tiden då jag spelade som mest Warhammer Fantasy Battles. 

Bör vara runt 1995-96 någonting. 

Mina Empire möter min kompis High Elves. 

Mitt spelbord på den tiden bestod av en spånplatta som jag tapetserat med strukturtapet och målat i Goblin Green som jag fick tillblandat i en färgbutik (tänk 1 liter Goblin green!). Funkade bra som spelbräde även om det var lite för stort men det vägde bly och var ett aber att dra fram inför varje spelning. 

Gillar de hemmabyggda kullarna och alla pappershus. 

Men var det så illa som jag mindes det? Jag tror minsann jag har omvärderat mina intryck och tankar om denna armé och jag ska försöka förklara varför. Eller åtminstone presentera en förklaring till varför jag (just nu) inte ska måla om dom. 

För det första så känns det här som ett litet tidsdokument från 90-talets första hälft. Klassiska Citadel-figurer som är lagom stora i både höjd och bredd. Bortser man från en del ytterligheter så ser åtminstone människor och hästar hyfsat verkliga och välbalanserade ut. Det är en snygg armé som faktiskt får plats på ett normalt 120x180 spelbräde. 

Färgerna är ”glada” och sticker ut på ett spelbord. Tar man ett steg tillbaka från spelbrädet så kan man faktiskt fortfarande se vad det är för något. Jag tycker annars att man ser många fantasy-horder som är snyggt uppmålade i lite mörkare färger såsom brunt, silver, svart, koppar osv och dom ser fantastiska ut. Tar man samma steg tillbaka från spelbordet så ser man i många fall mörka bruna fyrkanter med, i bästa fall, en flagga som enda igenkänning. Dom ljusa färgerna är kanske inte så mycket 2022 men dom syns och sticker ut på ett spelbord. Jag brukar säga att jag i första hand målar för att det ska funka på brädet och inte så mycket för att vara med i en målningstävling. Mina allra tidigaste Warhammer-figurer fungerar på spelbordet om man väljer att tänka så. Dom ÄR dessutom uppmålade (inga grå plasenheter här inte) bara en sån sak! 

Jag har som många andra av oss spelnördar dåligt med hobbytid och väljer därför att lägga det mesta av min hobbytid på de spel som jag spelar mest (Bolt Action) men vill samtidigt kunna vara beredd på att med kort varsel kunna delta i ett parti Fantasy Battle utan att spela med omålade gubbar. 

Nostalgi. Jag har sjukt nog minnen till många av pjäserna. Jag minns var många av dom är köpta, målade, var jag bodde och vart jag befann mig i livet. Jag vet att jag vid tillfället som jag skaffade min champion till mina handgunners hade riktigt dålig ekonomi. Vill och behöver inte berätta varför det var så men jag vet att jag skaffade den här figuren för småpengar som jag skrapade ihop av att panta läskburkar från mitt jobb. Jag antar att jag ”behövde” min fix av spelfigurer och tog mina småpengar och valde ut just den här gubben i den lokala spelbutiken (GMS Import). Tror han kostade 45kr så det säger en del om hur lite hobbypengar jag hade under den här perioden. För att dra ut på glädjen med att ha en ny figur att måla på så försökte jag att måla ”mitt bästaste”. Med dagens mått mätt så är den väl sådär bra målad men jag känner att jag har svårt att måla om den och därmed klanka ner på min snart 30 år yngre version av mig själv. 

Så vad har jag då hittat i mina gömmor? 

12 stycken Archers. 

Samtliga figurer är i metall. 

Det går att göra två små enheter av dessa och vad jag vet så är dom shirmish. 

20 stycken Halberdiers. En mix av metall och tidiga plastfigurer. Inkl Champion, standard och musiker. 

Handgunners. Figurer i metall. Enheten innehåller en Champion samt en Wizard. Osäker på om Trollkarlen ska vara där men färgmässigt funkar det. 😊

16 stycken Swordsmen inkl Champion och standardbearer. 

Älskar dom här klassiska figurerna i metall. 

16 stycken Flagellants i metall.

Inkl standard. 

Här pratar vi galna typer! 

Två enheter med Halflings inkl standard och Champion. 

Osäker på dessa i senare versioner av WFB men dom får väl vara allierade eller "count as" Archers. 🙂

Så grymt snygga figurer och så fulla av roliga detaljer.  

Imperial Outriders

Knight Panthers

Knights of the Blazing Sun

Heroes of the Empire samt en Wizard.

Här borde jag ordna fram ett par flaggor åt både Ludwig Schwarzhelm och trumpet-killen med Battle standard. 

Chimera med ryttare i plast samt en Grey Wizard även han i plast. 

Empire War wagon

Imperial War altar

The Emperor Karl Franz.

Figuren kom ju ursprungligen med en Griffon men jag har i skrivande stund ingen som helst aning om vart den blev av..!   

Imperial Steam tank.

Förutom hjulen så är denna helt i metall så en rätt tung pjäs! 

Jag har nog varit lat när jag byggde och målade den på 90-talet eftersom jag inte satte dit commandern i tornet. Vet dock att  den stackaren ligger i min pile of shame. 

Halfling Hot Pot Catapult.

Älskar den här klassikern. Så mycket humor GW kunde kosta på sig under den här eran!

Empire Mortar nr 1.

 

Empire Mortar nr 2.

Jag misstänker att jag råkat blanda crewet med de som egentligen tillhör min Great Cannon...

Great Cannon. 

Helblaster Volley Gun.

Frågan är nu vad nästa steg blir. Det är roligt att spela och 4:e versionen av Warhammer Fantasy Battle ligger mig varmt om hjärtat. Dock så har jag vänner som spelar senare versioner och under 2022 (?) så släpper Games Workshop sitt Old World. Får väl ta en funderare på detta.

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser!