Elefantpojken - 1973

Och nu över till något helt annat.

Jag har ju en viss förkärlek för saker och ting som närmast håller på att falla i glömska.

Idag kom jag att tänka på en serie som faktiskt var ganska populär den första halvan av 70-talet men som idag är hopplöst bortglömd.

Kanske berodde denna succe på att serien faktiskt var väldigt spännande eller så kanske det berodde på bristen på annan underhållning. Videobandspelaren, internet och smartmobiler väntade ännu en bit in i framtiden och det fanns endast två Svenska TV-kanaler som visserligen visade barnprogram men inte i så särskilt stora doser. 

Mitt personliga intryck är att Elefantpojken var en någotsånär populär karaktär för barn runt den här tiden. Tv-program, serietidningar, egen tablettask, sällskapsspel från Kärnan och så då LP-skivor skvallrar ju en del om det.

LP-skivan från 1973. Jag hittar inte mitt eget ex (vet inte ens om den finns kvar men jag har för mig det).

Det fanns löjligt dåligt med bilder på nätet så hittar jag min egen skiva så lägger jag upp några bättre bilder på den istället. Den här bilden är lånad och var den bästa jag kunde finna just nu. 

 LP-skivan fick jag som barn av mina föräldrar.

Har för mig att dom berättade att dom fick den på köpet när dom köpte en ny skivspelare. Skulle jag lyssna på den idag så hade jag förmodligen känt igen en del av ljuden och berättelserna men jag har i skrivande stund inget minne alls av innehållet. 

Faktum är att jag troligtvis inte kan spela skivan längre pga av en lek som jag som barn tyckte var fantastiskt rolig; cykelhjulet. Den gick ut på att man tog ur själva vinylskiva ur sitt fodral och sedan försökte man rulla den längst med golvet ungefär som ett cykelhjul. Förutom att det var kul så var man ju nyfiken på hur långt man kunde få iväg skivan innan den välte. 

Jag tyckte då att det var en fantastiskt rolig lek men jag är inte så säker på att mina föräldrar tyckte samma sak. 

En helt egen serietidning av Elefantpojken gavs ut 1973-1974 och den fanns även med i serienytt något år efter det. Det fanns också ett par seriealbum utgivna runt 1973. 

Förutom skivan så minns jag även tablettasken som kom från Ahlgrens. 

”Elefanter & Lejon i gelé” stod det på asken. 

Själva storyn om Elefantpojken kommer för övrigt från den Brittiske författaren Rudyard Kipling som bla är känd för Djungelboken. 

Huvudpersonerna är Toumai och hans lillebror Ranjit och deras elefant Kala Nag. 

Tv-serien bestod av 13 avsnitt och spelades in 1971-72. 

Det var en Australiensisk/Brittisk/Tysk produktion men jag minns inte om den var dubbad till Svenska. Skulle nästan misstänka att så var fallet. 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Sent ska syndaren vakna - Kiss

Efter att ha varit mer eller mindre ett stort fan av rockgruppen Kiss sedan 1981/82 någonting så har jag nu äntligen fått tummarna loss och blivit medlem i Kiss Army Sweden. 

Härförleden så damp då medlemstidningen Destroyer ner i brevlådan och jag kan väl bara konstatera det som så många andra redan vet; det är verkligen en förstklassig tidning med massor av fina bilder och intressanta reportage. 

Jag inser ju även att jag aldrig någonsin kommer kunna gå ur den här klubben igen. Det känns så toppenbra helt enkelt. 

De senaste åren har varit otroligt givande att vara gammalt Kiss-fan. Efter att slentrianmässigt lyssnat då och då på deras musik så hände det massor av kul saker som fick mig att återigen vilja veta mer om mina gamla idoler. 

Först hittade jag Alex Bergdahls fantastiska podd Alex Room service. Sen har det kommit tre helt underbara böcker från nämnda Alex och hans medförfattare Carl Linnaeus och sedan kom det ännu en trevlig och intressant podd som heter Let me know som jag verkligen vill rekommendera för er som gillar Kiss. 

Dessa poddar har blivit nya favoriter för mig när jag sitter och målar mina spelfigurer och avnjuter en stor mugg kaffe. Det är lugnt och skönt att lyssna på samtidigt som det så klart är intressant. 

Självklart finns det så mycket mer att lyssna, läsa och se på när det kommer till det här bandet men för stunden räcker nämnda källor ihop med tidningen Destroyer långt för min del. 

Så många märkliga saker som man som ung undrade över gällande medlemsbyten, rykten, skivomslag, inspelningar mm men som då inte gick att ta reda på har vi nu fått betydligt mer klarhet i. 

Det som är bäst med alltsammans är att jag inte är själv i mina nörderier. Jag har nu hört och läst om så många andra kiss-fans berättelser och minnen så det är riktigt kul att se hur mycket gemensamt man har med andra Svenska fans åtminstone med de som ligger någonstans i åldersspannet 40-60 (!). 

Jag har liksom fått känslan av att Kiss känns så mycket närmre nu tack vare allt detta godis som ovan nämnda eldsjälar delar med sig av till alla oss som vill lyssna. 

Det har blivit kul igen att gilla detta, för mig och uppenbarligen många andra, fantastiska band. 

Ha en fortsatt bra dag och en trevlig helg! 

Smurferna och Fader Abraham

Det här albumet lyssnade jag sönder och samman i slutet av 70-talet. I och för sig så hade jag det på kassett istället för vinyl för att en kassettbandspelare hade jag på mitt egna rum medans skivor endast kunde avnjutas på mina föräldrars anläggning som var placerad i vardagsrummet. 

Vad ska man säga? Alla klassiska Smurfsånger finns med så så långt var allt bra. Den där gubben undrade man ju ändå rätt mycket vart han kom ifrån och varför han hänger i skogen med små blå varelser. Är han där för att plocka svamp, eller ska han rent av käka upp alla Smurferna? Är det månne en svartklädd Farbror Blå som hittat Smurfbyn och vill läxa upp dom lite med sitt ris eller käpp? Efter en genomlyssning så verkar han ändå rätt snäll och vill troligtvis bara sjunga sånger ihop med Smurferna. 

På omslaget har dom fällt in gubbens passbild rakt över den tecknade bilden tagen från en musikalisk Smurfmarsch och det känns ju aningen b. Klasse Mölleberg såg minsann mycket gladare ut på omslaget till sin Smurf-LP men den kom faktiskt inte ut förrän året därpå då de små blå om möjligt var ännu populärare än 1978. Som jag har förstått det nu i efterhand så är Fader Abrahams Smurfskiva faktiskt den första smurfskivan som någonsin gavs ut. 

Nåja, Idag vet vi lite mer om Farbrorn. Det har ju trots allt blivit lite enklare att hitta fakta 2022 än vad det var 1978. Nu vet vi att han heter Pierre Kartner och att han är från Nederländerna. Hans artistnamn är Fader Abraham och han sjöng in samma Smurflåtar på flera olika språk som sedermera gavs ut i respektive länder. Tyska, Spanska, Franska, Holländska, Svenska och Italienska. Ska man nu vara sån så lät det ju helt ok om det nu stämmer att Abraham inte ens kunde den Svenska han var satt att sjunga ihop med Smurferna. Smurfernas röster och sång gjordes tydligen för övrigt av ingen mindre än Anders Glenmark. 

Alla ”Hitsen” finns som sagt med; Hallonsaft, Smurfsången och Smurfar alla Smurfer. Min personliga favorit var Balladen om Astrosmurf eftersom jag fått seriealbumet om just det äventyret av min Pappa när jag låg sjuk och nerbäddad vid något tillfälle. Det äventyret var fantastiskt och den här sången förstärkte bara det jag läst om i albumet. 

Pierre Kartner som är född 1935 ser ut att fortfarande vara vid liv. Hur aktiv han är med musiken vet jag dock inget om. Under sin karriär har han släppt ca 300 skivor och bla skrivit bidrag som tävlat i Eurovision song contest, senast 2010. Han är en riktig krutgubbe med andra ord. 

Nu borde man ju runda av hela den här kvällen med ett glas hallonsaft men jag tror att jag hoppar över den biten. Jag tar nog tusan en öl istället. 

Ha nu en riktigt Smurfig helg och tack för att ni Smurfar min blogg. 😁

Rock out special: Kizz Lucia good night 1981

Den 12:e december 1981 skulle det sändas ett program på tv som för evigt etsat sig fast i mitt minne. 

Själv var jag alldeles för ung för att sitta uppe och kolla på det men min musiktokiga farbror bandade hela sändningen på VHS och bandet lånades därefter hem, ett flertal gånger, av både min Pappa och mig själv. 

Programet hette Rock out och till lussevakan 1981 hade SVT satt samman en videokavalkad av de bästa musikvideorna som visats i de tidigare avsnitten av programmet. Videovärden/programledaren var Jan-Olov Andersson som var, och nog fortfarande är, recensent/musikjournalist på Aftonbladet. Han fick här några sekunder på sig att prata mellan musikvideona och måste ju faktiskt varit en av dom allra första ”VJ:s” i Svensk television. Hela specialaren fick tilläggsnamnet Kizz Lucia Good Night. Om stavningen i ”kiss” skulle vara en blinkning till Rockbandet Kiss vet jag inget om men eftersom även dom dök upp under kvällen med en video så är det kanske ingen omöjlighet. 

Programmet startade klockan 23:12 i SVT2 och fortsatte ända tills 01:54. För en musiktörstande publik i jakt på nyare musik så var detta rena guldgruvan. Inga sönderklippta videos med fåniga intervjuer och massa trams utan här fick vi en radda aktuella musikvideos i sin helhet. Videobandspelare fanns inte i alla hem men för en gångs skull så var mina föräldrar bland dom första att skaffa en ny och modern pryl till hemmet och både min och kvarterets alla ungars lycka var gjord! Den här kassetten blev snabbt en av mina egna favoriter och innehållet näst intill pluggades in så att man kunde alla låtar och videos utan och innan. 

Jag misstänker att detta var ett försök att hålla en del ungdomar hemma framför tv:n istället för att drälla ute och supa och ställa till förtret. Jag vet inte om det fungerade men för egen del så hade jag föredragit att stanna hemma, åtminstone då. 

Eftersom jag sådär 40 år senare känner att jag behöver skriva ett inlägg på min blogg om just denna Luciaspecial så förstår ni att jag verkligen gillade innehållet. Det roliga är att det med få undantag också skulle visa sig att flera av artisterna var eller blev i framtiden jättestora och låtarna blev dessutom odödliga klassiker. Det finns undantag men även bland de låtarna kan man finna andra kvaliteter såsom underhållande videos eller knäppa framträdande. 

Jag ska också tillägga att min Farbrors gamla VHS-inspelning sedan länge är borta och ingen verkar i nuläget ha lagt upp en kopia på Youtube så det jag skriver här är en kombo av mina egna minnesbilder samt lite spridd fakta från world wide webb. Bland annat så hittade jag en Finsk blogg där det fanns en lista på de videos som fanns med i Specialaren. Ihop med mina egna anteckningar så har den varit ett mycket användbar mall. Mitt unga jag spelade även in de låtar som jag gillade bäst på ett vanligt kassettband (satte min kassettbandspelare framför tv:n och tryckte på REC och hoppades att det skulle vara tyst i huset under tiden) och körde det sådär tusen gånger i rad så en del av låtarna ligger mig närmre hjärtat än andra. 

Nåväl, här kommer artisterna: 

Rosa Körberg / Attack: O-aa hela natten

Vad ska man säga? Det här var inte min favorit men man hörde folk O:a överallt och låten blev så klart en hit och är defenitivt en klassiker.

The Police: Every Little Thing She Does Is Magic

Jag älskade den här videon och som barn uppfattade jag gruppen som en tokigt skojigt gäng.

I min värld så håller låten fortfarande.  

  

The Clash: This Is Radio Clash

Varken gruppen eller låten behöver väl någon närmre presentation? 

Jag gillar det och som liten tyckte jag att gruppens medlemmar var skitcoola!

Underhållande och tidstypisk video. 

   

Kiss: World Without Heroes

Mina gamla husgudar i en lågmäld ballad från utskällda (music from) the Elder.

Detta var första videon som jag såg med gruppen och dom såg inte lika vilda ut som på mina vänners planscher från tidningen Poster.

Gene gråter, Ace spelar akustisk gitarr och Paul kör gitarrsolot. Ingen eld, bomber eller blod men en bra låt och snygg video.

The Rolling Stones: Neighbours

Jag älskar Stones och här ser vi en riktigt härjad upplaga av bandet. Videon är skum men underhållande och Jaggers mun är störst i kvarteret :) 

Vad grannarna tycker om Stones brölande förtäljer inte historien.

  

Japan: Visions Of China

Inte min kopp av te. Inte då och inte nu.

Jag spolade säkert förbi den varje gång det skulle spisas musik framför tv:n.

Stray Cats: Little Miss Prissy

Det här gillade jag. Eller gillade och gillade men gruppen var roliga att titta på.  

Diana Ross: Why Do Fools Fall In Love

"Nya" häftiga Diana Ross. Jag vet att jag tittade på videon men att jag egentligen aldrig gillat låten. 

Tror att jag någonstans här fick höra att Ross burit sig illa åt mot sina gamla bandkollegor från Supremes och att jag då per automatik inte tyckte om henne.

Tror jag i alla fall. 

    

Kim Wilde: Kids In America

En favorit. Så klart! Bra låt med en tuff tjej och videon är så härligt tidstypisk. 

Den stentuffa killen som Kim Wilde stöter bort framför tv:n i videon är för övrigt Kims bror Ricky Wilde. 

Klassiker 1A.  

       

Mikael Rickfors: When A Man Loves A Woman

Har inget minne av den här. Gillade den nog inget vidare när det begav sig? 

Men Rickfors är bra. 

Devo: Whip It

Devos största hit? Odödlig klassiker med en odödlig video.

Jag gillade det här och tyckte att dom (Devo) med sina röda lampskärmar på huvudet var riktigt häftiga. Tror inte att videon uppskattades av alla.

 

ELO: Hold On Tight 

Ännu en klassiker från Eletric Light Orchestra

Grace Jones: Libertango (I've Seen That Face Before)

Speciell artist och en speciell lite mysko låt som blev en stor framgång.

Jag gillar det!

Madness: Shut Up!

Som barn älskade jag både videon och låten. 

Gruppens speciella sätt att röra sig samt knasighet fick mig att sitta kvar och kolla denna.

Idag är jag inte lika säker på låten.  

Specials: Ghost Town

Fantastiskt! Mystiskt och bra. 

Gillade den då och gillar den nu!

Jim Steinman & Carla De Vito: Dance In My Pants 

Jag minns videon men hade ju ingen aning om vad en "peep show" var för något.

Det låter otroligt mycket Steinman om denna och den känns i ärlighetens namn väldigt daterad.  

Kim Carnes: Bette Davis Eyes

Den här kan ju inte ha undgått någon. Klassiker och med en video med mycket dans, maskerad och speciella lite småmysko personer.  

Landscape: Norman Bates

Den här gillade jag. Snacka om skräckkänsla och obehaglig video. 

Jag hade ingen koll på Psychofilmerna men när jag senare såg dom så förstod jag ju videon bättre.  

Depeche Mode: Just Can't Get Enough

Jag har aldrig varit någon fantast av Depeche men den här tyckte jag mycket om.

Gruppen blev ju senare också hyfsat stora. :)  

Soft Cell: Tainted Love

Ännu en klassiker. 

 

Adam & The Ants: Prince Charming

Maskerad var tydligen hett runt 1981 för här har vi ännu en video med utklädnadstema.

Videon är kul att titta på. Jag gillade låtyen som barn men numera vete Farao vad jag tycker.

Men kul är det!

  

Devo: Be Stiff

Har inget minne av att jag såg den här som barn. 

Låten känner jag dock igen. 

David Bowie: Boys (Keep Swinging)

Inte min kopp av te men videon minns jag!

Hur skulle man kunna glömma bort den? :)

The Pretenders: Message of Love

Den här älskade jag. Tyckte att Hynde var skitläcker med sin lugg som täckte ögonen och att hon hade ett stentufft band. Två av medlemmarna dog kort efter (1982 och 1983).  

Pat Benatar: Fire And Ice

Jag hade en kompis som älskade Benatar och visst hade hon några riktigt bra låtar!   

The Tubes: Suzie Girl

Hur underhållande som helst i videoform. Låten då? Nja. 

Linx: Intuition

Minns inte mycket av den här. 

Gary U.S. Bonds: This Little Girl

Klassiker som fortfarande hörs då och då på radion.

Simple Minds: Love Song

Välkänd grupp med en låt som inte riktigt fastnat i mitt unga jag.

Human League: Love Action

Inget minne alls av den här

Frank Zappa: You Are What You Is 

Svaga minnen av videon men musiken är inget som fastnat. 

Rod Stewart: Tonight I'm Yours

Behöver väl ingen närmre presentation. Roddan var skitstor under den här perioden och låten blev ju en klassiker. 

Pete Shelley: Homosapien

Den här gillar jag idag men lyssnade inte på den 1981. 

Tom Petty: Woman In Love

Klassisk Tom Petty and the Heartbreakers. Upptäckte den här låten och massor av annan bra Tom Petty-musik lite senare under 80-talet.  

Earth, Wind & Fire: Let's Groove

Superkänd grupp. Dock inget jag lyssnade på som barn.  

Spandau Ballet: Paint Me Down

Inte min smak men gruppen blev ju hur stor som helst och har ju gjort en del bra musik under åren. 

 

Duran Duran: Careless Memories

Har inget minne av att jag slukade den här låten, eller video för den delen. 

Faktum är att jag har mer respekt för Duran Durans låtskatt idag än vad jag hade då på 80-talet. 

Hall & Oates: Private Eyes

Av någon anledning så minns jag den här videon så någonting fick mitt yngre jag att sitta kvar framför tv:n och se den. Låten hamnade dock inte på mitt blandband.  

John Foxx: Dancing Like A Gun

Inget minne alls av det här. Kanske inte så märkligt?

Marianne Faithfull: Sweetheart

Artisten känner jag väl till men mitt barn-jag lyssnade inte på henne och det gör jag inte idag heller.  

ABBA: One Of Us

Återigen, här behövs det ju ingen presentation av bandet. 

Låten blev en klassiker och Abba var och är ju hur stora som helst. 

Jag gillade Abba och deras musik hördes ofta i mitt hem. 

Jag hade dessutom sett Abba the Movie (Lasse Hallström) ett antal gånger och kände väl till bandet. 

Faktum är att jag hellre kollade på filmen än den här videon. :) 

Blev ett långt inlägg om ett program som kanske väldigt få har minne av men jag kände bara att jag behövde få ner det hela på pränt innan mitt minne sviker mig helt.

Det lustiga är att när jag hör en del av låtarna på radion idag så tänker jag på det här programmet och vissa av bilderna från videorna spelas upp helt privat på min näthinna.

Ber också om ursäkt för de korta meningarna om varje låt men om jag skulle skriva en mindre biografi om varje artist och låt så hade jag fått ta långledigt från mitt vanliga arbete vilket i och för sig varit supertrevligt. 

Jag vill också tacka för att ni läser min blogg och det är glädjande att se att besöksantalet verkligen ökat den senaste tiden vilket är kul. 

Tack också till Jan-Olov Andersson vars röst jag fortfarande kan höra för mitt inre presentera en del av låtarna.    

Ha en bra dag! 

The Runaways - Poster 1978

Runaways.

Hämtad från tidningen Poster nr 7 1978.

Originalsångerskan Cherie Currie samt basisten Jackie Fox hade här lämnat bandet.
Ny basist blev Vicki Blue som senare ersattes av Laurie McAllister.
Currie ersattes inte och Joan Jett tog över istället över som sångerska (ingen dålig ersättare).  
  

  Lita Ford, Vicki Blue, Joan Jett & Sandy West.

Saxat ur Poster 1979.

The Runaways tackade för sig.

Om du är intresserad av att veta mer om den smått fantastiska tidningen Poster så kan jag med varm hand rekommendera boken "Poster - Nordens största poptidning 1974-1980".

Det är en stor och tung (nästan 2 kg) bok fylld med kul historier och snygga bilder.

Med över 250 sidor så upptäcker man hela tiden nya saker som man missat de första gångerna man bläddrat i den.  

Kiss, Runaways, Noice, AC/DC, Sweet, Abba... Boken om Poster på Adlibris  

The Runaways har vi visst pratat om tidigare här på bloggen: Klicka här

The Runaways - Poster 1977

I Poster nr 2 & 3 1977 kunde man hitta de här båda bilderna på The Runaways.
Det är väl lika bra att direkt avslöja att jag aldrig lyssnat speciellt mycket på den här gruppen men känner givetvis till dess medlemmar och att dom var väldigt stora runt 1977-78.
 I Love playing with fire  är dock en ruggigt bra och skrammlig låt som fastnar varenda gång jag hör den. 

De här gamla bilderna från tidningen Poster kom jag ofta i kontakt med man tiggde bilder på Kiss från kompisarnas storebrorsor.
Poster hade då försvunnit från tidningshyllorna och Okej tagit dess plats.

Vi smågrabbar visste inget om The Runaways men visst verkade dom spännande med sin utmanande stil och atityd.
På en bild spottade sångerskan Cherie Currie blod som den värsta Gene Simmons och det var också sådant som imponerade och gjorde att man la bandnamnet på minnet. 
Joan Jett och Lita Ford var de som efter sin tid i bandet syntes i Okey och var stora under sina egna namn.
Speciellt Joan Jetts "I Love Rock n´Roll" fanns med på diverse blandkassetter när jag lekte med Star Wars och Big Jim hemma hos min kompis.  

Filmen som kom 2010 var väl helt ok och hyfsat intressant.
Dock kan jag tycka att det blir lite stressigt att trycka in gruppens hela historia och medlemmarnas livsöden på endast 1 timme och 45 minuter.
Storyn om the Runaways hade troligtvis passat betydligt bättre som en miniserie för TV där det hade blivit mer plats för vad som hände med bandet de sista åren utan Cherie Currie och även efter det att Runaways lagts ner.   

The Runaways Official site

Kiss - Poster # 1

Denna bild från 70-tals tidningen Poster hade jag på insidan av locket på min skolbänk.
Den tog upp hela ytan och när locket var stängt så buktade mitten av den ner bland skolböckerna.
Detta var runt 1982 och Kiss var megapopulära.
Samtliga kompisars äldre syskon och deras vänner tillfrågades i jakten på alla grymma bilder och plancher som publicerats i Poster.

Just denna bild hade för övrigt rykte om sig att vara "förbjuden".
Varför visste jag inte (och vet ännu inte varför) men då pratades det om att Kiss plåtades utanför säkerhetsanordningarna och därmed hade dom brutit mot angivna säkerhetsföreskrifter (vilka busfrön).
Om detta är sant eller falskt det har jag ingen aning om men en klassisk bild på bandet är det i alla fall.

Bilden fanns med i Poster Nr 3 1977