Bilfärja i plast - struntsnack

God fortsättning! 

Årets första inlägg blir en snabb koll i backspegeln på ännu en sådan där sak som jag själv minns från barndomen men som jag som vuxen inte kunnat ringa in och identifiera med namn, tillverkare eller för den delen med hjälp av speciellt många bilder. 

Mest troligen så handlar det bara om en billig marknadsleksak som förmodligen tillverkats i Hong Kong och inte kostade särskilt många kronor. 

Jag misstänker att det dessutom finns ett antal olika versioner och varianter på samma tema. 

Bilfärjan som jag tänker på var däremot en ganska vanligt förekommande plastleksak och var mycket (mycket) enkel i sitt utförande; tunn plast i olikfärgade delar och med ett antal lika enkla småbilar som rullade ombord på ena sidan och av på den andra. 

Jag behöver väl inte säga att det här var en perfekt sak att ta med sig i badkaret där färjan med mindre bra färdigheter hos sin personal skulle försöka ta sig i land utan att sjunka, välta eller helt tappa sin last. 

Ibland blev det också en smått förvirrad tur rakt in bland det som kunde te sig som dimmor och isberg men som egentligen var badskum som flöt runt i det varma vattnet. Hade båten verklig otur körde den rakt in under ett vattenfall där nytt hett vatten pumpades rakt ut i havet och fullständigt dränkte eller sköljde bilarna rakt över färjans relingar.  

Jag har försökt hittat mer info om dessa färjor av plast men helt gått bet på det. Den enda ledtråden jag i nuläget har är den här rutan som är saxad ur en katalog som bifogats i kulturskriften Kalle Anka & Co 1983. 

Mitt första minne av lekar med dylika bilfärjor var redan på 70-talet så misstänker att det fanns flera olika versioner av samma leksak under många år. 

Om någon vet mer och har lust att dela med sig av detta så skriv gärna en rad. 🙂

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Radiostyrd Långtradare - 1978

-How about you Bandit? 

You copy this Snowman? 

Nu till något som jag inte skrivit om tidigare på bloggen; radiostyrda bilar. 

Jag såg nämligen av en slump ett inlägg med en RC Lastbil som jag undrat över i många år. 

Jag hade exakt en sådan som barn och minns att jag fick spara ihop pengarna under en längre tid för att få råd att köpa den. 

Paketet bestod av själva lastbilen samt tre olika släp, handkontroll, vägkoner samt en ramp för att kunna köra ombord bilar. 

Det var en ganska stor skapelse och jag tyckte att den var stentuff!! 

Den körde däremot inte speciellt snabbt och den bokstavligen åt upp alla batterier av vilka man dessutom behövde ganska många. 

Jag minns också att vi vid minst två tillfällen fick reklamera den i butiken där den köptes och att den äldre gubben* som jobbade där inte direkt var så tillmötesgående. 

Men bevisligen så fungerade inte lastbilen som den skulle så vi fick ju efter en viss klagan ut en ny bil. 

Detta var i den stora leksaksbutiken som låg i ”byggnad 2” på Mobilia köpcentrum i Malmö. 

Idag har jag alltså fått reda på att fabrikatet heter Likto och det benämns även som Likto & Corgi Toys och modellen verkar heta 610. 

Jag har inte kunnat hitta den i någon leksakskatalog från åren runt 1978 så jag har ingen uppfattning om vad en sådan här pjäs egentligen kostade. 

Det som klassades som dyrt för mig som ”icke bortskämt barn” kanske inte var så speciellt dyrt för många andra ungar vid samma tidpunkt. 

Jag hade aldrig brist på saker som barn men jag var inte heller bortskämd med att få en massa prylar. 

Faktum är att jag ofta sparade till saker som jag ville ha. Man fick helt enkelt lägga undan pengar och ibland sålde jag sådant som jag var trött på. 

Jag hade kvar min lastbil länge och väl men vad som senare hände med den vet jag inte. 

Troligtvis hamnade den på soptippen när mina föräldrar gjorde någon rensning av sin vind eller klädkammare. 

Tråkigt men det var väl ofta så det fungerade på 80-90 talen långt före Tradera, samlarforum och Antikrundan på TV. 

Nåja, det var kul att se bilder på den igen. 

Det uppstod en riktigt härlig nostalgikänsla för min del när jag mindes tillbaka på hur glad jag var över den. 

Nästan så att man kan känna lukten av varma batterier och höra ljudet av en liten radiostyrd motor. 🙂

Ha en fortsatt bra helg och tack för att ni läser på min blogg. 

Samtliga bilder i den här posten är ”lånade” från webben. 

* Det kan ju vara så att den ”Gubbe” som hjälpte mig och min Mamma i affären uppfattades som en äldre man runt 65-70 år men att han i själva verket kanske var i 40-års åldern. Folk såg verkligen äldre ut förr i tiden. 😊