Britains Space - 1981

Här har vi en serie som jag i princip inte minns ett dugg om förutom just det här uppslaget hämtat ur Britains katalog 1981. 

Jag kan tänka mig att just temat rymdleksaker var något som Britains nog såg som ett måste runt den här tiden. Star Wars var en jättehit och i samma veva så tog t.o.m. James Bond sig ut på rymdäventyr och karaktärer som Blixt Gordon och Buck Rodgers kändes återigen aktuella. Att då stå med ett sortiment bestående av historiska figurer samt jordbruksmaskiner och djur kanske inte kändes lika tryggt hippt?  Det gällde ju att fånga barnens uppmärksamhet i leksaksbutiken. 

Jag tycker att dom här ser hur snygga ut som helst och färgerna är riktigt fina. 

De klassiska gröna metallplattorna är borta och istället ser det ut som att figurerna har fått små flygande hoverboards. 

Har inte letat aktivt efter den här serien men den känns onekligen lite bortglömd och betydligt mindre känd än de mer klassiska historiska figurer på sina gröna metallbaser. 

Tack för att ni läser och ha en fortsatt bra helg! 

Stjärnornas Krig-gubbar 1984

I väntan på godisfyllda påskägg, påskmat och goddricka så kan vi väl passa på att kolla in lite Stjärnornas Krig-leksaker så som dom presenterades i en leksakskatalog 1984. 

Det var sådana här sidor som jag alltid bläddrade fram först när det damp ner en ny leksakskatalog i vår brevlåda. Jag älskade Star Wars och bara att få se bilder på skepp och gubbar kunde verkligen göra mig lycklig. Enda smolket i glädjebägaren då var väl att det blev färre och färre av mina kompisar som brydde sig lika mycket som jag själv. 

Kul att se att av alla olika figurer som dom valde ut till fotograferingen så tog dom Darth Vader, en figur som jag själv köpte 1982, alltså två år tidigare. 

Dom brukar ju i sådana här sammanhang presentera de allra senaste släppen från leksakstillverkarna. 

Kanske hade dom ingen vidare koll eller så gick dom på de gubbar som sålde bra eller representerade filmerna bäst. 

Det mest troliga svaret är nog att dom fick en packe random figurer oavsett vilka det var och sen knäppte dom lite bilder. 

En eloge till den lite större bilden med fordonen som är upphängda i fiskelina och med lite enkel terräng som ger mig själv vibbar av barndomens lekar med Star Wars i trädgårdar. 

Jag tröttnar nog aldrig på den där X-Vingen. 

Så förbenat snygg och enkel leksak med högt lekvärde. 

Fick en av mina föräldrar i julklapp och jag var så oerhört glad för den. 

Det var versionen med ”Battle damaged” etiketter och den var vit och fin till skillnad från den äldre modell som min vän Magnus hade och som vi då lekt med i ett par år. 

Kycklinggångaren (passar ju fint till påsken) At-St Scout Walker hade däremot ingen av oss men det hade varit en dröm att få leka med en sådan på gräsmattor, i rabatter eller varför inte i snön? 

Oerhört fin om du frågar mig. 

Nåja nu får jag rusa vidare. 

Har en hel del måsten att ordna med innan det blir läge för en sillmacka och en påsköl. 

Ha en Glad Påsk och må Kraften vara med er! 🐤

Legions Imperialis - struntsnack

Trots en något sned bild så ser ni här innehållet i en grundbox till Legions Imperialis. 

Ny vecka, vår, solsken och snart påsk.

Precis som många andra så kan man känna en viss längtan efter lite ledig tid och avkoppling.

Vid årsskiftet så satte jag igång så smått med Games Workshops "nya" Epic Legions Imperialis.

Jag målar pjäser, kollar regler, läser om nyheter och har ju faktiskt också provspelat det hela vid ett tillfälle.

För egen del så har jag inte skaffat mig så här mycket GW-stuff på en väldans massa år så man kan lugnt säga att dom lyckats få åtminstone den här gamle figurspelaren i sina garn. 

Jag gillar spelet och jag tycker det är roligt att måla sakerna till det. 

Att återigen leta fluff om olika chapters, fordon och trupptyper är faktiskt ganska kul och man slås av mängden information som ligger på diverse bloggar, hemsidor och forum. 

Jag har ju inte bara varit borta från 40k-världen i en massa år utan jag har även missat allt när det kommer till sådant som 30k och alla (jäkla) namnbyten som skett. 

Just namnen på de olika sakerna bryr jag mig mindre om så i min värld så är det Space Marines och Imperial Guard som ingår i grundlådan, inte Legiones Astartes och Solar Auxilia.

Det finns dock två tråkigheter med Legions Imperialis och det ena är prissättningen på de extra boxar som man vill, och behöver, komplettera innehållet i grundboxarna med.

Pjäserna, och då speciellt fordonen, är suveränt skulpterade och har väldigt fina detaljer samt är superbra att sätta ihop men att kostnaden per fordon kan uppgå till nästan 100kr styck känns lite väl magstarkt i min värld för så här pass små prylar. En ask med Spartans exempelvis innehåller två fjuttiga plastsprues ihop med ett ark standarddekaler. Priset är så fjärran från det som jag de senaste åren köpt från Warlord Games, Perry Miniatures och Victrix miniatures.

Nu är jag en sådan där jobbig och dryg jäkel som för egen del vill ha originalmodeller men jag kan verkligen förstå att 3D-printrarna går varma hos dom som snabbt vill bygga ihop en armé.

Vilket osökt också får oss att komma in på nästa nackdel;

Tillgången på tillbehören är ju så sjukt begränsat!

Att GW inte släpper ifrån sig större upplagor på sina saker känns ju bara löjligt.

Grejorna hinner ju knappt komma in i lager förrän dom är slutsålda. 

Man känner ju nästan en stress över att inte få tag i sina favoriter när dom väl behagat dyka upp hos de hobbyhandlare som jag brukar anlita. 

Förhandsbokningarna via GW själv är ju nästan ett skämt då det kan vara en timmes kö på releasedatumet bara för att sedan få meddelandet att det är slutsålt.

Det saknas dessutom leveransdatum för allt som dom fått slut på. 

Visst kan man som butik eller företag ta det lugnt med sina inköp för att inte riskera höga lagerkostnader eller att ingen vill köpa sakerna men det här är ju bara löjligt. 

Som sagt, att spelare vänder sig till folk med 3D-printers förvånar mig inte ett dugg. 

Nåja, nu ska jag sluta klaga och istället hylla själva Legions Imperialis för efter endast ett parti (har nästa parti inbokat) så är jag ändå hooked. 

Spelet är roligt och skalan ger en möjligheter som oftast är svåra till 28mm.

Reglerna påminner ordentligt om mitt kära gamla Space Marine Epic.

Lite mörkare och mindre humor än förr men fortfarande ett otroligt bra figurspel som jag med varm hand vill rekommendera. 

Det optiskt mörka går ju dessutom att överkomma genom att använda terräng som inte bara består av stadsmiljö eller ruiner. En vanlig grön spelmatta som man kompletterar med blå vattendrag, gröna kullar, träd och byggnader ger ju redan där en mer klassisk framtoning.

För egen del kikar jag väldigt mycket på det klassiska och det är också det som är mitt personliga mål med mina pjäser.

Bjuder på ett prov på en av de Kratos som jag målat klart.

Det kommer fler bilder på mina egna saker när jag känner mig redo för det. :)

Ruinen är för övrigt en gammal relik från förr. 

Jag valde att måla mina Space Marines som Ultramarines. 

För er som inte är så jättebekant med 40k så kan jag säga att detta chapter har den klarblå färgen som sitt signum. För att ytterligare få in en härlig 90-tals känsla över det hela så har jag gett dom flesta rödmålade bolt guns vilket verkligen får figurerna att "poppa" när man ser dom från lite avstånd.

För att vara helt ärliga, åtminstone när det kommer till infanteriet är det ju inte pjäser som ska se suveräna ut på nära håll.

Att man kan urskilja vad som är vad på lite avstånd räcker definitivt bra för min del. 

Vilket leder mig till nästa punkt i dagens struntsnack;

Att måla Epic Legions Imperialis.

När jag först funderade på det här så kände jag att det kommer bli enkelt och inte ta så mycket tid alls.

Små pjäser och med nyheter (ja jag är gammal) som contrast paints så blir det här en enkel sak. 

Fan vad fel jag hade.

Ok visst kan man köra rubbet i en grundfärg och slaska på lite silver på vapnen men jag vill ändå ha det lite snyggare än så. Dessutom så lärde jag mig av erfarenhet att det gäller att kunna skilja sakerna åt på spelbrädet. Fatta hur svårt det var att på 50-100 cm avstånd se skillnad på en Heavy Bolter och en Lascannon. 

För att inte tala om hur man skulle skilja enheterna åt när flera infanterister bunkade ihop sig för en närstrid. 

Det var bara att gå tillbaka till planeringen vid målarbordet och ta sig en funderare.

Nu tror jag att jag löst det för min egen del men vi får väl se vilken uppfattning jag har efter nästa parti. 

Jag har lagt ner betydligt mer av min hobbytid på det här projektet än vad jag från början trodde. 

Det är kul men jag önskar att jag hade lite mer tid över till mina Bolt Action-pjäser. 

Slutligen så vill jag ge ett litet hobbytips som möjligtvis kan underlätta för några av er som är intresserade av att börja med LI.

Måla infanteriet på sina sprues. 

Det blir mycket smidigare att komma åt detaljerna på figurerna med era penslar och målningen av baserna blir även det något lättare. 

Var och en gör som dom vill och som passar deras egna målarteknik men jag vill ändå nämna det.   

Ha nu en underbar dag och är ni kanske rentav lediga så passa på att njuta.

Ska ni måla så utnyttja det fantastiska ljuset nu under dagtid. 

Ha det så gott!        

                                    

   

            

    

Tenngjutning - 1983 (uppdaterad)

Att gjuta egna tennfigurer har vi ju vid ett par tillfällen pratat om tidigare här på bloggen.

Idag tänkte jag visa en ruta som är saxad ur en leksakskatalog från 1983 och som i ena hörnet visar en bok eller häfte som jag har svaga, ja rent av väldigt svaga, minnen av från min egna barndom.

I katalogen så står det följande text om boken:

Nyhet! Idébok för tenngjutningshobby. Ger intressanta uppgifter om gjutning, målning samt uppställningar och dioramabygge. 

Priset låg på 4:75 så det handlar ju inte om något renodlat reklamhäfte utan mer om en inspirationsbok för entusiaster av tenngjutningshobbyn.

Jag skulle tycka att det vore sjukt kul att få se lite bilder ur denna så om någon av er läsare har den tillgänglig så skulle jag bli jätteglad om det går att scanna några exempelsidor och kanske tom publicera dom här på bloggen. 

Den ser inte ut att vara så många blad i den så det borde rent praktiskt gå att genomföra.   

I övrigt så måste jag ju bara få ge uttryck för hur galet snygga och tilltalande förpackningarna från Prince August är. 

Jag undrar vilket set det var som jag själv hade när jag var liten? 

Har figurer kvar men själva asken och alla tillbehören såldes efter en incident med varmt tenn. 

Det satt rester av metall kvar i kökets trasmatta i flera år efter det. 

Rätt coolt om man tänker på det idag men självklart var det inte bra att tappa den lilla smältpannan (vet inte dess korrekta namn) rakt över både fingrar och köksgolv :( 

Ha en riktigt bra dag och tack för att ni läser min blogg!   

22/3 -2024 Edit: Det verkar finnas flera av dessa "idéböcker. 

När jag gör några snabba sökningar så har jag funnit flera olika omslag. 

Man lär sig något nytt varje dag! :)

Fann en mycket trevlig artikel på bloggen Hugg och Slag som rekommenderas starkt så in och läs vet jag.   

   

23/4 - 2024 Edit:

Ett otroligt charmigt uppslag ur en av Prince Augusts idéböcker; 

Boken om Alga

Efter att nyss ha lyssnat på podden Allt du velat veta och deras samtal med Orvar Säfström så blev jag riktigt sugen på att återigen läsa och bläddra i den fina Boken om Alga som jag faktiskt köpte redan när den gick att förbeställa för några år sedan. 

Jag fullkomligt älskar den här stora och tunga boken och vill definitivt rekommendera den åt de av bloggens läsare, som kanske inte vetat om dess existens, att passa på att införskaffa den. 

Jag skulle även vilja säga att det här verkligen ÄR en bok för alla och inte endast för dom som kanske redan har ett stort intresse av gamla sällskapsspel eller är nördiga så där i största allmänhet, utan även en snygg kaffebordsbok att bläddra i och samtidigt låta sig förundras över alla fina bilder och kul fakta. Det är en stor och bastant bok som verkligen pryder sin plats i vilket bibliotek som helst. 

Den har tidigare varit helt slutsåld hos förlaget vilket är fullt förståeligt men nu går den alltså återigen att beställa och då bla direkt från Fandrake. 

Så nu när det är helg, ta och passa på att lyssna igenom dubbelavsnittet från podden Allt du velat veta när du ändå avnjuter en mugg kaffe medans du målar figurer eller sorterar gamla tillbehör till någon obskyr leksakslinje från -74 (som nästan bara du och några få andra känner till).

Hade jag inte redan haft boken så hade jag förmodligen beställt den nu på direkten och då speciellt efter att ha lyssnat på det intressanta samtalet om Alga. 

Sen måste ju Orvar Säfström vara bland det bästa som man kan lyssna på i en podd. När han berättar om allt intressant bakom arbetet med boken gör han det med inlevelse och det genuina intresset för bokens innehåll och människorna bakom spelen lyser rakt igenom min mobiltelefons högtalare.

Det är kanske en självklarhet men för att kunna skriva och ta fram böcker som den här och dessutom göra det så bra så är just det grundläggande intresset från författarna ett måste. Du kan nog ta vilken världsberömd skribent som helst men för att kunna skapa något så bra och intressant så behövs det ett stort hjärta för ämnet annars tror jag att det blivit mer av en katalog än en bok. Här märks det så tydligt att namnen bakom denna, och andra böcker från Fandrake, också har ett intresse av att förmedla, dels en korrekt historia och dels massor av tillhörande fakta, om det som dom lyckats få fram genom sitt undersökande arbete.

Minns såklart när Orvar var programledare för SVT:s Filmkrönikan och att det då äntligen kändes som att ”en av oss” blev insläppt i finrummet, någon man kunde identifiera sig med och som det senare skulle visa sig hade sunda intressen som spel, leksaker, film och musik på sitt CV. 

Det har definitivt inte alltid varit så men åtminstone de senaste 10 åren har det blivit mer och mer accepterat att vara lite nördig, att som vuxen samla på leksaker, serier, spelkort eller vad som helst som från början kanske endast var riktat till barn och yngre tonåringar. 

Överallt tycks dom nu titta fram och det visar sig att även den utåt sett tråkigaste byrådirektör kan ha en fin samling av hockeykort eller vinylsinglar som är koncentrerade till inspelningar gjorda hösten 1984. TV-program, poddar, böcker, forum och hemsidor om alla möjliga ämnen gör att det blivit mer accepterat av det strikta samhället att visa och berätta om sitt intresse och varför detta lilla smala ämne fascinerar just mig. 

Den tråkigaste kaffebjudningen där alla gäster är så in i helvete duktiga på sina jobb och karriärer blir så oändligt mycket mer uthärdligt när man bland dessa välpolerade farbröder och tanter hittar någon som samlar på He-Man-figurer. Plötsligt blir kalaset så otroligt mycket mer intressant och då kanske inte för att du också samlar på He-Man utan för att du känner igen passionen och för att den lätt kan översättas till ditt egna intresse av Kiss-bilder från den gamla tidningen Poster. 

Sen går det ju inte att sticka under stol med att det är otroligt roligt att ha ett eller ett flertal hobbies. 

Att prata med andra människor med liknande eller samma intressen är bland det bästa som finns. 

Att spela ett figurspel med fint uppbyggd terräng, prata om varför det finns fler Han Solo Big head än small head, att lyssna på en podd som handlar om tidningen MAD eller läsa en bok som handlar om en när jag var barn väldigt vanlig företeelse som sällskapsspel känns så otroligt befriande och inte alls något märkligt så som det kanske kunde uppfattas för inte alls många år sedan. 

Så ta nu en bra bok och en mugg (prydd med nördigt motiv) kaffe och sätt dig i vårsolen och njut av din lediga tid. 

Deklarera, kratta löv, fylla i en tidrapport eller räkna på kostnaden för solceller kan du göra någon annan dag. 

Tack för att ni läser mitt pladder! 

Dagens Warhammer-bild 1992

Någonting säger mig att dom här Blood Angels Space Marines med sina allierade Eldar är jäkligt illa ute. 

Faktum är att jag tror att dom t.o.m. är duktigt helkörda även om dom nu råkar ha sin Dante-liknande Commander lurkandes bland ruinerna. 

Älskar verkligen dom här bilderna. 

Trevlig helg! 

Reklam - Star Wars glass 1984

Den berömda och beryktade Star Wars-glassen från Hemglass kommer vi väl alla ihåg, eller hur? 

Som en av de sista nördarna som fortfarande öppet, inför både jämnåriga tjejer och killar, visade ett intresse för Stjärnornas krig sent 1984 så minns jag självklart glassen. Den var för mig lika självklar som att den nya Star Wars-tidningen skulle köpas så fort den fanns i handlarnas tidningsställ. 

Jag minns däremot ingen Darth Vader-mask i plast men jag var kanske helt enkelt ”för stor” för sådana saker eller så sviker minnet mig. 

Jag kan ärligt säga att jag inte kan beskriva hur den smakade men jag minns att den svarta var min favorit av de båda.  

Nåväl, trots att det fortfarande fanns coola figurer kvar i butikerna så kändes det ändå åtminstone i min värld som att Star Wars nu sjöng på den sista valsen. 

De flesta av mina kompisar lekte inte längre med leksaker och just i det här intresset kunde jag emellanåt känna mig relativt ensam. 

Jag tror faktiskt att jag endast hade en kompis kvar som fortfarande ville leka med Star Wars men även han försvann något år senare iväg mot andra intressen så som mopeder, tjejer, snus och öl. 

För egen del så hade jag föredragit fler glassar och kanske tom en sådan där Darth Vader-mask. 

Ha en bra dag och tack för att ni läser! 

Rosa Elefanter - iskuber av plast 80-tal

Tvära kast på bloggen. Det här är ju varken häftiga spelfigurer eller tuffa actionfigurer utan ännu en sådan där liten och nästan bortglömd sak från det förflutna. Den här filuren hittade fram häromdagen och det inte bara liknar en elefant, det ÄR en elefant, en rosa dessutom. 

Jag tror att dom här var tämligen vanliga i mitten av 80-talet. Det fanns inte speciellt många i en förpackning, kanske 4-6 stycken, och jag minns att dom såldes i vanliga varuhus. Det är ju ganska självklart vad dom här skulle användas till så det känns ganska onödigt att förklara men att dom var ämnade för vuxendrinkar råder det ju ingen tvekan om.

Den här gynnaren som för övrigt hittades i en låda med leksaksdjur av plast har sedan länge tömts på sitt vatten. Hans snabel har fått en ny form vilket förmodligen fixats med hjälp av ett barn och dess framtänder. 

Dom här rosa elefanterna ska ju inte föreställa dom som var med i Fem myror är fler än fyra elefanter utan snarare den klassiska humorbilden av sådant som stupfulla människor ibland kunde tyckas se vandra runt och/eller höras stampa runt i hemmet dagen efter dom hällt i dig några drinkar. 

Numera är det ju inget ovanligt alls med iskuber av plast. 

Färglada kuber, kaktusar, frukter, sno**ar, fordon, dödskallar mm. 

Rosa elefanter av klassiskt snitt har jag dock inte sett på länge. Faktum är att jag hade helt glömt bort dom och därför får dom nu en helt egen post här på bloggen. 

Vi vurmar ju faktiskt lite extra för sådana här hopplöst bortglömda saker som har haft sin kvart i solljuset men som sen mest troligast hamnade på soptippen. 

Ha en trevlig helg och ta det lugnt med drickan! 

Dagens Warhammer-bild 1990

Slänger in en bild på några av mina absoluta favoriter när det kommer till Ogres. 

Kommer från Marauder Miniatures och är skulpterade av Aly Morrison. 

Bilden är hämtad från White Dwarf 122 (1990). 

Såg även den här notisen i samma tidning. 

Har tidigare hört att Brian May hade något visst litet intresse av hobbyn vilket troligtvis då kanske kommer från just den här lilla rutan? 

Ha en trevlig helg! 

Masters of the Universe - 1983/84

En fantastisk sida ur en Svensk leksakskatalog från 1983/84. 

För egen del så brydde jag mig inte supermycket om He-Man & Co när det begav sig. 

När sakerna dök upp i butiker och kataloger så var jag fast i Stjärnornas Krig och Big Jim samt liknande gubbar. Masters var nog för utflippat och jag hade heller inte tillgång till varken kabel eller parabolantenn så sannolikheten att He-Mans och mina vägar skulle korsas var i det närmsta obefintlig. 

Något år senare letade jag Star Wars i butikerna men då började det kännas att Masters var större och populärare än mina kära rymdgubbar. 

Jag kände mig dock för gammal för serien men kände ändå att estetiken och combon fantasy/sci-fi/saga tilltalande mig och jag kollade alltid in sakerna när jag befann mig i ett varuhus eller leksaksbutik. 

Jag drog även med mig gratistidningar och annat material hem för ihop med bla serietidningen Conan så började ett frö till mitt framtida fantasyintresse sakta gro. 

Jag hade faktiskt en figur från MOTU i mina ägor, en Evil-Lyn. Varför det blev just den som hittade hem till mig vet jag inte men jag minns att jag bättrade på hennes detaljer i dräkten med Humbrol målarfärger och hennes vapen och vänstra hand fick dramatiska spår av blod med hjälp av en permanent rödpenna. 

Vet inte var den blev av framöver men det blev inte så mycket mer MOTU än så för min del. 

Idag håller jag leksakslinjen högt och tycker att det är en fantastisk serie. Tanken att börja samla på den har slagit mig men det har alltid stannat vid en tanke och aldrig blivit mer än så. 

Dock har jag under åren ändå köpt mig en bok som rör den bildkonst som tillhör serien. 

Just passionen, stilen och myten runt Masters of the Universe lockar fortfarande mig fast att jag egentligen aldrig på allvar bekantat eller grottat ner mig i dess värld. 

Man måste ju faktiskt inte samla och äga prylar för att gilla och kanske t.o.m. älska en serie och tur är väl det. 

Tack för att ni läser och ha en bra vecka! 

Warhammer The Old World

Äntligen har mina Warhammer Old world regelböcker anlänt. Jag förbokade faktiskt samma dag som förbokningarna öppnade och satt även framför skärmen under det officiella release datumet men vad hjälpte det när allt ändå var hopplöst slutsålt? 

Hade visserligen ingen brådska men det är ändå något speciellt över GW:s senaste släpp som dom nu gjort på spelfronten (Old World samt Legions Imperialis) och det är ändå något extra över att vara delaktig från första början. Knäppt men kul. Nyfikenheten ska stillas och saker som man läst på nätet vill man ha ”svart på vitt” hur dom tänkt sig det hela. Självklart så lockar läsningen av sammansättningen av de olika arméerna och glädjen av att se att man kan använda det mesta av det gamla blandas över små besvikelser över det som inte längre är godkänt eller borttaget. 

Nu kommer jag kanske inte spela just The Old World så mycket men det finns ändå någon konstig utmaning och lockelse i att försöka få in sina gamla pjäser i något nytt och samtidigt kan det få mig att kanske t.o.m. måla upp något av det som legat i någon gammal låda under 25 års tid. 

Böckerna i sig är fina och luktar underbart! 

Jag bläddrar i dom med försiktighet och det knastrar lite från bokryggen när jag vänder blad eller försöker bläddra fram något som ligger i avsnitten längst bak i boken. Den känslan är väldigt svår för mig att ersätta med en digital utgåva. Den nya boken för mig nästan bakåt i tiden när jag med samma försiktighet bläddrade i de då betydligt enklare böckerna som följde med min 4th edition box. 

Jag har ännu inte hunnit läsa så mycket av innehållet i den nya regelboken men än så länge känns det bra och mycket känns igen från de äldre upplagorna. 

Det är även märkligt att så mycket av grunderna sitter kvar i minnet trots att det gått så otroligt många år sedan jag spelade Warhammer senast. 

Kort och gott; det känns bra att åter stifta bekantskap med fantasy battles. 

Ha en trevlig helg! 

Dagens Warhammer-bild - 1992

Vi slänger in ännu en bild hämtad från en White Dwarf tidning.

Den här godingen kunde vi avnjuta på baksidan av nummer 154 från 1992. 

Den nya boxen med Marines hade precis släppts i butikerna och jag var så otroligt glad när jag satte mig vid köksbordet med den här asken framför mig. 

10 supersnygga metallfigurer med armar och bolt Guns av plast och med en otroligt snyggt skulpterad sergeant med en power fist höjd i luften. 

Givetvis målade jag dom lika blå som på bilden på asken och detta trots att jag redan målat 10 Dark angels i svart (dom var svarta på en del äldre bilder) innan jag fick denna nya ask i mina händer.

Figurerna finns för övrigt kvar bland mina spelfigurer men såg nog aldrig någon riktig "action" på brädet. 

Inne på Space Marines sida på bilden så ser man ett litet gäng med tidiga Ork Stormboyz som idag känns ganska ovanliga och har inte setts till på speciellt många bilder i White Dwarf. 

Jag köpte dessa i en större ask av genomskinlig hårdplast med löstagbar baksida.

Asken innehöll 10 Orks i metall med plastarmar och plastvapen. Det fanns två olika sculpts av Boyz samt en "vanlig" Ork boss/Nob. Några jumppacks fick man inte med. 

Målade dom efter bästa förmåga men blev nog aldrig riktigt nöjd med dom men till skillnad från sina blå kusiner så kom dessa att användas ganska ofta när jag spelade 40k. 

      

Dagens Warhammer-bild - 1991

Dagens bild är hämtad från baksidan av White Dwarf nummer 139 från 1991. 

Tittar man noga på bilderna så hittar vi här några riktigt gamla figurer från 3rd edition eller kanske t.o.m. ännu äldre. 

Big Jim & Star Wars - 1983/84

För att fira att det är lördag så tar vi och lägger upp en bild ur en 40 år gammal leksakskatalog. 

Och inte vilken bild som helst heller. 

Just det här uppslaget funkar bättre än kaffe för att få mig pigg och redo för helg! 

Att hitta BÅDE Big Jim OCH Stjärnornas krig på samma katalogsida är ju som en gåva från högre makter!

Jäklar vad sugen jag blir på att ta Luke Hoth ut på äventyr där han kan fightas mot Boba Fett (jag hade båda som barn). 

Blir inte mycket bättre än så här! :) 

Ha en trevlig helg! 

Legions Imperialis - Nya Epic 2023

För att lite kunna återknyta till en del av det som jag var inne på i inlägget angående mitt förmodade figurspelsår 2024 så har jag nu gjort ett första speltest av det ”nya Epic” från Games Workshop som ju fått namnet Legions Imperialis. 

Jag samt två av mina spelkompisar, Peter och Andreas, tog en riktig pröva på-lördag där vi tog två mindre och enklare basic arméer och utrustade oss med varsin regelbok för att kolla in hur spelet fungerar. 

För att inte hela helgen skulle gå så nöjde vi oss med 1000 poäng per sida och valde bort flyg samt titaner för att få mer flyt i spelet vilket också visade sig vara helt perfekt då det ändå blev mycket bläddrande i grundregelboken. 

Om jag ska summera det hela lite kortfattat så var det skitkul att spela Legions Imperialis (LI)! 

Det här spelet hoppas jag verkligen att dom fortsätter supporta för en lång tid framöver. 

Som gammal Space Marine Epic-spelare så känns mycket igen från de upplagor av spelet som jag ägnade mig åt under 90-talet. Dock så har jag varit mer eller mindre frånvarande från allt nyare 40k-relaterat de senaste 10-12 åren så det blir också mycket nytt att komma underfund med. Inte minst de onödigt långa och komplicerade namnen på både trupptyper och kanske framförallt alla olika vapen och specialregler. Jag är mer bekväm med de gamla klassiska benämningarna som jag kommit i kontakt med ända sedan 1992. 

Jag misstänker att man lär sig att sålla och vänjer sig vid benämningarna så småningom så det är inget som kommer stoppa mig. Vid nästa spelning så ska jag för enkelhetens skull göra en förteckning över de vapen som faktiskt satt på pjäserna som vi spelade med så blir det mindre att bortse från under spelets gång. 

Vi gav det ca 5 timmar och det kändes som att vi alla tre var nöjda och positivt inställda till hur LI är uppbyggt. Det gav också mersmak till att bygga och måla pjäser till det och det är ju aldrig fel eller hur? 

Jag samlar här nedan några små minnesanteckningar och intryck av spelet. Dels för att det kanske intresserar någon av er läsare på bloggen och som kanske funderar på att skaffa sig en startbox men även för att jag själv i framtiden ska kunna gå tillbaka och läsa om dessa första intryck av spelet. 

Det blev ganska mycket bläddrande i regelboken trots att vi alla tre hade läst igenom grunderna före spelet. Det kändes som att det dök upp nya frågor mest hela tiden vilket gjorde att de första rundorna kändes hackiga. Dock ska sägas att när vi startade igång runda 3 så flöt det på bra.  

Figurerna och fordonen ÄR små. På ett spelbräde blev det svårare att på håll se vilka vapenkombinationer och vilka förband som en del baser tillhörde. 

Här har jag redan börjat fundera ut hur jag ska måla mina Marines för att lättare kunna urskilja detachmenten och formationerna från varandra. 

Nu spelade vi med en del som endast var grundmålat så det blir säkert lättare framöver. 

Regelboken skulle behöva ett bättre register för att snabbare hitta regler och stats. 

Vapenlistor och specialutrustning/regler är många och benämningarna krångliga så det var inte lätt att i stridens hetta hitta allt som man för stunden behövde. Till nästa spelning ska jag som sagt ha summerat allt detta i ett separat formulär så man slipper ögna igenom all den utrustning som man INTE valt till sina fordon. 

Orderbrickorna känns "flimsiga". Att tillverka dessa i tunn kartong känns bara billigt och dom var inte helt enkla att vända på under spelets gång. Förstår inte att inte GW kunde tagit sig en titt på de gamla orderbrickorna när det kommer till både färg och utförande. 

Här började vi nästan direkt spåna på hur vi ska kunna tillverka egna.     

En del oklarheter dök också upp som vi ska försöka hitta svar på till nästa gång.

Exempelvis vad som händer efter en närstrid med både vinnare och förlorare. 

Här hänvisar regelboken till en sida och ett avsnitt men där man inte heller får några svar.

Vi tror att vi löste det på rätt sätt men i skrivande stund är vi inte helt säkra på det. 

Mina assault marines som vann nämnda närstrid fann sig plötsligt i en ofördelaktig sits mitt ute på öppen mark och dessutom med mer än 2" mellan sig (pga utslagna friendly bases). Varför inte ge vinnarna av en närstrid en möjlighet att flytta samman?

Förlorarna flyttade bort men det verkar inte hända så mycket mer med dom? 

Alla regler vi hittade i boken berörde uttryckligen fordon och inte infanteri. 

Sen var det det här med ordet "combat" som kan tolkas som att det endast används i samband med infanteri i närstrid men vi är inte säkra. Får se om vi kan hitta några svar på det.   

Nu när jag läser vad jag skrivit så känns jag ju nästan gnällig men det är jag inte. 

Jag är mycket positiv till detta nya epic-spel och det var sjukt roligt att köra det.

Jag fick definitivt blodad tand till att bygga och måla mer och regelboken har faktiskt legat framme ända sedan i lördags för att jag lätt ska kunna bläddra och läsa i den. 

Det är det inte så många andra spelböcker som gjort den sista tiden.  

Jag återkommer säkerligen med mer Legions Imperialis framöver. 

Tack till Peter för att vi kunde använda dina figurer och din terräng och tack till er som tog er tid till att läsa mitt pladder. 

Ha en fortsatt bra dag! 

                  

Dagens Warhammer-bild

Vad kan passa bättre en dag som denna än att lägga upp en fin bild från Warhammer-världen? Jo eftersom Warhammer-The Old World har release precis idag så festar vi till det lite extra med två bilder hämtade ur gamla White Dwarf magazines. Jag tror åtminstone inte att jag haft dom här båda uppe på bloggen tidigare? 

Ha en fortsatt bra helg! För egen del så blir det en del målande av Legions Imperialis samt lyssnande på podcasten Cast Dice där dom har en mycket trevlig pratstund med Rick Priestley. 

Ha det så gott! 

Struntsnack - Mitt 2024 i figurspelandets tecken

2024 ser onekligen ut att bli ett spännande år för mitt figurspelshobbande. 

Med mer än vad man skulle kunna kalla en liten blinkning åt det gamla så gör Games Workshop just nu verkligen allt för att fånga in en sådan som mig i sina nät. Med nyligen nyförlösta Legions Imperialis (Epic) och nu kommande Warhammer The Old World (Fantasy battles) så verka GW (inte Persson) nu vara på jakt efter oss gammelgäddor som de sista åren slunkit igenom bolagets annars så finmaskiga garn som lagts ut i våra hobbyvatten. 

Visst har dom försökt tidigare med saker som exempelvis Necromunda och Dreadfleet (Manowar) men där känns det nästan mer som försök eller snygga men halvhjärtade tester för att se om vi finns kvar någonstans därute eller kanske mer för att få in snabba pengar för att sedan lägga ner projektet och satsa slantarna på ännu mera 40k. 

Den här gången känns det annorlunda. Jag kan givetvis ha fel i det och kanske tro på det ännu mer då jag möjligtvis har de nostalgiska glasögon på mig men det känns ändå mer som seriösa satsningar än vad jag upplevt de sista åren. 

För egen del vet jag i skrivande stund inte om dom lyckas få mig på kroken den här gången heller men jag är sjukt nyfiken på ovan nämnda Legions samt kommande Old World. Jag VILL att detta ska bli lyckat nu när GW äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Jag vill att det blir lika populärt så som det var på 90-talet när jag själv spelade som mest Warhammer fantasy samt Epic. Då fanns det tre flaggskepp att läsa om i varje nummer av White Dwarf; WFB, 40k och Epic. 

Allt kändes rätt och kompisarna spelade, oftast, allt. 

För att det inte ska bli ännu en satsning som sen läggs ner så känner jag konstigt nog nästan en plikt att köpa någon av produkterna. Jag menar jag kan ju inte sitta och gnälla om att GW numera bara satsar på 40k och att dom gjorde fel som lade ner vissa spel om jag sedan, när dom väl försöker återställa det som JAG tycker dom gjorde fel, visar dom att det här är är efterlängtat och rätt väg att gå. 

Missförstå mig inte, jag känner till historien bakom GW:s ekonomi och de beslut dom kände sig tvungna att ta för att på så sätt föra sitt företag framåt och komma ut på andra sidan som ett mycket framgångsrikt företag.

40k är deras guldkalv och visst tusan har dom lyckats med sina satsningar oavsett vad jag som konsument och flerårig kund tycker om saken. Deras fokus har i huvudsak riktats mot en något yngre publik som vill ha coola pjäser och snabba spel. Allt som dom kunnat ändra på har också ändrats, skruvats, förvanskats och i deras ögon förbättrats. Många av mina jämnåriga kamrater som är födda på 60, 70 och 80-talen har ändå hängt med i 40k världen och plikttroget köpt de senaste versionen av reglerna, nya större pjäser, större byggnader, förändrat beväpningen på sina figurer, ändrat sina färdigmålade arméer och verkligen spelat 40k på snyggt uppställda spelbord så GW har ju i ärlighetens namn definitivt inte tappat alla oss lite äldre spelare. 

Därför känns det just nu lite extra spännande att GW även satsar på andra före detta ”stora” spel som dom så hastigt avlivade för ganska många år sedan. Att dom blandar upp sitt sortiment och utbud med mer än 40k. Att dom återigen gör det lönt för en sådan som mig att besöka en spelbutik och att läsa GW:s nyhetsbrev. 

För jag är en sådan där gammal stöt som tröttnade på 40k. Inte så mycket på själva spelet utan på GW:s ständiga förändringar/förbättringar/försämringar av det. 

Jag tröttnade och sökte mig till nya vatten vilket inte heller verkar vara en helt ovanligt historia för gamla 40k-veteraner.  

Jag har stött på många spelare som gått över till andra spelsystem och andra tillverkare av samma anledning. Framförallt Historiska spel verkar locka över många av oss. Om det är en ålderssak eller om det handlar om ett i grunden stort intresse för historia vet jag inte men kanske är det en kombination. Flames of War, Bolt Action, Chain of Command, Black Powder etc har blivit relativt vanligt förekommande och omtyckta figurspel och säljs dessutom till en helt annan prisbild än den som Games Workshop verkar se sig tvungna att ta för sina tillbehör. 

Därför är det nästan så att jag blir förvånad på min egen reaktion när jag själv känner ett så starkt behov av att skaffa mig dessa senaste nysläpp från GW att jag till och med förhandsbokar (!) reglerna. 

Kanske är det en naiv övertro på att detta ska bli bra och underhållande spel eller så är det nyfikenheten tillsammans med nostalgin som tar ett fatalt grepp över mig. 

Jag lutar mig åt att nyfikenhet just nu är det som är den starkaste dragningskraften hos mig själv men jag skulle tro att GW mycket skickligt istället spelar på de nostalgiska strängarna för att jag och många med mig återigen ska dansa efter deras pipa. 

Blir det lika bra som det var på 90-talet så kommer jag dansa som fan själv. Blir det ännu fler dammsamlare så blir det nog det sista kvittot på att ”jag är för gammal för den här skiten” och istället ägnar mig fullt ut åt spel som faktiskt fungerar, är roliga och inte fullständigt ruinerar min ekonomi, som exempelvis Bolt Action. 

2024 ska som sagt bli ett spännande år inom hobbyn och jag tänker mig att det blir ungefär så här:

Bolt Action är fortfarande det absolut bästa figurspel som jag någonsin pysslat med. 

Min förhoppning är att jag ska fortsätta måla figurer, terräng och byggnader under 2024 liksom att fortsätta spela partier med mina vänner. 

Det här spelsystemet släpper jag inte i första taget. 

Däremot kan jag inte se mig själv starta något nytt arméprojekt det här året. Jag har pjäser att spela med och det får räcka med att förstärka vissa delar av mina styrkor. 

Legions Imperialis:

Ett speldatum för att pröva reglerna är inbokat och jag har (faktiskt) införskaffat en grundbox. 

Synd att dom gjort det till ett Horus Heresy-spel då det hade varit roligt med lite andra factions så som Orks, men man kan inte få allt, eller hur? 

Har börjat måla Space Marines men det kommer ta lång tid innan jag har en spelbar armé. 

Kommer även att skynda långsamt med Legions imperialis. 

Dels för att jag inte har så mycket tid till att måla och dels för att sakerna är slutsålda överallt samt för det i mina ögon ganska höga priset på tillbehören. 

Ska åtminstone bli kul att testa det och äntligen får jag möjlighet att lira Epic igen. 

Warhammer The Old World:

Är rejält sugen på Fantasy Battles igen. 

Har förbokat en regelbok och har vänner som är lite nyfikna på det.

Kommer troligftvis inte att köpa så mycket nytt utan främst använda mig av det som jag redan har efter alla år som WFB-spelare.

Känner till allt om förändringarna på baserna men försöker nog använda någon typ av movement trays för att det ska fungera ihop med templates och dylikt.

Får väl se hur mycket energi som jag orkar lägga på det men jag ska åtminstone ge det en rejäl chans.

Annars finns det ju alltid kvar 4:th edition, eller hur? ;) 

Tack för att ni tog er tid att läsa.   

Bilfärja i plast - struntsnack

God fortsättning! 

Årets första inlägg blir en snabb koll i backspegeln på ännu en sådan där sak som jag själv minns från barndomen men som jag som vuxen inte kunnat ringa in och identifiera med namn, tillverkare eller för den delen med hjälp av speciellt många bilder. 

Mest troligen så handlar det bara om en billig marknadsleksak som förmodligen tillverkats i Hong Kong och inte kostade särskilt många kronor. 

Jag misstänker att det dessutom finns ett antal olika versioner och varianter på samma tema. 

Bilfärjan som jag tänker på var däremot en ganska vanligt förekommande plastleksak och var mycket (mycket) enkel i sitt utförande; tunn plast i olikfärgade delar och med ett antal lika enkla småbilar som rullade ombord på ena sidan och av på den andra. 

Jag behöver väl inte säga att det här var en perfekt sak att ta med sig i badkaret där färjan med mindre bra färdigheter hos sin personal skulle försöka ta sig i land utan att sjunka, välta eller helt tappa sin last. 

Ibland blev det också en smått förvirrad tur rakt in bland det som kunde te sig som dimmor och isberg men som egentligen var badskum som flöt runt i det varma vattnet. Hade båten verklig otur körde den rakt in under ett vattenfall där nytt hett vatten pumpades rakt ut i havet och fullständigt dränkte eller sköljde bilarna rakt över färjans relingar.  

Jag har försökt hittat mer info om dessa färjor av plast men helt gått bet på det. Den enda ledtråden jag i nuläget har är den här rutan som är saxad ur en katalog som bifogats i kulturskriften Kalle Anka & Co 1983. 

Mitt första minne av lekar med dylika bilfärjor var redan på 70-talet så misstänker att det fanns flera olika versioner av samma leksak under många år. 

Om någon vet mer och har lust att dela med sig av detta så skriv gärna en rad. 🙂

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser!