Böcker - Spöktimmen 1971

Det här blir nästan mer av en minnesanteckning för min egen skull än ett faktatyngt (som om det någonsin hänt här inne) om en bok som plötsligt dök upp för mitt inre. 

Spöktimmen - Berättelser och fakta, en antologi av Barbro Werkmäster från 1971. 

Omslagsbilden är gjord av fantastiska Hans Arnold.

Som barn har jag säkert lånat den här boken 100 gånger på biblioteket. Älskade allt med den. Historierna, omslaget och bokens tyngd (!). 

Skulle varit roligt att kunna lägga vantarna på ex nu när jag är vuxen men det verkar inte helt lätt. 

När jag söker på författaren + boktitel så dyker det upp en senare utgivning men med ett annat omslag. 

Även om det nyare (1985) bokomslaget också ser spännande ut så är det ju inte Hans Arnold. 

Nåväl, det finns mycket som man vill ha men vissa saker går kanske inte att skaffa hur enkelt som helst. 

Får nöja mig med att titta på de få bilder som jag kunnat få fram på boken och där samtliga ser ut att vara just biblioteksböcker som är inbundna på det lite speciella sättet. 

Nu närmar det sig jul och man vet ju aldrig vad som dyker upp under granen. 

Får jag en sådan här bok att roa mig med så slipper jag kanske att följa med på årets julotta… 

Ha nu en bra dag allihopa! 

ACW - Rapport från målarbordet

Länge sedan som jag skrev något om hur det går med den där boxen med American Civil War-figurerna från Perry Miniatures som jag köpte för ett tag sedan. 

Svaret är väl att det till en början gått riktigt bra dvs innan Bolt Action version 3 släpptes. Efter det så är det endast BA som gäller. Inga ACW, ingen Epic och ingen Fantasy battles. 

Egentligen så är det ingen överraskning. Jag visste att det skulle bli så. Jag älskar Bolt Action och det är också det som vi spelar absolut mest i min kompiskrets. 

Mina sidoprojekt blir oftast inte så mycket mer än en idé eller något som jag fortsätter bygga vidare på. 

I bästa fall blir det en liten styrka som kan stå som prydnad på en hylla. I värsta fall hamnar det i min ”pile of shame” vilket är synd men man har inte oändligt med hobbytid och speltillfällena är inte så många dom heller. 

Nåväl, någon liten framgång har det ändå blivit och ihop med den lilla enhet med infanterister som jag målat upp sedan tidigare så har jag nu ändå en liten armé. 

Inget för stora slag men kanske för en mindre skärmytsling. 

Härnäst så blir det förmodligen så att jag målar upp en liten Sydstatsarmé av motsvarande innehåll. 

Blir troligen inte under den närmsta tiden men planer finns och det är ju inte det sämsta, eller hur? 

Återkommer i framtiden med hur det går. 

Ha en fortsatt bra kväll och tack för att ni läser. 

Struntsnack - En liten saga inspirerad av verkliga händelser

Vår Chef och tillika bolagets ägare kom som sista deltagare in i konferansrummet på det sedan länge inplanerade personalmötet.

Alla utom Jonas och Anna var på plats då detta gifta par befann sig på resande fot någonstans i Europa.

När chefen äntrade rummet så tystnade sorlet från de 10 som strax innan suttit och småtjattrat om den arbetsdag som nyss avslutats. Det var tisdag och klockan var 17:15. 

Butikslokalen där vi jobbade med att sälja produkter till företag var nersläckt och enbart lager och konferansrum var upptänt. 

Chefen Herbert, som passerat 55 i ålder, satte inte sig ner vid konferansbordet utan blev stående nära dörren. Han log, ja nästan flinade mot oss vilket fick hans välansade skägg att sträckas ännu högre upp mot det grå hårfästet. 

Han hade händerna i fickorna och inväntade tystnaden. Han verkade den här kvällen vara väldigt lugn och avslappnad. Herbert var visserligen ingen röd person som brukade stressa upp sin omgivning, tvärtom, han hade en mycket lugn, trygg och trevlig personlighet. 

Så tog han slutligen till orda:

-Idag har jag sålt företaget.

Han log lite mer och och verkade verkligen studera vår reaktion och hur vi såg ut där vi satt med gapande munnar samt den totala tystnad som rådde.

Frågorna som bubblade upp från oss var många.

Varför?

Företaget gick ju riktigt bra och kunderna strömmade bokstavligen till butiken för att handla av oss.

Ordertelefonen gick varm och det hade investerats i bla nya firmabilar och bättre datorer. 

Någon fick tårar i ögonen och chocken var påtaglig.

Vad skulle nu hända? Blir vi alla arbetslösa? Varför detta hemlighetsmakeri? Vem har ni sålt till?

Oron spred sig bland de anställda. 

Efter en stund smög sig sakta känslan av att blivit lurade över oss.

Samtliga av oss anställda jobbade betydligt mer än vad som förväntades av oss.

Vi trivdes ihop och personalen skötte emellanåt företaget i princip på egen hand.  

Många hade flera års erfarenhet från liknande verksamheter och kunskapsnivån var nästan löjligt hög. 

Personalen skötte saker som kanske egentligen skulle legat på någon av chefernas bord men det var bara så det var, alla tog ansvar. 

Vi trivdes på vår arbetsplats och vi var väldigt uppskattade av våra chefer. 

Personalen var även flitiga ambassadörer för företaget och antalet kunder och konton som öppnats tack vare de anställdas flitighet var otaliga något som också gjorde att det inte behövdes speciellt mycket övrig marknadsföring., kunderna sökte upp oss ändå. 

Vi var inom vår bransch det näst största företaget i Sverige, vilket faktiskt var imponerande.  

Om nu företaget skulle säljas, varför hade inte personalen fått ett förslag om att ta över?

Det låter kanske som en märklig fråga men kunskapen fanns där och dom flesta av oss såg nog firman lite som "vårt" företag även om det givetvis inte var så.

Kanske kunde vi gått ihop och köpt det? 

Men frågan ställdes aldrig och nu var det för sent. 

Den nya VD:n stod bokstavligen redan i kulisserna och nu tog han ett kliv över tröskeln till konferansrummet. Han såg om möjligt ännu gladare ut än Herbert hade gjort några minuter tidigare. 

Han var en rund man i 60-års åldern och han var prydligt klädd i kavaj och vit skjorta.

Innan han började prata så slog han ihop händerna och smorde dom i varandra så som de flesta av oss gör när vi tvättar våra händer. 

Vi kan kalla honom Åge. 

Åge förklarade glatt hur uppspelt han var över sitt nyförvärv och vilken stolthet han kände nu när han kunde addera vårt, inom branschen, kända butiksnamn till sitt stall av betydligt mindre butiker.

Ord som flaggskepp och stjärnspelare användes. 

Framförallt skulle personalen inte vara oroliga över sina jobb. 

- Ni kan vara lugna, ingenting ska förändras.       

Åge var VD för ett företag i Stockholm som nu alltså visade sig vara köpare. 

Dom hade ett liknande upplägg som vårt företag men var givetvis mycket större med hundratals anställda och ett stort centrallager där alla varor nu skulle plockas och skickas från.

Sortiment var mindre än vårt lokala och inte alls lika välsorterat. Lite torftigt skulle man nog kunna påstå men då är jag kanske lite väl taskig.

Det nya stora företaget hade redan ett antal butiker i Stockholmsområdet så vår butik skulle komma att ingå i en redan befintlig butikskedja. Order och leveranser till kunder skulle ske centralt likaså allt som personalfrågor, ekonomi och inköp. 

Prisbilden ut till kund var betydligt högre än den prisbild som vi hade haft inom vårt lokala och i sammanhanget mindre företag. 

Det nya sortimentet bestod även av ett stort utbud av "own brands" dvs billiga artiklar som tillverkades i Kina istället för i Sverige eller något annat Europeiskt land och som ofta fick det nya företagets logga tryckt på omslaget.

Kinasortimentet importerades i bulk och sakerna var många gånger undermåliga i kvalite.    

De etablerade fabrikaten fanns också där men till ett prispålägg som fick oss att häpna. 

Kan man verkligen lägga en vinstmarginal på 80% på en artikel utan att försäljningen påverkas negativt?! 

Överhuvudtaget såg vi en marginal i det nya sortimentet som vi aldrig tidigare sett någonstans tidigare. 

Att lägga på 80-90% på inköpspriserna var inget konstigt alls inom det nya stora och mäktiga företaget. 

För att locka till sig andra storföretag och tom myndigheter och statliga bolag så lämnades det ut offerter med löfte om rabattsatser på 40-87% och många gånger sattes det fasta avtalspriser som låg under inköpspriset, något som privatpersoner och mindre företag naturligtvis på sikt fick betala.

Av deras "ingenting ska förändras" blev det ungefär så här: 

Försäljningen störtdök. 

Sortimentet blev mindre och smalare. 

Priserna ökade rejält.

Lokalen byggdes om och av de ursprungliga 2000 kvm blev det 1000 kvm men ganska snart förvandlades ca 300 av dessa till "förvaringsutrymme".

Den lokala anknytningen med egna budbilar, inköpare och produkter försvann helt.

I princip inga extravaror i lager.

En del kunder har rabattsatser på närmre 90% medan de mindre företagen och privatkunder inte har någon rabatt alls.

Minskat kundantal, lägre snittkvitto.

Av 12 anställda återstår det idag 1 på heltid och en på 80%.  

Villkoren för de anställda försämrades drastiskt och arbetstiderna blev sämre.

En rejäl hyvling av samtliga heltidsanställdas anställningskontrakt för de butiksanställda (ej butikschef). 

I december 2024 läggs butiken slutligen ned.

Som en äppelskrutt så kastas det som är kvar av det gamla företaget på avskrädeshögen och dess historia glöms snart bort. I det långa loppet blev det en förlustaffär för Åge och de andra. Dom såg något som var bra och som dom ville ha. Sen skulle dom sköta det på sitt sätt utan att varken lyssna eller åtminstone försöka vara lite lyhörda och när det väl barkade utför med försäljning och kunder, ”löste” man det genom att skära ner på personal, försämra villkor för både kunder och samarbetspartners samt höja priserna. 

Jag hoppas självklart att både Herbert och Åge mår bra idag.

Att dom har hälsan med sig och har kvar sitt glada humör.

Båda är nu pensionärer. 

Jag hoppas också att dom är nöjda över hur saker och ting utvecklade sig. 

Är dom inte det så är ju ovanstående saga faktiskt bara rent ut sagt förskräcklig.

Tyvärr så är den inte unik på något sätt och vad värre är, så är den helt sann. 

Ber om ursäkt för den dystra tonen i dagens inlägg. 

Alla sagor har ju två sidor och jag väljer ju så klart att återge den ur ”mitt” perspektiv. Hade vi tagit den ur storföretagets synvinkel så hade den nog blivit kortare, utan persongalleri och med mer siffror. 

Som att läsa Mio min Mio ur Riddar Katos perspektiv. 

Varför har han ett hjärta av sten? Varför gillar han inte människor osv. 

Nästa inlägg återgår vi till något som är kul igen. 

Det lovar jag. 

Ha en bra tredje advent! 

  

 

 

   

Airfix - Stuka modellbyggsats

När jag var barn så älskade jag att bygga ihop plastmodeller. Flygplan, båtar och bilar, allt var av intresse och sattes samman i en rasande takt så fort det bara gick. Naturligtvis var man ofta lite för ivrig att komma igenom hela byggprocessen vilket så klart syntes på resultatet. Även om man gjorde sitt yttersta för att det skulle bli så fint som möjligt så liknade det som stod framför en på skrivbordet sällan det som fanns avbildat på askens framsida. Det här var väl en kombination av att barn ofta har bråttom och att jag bara var just ett barn. 

Mina gamla plastbyggsatser är sedan länge borta. Dom höll inte något vidare bra varken för lek eller att förvaras i lådor på vinden. Dom få som jag fick hem från mina föräldrar efter att jag flyttade hemifrån var i ärlighetens namn inte mycket att skryta med. 

De senaste åren har jag dock mer och mer börjat snegla på byggsatser igen. Nu menar jag inte sådana som är tänkta för figurspel utan vanliga, klassiska byggmodeller från Airfix, Matchbox, Tamiya, Monogram och Heller. Nostalgin går inte att bortse från och min nyfikenhet över att återigen sitta och bygga ett simpelt flygplan i skala 1:72 från Airfix finns onekligen där. 

Ett av dessa flygplan är ett Stukaplan som jag hade åtminstone två av när jag var liten. Jag har mer eller mindre aktivt sökt efter ett i hyfsat skick och som inte kostar skjortan att köpa. 

Efter ett halvår eller så slog jag till på en i en ask som jag tror är från 90-talet. Byggsatsen i sig ser exakt likadan ut som den jag minns från barndomen inklusive dekalerna med en liten pingvin på språng. 

Nu har jag fått hem den och lite snabbt tittat igenom delarna och kan konstatera att allt inte var bättre förr. 

Gjutskägg och en hel del förberedelser kommer krävas för att sätta samman det med de krav som jag numera har som vuxen. Det kommer ta sin lilla tid och givetvis har jag inte hur mycket som helst av ledig hobbytid så vi får väl se hur mitt lilla projekt kommer gå. 

Jag tänkte återkomma med en wip lite längre fram. 

Ska faktiskt bli riktigt kul (hoppas jag). 

Ha en fortsatt fin första advent! 

Gummiansikten

 

Dagens inlägg får hamna i kategorin leksaker-som-jag-minns-men-som-jag-inte-vet-ett-dugg-om. 

Känner faktiskt inte ens till den rätta benämningen men när jag gjorde en bildsökning så dyker fabrikatet Tobar upp, åtminstone så får jag uppfattningen att det är namnet på själva tillverkaren. Ugly flexiface eller Ugly faces verkar vara någon typ av benämning och får jag gissa så tror jag att dom ursprungligen kom på 80-talet men att dom senare nyproducerats då jag även hittar nyare köpsidor på Amazon (där dom dock var slutsålda). 

Gigantor och Anthrax Not Man är namn som jag hittat i diverse annonser men om det är några av namnen på själva karaktärerna ska jag låta vara osagt. 

Anledningen till den knapphändiga informationen beror säkert på att vi här ser ytterligare en leksak som massproducerats och sålts i mängder under väldigt många år. 

Det är åtminstone kul att se dom igen! 

Hade faktiskt helt glömt bort dom. 

Ha en fortsatt bra helg! 

(Bilder lånade från webben). 

Bolt Action version 3 - Första spelningen!

Helgen den 19:e oktober så fick vår spelgrupp så äntligen prövat den nya upplagan av Bolt Action.

Vi var till och från 6 stycken spelare som under dagen valde att rulla tärning. Vi hade innan spelet valt ut fyra separata 600-poängs arméer och eftersom det var första partiet med de nya reglerna så körde vi en förenklad version utan fordon eller artilleri fast där vi tilläts att plocka vars en medium mortar och ett MMG team. Det blev med andra ord en rätt stor mängd 28mm figurer på brädet. 

De nya reglerna flöt på riktigt bra och det var väl egentligen bara vid några få tillfällen som vi fick bläddra i Regelböckerna efter svar men det känns verkligen inte som några större bekymmer att komma in i det nya tänket med cover saves etc.

Den nya regelboken fungerade bra att hitta i även under stridens hetta.

Vi slog fram vilket scenario som vi skulle spela och det blev ”Key positions” där det gäller att hålla (D3+4) objektiv på spelplanen. Vi hade 5 olika objektiv att fightas om. Det som var kul med att slå om vilket scenario vi skulle spela var att ingen av oss hade en arme som var speciellt framtagen för just detta ändamål. Hade nu någon, om det varit tillåtet i just det här partiet, exempelvis lagt poäng på en massa tanks och eller tungt artilleri, så hade det nog blivit svårt att plocka poäng. Det är nämligen endast infanteri och artilleri som kan ta och hålla objektiv och just artilleriet vill man ju kanske inte ha springandes över brädet istället för att stå på avstånd och lobba skott mot din motståndare? 

Jag har hört farhågor om att version 3 av reglerna kommer öppna upp för power gamers (skäggiga, ostiga listor) men jag är faktiskt inte så säker på det. Jag tror att man även fortsättningsvis kommer behöva sitt fotfolk och samtidigt kunna understödja dom med en mix av olika vapenslag. 

Sen är det ju KUL att kunna välja fler och mer av något speciellt!

Det blir ju en helt annan sak och är kanske inte alltid det bästa valet spelmässigt, speciellt om du inte på förhand känner till vilket scenario och andra förutsättningar som kommer råda. 

Resultatet blev hur som helst ett otroligt blodigt slag med stora förluster på båda sidor och där de allierade Amerikanska och Brittiska styrkorna slutligen avgick med segern över Tyskarna. 

Några ovanligt obskyra situationer uppstod bla när två medium mortar teams, där bådas spotters var döda, i slutet av spelet bestämde sig för att springa mot samma objektiv, nå fram till det och sen stå kvar och titta på varandra! Vi fick oss också några otroligt jämna och brutala närstrider där bla två infanterienheter slogs till sista man, inklusive de båda nco:s som båda var beväpnade med smg:s. 

Ser definitivt fram emot nästa batalj.

Ha en trevlig helg!

Smoky - det nikotinberoende lilla trollet

Och nu över till något helt annat. 

Jag kom precis att tänka på en riktig klassiker och var tvungen att snabbt skriva ner lite minnesanteckningar innan jag glömmer bort dom igen.  

När jag var barn så fanns det bla hos Hobbex ett rökande ”troll” som hette Mecki. Figuren var en slarvigt målad liten figur i hårdplast eller annat hårt material och som med båda händerna i fickorna avnjöt en cigarett. Låter ju inget vidare pedagogiskt eller hur, men vi barn var tydligen svältfödda på underhållning och verkade tycka att det här var hur festligt som helst. 

Figuren laddade man med små vita cigaretter som man tände eld på. Det rök lite stillsamt och figuren blåste ut rökringar, åtminstone enligt reklamen. Det sistnämnda minns jag inget av däremot minns jag lukten. Den var fruktansvärd! Som om du bestämt dig för att elda upp mögel som du rullat in i tunt papper. Fruktansvärt äckligt! 

Nåja, som jag skrev så är detta en klassiker och det verkar finnas flera olika versioner av samma idé där Hobbex Mecki verkar vara den som de allra flesta minns. 

Håret som var tillverkat av en illa tillskuren nålfiltsmatta lossnade snabbt i kanterna. 

Jag köpte min storrökare på Kiviks marknad och jag misstänker att min ”Smoky” var en bootlegkopia (hur det ens är möjligt då Mecki inte direkt var någon dyr och påkostad leksak). Cigaretter kunde du köpa i små refillpåsar även på marknaden så jag köpte en hög som jag tror varade i sådär 5 år (!). Det VAR nämligen inte speciellt kul att se Smoky/Mecki stå på ett bord och dra bloss.

Det luktade som sagt heller inte hallon om hela upplevelsen. 

Vart min figur med tillhörande cigg blivit av vet jag inte men jag skulle tro att han hamnat på någon av Sysavs anläggningar där han förmodligen, med tanke på doften, sorterades som giftigt avfall. 

Tack för att ni läser och ät mer frukt och grönt!

Samtliga bilder är lånade från webben. 

Bolt Action - väntan är över! (version 3)

Äntligen så är den nya regelboken till Bolt Action här! 

För egen del så gjorde jag en förhandsbokning hos Dahlborg’s Battle redan den 27:e april och i måndags så anlände den så hett efterlängtade boken till slut i mina händer.

Dahlborg’s har för övrigt som enda återförsäljare utanför Warlords egen verksamhet haft den unika möjligheten att skaffa fram signerade exemplar vilket ju verkligen får ses som ett bevis på att dom är en väl etablerad och av både kunder och leverantörer en uppskattad specialistbutik inom sitt område.

Jag tror att jag vid ett flertal tillfällen redan rekomenderat deras webbutik men jag tycker att dom förtjänar ännu mer uppmärksamhet så här har ni länken dit.     

Jag har än så länge inte hunnit läsa igenom allt men precis som förra gången som reglerna ändrades så misstänker jag att man relativt snabbt kommer in i det nya tänket. Min spelgrupp har redan bokat in en första version 3 spelning och då kommer vi köra enbart med infanteri samt vars ett medium mortar team samt ett mmg-team för att på så sätt komma in i grunderna. 

Ska bli mycket spännande! 

Bolt Action regelböcker version 1-3. 

Jag har testat alla tre men givetvis är det 2nd edition som jag spelat allra mest. 

Än så länge har jag inte varit besviken på de spel som jag deltagit i. 

Det ÄR, enligt mig, ett mycket bra figurspel. 

Till premiären så ska vi spela 600 poäng och som sagt så blir det utan fordon och artilleri. 

Det blir ett öken-tema och jag kommer använda mina Tyska Afrika Korps. 

Jag har målat upp lite mer till den här armén sedan vårt 500 poängs projekt och jag har nu under sensommaren fyllt på med extra infanteri. 

Jag får kanske köra en uppföljning så småningom så det blir tydligare hur just den här styrkan har växt sedan 500-strecket. 

Återkommer! 

Tack för att ni läser och hoppas att ni får hobbytid över till att måla mycket figurer, fordon och terräng! 

    

Posters från 70-talet

Ibland så får man sådana där flashbacks till något som man helt glömt bort och som man varken sett eller hört talas om på många många år. 

Dagens post blir en kort och snabb reflektion över ett sådant minne. 

När jag var liten så hade jag bla tre mycket speciella posters uppsatta på mitt rum. Det här var innan jag tapetserade mina väggar med posters med Kiss och Iron Maiden och långt före jag vågade mig på konststycket att sätta upp bilder på Samantha Fox. 

Bilderna var humoristiskt tecknade scenarion och innehöll mängder av lustiga tecknade figurer som var i full färd med massor av olika märkliga ting. 

Jag minns dessa posters både från butikerna men även från väggarna hemma hos mina vänner. 

Mordillo hette en känd illustratör som körde samma stil och faktiskt exakt samma koncept men hemma hos mig var det inte just hans bilder som prydde mina väggar utan de jag hade verkar alla varit framtagna av en Jean Jacques Loup och han ser ut till att ha haft ett flertal liknande bilder föreställande något kaotisk scenario. 

Jag hade bla en mindre bild som var tryckt på kraftig kartong och föreställde ett hotell i 1930-talets Chicago.

När jag nu som vuxen äntligen lyckats Googla fram bilden som jag minns från mitt barndomsrum så är det tydligen en bild från 1976 tryckt här i Sverige av företaget Scandecor. 

Hade jag nu haft kvar mina bilder så hade detta kanske varit enkelt att få fram men samtliga av mina 70x100 posters från 70 och 80-talen är sedan länge borta (förmodligen på soptippen) och därför har jag endast mitt minne och Google till hjälp. 

Exakt den här hade jag uppsatt under många år på mitt rum. Den var tryckt på kraftig och glansig kartong och var möjligtvis ca 30x40 i storlek. 

Nästa poster som jag minns är av ett sjöslag mellan två piratskepp och heter Sea Battle och var i storlek 70x100. 

Den ser också ut att vara tryckt hos Scandecor i Uppsala och vara utgiven något tidigare, 1973. 

Den här bilden har jag för övrigt även sett som motiv på pussel. 

Häromdagen så hittade jag även bild nr 3 och här måste jag säga att den här satt långt in i minnet. Jag visste att jag verkligen hade tre olika plancher som gick i samma stil på mitt rum men jag kom jäklar inte på vad den tredje hade för motiv. 

Tills jag då slutligen hittade en bild på den och igenkänningen var total! 

Den här var dock svårare att hitta årtal och utgivare på. 

Den verkar inte lika vanlig och det finns inte så många bilder på den. Verkar dock gå under namnet ”French castle” men årtalet är okänt. Då jag hade även denna under samma period så gissar jag att den är ungefär lika gammal dvs 1973-1976. 

Som jag tidigare nämnt så har jag tyvärr inte kvar dom här planscherna men jag önskar att jag hade haft det. 

Dom är en del av min barndom men det är väl bara att inse att dom för evigt är borta. 

Eftersom dom känns lite tidstypiska så känner jag att dom förtjänar ett inlägg på min blogg. 

Sen har jag dessutom druckit vin, ungefär som en Fransk konstnär, och då är det lätt att bli lite extra nostalgisk. 

Skål på er och ha en fortsatt bra helg! 

Legions Imperialis - spelning nr 2

Sommaren går nu sakta sakta mot höst.

Dagarna blir kortare, kvällarna och nätterna kallare och det är också betydligt fuktigare och mer dagg både på morgonen och kvällen.

I år har jag suttit ute en del när jag målat figurer men den starka solen har nästan gjort det svårare att pyssla utomhus. Det är väl också den enda fördelen med höst och vinter, att det är skönare och mer accepterat att sitta inomhus och måla gubbar. Det är nästan som när man var barn och Mammas uppmaningar som "ska du inte vara ute när det är så vackert väder?" fick en att ge upp sitt älskade hobbyprojekt till förmån för utomhusaktiviteter. 

Nåja, jag gillar faktiskt att vara utomhus när solen lyser och det samtidigt är varmt och skönt. 

Kan jag inte hobba med figurer så kan jag nörda med ett par hörlurar och en bra podd istället.

Det blir roligare med trädgårdsarbete och andra nödvändigheter när du samtidigt kan lyssna på något intressant i lurarna. En kopp kaffe eller en kall öl ökar trivselnivån ytterligare ett snäpp. 

Jag har inte bara målat och grävt i trädgården den här sommaren utan har faktiskt också spelat ett parti Legions Imperialis. Det här blev spelning nummer två för min del och då det gått några månader sedan senast så körde vi vidare på med vårt nybörjarupplägg, 1000 poäng, inga titaner och inget flyg.

Nu var det bara en av oss som betedde sig som en nybörjare och det var så klart jag.

Jag gjorde grova taktiska misstag, jag underskattade min motståndares styrkor och jag satsade på flera mindre detachement innehållande små formationer istället för färre detachement och till antalet större formationer. Med liten brytpunkt så slutade det mycket riktigt med att mina detachement lättare packade ihop och begav sig hemåt istället för att slåss. 

Jag kan också göra tillägget att det var länge sedan som jag slog så dåliga tärningsslag som jag gjorde den här gången. Mina save misslyckades och mina moralslag var ett skämt. 

När det var min tur att försöka ge igen så spelade det ingen roll om jag slog en, tre eller tio tärningar för jag missade ändå. 

Det var inte min dag helt enkelt, men man lär sig av sina misstag och till nästa parti kommer jag använda mig av den bittra erfarenheten från det här slaget. 

I poäng tror jag att det slutade med 39-59 till favör för min motståndare. 

Det gällde att hålla tre punkter i sin egen uppsättningszon samtidigt som man måste avancera framåt för att även lägga beslag på motståndarens objektiv. Vi hade även vars två extrauppdrag men jag tror inte att vi klarade något av dessa (?). 

Så här i början av ett nytt spel så blir det mycket basregler, specialregler, värden och annat att hålla reda på så det är inte konstigt att vi då och då tappade fokus och glömde bort detaljer. 

Trots mitt nederlag så hade jag ändå kul och LI kommer jag definitivt att fortsätta spela som ett extra spelsystem. Bolt Action är fortfarande min favorit och jag tror ju inte att det blir mindre av det när version 3 släpps i slutet av september. 

Fram tills dess så kommer jag förmodligen måla lite mer epic och kanske tom spela ett parti eller två? 

Ha en fortsatt bra sommar på er! 

    

         

        

    

 

Great Wargaming Survey - 2024

Då var det dags för den årliga undersökningen från Wargames, soldiers and strategy magazine igen. 

Oavsett om du deltar för chansen till fina priser eller för att det är kul med undersökningar som rör intressanta ämnen så är det också en möjlighet att, åtminstone för sig själv, rannsaka sina egna vanor gällande inköp, fundera över varför du sysslar med figurspel och vad du gillar allra bäst respektive sämst med hobbyn. 

Ta chansen vet jag. Testet tar ca 10 minuter, om du nu inte skriver en hel uppsats på de sista frågorna så klart. 

 Klicka här för att komma till undersökningen. 

Ha en fortsatt bra helg! 

Battle in a box - American civil war

Ibland blir det tokigt. Jag har redan massor av spelfigurer som väntar på att målas upp. Figurer som behövs målas och figurer som jag vill måla. Jag har terräng och jag har andra tillbehör som skulle varit kul att börja jobba på. 

Ändå köpte jag mig en ny box innehållande mer än 170 figurer för en tidsperiod och till ett spel som ingen jag känner faktiskt sysslar med. 

Jo jag vet, jag har redan en ensam ask med American civil war-gubbar där jag målat upp ungefär hälften, men det var åratal som jag penslade färg på någon av dessa. Det blev till ett projekt som definitivt tynade bort till förmån för annat. 

För att få lite positiva vibbar till tokeriet så är det här verkligen en fantastisk box som jag nu fått hem. 

Jag älskar att måla saker från Perry Miniatures och jag har länge drömt om att ha både en Nord och en Sydstatsarmé. Kommer jag att spela med dom här figurerna? Troligtvis inte. Kommer jag att måla upp allt ur boxen? Förmodligen inte. Kommer jag övertyga mina vänner att börja med ACW? Svar nej. 

Är det fina gubbar som jag älskar att jobba på och som jag därför kommer att ha mycket glädje av? JA det är det! Det är en sprängfylld box med plast och till ett pris som jag faktiskt tycker är riktigt bra vilket jag strax kommer försöka förklara och gå igenom. 

Jag har inte speciellt mycket förkunskap om det Amerikanska inbördeskriget. Superdålig koll på uniformer, flaggor, generaler, benämningar eller sånt som berömda slag eller namn på vapen och annan utrustning. Grunderna finns där men inte så mycket mer  och ju mer som jag googlar ju svårare blir det att hålla allt i minne. Visst, en ganska mörkblå armé och en mer åt det ljusgrå hållet det är ju enkelt men sen är det ju det där med detaljer.  

Jag beslöt mig för att göra som vanligt, att det ska se hyfsat ut på ett spelbräde och sen om inte allt blir helt hundra historiskt korrekt det får jag försöka stå ut med. Eftersom jag ägnat en del tid åt andras målarbloggar och kollat in hur andra målat och byggt sina ACW pjäser så märker jag hur snyggt en enhet eller t.o.m. en hel armé kan se ut på håll där dom presenteras i grupp och med svajande flaggor och gräsklädda baser. När jag zoomar in på vissa av dessa enheter så ser jag att dom inte alltid är speciellt noggrant målade. Väldigt mycket dipping och washing samt nästan överdrivna highlights och där detaljer som exempelvis ögon prioriterats bort till förmån för snabbhet i målandet. Väskor och liknande utrustning är snabbmålat och det som ibland nämns som fabriksmålning blir ganska uppenbart när man granskar enhet för enhet. Dock blir det ändå snyggt och väldigt effektivt på lite avstånd eller på display och det fina med den här hobbyn är ju att var och en gör som den vill.  Jag kan tänka mig att det sparar en hel del tid men har svårt att se att jag själv inte skulle tröttna. Jag försöker för stunden hitta något mellanting som jag själv skulle kunna känna mig nöjd med. Det blir faktiskt nästan lite onödigt att måla alla små jäkla detaljer som överhuvudtaget aldrig kommer synas eller uppskattas av någon varken på spelbrädet eller på nära håll.  Det är bara det att jag emellanåt ”fastnar” på dessa detaljer och i ärlighetens namn är det svårt att låta bli att hoppa över dom. 

Jag får helt enkelt pröva mig fram och till slut hittar man kanske den där balansen som både känns bra och ändå ser hyfsat ut. 

I nuläget kommer jag ändå inte hinna måla upp ens det som jag verkligen vill jobba på så det här blir förmodligen ännu ett långtidsprojekt. Alla måsten och det som vi ibland benämner som det verkliga livet verkar bara ta mer och mer av min uppmärksamhet. Emellanåt känns det som att mitt målande och byggande är ett viktigt andningshål som blivit till ett måste för att orka med allt annat. Pysslandet har definitivt blivit min form av yoga där jag kan låta tankarna vandra fritt samtidigt som jag zippar på en mugg kaffe och avnjuter en bra podd. Helst skulle jag ta ett av dessa yogapass varje dag men så blir det sällan. 

På tal om poddar så vill jag rekommendera den här följetongen i tre delar från Historiepodden: Gettysburg. Perfekt lyssning när man sitter och målar gubbar! 🙂 

Historiepodden är för övrigt en av de första poddarna som jag verkligen började följa och lyssna på. Kul, intressant och lärorikt (jag lovar). 

Tänk om mina egna Historielärare hade haft möjlighet att undervisa på liknande sätt. Mitt intresse för ämnet fanns ju egentligen där men det fanns ingen i skolan som lyckades dra fram det ur mig på ett bra sätt. Det var träigt, monotont och vi fick läsa innantill ur gamla ärvda läroböcker som man, milt uttryckt, kan säga var otroligt tråkiga. 

Nåväl, tillbaks till ämnet för tråden. 

Om man går och funderar på att skaffa sig ett ACW spel och är sugen på att måla mycket figurer så är boxen ett riktigt bra köp. Delar du den med en kompis så får ni faktiskt vars en armé som åtminstone till en början räcker för att spela det mycket simpla ”Firepower” vars tunna regelhäfte ingår i lådan. 

Vill man sedan spela andra system som exempelvis Black Powder så behöver man nog komplettera upp det hela men till en början kommer man ganska långt med den här boxen. 

Det enda som jag känner med den här typen av Big Boxed Games är att när man tar bort själva pjäserna så blir det ingenting kvar i lådan som påminner om ett faktiskt spel. Inga tärningar, markörer, mätstickor, templates etc utan bara en stor, visserligen jättefin, ask med ett tunt regelhäfte i A5-storlek som ensamt skvalpar omkring i lådans botten. 

Baserna som ingår är de som vanligtvis ingår till Perry Miniatures askar med plastfigurer. Det är inget fel på dessa och dom kommer i flera olika storlekar. För egen del så har jag valt att använda baser från Warlord Games. Kanske onödigt men nu har jag börjat så får väl fortsätta på samma sätt. Mest troligt är att jag så småningom försöker använda de från Perrys eftersom storleken inte verkar ha någon betydelse. 😁

Jag har gjort en liten sammanställning här under vad skillnaderna är mellan att köpa lösa askar eller att köpa Battle in a box. Givetvis förutsätter en jämförelse att man önska köpa just dessa saker men jag tänker som så att alla vill ha/behöver infanteri, Generaler, kanoner och kanske även kavalleri. 

Huset och staketen som ingår är kanske inget nödvändigt men ändå ett kul sätt att göra ditt spelbord lite mer intressant. För egen del så har jag mycket bra erfarenhet från Renedras byggnader så jag ser faktiskt fram emot att bygga det där huset. 

För att få ett Svenskt perspektiv på priset och tillgänglighet så valde jag att jämföra med Alphaspels priser. Dom har det mesta hemma i lager och har bra fraktvillkor och snabba leveranser. För egen del vill jag i första hand gynna de Svenska butiker som valt att ha ett bra spelsortiment i lager så att dom fortsätter satsa på lite mindre spelsystem samt t.ex. Historiska spel och inte bara tar in Warhammer 40k. Dessutom slipper jag inom Sverige att tänka på långa leveranstider och (i en del fall) tullavgifter. 

Så här blev mina beräkningar: 

Boxen innehåller 4 kanoner med 18 crew. 

Lös ask innehåller 3 kanoner, 3 vagnar och 18 crew och kostar 349kr hos Alphaspel. 

Så 1 kanon mer men inga vagnar/limbers. 

För egen del föredrar jag en extra kanon istället för vagnarna även om det är snyggt med lite extra saker på baserna. 

Boxen innehåller 12 kavallerister

Lös ask innehåller samma antal och kostar 339kr på Alphaspel. 

Boxen innehåller 73 Confederate infanteri inkl command. 

Lös ask innehåller 44 figurer och kostar 329kr på Alphaspel. 

Här är det ju en väldig skillnad på antalet figurer så Big Box ger ju betydligt fler Sydstatstrupper än en lös ask. 

Boxen innehåller 48 basic ACW infantry. 

Lös ask innehåller 36 figurer och kostar 339kr på Alphaspel. 

Återigen får du här fler figurer än i den lösa asken. Dessa är de äldsta grundfigurerna och går att använda till både Nord eller Syd. 

På dessa sprues finns även delar för en officer, trumslagare eller en fanbärare. 

Boxen innehåller 24 Zouaves infantry inkl command. 

Lös ask innehåller 42 figurer och kostar 339kr hos Alphaspel. 

Här är det plötsligt färre antal än i en lös ask med gubbar. 

Boxen innehåller två Generaler på häst som är unika för det här setet. 

Dom är helt i plast och kommer med lite olika utrustning så att dom inte behöver se exakt likadana ut. 

Boxen innehåller 1 styck Hus i plast från Renedra. 

Lös ask innehåller också 1 hus och kostar 229kr hos Alphaspel. 

Boxen innehåller 4 ramar med staket/fences i plast.  

Lös blister innehåller 2 ramar och kostar 89kr hos Alphaspel. 

Boxen innehåller även ett ark med flaggor samt ovan nämnda regelhäfte med enkla spelregler. 

2102kr blir det om vi låtsas att vi köper motsvarande i lösa askar men då blir det en kanon färre, inga Generaler, 12 förre ACW infantry och 29 färre av Confederate infanteri. 

Plussidan när man köper löst är de tre vagnarna till kanonerna samt 18 fler av Zouaves. 

Big box kostar 1229kr så räknar vi endast på priset rakt av blir det en skillnad på 873kr. 

Detta innebär att vill jag komplettera med fler Zouaves så kan jag köpa en hel ask och ändå få 534kr över vilket borde räcka till ännu fler lösa askar om jag vill skaffa mig något specifikt. 

Battle in a box är med andra ord ett riktigt bra köp om man vill komma igång med American Civil War, åtminstone om ni frågar mig. 

Om man beställer via Alphaspel så blir det fraktfritt när man handlar för mer än 1500kr så här kanske man kan passa på att handla några färger eller något annat kul som man behöver för att komma vidare med sitt nya spel. 

(Ovanstående priser gällde den 2024-07-27). 

Jag får säkert anledning till att återkomma med mer poster om hur det går med mitt målande av figurerna ur den här stora lådan med figurer. 

Nu skiner solen ute och min kaffekopp är urdrucken så jag antar att det är läge att sätta igång med den så kallade ”verkligheten” igen. 

Ha en fortsatt bra helg och låt penslarna vara med er!