Utomhuslek - Krigare, Big Jim och andra trädgårdsprydnader

Som barn älskade jag att leka med mina figurer i alla möjliga och omöjliga omgivningar. Givetvis så stod dom flesta av bataljerna i det egna lekrummet där det byggdes den ena kreationen efter den andra.
Kuddar och mjukdjur blev, efter en viss omorganisation, till det perfekta berget eller till ett hemligt högkvarter.
Självklart prövades även de andra faciliteterna i hemmet som lekmiljöer. Badrummet med en till bredden fylld vask med vatten blev till en sjö (om man försiktigt lade bitar av toapapper på ytan blev det plötsligt en tunn skorpa av is på sjön). Badkaret med en liten dutt badskum (okej då, en rejäl dutt så det skummade över kanterna) förvandlade vattnet till ett Antarktis där Big Jim givetvis var tvungen att dyka efter skatter eller döda skurkar som försökt gömma sig i isbergsskummet). 

Hemmets blomkrukor fick jämt och ständigt besök av Star Wars figurer. Dessa brukade även klättra i berg (trappan upp till ovanvåningen) där det också bevisades varför varje hem alltid behöver minst en rulle med hushållsgarn. Blomkrukorna drabbades emellanåt av krig när småkrigarna bestämde sig för att göra upp i en skyddande djungelmiljö. Avbrutna kvistar och blad med kulhål (nålstick) var liksom sådant man fick räkna med hemma hos oss. 

Bäst lekmiljö fick man dock utomhus.
Frisk luft gav inte bara röda kinder utan även uppgrävda rabatter och gyttjiga hålor (perfekt för tanks att fastna i).
När man var barn var det ju på vintern snö jämt (eller?). Snölandskap kunde inte bara fungera som Hoth för Star Wars-gubbs utan självfallet som en magisk äventyrsvärld för Big Jim & Co. Jeepen (den beigefärgade) har hjul som är perfekta för snölek (utom kramsnö som fastnar och binder fast hjulen, pröva själva så ska ni få se) och dessutom hundar och massa annat som lämpar sig i kalla miljöer.

Det här sökandet efter roliga miljöer för leksaker verkar inte försvinna som vuxen heller. Kollar man in de flesta av forumen för Actionfigurer så verkar det faktiskt som att många vuxna samlare fortfarande kryper omkring i trädgården med sina favoritleksaker och en kamera.

Det känns bra tycker jag för då är det inte bara jag som fortfarande dagdrömmer utan det finns fler likasinnade. Fantasin trubbas visserligen ner och andra saker upptar ens tid men uppenbarligen så lever barnet man en gång varit kvar där inne och kommer då och då ut för en lekstund.

I helgen hade vår hund grävt ett hål i gräsmattan.

Förbannade...hund. Mer jobb till mig. Om man inte gräver igen det så trampar man väl snart rakt ner i det och bryter något (lårbenshalsen kanske).
Fast inte tusan är det bara ett hål.?
Det kanske är ingången till ett gruvschakt? Eller en bombkrater!
I det snöblandade blöta vädret tyckte jag faktiskt att det passade till ett skyttevärn för actionfigurer.
Och vet ni vad, min WWII Pionjär soldat passade perfekt!
Han har en magnetmina som han tänker placera under en anfallande stridsvagn när fienden nästa gång anfaller. Och visst tusan hörs det nu ett gnissel som låter som det karakteristiska ljudet från T-34:ornas larvfötter!?
Eller... Är det... Postbilen!!
Hoppas den kommer med paket till mig!
Hurra!
Snabbt in med pionjären innan grannarna ser honom och undrar varför jag leker med gubbar istället för att putsa fönster, deklarera eller något annat "vuxet".

Imorgon kommer jag gräva igen det där hålet.

Tror jag.

(Återvunnen text från en Facebook grupp långt lång borta).