Small Soldiers - Plastsoldater

 

När vi för några dagar sedan diskuterade små plastsoldater inne på ett forum för leksaker,

kom jag ihåg hur roligt man hade med dessa enkla små gubbar av plast.

Det är nästan märkligt med tanke på hur simpla leksaker det trots allt handlar om.

Inga rörliga leder, inga snygga färger, inget barnprogram eller tecknad serie som förlaga och absolut ingen reklam i TV.  

 

Airfix var ju märket som gällde men i takt med att Sveriges lagar (eller var det bara rekommendationer?) om att sälja krigsleksaker till Svenska barn skärptes så övergick utbudet till billigare och sämre kopior som oftast såldes på marknader och så kallade billighetsbutiker.

Dessa figurer var ofta direkta kopior från Airfix klassiska figurer och poserna var exakt de samma.

Efter de Kinesiska (?) avgjutarna hade gjort sitt var där inte så mycket detaljer kvar att prata om (en väska på en Airfix-figur blev en glansig blobb på den piratkopierade figuren) och plasten var många gånger stenhård och hade konstiga blanka nyanser av bruna bönor-brunt, senapsgult eller mossgrönt.

En del figurer hade dessutom en konstig storlek, någonting mitt emellan stort och litet, och passade inte alls ihop med de vanliga figurerna och fordonen. 

 

 

De allra minsta figurerna var de som var lättast att bygga upp tillhörande terräng och byggnader till.

Blomkrukorna blev förvandlade till små scenarier där Brittiska Fallskärmstrupper tappert stred mot anfallande och djungelvana Japaner.

Blomsterjorden var lätt att gräva små skyttegravar i och den mörkbruna jorden sprätte omkring när granatsalvorna träffade marken.

Små linor som man fäste i växternas grenverk blev perfekta som lianer där Gurkhas smidigt klättrade upp och ner (fast oftast trillade dom nog faktiskt ner) för att leta efter spionerande Tyska fallskärmsjägare som satt hukade i bladverket med en radioutrustning.

 

 

Minns att IKEA hade en piedestal som bestod av en vitmålad papptub och två plattor i vit plast.

Dom vägde inte mycket men var billiga och fanns i olika höjder.

Givetvis blev dessa i lekens värld till snötäckta alptoppar där de Tyska Alpjägarna försvarade sig mot Amerikanska infanterister understödda av Tanks och Engelskt flyg. 

Sandlådorna var ju egentligen det ultimata stället för att bygga upp fantasivärldar.

Givetvis passade Brittiska Ökenråttor och Tyska Afrika korps som handen i handsken i dessa miljöer.

Mina favoriter Främlingslegionärerna var ofta de som skulle undsättas och det fanns även några figurer med spjut (gul plast, vet inte vilka men kanske var det dessa med spjut och sköld ) som var de som skulle vakta de djupa fängelsehålor som stackars skadade plastpionjärer bryskt kastades ner i när striden var över.

Tillsatte man vatten till sanden fick man en utmärkt gegga som fungerade som sankmark.

Fordonen som försökte ta sig igenom den tjocka massan körde fast eller sjönk och sandkornen skavde och fastnade i metallstridsvagnarnas (oftast Matchbox) torn av metall. 

Gräsmattor fick ju givetvis bli enorma djungelområden där soldaterna kunde slå läger under enkla vindskydd byggda av björkkvistar. 

Här var det fördel om man använde icke gröna plastgubbar men lockelsen att kunna gömma figurerna var också stor och därmed föll säkert en del gubbs offer för gräsklipparen.

Snö var visserligen inget man var bortskämd med men fy tusan vilka bataljer man kunde ha i sådant underlag.

Inspirerad av slaget vid Hoth kröp man runt i snön och byggde långa skyttegravssystem och kanonvärn för tanks. 

 

Största problemet med dessa utomhusaktiviteter var att många av figurerna försvann och blev för evigt uppslukade av den terräng jag som leksaksgeneral placerat dom i.

 

Inomhus var det inte heller alla gånger som samtliga av de tappra soldaterna hittade hem till den tomma whiskykartongens trygga famn.

En del råkade ut för dammsugardöden medans andra föll offer för familjens hund.

 

 

 

Den i särklass största förlusten var dock de stackars Ryssar som runt 1981 blev offrade till den stora toalettstolen (undrar om det var från denna typ av lekar som G Lucas fick sin inspiration till sandmonstret Sarlacc i 1983:s underbara Jedins Återkomst?)  

Innan denna händelse var det endast enstaka krigare som förlorat sig i just badrummet och detta oftast när det var dags att tömma ur badkaret på vatten.

 

Om man numera skulle få för sig att leka med krigare och inte längre har kvar sina barndoms-gubbs så finns det ofta annonser på Tradera/Ebay innehållande högar med blandade små plastsoldater.

 

Med tanke på hur mycket kul man kan ha med dom så kostar dom idag löjligt lite.
Som ett par Marabou chokladkakor kanske och då varar nöjet med krigarna betydligt längre.