Några nytagna bilder ur en gammal Airfix-katalog från 1974.
Ibland skulle jag vilja ha tag i en tidsmaskin.
Tänk att kunna förflytta sig till olika platser och händelser och att där med egna ögon få uppleva hur saker såg ut, luktade, smakade och fungerade. Historiska skeenden så som speciella konserter med band och artister som idag inte finns kvar hos oss. Att få se berömda byggnader uppföras och att på tryggt avstånd få bevittna några av mysterierna som gäckat mänskligheten i århundraden.
Kanske få en glimt av berömda personer, politiker, författare, skådespelare, konstnärer etc.
Maskinen kanske hade varit en sådan där blank metallisk grunka som står på tre ben och påminner om en rymdraket och som skulle kunna vara byggd av Uppfinnar-Jocke och hans lilla robotliknande hjälpreda.
Ännu bättre hade det varit med en ombyggd bil med massor av lampor, sladdar, digitala siffror och reglage.
Anledningarna till att få möjlighet med en tidsresa är givetvis oerhört många fler än tidigare nämnda men visst har fantasin ibland tagit en tillbaka till gångna tider och platser som inte längre existerar och som man skulle vilja se med egna ögon.
När jag nu bläddrar i den Airfix-katalog från 1974 som jag för ett tag sedan köpte billigt på Tradera så tar tankarna mig tillbaka till när man var barn och följde med sina föräldrar till leksaksaffären.
Visst, det finns kanske viktigare saker att ta itu med om man nu hade fått möjligheten att resa i tiden än just att titta på leksaker och annat skoj men om vi för stunden lägger de allvarliga bitarna åt sidan samt tankarna på att stjäla uppfinningar och affärsmöjligheter för att kunna bygga upp en framtida rikedom så väljer jag att lägga detta inläggs resa på något enkelt, okomplicerat och givetvis nördigt.
Dessutom måste ju texten ändå på något sätt passa ihop med bilderna, eller hur?
När du väl är framme i nödens år 1974 så får du gömma din tidsmaskin väldigt noga för att på så sätt förhindra upptäckt och därmed jobbiga frågor (hmm, känner igen det här från någon film som jag sett).
Du letar upp en lämplig och lagom stor leksaksbutik som du minns från barndomen och går in genom butikens entré. Drömmen blir så till verklighet och för en stund stannar du till innanför dörren och bara försöker tar in det du ser.
Kanske slås du över den relativt enkla butiksinredningen. Simpla stål eller träkonstruktioner men som samtidigt är lastade till bristningsgränsen av alla möjliga kul saker och prylar. Nästan till och med så att det blir lite rörigt och stökigt i hyllorna och inte alls lika prydligt som dagens butiksexponeringar.
För egen del så hade jag haft vissa områden som varit lite mer intressant än andra. Det hade ändå känts småkul att återigen få stifta bekantskap med en del andra klassiska saker så som sällskapsspel, pyssel och småbilar.
På avdelningen för Actionfigurer skulle jag kollat in om det fanns några Big Jim eller Matchbox Fighting Furies. Att lägga vantarna på en skinande ny Dr. Steel i låda hade ju med all sannolikhet varit ett av mina mål med det här besöket. Tyvärr tror jag att han släpptes först 1975 så jag hade kanske fått nöja mig med en Big Jeff istället.
Tänk att bara kunna gå runt där bland butikshyllorna och botanisera, vända och vrida på alla fina askar och samtidigt förundras över de, för dig, låga priserna. Givetvis är allt prydligt prismärkt på själva produkten med hjälp av en handprismärkare och varje liten lapp kanske även är prydd med butikens alldeles egna logotyp.
Av någon anledning så är det första som jag själv kommer plocka ner från hyllorna och lägga i min kundkorg en Airfix Vosper Motortorpedbåt i skala 1:72.
Jag har alltid gillat den här byggsatsen och lådans box art är för mig närmast ikonisk.
Minns att några av plastfigurerna till den här båten låg bland min kompis småkrigare när vi var barn på 80-talet men själva båten var då sedan länge borta.
En dag ska jag köpa och bygga en sådan men eftersom tidsmaskinen bara finns i fantasin så får jag snällt vänta ett tag till.
Några andra byggsatser från Airfix som jag skulle passat på att köpa är egentligen inga svåra eller dyra set utan bara något som jag har varma minnen av från när jag var barn. Ett Junkers Ju52 transportplan är visserligen inget megatufft stridsplan men min gamla klasskamrat från barndomen, Jonas, hade ett sådant och jag tyckte det var AP-häftigt. Dessutom en perfekt combo till de Tyska fallskärmssoldaterna som jag ju faktiskt hade på riktigt när jag var barn.
Vidare så behöver jag också ett klassiskt Stuka-plan. Jag har byggt minst två sådana under mitt liv men inget av dom finns kvar idag så det hade varit roligt att få en ny chans att testa sina ”skills”.
Lånad bild från nätet.
Kommer tydligen från en välkänd leksaksbutik som förr fanns i Gävle.
Underbar bild med fina kartonger.
Den där västen går inte heller av för hackor!
Fint utbud av Airfix ”Target” boxar.
Gillar verkligen det färdiga exemplet på hur många figurer som ingick i en låda 1:32 figurer.
OM jag kan stänga igen min gapande mun och samtidigt slita blickarna från alla leksaker och (numera) samlarsaker så förundras jag över hur vanligt det ändå var på 70-talet med kraftiga heltäckningsmattor i butikerna. Åtminstone minns jag det som så men kanske har jag fel? Jag liksom bara ser dessa mörkröda mattor för mitt inre men eventuellt spelar minnet mig bara ett spratt?
Småkrigare hade jag definitivt plockat med mig i min varukorg. Frågan är bara vilka jag skulle valt?
Jag har små små minnesbilder när jag var barn av några vakter som var av gul plast och beväpnade med spjut.
Dom hade varit kul att få tag i. Kanske fanns dom med i lådan till Tarzan men jag är inte helt säker på det. Är inte ens säker på att den asken fanns att tillgå 1974?
Just de mindre figurerna finns det så otroligt många att välja från så det är inte helt lätt att bara plocka ut några stycken. Jag har visserligen för mig att prisbilden på den här tiden för en ask smågubbar låg på runt 3-4kr så för ett par hundralappar hade jag ändå kunnat handla en hel del!
Jag hade såklart tagit en låda eller två med Foreign Legion då dom alltid varit lite av mina favoriter och att då kunna plocka en ny fräsch ask från butikshyllan hade varit en självklarhet. Lite WW1 Fransmän, cowboys samt Brittiska ökenråttor känns även dom som något jag velat ha tag i.
Av de större 1:32 gubbsen så drar jag till med en låda Britter som med alla sina smådelar idag är en av de jobbigaste askarna att få tag i komplett. I den här situationen hade jag ju sluppit att tänka på just det.
Kanske är det onödigt att välja alls? Med tanke på priset så kan jag ju lika bra ta en av varje ask!
Bland de andra byggsatserna så blir det ett Fort Sahara till mina Främlingslegionärer. En byggsats som jag i omgångar av mitt liv drömt om att en dag få lägga vantarna på.
Älskar verkligen det fortet vilket jag från början säkert har Helan och Halvan-filmen ”vi fara till Sahara” att tacka för!
1974 var det säkert också lönt att fråga någon av de anställda (som med all sannolikhet arbetade heltid och var lyckligt ovetandes om vad som menades med styggelsen "hyvling" som 2023 är så vanligt inom Svensk handel) om dom hade någon speciell vara på lagret.
Ett lager på den här tiden var högst troligt verkligen ett riktigt lager så hittade man som kund inte sin favoritgubbe eller de tillbehör man behövde så fanns det ändå en hyfsat stor chans att det fanns ännu mer ute på det närmast mytomspunna ”lagret”.
Väl framme vid kassadisken så får man passa på att ta ett par minuter med att titta på alla fina figurer från Britains som på den här tiden ofta stod på sina gröna fotplattor av metall prydligt uppradade inuti stora glasdiskar.
Jag tar upp några hundralappar att betala med och förhoppningsvis så får alla prylarna plats inuti tidsmaskinen när det så småningom blir dags att åka hem till 2023 igen.
Alla askarna med leksaker är lagda i plastpåsar som efter hemkomsten hade blivit till en lite ovanlig och sällan skådad samlarattiralj i min hobbyhörna. Inuti påsen vilar det vita kassakvittot gjort av trähaltigt papper. Texten på det skulle för evigt gå att läsa.
Inget jäkla termopapper här inte.
När jag lämnar leksaksbutiken så önskar jag personalen en trevlig dag. Hade jag haft en hatt hade jag samtidigt lyft på den men mer troligt hade jag velat efterlikna modet 1974 och då haft en frisyr liknande den som legogubbar har, fast med lång lugg, och då hade det ju varit jätteonödigt med en huvudbonad.
Jag misstänker att personalen är hyfsat nöjda över hur många plastsoldater och byggmodeller dom den här dagen lyckats sälja till en enda kund. Kanske funderade dom över hur många barn den där kunden egentligen hade? Eller tror ni att han inte alls handlade till några barn utan till sig själv, vuxna karlen? Uttrycket "Nörd" användes säkert inte 1974 men kanske hördes istället orden barnslig och mesig?
Förutom att den här barnslige och mesige (nördiga) mannen handlade hur mycket leksaker som helst så ville han även ha kataloger och klistermärken med sig hem. Han sa att hans barn älskade sådant.
Innan jag slutligen ställer in dagens datum och årtal och gör mig redo för hemfärden till 2023 så tar jag mig en extra sväng.
Jag parkerar det märkliga maskineriet på ett nytt ställe och letar därefter upp ett par, för mig, mycket speciella adresser.
Det blir inte så jättemånga stopp vilket jag i och för sig ändå är glad för men vart och ett av dom får ta lite extra av min tid.
Med en belåten känsla i både mage och hjärta stannar jag under sen eftermiddag till för det allra sista stoppet för den här speciella resan.
Porslinet i den tunna kaffekoppen klirrar lite när den sätts tillbaka på det blomprydda tefatet och det varma kaffet smakar underbart. Det är varmt och hemtrevligt i det lilla köket. På väggen hänger det massor av lock, kakformar och smågrytor av skinande koppar.
Jag rör sakta sakta på mina tår och känner med dom mönstret från trasmattan som ligger under bordet. Utanför fönstret står det ett stort kastanjeträd och längs med gatan står det rader av bilar i olika färger. Ljudet av någon som slänger sopor i sopnedkastet ute i trapphuset tränger in genom ytterdörren i hallen. En lugn känsla av trygghet smyger sig på mig och tar över varenda cell och ven i min kropp och sköljer samtidigt bort all stress som så många år senare tagit så stora tuggor av min hälsa.
Det är verkligen en ynnest att återigen få sitta här och prata och samtidigt mumsa på en hembakad kaka.
Hade jag varit yngre hade jag nog druckit en läsk istället, eller en lemonad, som dom äldre brukade kalla det. Som barn hade jag dessutom haft med mig en ask med småkrigare upp i lägenheten som jag ivrigt öppnat och sen lekt med på de där kraftiga mattorna i i den lilla lägenhetens vardagsrum.
Det fullkomligt bubblar upp frågor om allt möjligt och om sådant som jag gått och undrat över i så väldigt många år.
När klockan börjar bli sent så är det dags för mig att åka vidare. Inifrån vardagsrummet hörs vinjetten från dagens sena sändning av Aktuellt.
Jag kramar om dom extra länge innan jag går.
Jag berättar för dom hur ofta dom finns i mina tankar.
När jag kommit ut på gatan så tittar jag upp mot fönstret och vinkar adjö.
Där mellan gardinerna och de prydliga krukorna med Pelargoner vinkar min Mormor och Morfar tillbaka.
Tack för att ni läser.
