Stjärnornas Krig-gubbar 1984

I väntan på godisfyllda påskägg, påskmat och goddricka så kan vi väl passa på att kolla in lite Stjärnornas Krig-leksaker så som dom presenterades i en leksakskatalog 1984. 

Det var sådana här sidor som jag alltid bläddrade fram först när det damp ner en ny leksakskatalog i vår brevlåda. Jag älskade Star Wars och bara att få se bilder på skepp och gubbar kunde verkligen göra mig lycklig. Enda smolket i glädjebägaren då var väl att det blev färre och färre av mina kompisar som brydde sig lika mycket som jag själv. 

Kul att se att av alla olika figurer som dom valde ut till fotograferingen så tog dom Darth Vader, en figur som jag själv köpte 1982, alltså två år tidigare. 

Dom brukar ju i sådana här sammanhang presentera de allra senaste släppen från leksakstillverkarna. 

Kanske hade dom ingen vidare koll eller så gick dom på de gubbar som sålde bra eller representerade filmerna bäst. 

Det mest troliga svaret är nog att dom fick en packe random figurer oavsett vilka det var och sen knäppte dom lite bilder. 

En eloge till den lite större bilden med fordonen som är upphängda i fiskelina och med lite enkel terräng som ger mig själv vibbar av barndomens lekar med Star Wars i trädgårdar. 

Jag tröttnar nog aldrig på den där X-Vingen. 

Så förbenat snygg och enkel leksak med högt lekvärde. 

Fick en av mina föräldrar i julklapp och jag var så oerhört glad för den. 

Det var versionen med ”Battle damaged” etiketter och den var vit och fin till skillnad från den äldre modell som min vän Magnus hade och som vi då lekt med i ett par år. 

Kycklinggångaren (passar ju fint till påsken) At-St Scout Walker hade däremot ingen av oss men det hade varit en dröm att få leka med en sådan på gräsmattor, i rabatter eller varför inte i snön? 

Oerhört fin om du frågar mig. 

Nåja nu får jag rusa vidare. 

Har en hel del måsten att ordna med innan det blir läge för en sillmacka och en påsköl. 

Ha en Glad Påsk och må Kraften vara med er! 🐤

Legions Imperialis - struntsnack

Trots en något sned bild så ser ni här innehållet i en grundbox till Legions Imperialis. 

Ny vecka, vår, solsken och snart påsk.

Precis som många andra så kan man känna en viss längtan efter lite ledig tid och avkoppling.

Vid årsskiftet så satte jag igång så smått med Games Workshops "nya" Epic Legions Imperialis.

Jag målar pjäser, kollar regler, läser om nyheter och har ju faktiskt också provspelat det hela vid ett tillfälle.

För egen del så har jag inte skaffat mig så här mycket GW-stuff på en väldans massa år så man kan lugnt säga att dom lyckats få åtminstone den här gamle figurspelaren i sina garn. 

Jag gillar spelet och jag tycker det är roligt att måla sakerna till det. 

Att återigen leta fluff om olika chapters, fordon och trupptyper är faktiskt ganska kul och man slås av mängden information som ligger på diverse bloggar, hemsidor och forum. 

Jag har ju inte bara varit borta från 40k-världen i en massa år utan jag har även missat allt när det kommer till sådant som 30k och alla (jäkla) namnbyten som skett. 

Just namnen på de olika sakerna bryr jag mig mindre om så i min värld så är det Space Marines och Imperial Guard som ingår i grundlådan, inte Legiones Astartes och Solar Auxilia.

Det finns dock två tråkigheter med Legions Imperialis och det ena är prissättningen på de extra boxar som man vill, och behöver, komplettera innehållet i grundboxarna med.

Pjäserna, och då speciellt fordonen, är suveränt skulpterade och har väldigt fina detaljer samt är superbra att sätta ihop men att kostnaden per fordon kan uppgå till nästan 100kr styck känns lite väl magstarkt i min värld för så här pass små prylar. En ask med Spartans exempelvis innehåller två fjuttiga plastsprues ihop med ett ark standarddekaler. Priset är så fjärran från det som jag de senaste åren köpt från Warlord Games, Perry Miniatures och Victrix miniatures.

Nu är jag en sådan där jobbig och dryg jäkel som för egen del vill ha originalmodeller men jag kan verkligen förstå att 3D-printrarna går varma hos dom som snabbt vill bygga ihop en armé.

Vilket osökt också får oss att komma in på nästa nackdel;

Tillgången på tillbehören är ju så sjukt begränsat!

Att GW inte släpper ifrån sig större upplagor på sina saker känns ju bara löjligt.

Grejorna hinner ju knappt komma in i lager förrän dom är slutsålda. 

Man känner ju nästan en stress över att inte få tag i sina favoriter när dom väl behagat dyka upp hos de hobbyhandlare som jag brukar anlita. 

Förhandsbokningarna via GW själv är ju nästan ett skämt då det kan vara en timmes kö på releasedatumet bara för att sedan få meddelandet att det är slutsålt.

Det saknas dessutom leveransdatum för allt som dom fått slut på. 

Visst kan man som butik eller företag ta det lugnt med sina inköp för att inte riskera höga lagerkostnader eller att ingen vill köpa sakerna men det här är ju bara löjligt. 

Som sagt, att spelare vänder sig till folk med 3D-printers förvånar mig inte ett dugg. 

Nåja, nu ska jag sluta klaga och istället hylla själva Legions Imperialis för efter endast ett parti (har nästa parti inbokat) så är jag ändå hooked. 

Spelet är roligt och skalan ger en möjligheter som oftast är svåra till 28mm.

Reglerna påminner ordentligt om mitt kära gamla Space Marine Epic.

Lite mörkare och mindre humor än förr men fortfarande ett otroligt bra figurspel som jag med varm hand vill rekommendera. 

Det optiskt mörka går ju dessutom att överkomma genom att använda terräng som inte bara består av stadsmiljö eller ruiner. En vanlig grön spelmatta som man kompletterar med blå vattendrag, gröna kullar, träd och byggnader ger ju redan där en mer klassisk framtoning.

För egen del kikar jag väldigt mycket på det klassiska och det är också det som är mitt personliga mål med mina pjäser.

Bjuder på ett prov på en av de Kratos som jag målat klart.

Det kommer fler bilder på mina egna saker när jag känner mig redo för det. :)

Ruinen är för övrigt en gammal relik från förr. 

Jag valde att måla mina Space Marines som Ultramarines. 

För er som inte är så jättebekant med 40k så kan jag säga att detta chapter har den klarblå färgen som sitt signum. För att ytterligare få in en härlig 90-tals känsla över det hela så har jag gett dom flesta rödmålade bolt guns vilket verkligen får figurerna att "poppa" när man ser dom från lite avstånd.

För att vara helt ärliga, åtminstone när det kommer till infanteriet är det ju inte pjäser som ska se suveräna ut på nära håll.

Att man kan urskilja vad som är vad på lite avstånd räcker definitivt bra för min del. 

Vilket leder mig till nästa punkt i dagens struntsnack;

Att måla Epic Legions Imperialis.

När jag först funderade på det här så kände jag att det kommer bli enkelt och inte ta så mycket tid alls.

Små pjäser och med nyheter (ja jag är gammal) som contrast paints så blir det här en enkel sak. 

Fan vad fel jag hade.

Ok visst kan man köra rubbet i en grundfärg och slaska på lite silver på vapnen men jag vill ändå ha det lite snyggare än så. Dessutom så lärde jag mig av erfarenhet att det gäller att kunna skilja sakerna åt på spelbrädet. Fatta hur svårt det var att på 50-100 cm avstånd se skillnad på en Heavy Bolter och en Lascannon. 

För att inte tala om hur man skulle skilja enheterna åt när flera infanterister bunkade ihop sig för en närstrid. 

Det var bara att gå tillbaka till planeringen vid målarbordet och ta sig en funderare.

Nu tror jag att jag löst det för min egen del men vi får väl se vilken uppfattning jag har efter nästa parti. 

Jag har lagt ner betydligt mer av min hobbytid på det här projektet än vad jag från början trodde. 

Det är kul men jag önskar att jag hade lite mer tid över till mina Bolt Action-pjäser. 

Slutligen så vill jag ge ett litet hobbytips som möjligtvis kan underlätta för några av er som är intresserade av att börja med LI.

Måla infanteriet på sina sprues. 

Det blir mycket smidigare att komma åt detaljerna på figurerna med era penslar och målningen av baserna blir även det något lättare. 

Var och en gör som dom vill och som passar deras egna målarteknik men jag vill ändå nämna det.   

Ha nu en underbar dag och är ni kanske rentav lediga så passa på att njuta.

Ska ni måla så utnyttja det fantastiska ljuset nu under dagtid. 

Ha det så gott!        

                                    

   

            

    

Tenngjutning - 1983 (uppdaterad)

Att gjuta egna tennfigurer har vi ju vid ett par tillfällen pratat om tidigare här på bloggen.

Idag tänkte jag visa en ruta som är saxad ur en leksakskatalog från 1983 och som i ena hörnet visar en bok eller häfte som jag har svaga, ja rent av väldigt svaga, minnen av från min egna barndom.

I katalogen så står det följande text om boken:

Nyhet! Idébok för tenngjutningshobby. Ger intressanta uppgifter om gjutning, målning samt uppställningar och dioramabygge. 

Priset låg på 4:75 så det handlar ju inte om något renodlat reklamhäfte utan mer om en inspirationsbok för entusiaster av tenngjutningshobbyn.

Jag skulle tycka att det vore sjukt kul att få se lite bilder ur denna så om någon av er läsare har den tillgänglig så skulle jag bli jätteglad om det går att scanna några exempelsidor och kanske tom publicera dom här på bloggen. 

Den ser inte ut att vara så många blad i den så det borde rent praktiskt gå att genomföra.   

I övrigt så måste jag ju bara få ge uttryck för hur galet snygga och tilltalande förpackningarna från Prince August är. 

Jag undrar vilket set det var som jag själv hade när jag var liten? 

Har figurer kvar men själva asken och alla tillbehören såldes efter en incident med varmt tenn. 

Det satt rester av metall kvar i kökets trasmatta i flera år efter det. 

Rätt coolt om man tänker på det idag men självklart var det inte bra att tappa den lilla smältpannan (vet inte dess korrekta namn) rakt över både fingrar och köksgolv :( 

Ha en riktigt bra dag och tack för att ni läser min blogg!   

22/3 -2024 Edit: Det verkar finnas flera av dessa "idéböcker. 

När jag gör några snabba sökningar så har jag funnit flera olika omslag. 

Man lär sig något nytt varje dag! :)

Fann en mycket trevlig artikel på bloggen Hugg och Slag som rekommenderas starkt så in och läs vet jag.   

   

23/4 - 2024 Edit:

Ett otroligt charmigt uppslag ur en av Prince Augusts idéböcker; 

Boken om Alga

Efter att nyss ha lyssnat på podden Allt du velat veta och deras samtal med Orvar Säfström så blev jag riktigt sugen på att återigen läsa och bläddra i den fina Boken om Alga som jag faktiskt köpte redan när den gick att förbeställa för några år sedan. 

Jag fullkomligt älskar den här stora och tunga boken och vill definitivt rekommendera den åt de av bloggens läsare, som kanske inte vetat om dess existens, att passa på att införskaffa den. 

Jag skulle även vilja säga att det här verkligen ÄR en bok för alla och inte endast för dom som kanske redan har ett stort intresse av gamla sällskapsspel eller är nördiga så där i största allmänhet, utan även en snygg kaffebordsbok att bläddra i och samtidigt låta sig förundras över alla fina bilder och kul fakta. Det är en stor och bastant bok som verkligen pryder sin plats i vilket bibliotek som helst. 

Den har tidigare varit helt slutsåld hos förlaget vilket är fullt förståeligt men nu går den alltså återigen att beställa och då bla direkt från Fandrake. 

Så nu när det är helg, ta och passa på att lyssna igenom dubbelavsnittet från podden Allt du velat veta när du ändå avnjuter en mugg kaffe medans du målar figurer eller sorterar gamla tillbehör till någon obskyr leksakslinje från -74 (som nästan bara du och några få andra känner till).

Hade jag inte redan haft boken så hade jag förmodligen beställt den nu på direkten och då speciellt efter att ha lyssnat på det intressanta samtalet om Alga. 

Sen måste ju Orvar Säfström vara bland det bästa som man kan lyssna på i en podd. När han berättar om allt intressant bakom arbetet med boken gör han det med inlevelse och det genuina intresset för bokens innehåll och människorna bakom spelen lyser rakt igenom min mobiltelefons högtalare.

Det är kanske en självklarhet men för att kunna skriva och ta fram böcker som den här och dessutom göra det så bra så är just det grundläggande intresset från författarna ett måste. Du kan nog ta vilken världsberömd skribent som helst men för att kunna skapa något så bra och intressant så behövs det ett stort hjärta för ämnet annars tror jag att det blivit mer av en katalog än en bok. Här märks det så tydligt att namnen bakom denna, och andra böcker från Fandrake, också har ett intresse av att förmedla, dels en korrekt historia och dels massor av tillhörande fakta, om det som dom lyckats få fram genom sitt undersökande arbete.

Minns såklart när Orvar var programledare för SVT:s Filmkrönikan och att det då äntligen kändes som att ”en av oss” blev insläppt i finrummet, någon man kunde identifiera sig med och som det senare skulle visa sig hade sunda intressen som spel, leksaker, film och musik på sitt CV. 

Det har definitivt inte alltid varit så men åtminstone de senaste 10 åren har det blivit mer och mer accepterat att vara lite nördig, att som vuxen samla på leksaker, serier, spelkort eller vad som helst som från början kanske endast var riktat till barn och yngre tonåringar. 

Överallt tycks dom nu titta fram och det visar sig att även den utåt sett tråkigaste byrådirektör kan ha en fin samling av hockeykort eller vinylsinglar som är koncentrerade till inspelningar gjorda hösten 1984. TV-program, poddar, böcker, forum och hemsidor om alla möjliga ämnen gör att det blivit mer accepterat av det strikta samhället att visa och berätta om sitt intresse och varför detta lilla smala ämne fascinerar just mig. 

Den tråkigaste kaffebjudningen där alla gäster är så in i helvete duktiga på sina jobb och karriärer blir så oändligt mycket mer uthärdligt när man bland dessa välpolerade farbröder och tanter hittar någon som samlar på He-Man-figurer. Plötsligt blir kalaset så otroligt mycket mer intressant och då kanske inte för att du också samlar på He-Man utan för att du känner igen passionen och för att den lätt kan översättas till ditt egna intresse av Kiss-bilder från den gamla tidningen Poster. 

Sen går det ju inte att sticka under stol med att det är otroligt roligt att ha ett eller ett flertal hobbies. 

Att prata med andra människor med liknande eller samma intressen är bland det bästa som finns. 

Att spela ett figurspel med fint uppbyggd terräng, prata om varför det finns fler Han Solo Big head än small head, att lyssna på en podd som handlar om tidningen MAD eller läsa en bok som handlar om en när jag var barn väldigt vanlig företeelse som sällskapsspel känns så otroligt befriande och inte alls något märkligt så som det kanske kunde uppfattas för inte alls många år sedan. 

Så ta nu en bra bok och en mugg (prydd med nördigt motiv) kaffe och sätt dig i vårsolen och njut av din lediga tid. 

Deklarera, kratta löv, fylla i en tidrapport eller räkna på kostnaden för solceller kan du göra någon annan dag. 

Tack för att ni läser mitt pladder! 

Dagens Warhammer-bild 1992

Någonting säger mig att dom här Blood Angels Space Marines med sina allierade Eldar är jäkligt illa ute. 

Faktum är att jag tror att dom t.o.m. är duktigt helkörda även om dom nu råkar ha sin Dante-liknande Commander lurkandes bland ruinerna. 

Älskar verkligen dom här bilderna. 

Trevlig helg! 

Reklam - Star Wars glass 1984

Den berömda och beryktade Star Wars-glassen från Hemglass kommer vi väl alla ihåg, eller hur? 

Som en av de sista nördarna som fortfarande öppet, inför både jämnåriga tjejer och killar, visade ett intresse för Stjärnornas krig sent 1984 så minns jag självklart glassen. Den var för mig lika självklar som att den nya Star Wars-tidningen skulle köpas så fort den fanns i handlarnas tidningsställ. 

Jag minns däremot ingen Darth Vader-mask i plast men jag var kanske helt enkelt ”för stor” för sådana saker eller så sviker minnet mig. 

Jag kan ärligt säga att jag inte kan beskriva hur den smakade men jag minns att den svarta var min favorit av de båda.  

Nåväl, trots att det fortfarande fanns coola figurer kvar i butikerna så kändes det ändå åtminstone i min värld som att Star Wars nu sjöng på den sista valsen. 

De flesta av mina kompisar lekte inte längre med leksaker och just i det här intresset kunde jag emellanåt känna mig relativt ensam. 

Jag tror faktiskt att jag endast hade en kompis kvar som fortfarande ville leka med Star Wars men även han försvann något år senare iväg mot andra intressen så som mopeder, tjejer, snus och öl. 

För egen del så hade jag föredragit fler glassar och kanske tom en sådan där Darth Vader-mask. 

Ha en bra dag och tack för att ni läser! 

Rosa Elefanter - iskuber av plast 80-tal

Tvära kast på bloggen. Det här är ju varken häftiga spelfigurer eller tuffa actionfigurer utan ännu en sådan där liten och nästan bortglömd sak från det förflutna. Den här filuren hittade fram häromdagen och det inte bara liknar en elefant, det ÄR en elefant, en rosa dessutom. 

Jag tror att dom här var tämligen vanliga i mitten av 80-talet. Det fanns inte speciellt många i en förpackning, kanske 4-6 stycken, och jag minns att dom såldes i vanliga varuhus. Det är ju ganska självklart vad dom här skulle användas till så det känns ganska onödigt att förklara men att dom var ämnade för vuxendrinkar råder det ju ingen tvekan om.

Den här gynnaren som för övrigt hittades i en låda med leksaksdjur av plast har sedan länge tömts på sitt vatten. Hans snabel har fått en ny form vilket förmodligen fixats med hjälp av ett barn och dess framtänder. 

Dom här rosa elefanterna ska ju inte föreställa de som var med i Fem myror är fler än fyra elefanter utan snarare den klassiska humorbilden av sådant som stupfulla människor ibland kunde tyckas se vandra runt och/eller höras stampa runt i hemmet dagen efter dom hällt i sig några drinkar. 

Numera är det ju inget ovanligt alls med iskuber av plast. 

Färglada kuber, kaktusar, frukter, sno**ar, fordon, dödskallar mm. 

Rosa elefanter av klassiskt snitt har jag dock inte sett på länge. Faktum är att jag hade helt glömt bort dom och därför får dom nu en helt egen post här på bloggen. 

Vi vurmar ju faktiskt lite extra för sådana här hopplöst bortglömda saker som har haft sin kvart i solljuset men som sen mest troligast hamnade på soptippen. 

Ha en trevlig helg och ta det lugnt med drickan!