Tankar och minnen kring spelterräng 90-talet

Det är nu riktigt länge sedan som jag faktiskt köpte och målade upp terräng för att så småningom kunna använda till mitt spelbord.

Eller köpte och köpte, i början byggde och skapade jag, precis som många andra, allt från scratch.

Då i början av 90-talet så hittade jag aldrig bra färdiggjord terräng i butikerna och som såg någonting ut och då framförallt inte som passade till Fantasy-miljöer. 

Det närmsta var diverse byggsatser från Italeri men skalan var inget vidare och byggnaderna var ”ihåliga” dvs exempelvis kunde en ruin var snygg på ena sidan men insidan var ihålig och tråkig ungefär som en teaterkuliss. 

Det som funkade bäst från Tamiya och Italeri var tillbehörspaketen med småsaker som lampor, skyltar mm även om det mesta då såklart passade bättre för 40k än fantasy. 

När jag började med figurspel var terräng alltså minst sagt nästan som en utopi för mig. 

Jag hade verkligen noll kunskap om hur man skulle få till ett snyggt spelbord med träd, kullar och hus.

Det som syntes i White Dwarf var nästan overkligt fint och jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom kunde få till så sagolikt vackra spelbord. 

Mitt allra första egna spelbräde bestod i grunden av två tunga spånskivor som jag tapetserat ordentligt med en strukturtapet. 

Jag tog med ett färgprov till en färgbutik och bad dom blanda 1liter Goblingrön som jag sedan penslade hela skivan med.  

Det funkade riktigt bra, förutom att bordet så klart blev ganska stort och att spånskivorna var relativt klumpiga och tunga att släpa fram. 

Enda bilden som finns kvar av mitt första spelbord. 

Här används det i en fight mellan Empire och High Elves. Ser ändå rätt skapligt ut. 

Kullarna av frigolit har fått någon av sina sidor målade som sten. Husen är av papp och känns kanske igen av dom flesta? Huset närmst kameran byggde jag själv från scratch. Mitt första lite seriösare terrängbygge. 😊

Eftersom jag började med Warhammer Fantasy Battles så behövde jag till mitt spelbord först och främst kullar, träd och några byggnader. 

Magin med att använda frigolit hade precis introducerats för mig av en kompis och det lät ju ändå väldigt enkelt och bra. 

Den allra första kullen som jag byggde blev en "step hill" i tre höjder som passade bra för ex en enhet med pilbågeskyttar. Dom blev inte så supersnygga men funkade (vilket i och för sig även "böcker under en grön filt" också gör). Det färdiga resultatet påminde inte ett dugg om de fina kullar som jag sett i White Dwarf så jag prövade snart med lite nya kreationer av mer rundad karaktär som jag flockade med grönt gräs. Dessa blev betydligt bättre även om dom aldrig blev i klass med GW:s fina kullar och berg.

En (mörk)grön filt med den klassiska böcker under filten kullen. Önskar verkligen att jag använt mindre blixt på kameran. Det här är alltså 90-tal om nu någon trodde något annat och digitalkameran var något som skulle komma senare i framtiden. Till höger i bild skymtar vi faktiskt en frigolitruin av klassiskt snitt. 

Sandsäckarna och träden köptes via den lokala spelbutiken. 

Många klassiska figurer på den här bilden. 🙂

Hus bestod till en början främst av de pappersbyggnader som ingick till grundlådan som kom ut 1992.

Att vi under 2020-talet skulle kunna köpa färdigmålad terräng, fina byggsatser i plast eller mdf hade jag nog inte kunnat drömma om under de första åren av mitt figurspelande. Ändå kan jag idag tycka att det var en viss charm över de tidiga årens spelbräden.

Enkelheten var ändå något som gjorde att det rent praktiskt gick att få upp ett spelbord utan att skämmas även om det med dagens mått mätt kanske inte var så snyggt. 

Träd och häckar var nog det som var enklast att få fram tack vare min lokala spelbutik.

Där såldes det lösa träd (wellåda med frigolitbotten där träden var nedstuckna).

Dyra men snygga och påminde, faktiskt, om de som man såg i White Dwarf. 

Någon gång under 90-talet när jag även spelade 40k så visade en kompis mig hur man byggde enkla husruiner. 

De frigolitbrickor som följde med i Games Workshops askar med figurer fungerade under många år som en bas för dessa futuristiska ruiner. 

Man monterade dom på en bas av hård kartong, sen trasade man sönder de raka bitarna på frigolitens ovansida och drog loss ett par bitar för att göra en eller flera ingångar i ruinen. 

När alltsammans hade torkat så grundmålades allt i en svart billig färg som man hade blandat sand eller strukturpulver i.

När färgen var torr så torrborstades ruinen med grå färg och det hela var klart!

Snabbt, billigt och enkelt och fungerade riktigt bra för ett futuristiskt spelbord. 

Jag hade en hel del av den här typen av terräng men för några år sedan så gav jag bort det mesta till andra spelare som hade mer nytta av det än vad jag hade.   

Här ser vi alltså en bra grund för en eller t.o.m. två ruiner till 40k. En skiva kartong, lite svart färg med strukturpulver samt en burk grå billig hobbyfärg och det hela är klart. 

(Lånad bild). 

Tuff fight mellan Orks och Eldar i skenet från en stark kamerablixt. Träden har här fått en fot av plast. Dessa köpte jag i storpack från en leksaksbutik som då hade en liten avdelning med tillbehör för modelljärnvägar. Träden längst till höger har satts på en fot där rötterna byggdes med Milliput. 

Min gamla Orcs & Goblins armé. 

Till vänster en step hill av frigolit målad i goblingrönt.

Och jo, det ÄR mossa och svampar från en adventsljusstake! 😁

Bild från hyfsat tidigt 90-tal, skulle gissa 1994 eller så. 

Det här blev en snabb reflektion och det finns förmodligen massor av tidstypiska exempel att skriva om inom samma ämne men det får jag spara till en del 2. 

Ha en fortsatt bra helg!