torsdag 31 augusti 2023

Som gjutet! 1981/82

Som ni vet så har jag en viss förkärlek för minnen kopplade till att gjuta både tennfigurer och gipsstatyetter. Absolut inget som jag själv samlar på men ändå kul att försöka hålla minnet av denna företeelse vid liv. Av dom som ev pysslar med dessa hobbies idag så tror jag inte att så många är under 45 i ålder! 😁
Hittade hur som helst den här lilla rutan med supersnygga förpackningar från åren 1981/82 och tänkte att den måste ju tvunget klämmas in på bloggen. 


Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 


lördag 26 augusti 2023

Den lilla krigargubben - struntsnack

En dag när jag var ute i trädgården så såg jag något sticka upp ur vår gräsmatta. Redan när jag böjde mig ner och handen var på väg mot det främmande föremålet så visste jag instinktivt vad det var för något. 
När den gröna plastbiten låg i min hand så visade det sig att jag hade rätt. Det var en gammal grön plastsoldat som var ganska illa tilltygad av tidens tand. 



Jag kände ganska snabbt igen den på målningen som en av mina egna figurer från barndomen vilket gör att den numera är ganska gammal. 
Det märkliga är hur har den hamnat i min gräsmatta? 
Ingen i mitt hushåll leker numera med plastsoldater ute i trädgården och även om jag själv kan ta några bilder på gamla leksaker så som Big Jim och som ni kanske vet även småkrigare så tillhör inte gamla trasiga gubbar den kategorin. 
Kanske har han fallit ur en lekback med spadar, spannar och andra sandlådesaker men det är åratal sedan dom sakerna var framme i vår trädgård. 
Instinktivt tänker jag att han flytt ur något hål i en sopsäck där han placerats bland trasiga trädgårdsleksaker och sumpiga fotbollar, ett hemligt städmission som jag inte känt till? 

Hur som helst, nu är han räddad! 
Han är inte värd ens 1 krona men har man gått igenom så här många äventyr så förtjänar man att få stanna och få en lugn pension eller ev vänta till nästa generations trädgårdslekar är här. 

Det roliga är att jag vet ganska mycket om just den här figuren: 

Han kom i en ask med Airfix 1:32 British Paratroopers som köptes på varuhuset B&W någon gång under åren 1978-81 (baserat på vart min familj då bodde). Han kom i en ask som numera benämns som en Target box. 
Med tanke på de på den tidens restriktiva regler för försäljning av moderna krigsleksaker så förvånar det mig att vi ens kunde köpa dom i en Svensk butik så jag gissar att det är större sannolikhet att dom införskaffades 1978 än 1981. Kanske var det rea på dom innan dom utgick ur butikssortimentet?

Han fick någon gång vita kamouflage-fläckar på sin uniform och dessa är målade med Humbrols enamel färg. Kanske stod det rentav Airfix på färgburken? 
Oj vad jag gillar ljudet av dessa färgburkar av metall när dom klingar mot varandra från djupet av en liten plastpåse som man fick dom i när man valt kulörer i leksaksbutiken. Det ploppande nästan knarrande ljudet när man öppnade det tajta locket med hjälp av en platt skruvmejsel och doften av lösningsmedelsbaserad färg som spred sig runt mitt skrivbord. Doften som jag själv älskade men som min Mor avskydde. 
Hennes prat om hjärnceller som dör av de giftiga ångorna och liknade uppmaningar som jag helt ärligt sorterade bort ur min intressesfär. Här dyker det för övrigt helt sonikt upp en vattenbaserad hobbyfärg i mitt minne som kom från Revell i rektangulära plastflaskor med skruvkork. 
Riktigt dålig ersättare till Humbrol och endast i jobbigt glada kulörer som inte alls funkade till soldater eller deras fordon. Minnesanteckning till mig själv: Googla fram en bild på en sådan där färgburk. 
Någon gång fick soldaten även sitt ansikte och händer målade samt en hel del rödfärg (blod?!). 

Förutom barndomens vilda lekar med plastsoldater så har han faktiskt klarat av inte mindre än 6 andra barns uppväxt (oklart hur mycket dom lekt med just den här figuren) och ett antal år som ”sandlådefigur”. Dvs han har tillsammans med andra gamla plastkrigare förpassats till backen med uteleksaker. 

Han har även följt med i minst 7-8 flyttar och har därmed också bott på lika många olika adresser. 

Numera är det ingen fin plastsoldat. Han är målad, hans gevär är brutet, hans fotplatta är sprucken, han har skrapmärken och visar spår av gammal hobbyfärg. 
Ändå är det svårt att kasta honom. 
Jag tror minsann att han får bo i redskapsskjulet några år till. 
Han är så liten och tar nästan ingen plats alls där han nu står på vakt och tittar ut genom ett fönster i skjulet.  
Kanske väntar han rentav på att något barn någon gång ska plocka upp honom för att återigen ta ut honom på nya äventyr bland jord, sand, gräs och blad? 

Trevlig helg! 


P. S
Ta en titt i Facebookgruppen ”Grymma plastfigurer” för mer prat om gamla plastsoldater. Väldigt trevlig grupp med massor av kunskap och nostalgi. 🙂

Edit: Jag hittade till slut en bild på sådana där färgburkar från Revell. Mina var dock inte i lika coola färger men flaskorna var definitivt likadana. 





lördag 19 augusti 2023

Tankar och minnen kring spelterräng 90-talet

Det är nu riktigt länge sedan som jag faktiskt köpte och målade upp terräng för att så småningom kunna använda till mitt spelbord.
Eller köpte och köpte, i början byggde och skapade jag, precis som många andra, allt från scratch.
Då i början av 90-talet så hittade jag aldrig bra färdiggjord terräng i butikerna och som såg någonting ut och då framförallt inte som passade till Fantasy-miljöer. 
Det närmsta var diverse byggsatser från Italeri men skalan var inget vidare och byggnaderna var ”ihåliga” dvs exempelvis kunde en ruin var snygg på ena sidan men insidan var ihålig och tråkig ungefär som en teaterkuliss. 
Det som funkade bäst från Tamiya och Italeri var tillbehörspaketen med småsaker som lampor, skyltar mm även om det mesta då såklart passade bättre för 40k än fantasy. 
När jag började med figurspel var terräng alltså minst sagt nästan som en utopi för mig. 
Jag hade verkligen noll kunskap om hur man skulle få till ett snyggt spelbord med träd, kullar och hus.
Det som syntes i White Dwarf var nästan overkligt fint och jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom kunde få till så sagolikt vackra spelbord. 

Mitt allra första egna spelbräde bestod i grunden av två tunga spånskivor som jag tapetserat ordentligt med en strukturtapet. 
Jag tog med ett färgprov till en färgbutik och bad dom blanda 1liter Goblingrön som jag sedan penslade hela skivan med.  
Det funkade riktigt bra, förutom att bordet så klart blev ganska stort och att spånskivorna var relativt klumpiga och tunga att släpa fram. 

Enda bilden som finns kvar av mitt första spelbord. 
Här används det i en fight mellan Empire och High Elves. Ser ändå rätt skapligt ut. 
Kullarna av frigolit har fått någon av sina sidor målade som sten. Husen är av papp och känns kanske igen av dom flesta? Huset närmst kameran byggde jag själv från scratch. Mitt första lite seriösare terrängbygge. 😊

Eftersom jag började med Warhammer Fantasy Battles så behövde jag till mitt spelbord först och främst kullar, träd och några byggnader. 
Magin med att använda frigolit hade precis introducerats för mig av en kompis och det lät ju ändå väldigt enkelt och bra. 
Den allra första kullen som jag byggde blev en "step hill" i tre höjder som passade bra för ex en enhet med pilbågeskyttar. Dom blev inte så supersnygga men funkade (vilket i och för sig även "böcker under en grön filt" också gör). Det färdiga resultatet påminde inte ett dugg om de fina kullar som jag sett i White Dwarf så jag prövade snart med lite nya kreationer av mer rundad karaktär som jag flockade med grönt gräs. Dessa blev betydligt bättre även om dom aldrig blev i klass med GW:s fina kullar och berg.

En (mörk)grön filt med den klassiska böcker under filten kullen. Önskar verkligen att jag använt mindre blixt på kameran. Det här är alltså 90-tal om nu någon trodde något annat och digitalkameran var något som skulle komma senare i framtiden. Till höger i bild skymtar vi faktiskt en frigolitruin av klassiskt snitt. 
Sandsäckarna och träden köptes via den lokala spelbutiken. 
Många klassiska figurer på den här bilden. 🙂


Hus bestod till en början främst av de pappersbyggnader som ingick till grundlådan som kom ut 1992.
Att vi under 2020-talet skulle kunna köpa färdigmålad terräng, fina byggsatser i plast eller mdf hade jag nog inte kunnat drömma om under de första åren av mitt figurspelande. Ändå kan jag idag tycka att det var en viss charm över de tidiga årens spelbräden.
Enkelheten var ändå något som gjorde att det rent praktiskt gick att få upp ett spelbord utan att skämmas även om det med dagens mått mätt kanske inte var så snyggt. 

Träd och häckar var nog det som var enklast att få fram tack vare min lokala spelbutik.
Där såldes det lösa träd (wellåda med frigolitbotten där träden var nedstuckna).
Dyra men snygga och påminde, faktiskt, om de som man såg i White Dwarf. 

Någon gång under 90-talet när jag även spelade 40k så visade en kompis mig hur man byggde enkla husruiner. 
De frigolitbrickor som följde med i Games Workshops askar med figurer fungerade under många år som en bas för dessa futuristiska ruiner. 
Man monterade dom på en bas av hård kartong, sen trasade man sönder de raka bitarna på frigolitens ovansida och drog loss ett par bitar för att göra en eller flera ingångar i ruinen. 
När alltsammans hade torkat så grundmålades allt i en svart billig färg som man hade blandat sand eller strukturpulver i.
När färgen var torr så torrborstades ruinen med grå färg och det hela var klart!
Snabbt, billigt och enkelt och fungerade riktigt bra för ett futuristiskt spelbord. 
Jag hade en hel del av den här typen av terräng men för några år sedan så gav jag bort det mesta till andra spelare som hade mer nytta av det än vad jag hade.   

Här ser vi alltså en bra grund för en eller t.o.m. två ruiner till 40k. En skiva kartong, lite svart färg med strukturpulver samt en burk grå billig hobbyfärg och det hela är klart. 
(Lånad bild). 


Tuff fight mellan Orks och Eldar i skenet från en stark kamerablixt. Träden har här fått en fot av plast. Dessa köpte jag i storpack från en leksaksbutik som då hade en liten avdelning med tillbehör för modelljärnvägar. Träden längst till höger har satts på en fot där rötterna byggdes med Milliput. 

Min gamla Orcs & Goblins armé. 
Till vänster en step hill av frigolit målad i goblingrönt.
Och jo, det ÄR mossa och svampar från en adventsljusstake! 😁
Bild från hyfsat tidigt 90-tal, skulle gissa 1994 eller så. 


Det här blev en snabb reflektion och det finns förmodligen massor av tidstypiska exempel att skriva om inom samma ämne men det får jag spara till en del 2. 

Ha en fortsatt bra helg! 

torsdag 3 augusti 2023

2023 Great Wargaming Survey

Då var det dags för den årliga enkäten från Wargames Soldiers & Strategy så pysslar ni med figurspel så gå in och fyll i lite uppgifter vetja. 



Ha en fortsatt bra sommar!