Kanske är det för att den film som dagens inlägg rör sig kring av många anses vara en, låt oss säga, mindre bra film.
Oftast anses den till och med som den absolut sämsta av samtliga filmer ur det vi numera kallar Star Wars-sagan.
Trots att det gått över 20 år sedan premiären räknas den fortfarande som en "ny" film och den är inte tillräckligt gammal för att bli så där kalkoniskt charmig.
Det handlar ju inte heller om en traditionell B-film där skådespelarinsatser och effekter ändå kan accepteras pga begränsad budget/kunskap/självinsikt.
Givetvis ser även jag svagheterna med den här rullen, det råder det inget snack om.
Slapstick humorn a la Charlie Chaplin känns som ett onödigt tillägg när det borde vara enklare att istället ta till en nypa ironi eller några välplacerat spydiga repliker som vi kunde se så sköna exempel på i Ett nytt hopp från 1977.
Jag gissar att detta beror på att Lucas ville fånga in en ny generation Star Wars-fantaster (barn) och mer eller mindre glömde bort sin äldre trogna publik som törstade efter att känna den där mycket speciella magin från originaltrilogin 1977-83.
Förmodligen var han också ivrig på att visa upp hur mycket han lärt sig genom åren som gått och dessutom få möjligheterna att pröva allt nytt i effektväg som numera gick att skapa på digital sätt.
Just de digitala animationerna är ju tyvärr inte alltid helt lysande men faktum är att jag ändå tycker att dessa senare blev betydligt värre i uppföljaren Klonerna anfaller, där det känns som att Lucas totalt gått bananas med sina digitala skapelser.
Min uppfattning är att bara för att det är möjligt att dataanimera en scen eller en karaktär så måste man inte göra det!
Jag inbillar mig att den något äldre generationen Star Wars-fantaster förmodligen fortfarande föredragit dockor, modeller, ansiktsmasker samt stilrena miljöer framför dessa ibland märkliga dataanimationer.
Ser jag till mig själv så vill jag hellre ha mer känsla av film än vibbar av optiskt röriga TV-spel.
Nåväl, jag tänker inte fördjupa mig i någon analys av vare sig filmen i sig, den dåtida tekniken eller George Lucas konstnärsskap.
Jag kommer heller inte rangordna filmerna för det finns det redan så sjukt mycket att läsa om på andra ställen och det känns i ärlighetens namn ganska uttjatat vid det här laget.
Jag tänkte istället fokusera på mina egna minnen runt filmen och även tassa så smått in på leksakerna och det andra krimskramset som släpptes i samband med filmens release 1999.
Hoppas att ni orkar läsa mitt dravel!
Första gången som jag kom i kontakt med sagda film var när mina vänner hade hittat en trailer och som vi senare tittade igenom sisådär 30-40 gånger för att det såg så jäkla häftigt ut!
Trots att jag såg den så många gånger så minns jag inte helt vad sagda trailer innehöll men jag minns tydligt att två arméer ställdes upp mitt emot varandra inför slaget vid Naboo.
Som figurspelare var ju denna scen som klippt och skuren för oss!
De tydligt onda Battledroids i massor på ena sidan mot Gungans som troligtvis representerade de goda och som hade betydligt primitivare beväpning på den andra sidan.
På den här tiden jobbade jag i en stor bokhandel som även sålde skivor, presentartiklar och kontorsmateriel.
Här fick jag hjälpa mina äldre och till synes helt ointresserade kollegor med inköpen av div merchandise och kontorsprylar som pryddes av tryck från den kommande och vid det laget mycket uppchasade filmen.
Vi köpte in klockor, pennskrin, kollegieblock, mappar, posters, almanackor, Filofax-liknande pärmar mm. Definitivt inga supersnygga saker men det kvittade eftersom det ju faktiskt var Star Wars det handlade om!
Vi tog även in tre relativt stora interaktiva figurer föreställande Darth Maul, Qui Gon Jinn och Obi Wan Kenobi. När man ställde de tre figurerna jämte varandra så kunde dom utkämpa en liten strid med sina lasersvärd.
Jäkligt coola att skylta fram i butiken men relativt dyra att köpa och så var även de flesta av sakerna som vi tog in.
Jag som sedan barndomen lekt med figurer och skepp i den lite mindre storleken 3,75" (ca 10cm) begav mig ju självklart ut till leksaksbutikerna för att titta på allt nytt. Internet var fortfarande inte för alla så för att kolla in leksaksnyheter så var de fysiska butikerna nästan det bästa alternativet.
Jag köpte dock inget eftersom jag själv var i en ålder där man inte direkt leker med gubbar och benämningen Star Wars-samlare sågs ännu som något mycket märkligt och udda.
Detta var före att jag sett filmen så jag kände inte alls igen karaktärerna.
Korten och de relativt enkla gubbarna påminde starkt om de figurer som jag själv lekte med och som då kom från Kenner toys.
Allt i den nya serien gick i den röda färg som nästan blev genomgående för hela linjen med leksaker.
Det jag då lade märke till var att (nästan?) alla gubbs var förpackade med en Bonus Battle droid.
Detta måste vara lysande för de barn som ville ha och behövde många droider att utkämpa sin slag mot. I filmen fanns det ju myriader av dom så det är ju klart att alla barn ville ha lika många i lekens värld!
Jag kan ju bara tänka mig hur göttigt det hade varit om jag hade fått samma möjlighet med Stormtroopers som ju också förekommer i flock under min egen lekperiod på 80-talet.
Stilrent och snyggt kort med enkla och relativt tåliga figurer
Riktigt fint i min värld!
Skeppen såg lite annorlunda ut än de snygga farkoster som vi kände till så väl från ep 4-6.
Ett av dessa var den silverfärgade Royal Starship Blockade Cruiser som känns speciellt än idag.
Sjäv fastnade jag för den "Tank" som Federationens droider körde runt med.
Säreget utseende men otroligt läcker med sitt vridbara torn där du kunde sätta ner en battle droid som vagnschef. Även denna hade vibbar från barndomens lekar men det var kanske för att den ändå påminde en del om en klassisk stridsvagn.
Dess "Blow-up battle damage"-funktion förde tankarna till alla de gånger som vår Speeder Bike gick i bitar under 80-talet! :D
Efter att filmen haft biopremiär så såg jag den även på en ruggigt dålig kopia med Rysk varningstext på en sliten och väl använd VHS-kassett.
Bilden var så grynig så detaljerna var i princip helt omöjliga att urskilja men eftersom det var Star Wars och jag var en Star Wars-nörd så fick filmen avnjutas även i denna urusla kvalitè!
Naturligtvis införskaffades den senare på köpkassett (VHS) och detta så fort den släpptes i handeln.
Vid ett senare tillfälle skaffade jag även Playstation-spelet The Phantom Menace som jag faktiskt tycker är ett jäkligt bra spel.
Figurer, huvudpersoner och farkoster finns med och återges här på ett igenkännande sätt både till egenskaper, ljud och röstlikhet.
Karaktärer som exempelvis Captain Panaka får större utrymme än i filmen och hans "grumpy" sätt kommer bättre på plats.
Ovanstående stridstank minns jag som ett riktigt jobbigt hinder att ta sig förbi vilket ytterligare fångade mitt intresse för att senare skaffa mig en i leksaksversion för att ha i finhyllan.
Med dagens mått mätt så lämnar grafiken givetvis mycket att önska men som äventyrsspel så tycker jag att det här är riktigt underhållande.
Min son som var i precis rätt ålder när Det mörka hotet var ny älskade det här spelet och spelade det i många år efter premiären.
Överhuvudtaget så är min uppfattning att filmen och alla kringprodukter faktiskt gick hem hos de som var någonstans i åldern 5-10år.
Jar-Jar Binks blev visserligen aldrig någon idol hemma hos oss men Maul, Watto, C-3PO, Droidekas och alla Jedi Riddare togs emot med stora famnen.
Hemma hos oss sjöng min son (mycket) högljutt på duel of the fates samtidigt som han var klädd i sin morgonrock som i hans värld så klart blev till en jedi cape.
I håret hade han fäst en fläta av garn som skulle föreställa den fläta som Padawan-Kenobi hade i nacken.
Ett antal hemmabyggda ljussvärd sattes ihop av toarullar eller andra runda föremål.
Teckningar ritades det i hundratal (bokstavligen) och det sattes önske-kryss i leksakskataloger eller andra typer av reklamfoldrar som innehöll Star Wars.
Givetvis överfördes mitt egna sci-fi och Star Wars intresse till min son, det går ju inte att komma ifrån att jag nog t.o.m. hejade på det hela.
I samma veva så började även Lego att ge ut byggsatser med figurer, varelser och fordon ur filmen, något som skulle visa sig bli en riktig hit så även hos mina barn.
Vi köpte också de obligatoriska badoljeflaskorna där både R2-D2 och Darth Maul vackert fick pryda vars en hörna av badkaret. När jag själv var barn så önskade jag mig en Scooby Doo som badoljeflaska något som jag vet fanns i den lokala järnhandeln (!) på orten där vi bodde. Jag vet hur mycket en så liten och oftast billig sak kan glädja. Dessutom så är det ju kul med skum i badkaret!
Det mörka hotet är kanske inte "min" film men det var min sons film och minnena av all denna glädje som filmen då gav oss gör att den för evigt kommer ha en speciell plats i mitt Star Wars-hjärta.
När jag idag ser en bioplanch, leksak. puzzel mm med Maul på framsidan så minns jag den tiden och mitt barns fascination för allt runt omkring.
Det här var magi för honom precis som Rymdimperiet varit det för mig 20 år tidigare.
Jag skulle nog vilja sträcka mig till att filmen ihop med mina barns glädje faktiskt väckte upp mitt egna slumrande intresse för Star Wars och lite senare andra gamla prylar och företeelser.
Utan Episode 1 så hade jag troligtvis inte funnit mitt intresse för gamla bortglömda leksaker, inte då i alla fall.
Nåja, det kan ibland vara svårt att sätta känslor, intryck och nostalgi på pränt men jag gjorde åtminstone det här lilla försöket att dela med mig av några av de saker som jag minns från det som Det mörka hotet gav mig och min familj där i slutet av 90-talet.
Det var länge sedan som jag såg filmen i sin helhet nu. Kanske skulle man ge den en titt nu när man definitivt har möjligheten att slippa Rysk text och grynig bild.
Ha en fortsatt bra dag och en trevlig helg!
