Warhammer 40.000 - RTB11 Land Raider 1988

När Land Raidern först kom ut i butikerna fick man inte mindre än två (2) stycken i varje förpackning (RTB5) men så småningom packades dom om och såldes som singelpack (RTB11).
Land Raidern tillhör ett av de första fordonen i plast som GW släppte till 40K (Rogue Trader).
Denna stridsvagn, eller heavily armoured troop transport som den också kallades för, är väldigt inspirerad av stridsvagnstyperna från första världskriget.     

Innan GW släppte sin uppdaterade version år 2000, hann denna äldre variant tas ur produktion vilket fick Space Marine/Chaos-spelare över hela världen att i ca fem år sukta efter en av dessa äldre Mk1-vagnar.

RTB5/11 är definitivt inte en lika detaljerad plastbyggsats som senare satser men kultstatusen är väldigt hög.
Jag har sett ett antal "moderna" SM arméer som varit uppbackade av en och ibland ett par av dessa Mk1 Land Raiders vilket också ofta är det i armén som blir det största blickfånget.

Land Raidern på bilderna är ett fynd från Ebay och var i ett riktigt uselt skick när den kom hem till mig.
Trasiga lösa delar och full av Karlssons klister och dessutom pyntad med ett (?) lager tjock färg i nyansen "Pellefantblå".
Den är definitivt inte perfekt nu heller men är ändå i ett spelbart skick och det tycker jag att en sådan här gammal klassisk pjäs verkligen kan förtjäna!          
    



  

Smurfernas polare - Johan & Pellevin

Johan (med svärd), Pellevin (med luta) och smurf med snickarbyxa och skiftnyckel :)

Dom här båda figurerna tillhörde Smurfernas värld och låg i samma tråg som de man som barn stod och rotade i på jakt efter en ovanlig smurf.

Johan var till en början ensam huvudkaraktär i serien som handlade om en väpnare i slottsmiljö men senare fick han sällskap av Pellevin.
Tydligen skapades Smurfer först som bifigurer i serien om Johan & Pellevin vilket fick till följd att de små blå snabbt fick en helt egen serie.  

De Johan & Pellevin-figurer som jag som barn hade till hands fick oftast ställa upp som kämpar på den goda sidan när vi lekte med Star Wars gubbar.
Johans svärd bändes loss (det var fastgjutet vid hans fot) och han blev en alldeles utmärkt rebellkrigare.
Vad Pellevin hade för roll i dessa lekar minns jag inte men förmodligen var han en av de första att bli träffad av Imperiets lasergevär.

Klassiska figurer och hyfsat enkla att hitta för några futtiga tior.





 



    

40k Armorcast Cannon of Khorne - 1992

Idag blir det en snabb uppdatering med en specialare från Armorcast.
Det här är en i resin helgjuten modell med en Epic-modell som förlaga.
Kanske inte helt enkel att placera i en normal Chaos armé men vem orkar bry sig om sådant när modellen är så överdrivet kul?

Nej, det är inte jag som målat denna :)

(Tack Peter!)

  

Games Workshop Citadel Combat Cards 1988

Kan inte säga mycket om dessa kort mer än att jag verkligen gillar utseendet på dom.
På vart och ett av korten finns det en klassisk Citadel figur avbildad.
Varje figur har fått ett passande namn och har också olika stats som man använder när man spelar.
När jag surfade runt efter info om dessa Combat cards så hittade jag också ett antal sidor med spelregler och annan information så det är inga större problem för den som vill grotta ner sig i sådana detaljer att hittad det.
För mig så är själva korten det som är viktigast :)
Varför då ha dom i obrutna förpackningar?
Tja, jag är svag för klassiska förpackningar prydda med loggor som man numera aldrig får se på nyare spel och leksaker.
Vill man ha tag i lösa och använda kort så finns det massor att köpa för löjligt små summor.
Givetvis är Ebay det bästa och billigaste stället om man vill införskaffa Citadel Combat Cards. 

Det gavs ut 6 olika lekar: Monsters, Chaos, Goblinoids, Dwarfs, Space War och Warriors.
Under tidigt 90-tal släpptes det fler lekar men designen var då annorlunda och i mina ögon inte alls lika intressanta.

     

40k - Astartes Ultra

Inte ofta jag skriver om något jag bara sett på nätet.
När det kommer till spel, dioraman, målningstävlingar och snygga/fula spelfigurer har jag sett så mycket så det är inte ofta som jag ens funderar på vad det är jag läser eller ens ser vad det är för något på bilderna.
Games Workshops hemsida är en källa som jag sällan använder till något mer än att kolla in olika förpackningars innehåll och få en förteckning över aktuella spelböcker.
Deras nuvarande utbud av figurer intresserar mig mindre och mindre i takt med att deras figurer, fordon och varelser bara blir större och större.

Space Marine Centurion Squad.

Vad fan har ni gjort!?

Jag trodde att Klumpe dumpe och Heffaklumpen tillhörde helt andra sagor? 

Som gammal spelare och målare av allt möjligt från den här speljättens sortiment så känner jag mest en saknad av det som GW tidigare var så förbannat bra på. Intressanta figurer, snygga förpackningar och en stor portion humor.
Nu känns det mer än någonsin som en kräng-så-mycket-det-bara-går-till-så-höga-priser-som-möjligt-affärsidé och som att spelen och kunderna kommer i både tredje och fjärde hand.
Jag köper inte ens White Dwarf längre.
Jag vill göra det, för jag kan verkligen sakna den där tiden när tidningen verkligen betydde något och som kunde ge oss spelare och målare nyheter och målningstips.
Tidningens senaste nummer var alltid uppe på diskussion när vi hade målarträffar och blaskans battle reports lästes ett flertal gånger för att...tja, dom var så bra och kul.  
Men varför skulle jag göra det nu,  när allt ändå finns på nätet och ca 300 bloggar alla är bättre på att rapportera ärligt om företagets nya figurer och regler.

För oss som gillar äldre Games Workshop/Citadel miniatures finns det få saker kvar i GW:s sortiment som glädjer mig.
Allt för mycket av nya är helt enkelt inte tänkt för en gammal trogen spelare och mångårig kund som jag själv:

*Metallen är borta (på både gott och ont).

*Alla klassiska figurer är oop.
Dom kunde väl åtminstone ha kvar det mesta som en Mail order-special så som dom hade det första halvan av 90-talet när allt man behövde var en trave White Dwarf eller några kataloger för att få tag i exakt de gubbar man ville ha i sin armé.

*Dom skrotade Specialist Games som tillhandahöll spel som Necromunda, Mordheim och även forna storheter som Epic.

*Humorn försvann och ersattes med "seriös" allvarlighet och ett mörker som inte ens gamla Rogue Trader kan mäta sig med.

*Dåligt med nya idéer (nej det är för dyrt, tar för mycket tid och är sjukt platskrävande att spela Epic med 40k figurer.
Jag ser hela Apocalypse som ännu ett sätt för GW att kränga massor av spelpjäser till ett spelsystem som redan finns (ursäkta FANNS) och som GW som bekant valde att skrota.
De stora pjäserna till Apocalypse är nästan samtliga hämtade från Epic vilket också känns märkligt.

*Namnen på de nya färgerna! Fan vad det stör mig att jag ska behöva översätta varenda jävla färgburk till de äldre klassiska namnen för att snabbt kunna hitta i min målarlåda.
(Jag VET bakgrunden till detta märkliga namnbyte men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig över beslutet).

Missförstå mig inte.
Jag älskar fortfarande att spela både Warhammer fantasy battle och Warhammer 40.000;

*Jag har uppdaterat mig med de senaste reglerna och jag och mina vänner har många roliga spel både framför och bakom oss.

*På spelbordet står det både nytt och gammalt.
Det har dessutom blivit lite av en sport att få in så mycket av de gamla vintage-figurerna på spelbordet vilket i de flesta fall fungerar överraskande bra.
Visst känns det fortfarande surt när exempelvis Empire inte längre har Imperial Ogres, Imperial Dwarfs eller ens Halflings i sina led men det är sådant man får ta.

*Jag använder till stor del GW:s färger till mina kreationer även om jag numera även har en samling Vallejo flaskor ståendes intill.

*Deras regelböcker är visserligen dyra men är också tokigt snygga.

*Hade deras plasthus och byggnader funnits på 90-talet hade vi varit överlyckliga!
Troligtvis hade man varit sämre på att bygga något i frigolit men jäklar vad fina spelbord man hade haft!

Så, då har jag lite snabbt kräkt av mig på GW och samtidigt kryddat det hela med beröm men det var ju egentligen inte det jag satte mig ner för att skriva.
Häromdagen fick jag syn på deras Astartes Ultra erbjudande på GW:s hemsida.
Jädrar vad mycket gubbs!
Och vilket pris...

Jo, Älskling, du vet den där bilen vi tittat på och som du ville att vi skulle köpa? Du vet den..?
Jag råkade liksom få helt slut på målargubbar...liksom.
Du måste inse att bilar finns det alltid gott om men plastgubbar från GW, det är det ju värre med.

Ärligt talat? 86.500:-? Vem fan beställer ett sådant set?
Om jag nu någonsin skulle få för mig att bygga ihop något liknande så skulle jag velat ha lite mer omväxling i leden.
Jag hade stoppat in varianter på rustningar och hjälmar. Fått in lite Rogue Trader marines och bytat ut en del av fordonen mot äldre och intressanta varianter från det gamla sortimentet.
En så stor armé med figurer ska ju vara intressant att titta på. Om allt ser likadant ut blir det i mina ögon snabbt ointressant.


Sen kommer ju den stora frågan:
But who's going to paint it, kid, You?

 
 
 


    
 

MOTU - Kampen om det magiska svärdet 1983

En fin liten historia från He-Mans värld (eller Mattels beroende på hur man ser på det) som delades ut gratis i leksaksbutikerna.
Den är märkt med 1983 men jag vill minnas att det var senare än så som jag plockade upp mitt exemplar (1984-85 kanske).
Jag vet att jag var på jakt efter Star Wars gubbs men allt som fanns var en massa tjocka fantasy-gubbar som tydligen hette Masters of the universe.

Kampen om det magiska svärdet är en ganska humoristisk liten berättelse.
Det syns tydligt att tecknaren har fått instruktioner att ta med så mycket prylar som möjligt från leksakernas värld.
Tecknarstilen är nästan lite överdrivet "löjlig" och det nästan ser ut som att serietecknaren mer är van vid att teckna Kalle Anka än fantasy.
Naturligtvis finns det även bilder på leksaker i tidningen.
Jag måste säga att både stilen och färgerna på den här leksakslinjen är sjukt snygga.

Nåja, vid det här laget var jag själv på väg att upptäcka fantasyvärlden och allt kul som ingick i det så för mig var det en självklarhet att dra med den här blaskan hem.

Mycket nöje! ;)

Lite om He-Mans kisse-katter kan du hitta här :)

      

Kiss Poster # 4

       Ganska udda ställe att placera tidningens logga på men annars är där inte mycket att klaga på...


Ännu en Poster från 70-talet föreställandes den då superpopulära orkestern Kiss.
Kanske inte den snyggaste av bilderna som tidningen Poster gav ut på bandet men ändå ganska populär bland oss ungar som här fick flera bilder på samtliga av originalmedlemmarna.