40k - Astartes Ultra

Inte ofta jag skriver om något jag bara sett på nätet.
När det kommer till spel, dioraman, målningstävlingar och snygga/fula spelfigurer har jag sett så mycket så det är inte ofta som jag ens funderar på vad det är jag läser eller ens ser vad det är för något på bilderna.
Games Workshops hemsida är en källa som jag sällan använder till något mer än att kolla in olika förpackningars innehåll och få en förteckning över aktuella spelböcker.
Deras nuvarande utbud av figurer intresserar mig mindre och mindre i takt med att deras figurer, fordon och varelser bara blir större och större.

Space Marine Centurion Squad.

Vad fan har ni gjort!?

Jag trodde att Klumpe dumpe och Heffaklumpen tillhörde helt andra sagor? 

Som gammal spelare och målare av allt möjligt från den här speljättens sortiment så känner jag mest en saknad av det som GW tidigare var så förbannat bra på. Intressanta figurer, snygga förpackningar och en stor portion humor.
Nu känns det mer än någonsin som en kräng-så-mycket-det-bara-går-till-så-höga-priser-som-möjligt-affärsidé och som att spelen och kunderna kommer i både tredje och fjärde hand.
Jag köper inte ens White Dwarf längre.
Jag vill göra det, för jag kan verkligen sakna den där tiden när tidningen verkligen betydde något och som kunde ge oss spelare och målare nyheter och målningstips.
Tidningens senaste nummer var alltid uppe på diskussion när vi hade målarträffar och blaskans battle reports lästes ett flertal gånger för att...tja, dom var så bra och kul.  
Men varför skulle jag göra det nu,  när allt ändå finns på nätet och ca 300 bloggar alla är bättre på att rapportera ärligt om företagets nya figurer och regler.

För oss som gillar äldre Games Workshop/Citadel miniatures finns det få saker kvar i GW:s sortiment som glädjer mig.
Allt för mycket av nya är helt enkelt inte tänkt för en gammal trogen spelare och mångårig kund som jag själv:

*Metallen är borta (på både gott och ont).

*Alla klassiska figurer är oop.
Dom kunde väl åtminstone ha kvar det mesta som en Mail order-special så som dom hade det första halvan av 90-talet när allt man behövde var en trave White Dwarf eller några kataloger för att få tag i exakt de gubbar man ville ha i sin armé.

*Dom skrotade Specialist Games som tillhandahöll spel som Necromunda, Mordheim och även forna storheter som Epic.

*Humorn försvann och ersattes med "seriös" allvarlighet och ett mörker som inte ens gamla Rogue Trader kan mäta sig med.

*Dåligt med nya idéer (nej det är för dyrt, tar för mycket tid och är sjukt platskrävande att spela Epic med 40k figurer.
Jag ser hela Apocalypse som ännu ett sätt för GW att kränga massor av spelpjäser till ett spelsystem som redan finns (ursäkta FANNS) och som GW som bekant valde att skrota.
De stora pjäserna till Apocalypse är nästan samtliga hämtade från Epic vilket också känns märkligt.

*Namnen på de nya färgerna! Fan vad det stör mig att jag ska behöva översätta varenda jävla färgburk till de äldre klassiska namnen för att snabbt kunna hitta i min målarlåda.
(Jag VET bakgrunden till detta märkliga namnbyte men jag kan ändå inte låta bli att irritera mig över beslutet).

Missförstå mig inte.
Jag älskar fortfarande att spela både Warhammer fantasy battle och Warhammer 40.000;

*Jag har uppdaterat mig med de senaste reglerna och jag och mina vänner har många roliga spel både framför och bakom oss.

*På spelbordet står det både nytt och gammalt.
Det har dessutom blivit lite av en sport att få in så mycket av de gamla vintage-figurerna på spelbordet vilket i de flesta fall fungerar överraskande bra.
Visst känns det fortfarande surt när exempelvis Empire inte längre har Imperial Ogres, Imperial Dwarfs eller ens Halflings i sina led men det är sådant man får ta.

*Jag använder till stor del GW:s färger till mina kreationer även om jag numera även har en samling Vallejo flaskor ståendes intill.

*Deras regelböcker är visserligen dyra men är också tokigt snygga.

*Hade deras plasthus och byggnader funnits på 90-talet hade vi varit överlyckliga!
Troligtvis hade man varit sämre på att bygga något i frigolit men jäklar vad fina spelbord man hade haft!

Så, då har jag lite snabbt kräkt av mig på GW och samtidigt kryddat det hela med beröm men det var ju egentligen inte det jag satte mig ner för att skriva.
Häromdagen fick jag syn på deras Astartes Ultra erbjudande på GW:s hemsida.
Jädrar vad mycket gubbs!
Och vilket pris...

Jo, Älskling, du vet den där bilen vi tittat på och som du ville att vi skulle köpa? Du vet den..?
Jag råkade liksom få helt slut på målargubbar...liksom.
Du måste inse att bilar finns det alltid gott om men plastgubbar från GW, det är det ju värre med.

Ärligt talat? 86.500:-? Vem fan beställer ett sådant set?
Om jag nu någonsin skulle få för mig att bygga ihop något liknande så skulle jag velat ha lite mer omväxling i leden.
Jag hade stoppat in varianter på rustningar och hjälmar. Fått in lite Rogue Trader marines och bytat ut en del av fordonen mot äldre och intressanta varianter från det gamla sortimentet.
En så stor armé med figurer ska ju vara intressant att titta på. Om allt ser likadant ut blir det i mina ögon snabbt ointressant.


Sen kommer ju den stora frågan:
But who's going to paint it, kid, You?

 
 
 


    
 

MOTU - Kampen om det magiska svärdet 1983

En fin liten historia från He-Mans värld (eller Mattels beroende på hur man ser på det) som delades ut gratis i leksaksbutikerna.
Den är märkt med 1983 men jag vill minnas att det var senare än så som jag plockade upp mitt exemplar (1984-85 kanske).
Jag vet att jag var på jakt efter Star Wars gubbs men allt som fanns var en massa tjocka fantasy-gubbar som tydligen hette Masters of the universe.

Kampen om det magiska svärdet är en ganska humoristisk liten berättelse.
Det syns tydligt att tecknaren har fått instruktioner att ta med så mycket prylar som möjligt från leksakernas värld.
Tecknarstilen är nästan lite överdrivet "löjlig" och det nästan ser ut som att serietecknaren mer är van vid att teckna Kalle Anka än fantasy.
Naturligtvis finns det även bilder på leksaker i tidningen.
Jag måste säga att både stilen och färgerna på den här leksakslinjen är sjukt snygga.

Nåja, vid det här laget var jag själv på väg att upptäcka fantasyvärlden och allt kul som ingick i det så för mig var det en självklarhet att dra med den här blaskan hem.

Mycket nöje! ;)

Lite om He-Mans kisse-katter kan du hitta här :)

      

Kiss Poster # 4

       Ganska udda ställe att placera tidningens logga på men annars är där inte mycket att klaga på...


Ännu en Poster från 70-talet föreställandes den då superpopulära orkestern Kiss.
Kanske inte den snyggaste av bilderna som tidningen Poster gav ut på bandet men ändå ganska populär bland oss ungar som här fick flera bilder på samtliga av originalmedlemmarna.


 

Plastsoldater - Airfix Ökenråttor 1973

Får bli en snabbare uppdatering så ni inte får för er att jag redan tröttnat på att skriva om leksaker ;)
Om man ska tolka besöksantalet så är det många som letar bilder och text om gamla plastsoldater och andra krigare och det är ju trevligt.
Detta var ju även en stor favorit hos mig när jag var barn och man kan väl säga att det nog var målandet av sådana gubbar som lade grunden för det framtida intresset att slaska färg på diverse spelgubbar.

En av de mest klassiska askarna med plastsoldater måste ju nästan bli de Engelska "ökenråttorna"!
I områdets stora sandlåda blev dessa på 70-talet till de mest perfekta motståndarna till tyskarnas Afrika korps.

När jag var liten var jag 100% säker på att ledaren som springer i täten för sina ökenråttor var ingen mindre än Paul McCartney! Numera är jag ganska osäker på den saken...

Asken är en Airfix "Target" box från 1973.

    

Warhammer 40.000 Epicast Ork Gobsmasha 1992

Fick hem en resin Epicast Gobsmasha som jag hittade på Ebay.
Jag tror inte att den är 100% komplett då det ser ut som att den saknar de sidovapnen som brukar sitta bredvid huvudkanonen på de modeller jag sett tidigare.
(Jag kan dock inte minnas att det på de små vagnarna till Epic fanns några sådana vapen).
Det här blir min andra pjäs från Epicast (den andra är fortfarande omålad) men det hade verkligen varit roligt att få tag i en titan eller kanske i en Bowelburna.

Vet inte exakt vad den kan användas till i dagens upplaga av 40k men sådant brukar ju lösa sig då Orkernas fordon kan se ut lite hur som helst :)

I en gammal White Dwarf (nr 136) fanns det bra instruktioner i hur man byggde sig en egen Gobsmasha för 40k men som så mycket annat blev det ytterligare ett projekt som aldrig blev av.
Epicast tillverkade fordon för 40k ungefär så som Forgeworld gör idag.
Kvalitén var skiftande men företaget var produktiva och hann trots allt släppa en hel del kul modeller innan GW satte stopp för samarbetet (läs mer om storyn här).

 Orkses is never defeated in battle. If we win we win, if we die we die fighting so it don't count. If we runs for it we don't die neither, cos we can come back for annuver go, see!

Ännu en vanlig 40k Ork...eller..?

Jag har målat en Space Ork och det är ju egentligen inget konstigt alls, eller hur?
Men faktum är att det ändå är något ganska märkligt, och kanske typiskt, att jag kan känna en sådan glädje och lättnad över att bara ha gjort färdigt ännu ett grönskinn.

Saken är den att jag under 1998 köpte en ask med de då rent nya 40k Ork Nobz i metall.
Snygga bastanta figurer med diverse beväpning och en cool standard bearer.
Fyra av de fem Nobzen målades upp relativt snabbt men den femte, just den som var utrustad med en stor banner och kanske där med den viktigaste, blev av någon anledning över.

Åren gick och varje gång jag skulle hitta något att måla (som om det skulle vara något problem) så blängde den där Orken med sitt baner surt på mig.
Runt 2008 plockade jag till slut upp honom ur lådan med omålade figurer och ställde honom på mitt skrivbord jämte penslar, strömateriel, green stuff och färgburkar.
En rensning och lite klister och sedan en rask grundmålning med svart och jag var på god väg. Trodde jag.

2010 (ungefär) började jag på att måla den nu åldrande Orkens hud och spetsiga tänder.
Sedan fick han stå sidan av och torka i ca ett år innan jag fortsatte med hans pistol och en del av hans utrustning.

Det märkliga och nästan lustiga är att under hela den här tiden skulle jag verkligen behöva ha den här figuren färdigmålad och ha möjligheten att kunna sätta honom på slagfältet tillsammans med min Warlord och hans retinue.
En Waargh banner är bra att ha och en mer lämplig figur än den här har jag inte till mitt förfogande.
Likt förbannat blev han inte klar!
Obegripligt knasigt.

Nu sommaren 2013 fick det vara nog!
Jag satte mig vid köksbordet och tog fram min stackars Ork Nob och sa för mig själv "nu din spjuver ska du bli färdig en gång för alla".
Orken blängde surt på mig och mina penslar och om han kunnat tänka hade han nog tänkt att "ja-ja, DET har du lovat tidigare".
Jag målade och målade och jag måste säga att maken till små och många detaljer har jag inte målat på en figur på väldigt länge.
Skulptören har uppenbarligen haft en förkärlek för snören och linor (bindgalen?).
Det kändes som att det inte fanns någon ände (hepp!) på dessa evinnerliga snören, bindgarn och knutor.
Allt på den här orken hade tydligen prydligt knutits fast med band och snörstumpar.
Det var så många att jag nästan gav upp. Så fort jag trodde att modellen var klar så dök det upp nya knopar av bindgarn som skulle färgläggas. Hopplöst!
Jag kan tillägga att jag inte gillar meningslösa snören på en spelfigur.
Det är så förbenat trist att måla snören, trådar och linor (tätt följt av armband)!
Till slut blev han då helt färdig och jag gav han en snabbt målad bas i grått (precis som hans kompisar fått 15 år tidigare) och jag ställde in honom i skåpet bland de andra Boyzen.

Någon dag efteråt tog jag fram honom igen och ställde upp honom för fotografering.
Knäppte några bilder som jag senare på kvällen plockade upp i min dator för att kunna lägga dom på den här bloggen.
Då såg jag det jag missat tidigare.
Han-var-inte-färdig...

Mellan hans tänder i underläppen hade den där tråd-älskande skulptören placerat en metallring (eller en piercing) och den hade jag helt missat att måla.
Fram med pyssellådan och penslar och på med några droppar hederlig boltgun metal.
Medans jag fixade det började jag fundera på om det verkligen gått Troll i den här gubben.
Det var nästan overkligt vad det skulle vara svårt att få just den här figuren 100% klar.
Fattas väl bara att man tappar honom i golvet eller att man av misstag ger honom ett lager med svart grundfärg istället för lack.

Det fick bli helt nya bilder också (dom andra var ju foton på en ofärdig tennfigur).
Dom blev gula och fulla av skuggor men det får faktiskt duga.
Känns ändå riktigt riktigt bra att få den kanaljen färdig även om det bara handlar om en helt vanlig Ork.

     

Blood Bowl first edition 1986

Jag måste erkänna att den yngre versionen av mig aldrig fastnade riktigt för Blood Bowl.
Lite märkligt kanske men förmodligen har det med sportattributen att göra.
Fantasy, monster och humor är ju i o f s saker som kan få den tråkigaste sportgrenen att förvandlas till något riktigt intressant  men i fallet Blood Bowl lockade det ändå inte.

Numera tycker jag att spelet är riktigt kul och det finns några fantastiska figurer att köpa och måla där ute.

Första upplagan skiljer sig en hel del från senare versioner.
Grunden är den samma men istället för en hög med plastfigurer följde det med spelfigurer i papp som man fäste i en plastplatta (känns klassiskt även där, jag tänkte direkt på mitt gamla Tjuv & Polis från Alga men exemplen är så klart många).
Naturligtvis släppte Citadel Miniatures även figurer i metall som man kunde använda istället för pappgubbarna.
Spelboken är visserligen tunn men full av humor och kul bilder.
Jag går inte in på själva spelfunktionerna då det redan finns många sidor som behandlar det ämnet.

Det här är ju naturligtvis inget dyrt samlarobjekt men det är ändå relativt sällan man stöter på dom här i Sverige.
Ebay är nog det absolut bästa stället att leta på om man vill ha ett sådant här uppe på sin spiselkrans.

Ett snyggt och klassiskt spel!
Bara askens utseende och storlek gör ju att man blir tokigt förtjust i det!

Nu ska jag skaffa mig lite klassiska figurer ;)