Jaha, så har det då blivit dags att plita ner bloggens inlägg nr 500.
Har finurlat länge och väl på vad jag ska skriva om. Det mest naturliga skulle kanske vara att göra en topplista över mina favoritinlägg. Eller kanske en egoboostad hyllning till mina egna nörderier som onekligen känns så otroligt smala emellanåt. Kanske gör jag en lista över de populäraste och därmed mest lästa inläggen?
Samtidigt så känns allt så fjuttigt att skriva om eftersom det just nu är så otroligt oroligt i Europa. Den 24/2 anföll Ryssland Ukraina och några dagar efteråt gjorde Belarus det samma.
Människor skadas och dör samt tvingas på flykt av en helt ofattbart obegriplig anledning.
Hur detta Krig (hur man överhuvudtaget kan starta ett krig 2022) kommer påverka oss i Sverige vet vi ännu inte men det känns väldigt olustigt och oroande just nu. Jag blir otroligt illa berörd av att se bilder på alla de människor som är drabbade av detta krig.
När jag startade denna blogg 2012 så gjorde jag det av så många olika anledningar. En av dessa var att jag själv behövde ett "vattenhål" där jag kunde få ta en paus från det verkliga livet. Därför har jag från allra första början valt att inte skriva om konflikter, politik eller världsläget i stort här inne. Jag ber därför på förhand om ursäkt för att innehållet i dagens inlägg kan te sig lättsamt och bekymmersfritt i en tid med så mycket aggressioner och oro. Jag känner bara själv att jag behöver detta andningshål i mitt egna flöde som annars dagligen består av nyheter och uppdateringar från verkligheten.
För att inte post 500 ska bli helt övertråkig och förmörkad av dessa hemskheter så bjuder jag på några bilder ur en kontorsvarukatalog från 1989/90. Kanske kan den få tankarna att vandra vidare till en tid som definitivt flytt och som nu känns nästan märkligt främmande.
Jag undrar om det där telefonstödet fortfarande går att beställa? Troligen inte men det verkar ju vara ett helt otroligt vettigt tillbehör.
Alla(?) har ju någon gång haft känningar av nackspärr efter att ha klämt fast en telefonlur mellan axel och öra för att ha armarna lediga till annat. Jag har tom prövat att hålla en mobiltelefon på det viset men det funkade mindre bra. Den observanta läsaren ser nog också att den bordstelefon med klassisk snurrsladd står placerad direkt på skrivbordet (bredvid flaskan med Tipp-ex) och användaren har valt bort den telefonarm som nämns i texten. Vi kan också se att tjejen inte arbetar framför en dator. Tangentbordet sitter nämligen på en skrivmaskin och hennes blick är fäst på pappersarket som sitter mellan valsarna på maskinen. Det syns tydligt att hon gått en skrivmaskinskurs då hon har rätt tangentbordshålllning samt tittar på pappret och inte på tangenterna.
Jag undrar om hon skriver in en order eller om hon tar upp diktamen?
Omslaget till den där katalogen är hur kul som helst, åtminstone i min värld.
Undrar om dom förstår exakt hur udda det här skulle bli sådär 33 år senare? Jag ser så mycket detaljer i det här. Om jag numrerar bilderna med 1-6 och går från övre vänster hörn (med tjejen) och avslutar i nedre högra hörnet (med killen i stol) så kan vi försöka luska ut exakt vad vi ser för något.
1. Här har dom valt att fotografera en kvinna med Sheena Easton frisyr och placerat henne i ett drömsk och nästan romantiskt ljus från en spotlight (förmodligen av den där gamla sorten som blev så varma så att man kunde steka ett ägg på deras plåthölje). Kanske sitter hon i en badtunna eller så har hon bara valt en axellös klänning dagen till ära. Som åskådare så vill man gärna tro att hon tänker på något riktigt trevligt, drömmer sig tillbaka till barndomens lyckliga julaftnar eller funderar på om Trance Dance är vår tids The Beatles. Hur som helst så ser hon ut att vara någon annanstans i tankarna. Det är då det blir så konstigt, när man upptäcker att det hon funderar på är en ny skrivmaskin! Måhända en modern elektrisk sådan med korrigeringsfunktion och Times New Roman typsnitt på dess skrivkula men herregud, vart blev känslan i bilden av!?
2. Här har vi en man som åtminstone inte drömmer om skrivmaskiner på arbetstid. Hur skulle det se ut? Han är ju för böveln säljare! Han har en ny och läcker brun-röd attachéväska och han förbereder nästa presentation genom att gå igenom prislistan i sitt konferensblock.
När han slutat för dagen (han brukar fuska på fredagar genom att säga att han är på kundbesök när han i själva verket är ledig hela dagen och spelar tennis med sina kompisar) så ska han gå till frisören.
Han är jättenyfiken på om det går att lägga hans hår lite mer perfekt än det är nu? Han vill med alla medel försöka bli mer lik sin stora idol Jesper från popgruppen So What.
3. DEN konstigaste bilden av alla! Vad är detta? Jo det är en faxmaskin.
Någon har fått för sig att vid fototillfället placera faxen framför grillen på en OutRun-röd bil som ju såklart inte har något som helst med kontorsvaror att göra. Jag gissar att bilen tillhör mannen från punkt 2. Den passar liksom en glidare och vem behöver mer en så het teknikpryl än en just en glidare?
Med denna teknikdröm kan han kanske sitta i sin cab och faxa in sin order till huvudkontoret. Tar ju bara några minuter med ett telefaxmeddelande och sedan ytterligare några minuter för att printa ut ett läskvitto. Sen kan det ta några minuter att byta faxrulle men så länge det inte blåser ute så brukar det gå bra.
Då är det värre med frisyren som inte alls är gjord för ett så portabelt grovarbete.
4. Elegant värre. Snyggt brevpapper med lacksigill i en brevkorg av echtes leder (?). Till detta givetvis en reservoarpenna. Vad klumpen märkt med tre kronor är för något vet jag inte men det kan vara själva sigillstämpeln alternativt det utdöende objektet brevpress.
5. En vanlig dag på kontoret eller hur?
Den unga stjärnarkitekten får en uppläxning vid det stora ritbordet av sin chef.
-Du måste avsätta en större yta för konferensrummets nya stora tv. Den är ju en meter tjock och får ju inte alls plats på den där smala väggen du ritat! Trodde du att det var en tavelram dom ville ha på sina möten!?
6. Här ser vi samma kille sitta lite avslappnad och fundera över sitt nästa drag.
Chefen tittar igenom hans anställningskontrakt och hon ser faktiskt lite kritisk ut.
Själv slår han en lite avslappnad och nonchalant blick mot sin dator men bilden är helt svart ja nästan lika svart som hans eget sinne efter det att chefen skrattat åt hans senaste ritning.
Tänk om man kunde söka jobb via den där grunkan, tänker han. Slippa besöka Arbetsförmedlingen på sin lunch och istället kunna sitta i lugn och ro och söka bland arbetsgivarnas annonser.
Han är alldeles för bra för det här skitföretaget tycker han själv.
Han är ju den där festglada och populära killen som alltid får som han vill och får han inte det så blir han sur och arg.
Jag får intrycket av att han är en sådan där kille som visar intresse för den nördiga tjejen i skolan men som inte alls accepterar hennes lika nördiga outsider-vänner. Tjejen har glasögon, är osminkad och på fritiden gillar hon att teckna men när hon tar av sig glasögonen, sminkar sig och tar på sig moderiktiga kläder blir hon en kalaspingla i hans ögon. Precis när han ska sätta in stöten på henne så rusar hennes outsider/inbetweeners-vänner till undsättning och sätter den snobbiga killen på plats. Istället blir hon förälskad i sin, sedan barndomen, uber-nördiga vän och allt slutar lyckligt utom för kontorsnissen ovan.
Glasögonen tar hon dock inte på sig igen.
#somekindofwonderfuletcetc
Jag vill härmed tacka er för att ni läser min blogg och önska er en bra helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar