Böcker - Spöktimmen 1971

Det här blir nästan mer av en minnesanteckning för min egen skull än ett faktatyngt (som om det någonsin hänt här inne) om en bok som plötsligt dök upp för mitt inre. 

Spöktimmen - Berättelser och fakta, en antologi av Barbro Werkmäster från 1971. 

Omslagsbilden är gjord av fantastiska Hans Arnold.

Som barn har jag säkert lånat den här boken 100 gånger på biblioteket. Älskade allt med den. Historierna, omslaget och bokens tyngd (!). 

Skulle varit roligt att kunna lägga vantarna på ex nu när jag är vuxen men det verkar inte helt lätt. 

När jag söker på författaren + boktitel så dyker det upp en senare utgivning men med ett annat omslag. 

Även om det nyare (1985) bokomslaget också ser spännande ut så är det ju inte Hans Arnold. 

Nåväl, det finns mycket som man vill ha men vissa saker går kanske inte att skaffa hur enkelt som helst. 

Får nöja mig med att titta på de få bilder som jag kunnat få fram på boken och där samtliga ser ut att vara just biblioteksböcker som är inbundna på det lite speciella sättet. 

Nu närmar det sig jul och man vet ju aldrig vad som dyker upp under granen. 

Får jag en sådan här bok att roa mig med så slipper jag kanske att följa med på årets julotta… 

Ha nu en bra dag allihopa! 

ACW - Rapport från målarbordet

Länge sedan som jag skrev något om hur det går med den där boxen med American Civil War-figurerna från Perry Miniatures som jag köpte för ett tag sedan. 

Svaret är väl att det till en början gått riktigt bra dvs innan Bolt Action version 3 släpptes. Efter det så är det endast BA som gäller. Inga ACW, ingen Epic och ingen Fantasy battles. 

Egentligen så är det ingen överraskning. Jag visste att det skulle bli så. Jag älskar Bolt Action och det är också det som vi spelar absolut mest i min kompiskrets. 

Mina sidoprojekt blir oftast inte så mycket mer än en idé eller något som jag fortsätter bygga vidare på. 

I bästa fall blir det en liten styrka som kan stå som prydnad på en hylla. I värsta fall hamnar det i min ”pile of shame” vilket är synd men man har inte oändligt med hobbytid och speltillfällena är inte så många dom heller. 

Nåväl, någon liten framgång har det ändå blivit och ihop med den lilla enhet med infanterister som jag målat upp sedan tidigare så har jag nu ändå en liten armé. 

Inget för stora slag men kanske för en mindre skärmytsling. 

Härnäst så blir det förmodligen så att jag målar upp en liten Sydstatsarmé av motsvarande innehåll. 

Blir troligen inte under den närmsta tiden men planer finns och det är ju inte det sämsta, eller hur? 

Återkommer i framtiden med hur det går. 

Ha en fortsatt bra kväll och tack för att ni läser. 

Struntsnack - En liten saga inspirerad av verkliga händelser

Vår Chef och tillika bolagets ägare kom som sista deltagare in i konferansrummet på det sedan länge inplanerade personalmötet.

Alla utom Jonas och Anna var på plats då detta gifta par befann sig på resande fot någonstans i Europa.

När chefen äntrade rummet så tystnade sorlet från de 10 som strax innan suttit och småtjattrat om den arbetsdag som nyss avslutats. Det var tisdag och klockan var 17:15. 

Butikslokalen där vi jobbade med att sälja produkter till företag var nersläckt och enbart lager och konferansrum var upptänt. 

Chefen Herbert, som passerat 55 i ålder, satte inte sig ner vid konferansbordet utan blev stående nära dörren. Han log, ja nästan flinade mot oss vilket fick hans välansade skägg att sträckas ännu högre upp mot det grå hårfästet. 

Han hade händerna i fickorna och inväntade tystnaden. Han verkade den här kvällen vara väldigt lugn och avslappnad. Herbert var visserligen ingen röd person som brukade stressa upp sin omgivning, tvärtom, han hade en mycket lugn, trygg och trevlig personlighet. 

Så tog han slutligen till orda:

-Idag har jag sålt företaget.

Han log lite mer och och verkade verkligen studera vår reaktion och hur vi såg ut där vi satt med gapande munnar samt den totala tystnad som rådde.

Frågorna som bubblade upp från oss var många.

Varför?

Företaget gick ju riktigt bra och kunderna strömmade bokstavligen till butiken för att handla av oss.

Ordertelefonen gick varm och det hade investerats i bla nya firmabilar och bättre datorer. 

Någon fick tårar i ögonen och chocken var påtaglig.

Vad skulle nu hända? Blir vi alla arbetslösa? Varför detta hemlighetsmakeri? Vem har ni sålt till?

Oron spred sig bland de anställda. 

Efter en stund smög sig sakta känslan av att blivit lurade över oss.

Samtliga av oss anställda jobbade betydligt mer än vad som förväntades av oss.

Vi trivdes ihop och personalen skötte emellanåt företaget i princip på egen hand.  

Många hade flera års erfarenhet från liknande verksamheter och kunskapsnivån var nästan löjligt hög. 

Personalen skötte saker som kanske egentligen skulle legat på någon av chefernas bord men det var bara så det var, alla tog ansvar. 

Vi trivdes på vår arbetsplats och vi var väldigt uppskattade av våra chefer. 

Personalen var även flitiga ambassadörer för företaget och antalet kunder och konton som öppnats tack vare de anställdas flitighet var otaliga något som också gjorde att det inte behövdes speciellt mycket övrig marknadsföring., kunderna sökte upp oss ändå. 

Vi var inom vår bransch det näst största företaget i Sverige, vilket faktiskt var imponerande.  

Om nu företaget skulle säljas, varför hade inte personalen fått ett förslag om att ta över?

Det låter kanske som en märklig fråga men kunskapen fanns där och dom flesta av oss såg nog firman lite som "vårt" företag även om det givetvis inte var så.

Kanske kunde vi gått ihop och köpt det? 

Men frågan ställdes aldrig och nu var det för sent. 

Den nya VD:n stod bokstavligen redan i kulisserna och nu tog han ett kliv över tröskeln till konferansrummet. Han såg om möjligt ännu gladare ut än Herbert hade gjort några minuter tidigare. 

Han var en rund man i 60-års åldern och han var prydligt klädd i kavaj och vit skjorta.

Innan han började prata så slog han ihop händerna och smorde dom i varandra så som de flesta av oss gör när vi tvättar våra händer. 

Vi kan kalla honom Åge. 

Åge förklarade glatt hur uppspelt han var över sitt nyförvärv och vilken stolthet han kände nu när han kunde addera vårt, inom branschen, kända butiksnamn till sitt stall av betydligt mindre butiker.

Ord som flaggskepp och stjärnspelare användes. 

Framförallt skulle personalen inte vara oroliga över sina jobb. 

- Ni kan vara lugna, ingenting ska förändras.       

Åge var VD för ett företag i Stockholm som nu alltså visade sig vara köpare. 

Dom hade ett liknande upplägg som vårt företag men var givetvis mycket större med hundratals anställda och ett stort centrallager där alla varor nu skulle plockas och skickas från.

Sortiment var mindre än vårt lokala och inte alls lika välsorterat. Lite torftigt skulle man nog kunna påstå men då är jag kanske lite väl taskig.

Det nya stora företaget hade redan ett antal butiker i Stockholmsområdet så vår butik skulle komma att ingå i en redan befintlig butikskedja. Order och leveranser till kunder skulle ske centralt likaså allt som personalfrågor, ekonomi och inköp. 

Prisbilden ut till kund var betydligt högre än den prisbild som vi hade haft inom vårt lokala och i sammanhanget mindre företag. 

Det nya sortimentet bestod även av ett stort utbud av "own brands" dvs billiga artiklar som tillverkades i Kina istället för i Sverige eller något annat Europeiskt land och som ofta fick det nya företagets logga tryckt på omslaget.

Kinasortimentet importerades i bulk och sakerna var många gånger undermåliga i kvalite.    

De etablerade fabrikaten fanns också där men till ett prispålägg som fick oss att häpna. 

Kan man verkligen lägga en vinstmarginal på 80% på en artikel utan att försäljningen påverkas negativt?! 

Överhuvudtaget såg vi en marginal i det nya sortimentet som vi aldrig tidigare sett någonstans tidigare. 

Att lägga på 80-90% på inköpspriserna var inget konstigt alls inom det nya stora och mäktiga företaget. 

För att locka till sig andra storföretag och tom myndigheter och statliga bolag så lämnades det ut offerter med löfte om rabattsatser på 40-87% och många gånger sattes det fasta avtalspriser som låg under inköpspriset, något som privatpersoner och mindre företag naturligtvis på sikt fick betala.

Av deras "ingenting ska förändras" blev det ungefär så här: 

Försäljningen störtdök. 

Sortimentet blev mindre och smalare. 

Priserna ökade rejält.

Lokalen byggdes om och av de ursprungliga 2000 kvm blev det 1000 kvm men ganska snart förvandlades ca 300 av dessa till "förvaringsutrymme".

Den lokala anknytningen med egna budbilar, inköpare och produkter försvann helt.

I princip inga extravaror i lager.

En del kunder har rabattsatser på närmre 90% medan de mindre företagen och privatkunder inte har någon rabatt alls.

Minskat kundantal, lägre snittkvitto.

Av 12 anställda återstår det idag 1 på heltid och en på 80%.  

Villkoren för de anställda försämrades drastiskt och arbetstiderna blev sämre.

En rejäl hyvling av samtliga heltidsanställdas anställningskontrakt för de butiksanställda (ej butikschef). 

I december 2024 läggs butiken slutligen ned.

Som en äppelskrutt så kastas det som är kvar av det gamla företaget på avskrädeshögen och dess historia glöms snart bort. I det långa loppet blev det en förlustaffär för Åge och de andra. Dom såg något som var bra och som dom ville ha. Sen skulle dom sköta det på sitt sätt utan att varken lyssna eller åtminstone försöka vara lite lyhörda och när det väl barkade utför med försäljning och kunder, ”löste” man det genom att skära ner på personal, försämra villkor för både kunder och samarbetspartners samt höja priserna. 

Jag hoppas självklart att både Herbert och Åge mår bra idag.

Att dom har hälsan med sig och har kvar sitt glada humör.

Båda är nu pensionärer. 

Jag hoppas också att dom är nöjda över hur saker och ting utvecklade sig. 

Är dom inte det så är ju ovanstående saga faktiskt bara rent ut sagt förskräcklig.

Tyvärr så är den inte unik på något sätt och vad värre är, så är den helt sann. 

Ber om ursäkt för den dystra tonen i dagens inlägg. 

Alla sagor har ju två sidor och jag väljer ju så klart att återge den ur ”mitt” perspektiv. Hade vi tagit den ur storföretagets synvinkel så hade den nog blivit kortare, utan persongalleri och med mer siffror. 

Som att läsa Mio min Mio ur Riddar Katos perspektiv. 

Varför har han ett hjärta av sten? Varför gillar han inte människor osv. 

Nästa inlägg återgår vi till något som är kul igen. 

Det lovar jag. 

Ha en bra tredje advent! 

  

 

 

   

Airfix - Stuka modellbyggsats

När jag var barn så älskade jag att bygga ihop plastmodeller. Flygplan, båtar och bilar, allt var av intresse och sattes samman i en rasande takt så fort det bara gick. Naturligtvis var man ofta lite för ivrig att komma igenom hela byggprocessen vilket så klart syntes på resultatet. Även om man gjorde sitt yttersta för att det skulle bli så fint som möjligt så liknade det som stod framför en på skrivbordet sällan det som fanns avbildat på askens framsida. Det här var väl en kombination av att barn ofta har bråttom och att jag bara var just ett barn. 

Mina gamla plastbyggsatser är sedan länge borta. Dom höll inte något vidare bra varken för lek eller att förvaras i lådor på vinden. Dom få som jag fick hem från mina föräldrar efter att jag flyttade hemifrån var i ärlighetens namn inte mycket att skryta med. 

De senaste åren har jag dock mer och mer börjat snegla på byggsatser igen. Nu menar jag inte sådana som är tänkta för figurspel utan vanliga, klassiska byggmodeller från Airfix, Matchbox, Tamiya, Monogram och Heller. Nostalgin går inte att bortse från och min nyfikenhet över att återigen sitta och bygga ett simpelt flygplan i skala 1:72 från Airfix finns onekligen där. 

Ett av dessa flygplan är ett Stukaplan som jag hade åtminstone två av när jag var liten. Jag har mer eller mindre aktivt sökt efter ett i hyfsat skick och som inte kostar skjortan att köpa. 

Efter ett halvår eller så slog jag till på en i en ask som jag tror är från 90-talet. Byggsatsen i sig ser exakt likadan ut som den jag minns från barndomen inklusive dekalerna med en liten pingvin på språng. 

Nu har jag fått hem den och lite snabbt tittat igenom delarna och kan konstatera att allt inte var bättre förr. 

Gjutskägg och en hel del förberedelser kommer krävas för att sätta samman det med de krav som jag numera har som vuxen. Det kommer ta sin lilla tid och givetvis har jag inte hur mycket som helst av ledig hobbytid så vi får väl se hur mitt lilla projekt kommer gå. 

Jag tänkte återkomma med en wip lite längre fram. 

Ska faktiskt bli riktigt kul (hoppas jag). 

Ha en fortsatt fin första advent! 

Gummiansikten

 

Dagens inlägg får hamna i kategorin leksaker-som-jag-minns-men-som-jag-inte-vet-ett-dugg-om. 

Känner faktiskt inte ens till den rätta benämningen men när jag gjorde en bildsökning så dyker fabrikatet Tobar upp, åtminstone så får jag uppfattningen att det är namnet på själva tillverkaren. Ugly flexiface eller Ugly faces verkar vara någon typ av benämning och får jag gissa så tror jag att dom ursprungligen kom på 80-talet men att dom senare nyproducerats då jag även hittar nyare köpsidor på Amazon (där dom dock var slutsålda). 

Gigantor och Anthrax Not Man är namn som jag hittat i diverse annonser men om det är några av namnen på själva karaktärerna ska jag låta vara osagt. 

Anledningen till den knapphändiga informationen beror säkert på att vi här ser ytterligare en leksak som massproducerats och sålts i mängder under väldigt många år. 

Det är åtminstone kul att se dom igen! 

Hade faktiskt helt glömt bort dom. 

Ha en fortsatt bra helg! 

(Bilder lånade från webben). 

Bolt Action version 3 - Första spelningen!

Helgen den 19:e oktober så fick vår spelgrupp så äntligen prövat den nya upplagan av Bolt Action.

Vi var till och från 6 stycken spelare som under dagen valde att rulla tärning. Vi hade innan spelet valt ut fyra separata 600-poängs arméer och eftersom det var första partiet med de nya reglerna så körde vi en förenklad version utan fordon eller artilleri fast där vi tilläts att plocka vars en medium mortar och ett MMG team. Det blev med andra ord en rätt stor mängd 28mm figurer på brädet. 

De nya reglerna flöt på riktigt bra och det var väl egentligen bara vid några få tillfällen som vi fick bläddra i Regelböckerna efter svar men det känns verkligen inte som några större bekymmer att komma in i det nya tänket med cover saves etc.

Den nya regelboken fungerade bra att hitta i även under stridens hetta.

Vi slog fram vilket scenario som vi skulle spela och det blev ”Key positions” där det gäller att hålla (D3+4) objektiv på spelplanen. Vi hade 5 olika objektiv att fightas om. Det som var kul med att slå om vilket scenario vi skulle spela var att ingen av oss hade en arme som var speciellt framtagen för just detta ändamål. Hade nu någon, om det varit tillåtet i just det här partiet, exempelvis lagt poäng på en massa tanks och eller tungt artilleri, så hade det nog blivit svårt att plocka poäng. Det är nämligen endast infanteri och artilleri som kan ta och hålla objektiv och just artilleriet vill man ju kanske inte ha springandes över brädet istället för att stå på avstånd och lobba skott mot din motståndare? 

Jag har hört farhågor om att version 3 av reglerna kommer öppna upp för power gamers (skäggiga, ostiga listor) men jag är faktiskt inte så säker på det. Jag tror att man även fortsättningsvis kommer behöva sitt fotfolk och samtidigt kunna understödja dom med en mix av olika vapenslag. 

Sen är det ju KUL att kunna välja fler och mer av något speciellt!

Det blir ju en helt annan sak och är kanske inte alltid det bästa valet spelmässigt, speciellt om du inte på förhand känner till vilket scenario och andra förutsättningar som kommer råda. 

Resultatet blev hur som helst ett otroligt blodigt slag med stora förluster på båda sidor och där de allierade Amerikanska och Brittiska styrkorna slutligen avgick med segern över Tyskarna. 

Några ovanligt obskyra situationer uppstod bla när två medium mortar teams, där bådas spotters var döda, i slutet av spelet bestämde sig för att springa mot samma objektiv, nå fram till det och sen stå kvar och titta på varandra! Vi fick oss också några otroligt jämna och brutala närstrider där bla två infanterienheter slogs till sista man, inklusive de båda nco:s som båda var beväpnade med smg:s. 

Ser definitivt fram emot nästa batalj.

Ha en trevlig helg!

Smoky - det nikotinberoende lilla trollet

Och nu över till något helt annat. 

Jag kom precis att tänka på en riktig klassiker och var tvungen att snabbt skriva ner lite minnesanteckningar innan jag glömmer bort dom igen.  

När jag var barn så fanns det bla hos Hobbex ett rökande ”troll” som hette Mecki. Figuren var en slarvigt målad liten figur i hårdplast eller annat hårt material och som med båda händerna i fickorna avnjöt en cigarett. Låter ju inget vidare pedagogiskt eller hur, men vi barn var tydligen svältfödda på underhållning och verkade tycka att det här var hur festligt som helst. 

Figuren laddade man med små vita cigaretter som man tände eld på. Det rök lite stillsamt och figuren blåste ut rökringar, åtminstone enligt reklamen. Det sistnämnda minns jag inget av däremot minns jag lukten. Den var fruktansvärd! Som om du bestämt dig för att elda upp mögel som du rullat in i tunt papper. Fruktansvärt äckligt! 

Nåja, som jag skrev så är detta en klassiker och det verkar finnas flera olika versioner av samma idé där Hobbex Mecki verkar vara den som de allra flesta minns. 

Håret som var tillverkat av en illa tillskuren nålfiltsmatta lossnade snabbt i kanterna. 

Jag köpte min storrökare på Kiviks marknad och jag misstänker att min ”Smoky” var en bootlegkopia (hur det ens är möjligt då Mecki inte direkt var någon dyr och påkostad leksak). Cigaretter kunde du köpa i små refillpåsar även på marknaden så jag köpte en hög som jag tror varade i sådär 5 år (!). Det VAR nämligen inte speciellt kul att se Smoky/Mecki stå på ett bord och dra bloss.

Det luktade som sagt heller inte hallon om hela upplevelsen. 

Vart min figur med tillhörande cigg blivit av vet jag inte men jag skulle tro att han hamnat på någon av Sysavs anläggningar där han förmodligen, med tanke på doften, sorterades som giftigt avfall. 

Tack för att ni läser och ät mer frukt och grönt!

Samtliga bilder är lånade från webben.