Bolt Action - Japanese Army (del 12)

Då börjar 2023 lida mot sitt slut och jag passar då på att knyta samman den säck innehållande den personliga utmaning som jag satte den 15 januari.

Det hela gick ut på att färdigställa en mindre Japansk styrka på 750 poäng för Bolt Action.

Med en färdigställd armé räknar jag då att samtliga pjäser ska vara färdigmålade, basade och lackade dvs dom ska vara klara för att spela med.

Jag kan nu säga att jag klarade målet och kan idag räkna ihop en mindre styrka på 875 poäng.

Jag har då inte tagit med några veteraner i min armé vilket så klart hade puttat upp poängen ytterligare. 

Det som är uppmålat är tänkt att fungera som en all-round armé gjord för att kunna klara av lite olika typer av uppdrag och kunna möta olika slags motståndare. 

Allt som allt blev det en ganska billig armé åtminstone om man ser till vad många andra nöjen av idag kostar. Jag vill tom påstå att den här Japanska armén kostar ungefär lika mycket som det kostar för mig att gå ut och äta ett traditionellt julbord med tillhörande dryck.

Då har jag haft många trevliga hobbytimmar under tiden som jag byggt och målat alltsammans samt att dom förhoppningsvis kommer till glädje i framtida spel under åren som kommer. 

Antingen till mig själv eller till någon kompis som behöver låna pjäser för att spela. 

Det som dragit ut mest på tiden är så klart alla andra måsten som man har här i livet samt att andra spel och målningsprojekt kommit emellan. 

Det har hur som helst varit roligt med en utmaning som den här och även om jag just nu inte känner för att måla just Japaner så kommer jag säkerligen att "fylla på" min styrka i framtiden.

Det som jag just nu skulle kunna tänka mig är en enhet med veteraner eller något annat lite udda vapenslag som fallskärmssoldater eller kanske rentav en cool pansarbil. 

Vi får se vad det kan bli. 

Jag ber även om ursäkt för den dåliga bilden men jag tycker att det är förbenat svårt att ta foto just på hela armeér.

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser. 

 

     

   

    

Bolt Action - Bilder från spelning samt struntsnack

Har den senaste tiden pysslat en hel del med favoritspelet Bolt Action och känslan just nu är att jag aldrig någonsin kommer tröttna på det. 

Jag blev introducerad för det 2015 av en av mina äldsta spelkamrater. Då hade jag redan både sett och hört talas om spelet men inte tagit steget fullt ut. Jag minns att jag kollade in Warlord Games hemsida, Tittade på bilder på figurer och läste deras "What you need" -guide. Både hemsida och guide ser något annorlunda ut idag men följer ni länkarna ovan så får ni en något sånär bra bild av vad jag menar.     

Med Bolt Action har jag verkligen hittat ett spelsystem som är både roligt, intressant, spännande och utmanande. 

När jag väl hade spelat mitt första parti så kände jag direkt att det här var något för mig. Det var enkelt att lära sig och framför allt så var det kul. 2015 hade jag sakta kommit in i något av en dvala gällande mitt figurspelande och målande. Visst, min bild av att inte måla så "mycket" är kanske inte riktigt rättvis. Jag gjorde fortfarande klart lite spridda skurar av Flames of War och även saker till Warhammer men det fanns väl egentligen ingen riktig plan med det hela. I ren spelväg blev det endast några få partier 40k som jag visserligen uppskattade väldigt mycket men pga tidsbrist hann jag inte med när spelet ännu en gång ändrade upplaga. 

Sen är man ju ibland på lite olika platser i livet och alla måsten och ansvar tar mer och mer över hobbies och de intressen som av andra kan ses som lite ego. 

Jag behövdes helt enkelt på andra ställen än just vid målar och spelbordet och då blev det heller ingen tid för att fördjupa mig i nya 40k eller spela FoW.  

När jag väl hittat Bolt Action så förändrades den biten ganska rejält.

Det blev enklare att klämma in ett litet spelparti här och där och man behövde inte massor av saker för att kunna spela.  

Förutom att det var ett förbaskat bra spel som gav mersmak så fanns det så många olika arméer att välja på, ett angenämnt bekymmer som jag funderade ganska länge och väl över. 

Man ville i princip ha "allt". 

Något annat som slog mig var prisbilden på både regelbok och figurer. Utan att gå till överdrift så kunde man här sätta samman en basic armé för en relativt liten peng. 

En grundask innehöll ca 30 plastfigurer och med en sådan gick det att bygga de "måsten" som behövs för att sätta en styrka på bordet; 1 HQ (innehållande 1-3 figurer) och två infanterienheter (ca 10 man/squad). 

Då blev det ändå figgar kvar att bygga någon "specialare" med typ ett Sniper-team, en Medic och så vidare. 

Så här 8 år senare så kan jag bara konstatera att Bolt Action blev  räddningen för mitt figurspelshobbande. 

Idag har jag lyckats få ihop klart spelbara armeer till flera olika länder och jag kan därför slappna av i mitt målande och kanske koncentrera mig på ett fordon som jag gillar utseendet på men som jag kanske inte direkt "behöver" för att spela.   

Om du själv har lust att komma igång med spelet eller åminstone är nyfiken på det så ta en titt i Facebook-gruppen Bolt Action Sverige där du lätt kan få svar på de flesta funderingar. 

Om du undrar över inköpsställen så har jag gjort en liten "guide" över Svenska återförsäljare.

Slutligen så kommer här några random bilder från senaste partiet som jag speladfe. 

Visserligen förlust för min sida men det var jämt och spännande in i det sista.

Precis så som jag vill ha det. 

Ha en bra kväll och tack för att ni läser! 

 

  

  

Mysteriet med den märkliga djuphavsdykaren - 1970 talet

Idag tänkte jag ta tag i ännu ett av dom där mystiska leksakerna som jag hade som barn och som jag har små små minnesbilder av men egentligen inte mycket mer än så. 

Den här gången fanns eller t.o.m. finns det kvar några ledtrådar i form av några smådelar som överlevt alla lekar under de år som jag och vännerna lekte som mest med actionfigurer. 

Vad är det då som vi letar efter? 

Om ni först tittar på bilden nedan och försöker zooma in på dykaren i mitten av bilden så ser vi alla vad det är som jag söker mer info om.

Bilden är inte speciellt bra då den är norpad från en annons på Tradera där någon sålde en leksakskatalog från 1971. 

Det handlar alltså om en dykarfigur som såldes i en förpackning komplett med all sin utrustning. 

Figuren bör vara ungefär 20cm hög och påminner starkt till utseendet om en Action Man. 

Det är också det som är bekymret när jag frågar runt om någon minns det som jag minns att i princip ”alla” svarar Action Man, Action Team eller GI Joe. 

Det är å andra sidan inte så konstigt eftersom samtliga av de distributörerna också sålde en djuphavsdykare, komplett, i låda i liknande färg och med liknande utrustning och funktion. 

Hade svaret på gåtan varit så enkelt så hade den här posten aldrig blivit till. Setet till Action Man och hans kusiner finns väl dokumenterade både på nätet och i pappersform. 

Redan nu kan vi alltså stryka den enkla vägen och gå vidare till själva huvudfrågan; vad är det som jag söker? 

Ledtråd 1 plockat ur mitt minne: 

Själva hjälmen är i mörk guldfärg och luckan framför ansiktet är öppningsbar. 

Skorna är av bly och ganska tunga. 

Jag vill ha det till att slangarna var av svart blank gummi. 

Bältet är svart med vikter av bly för att hjälpa figuren att stanna under vatten. 

Jag har ett svagt minne av en kniv med tänder som påminner om Action Mans. 

Supervagt minne av att själva figuren var väldigt blek. 

Själva gubben försvann otroligt tidigt ur mitt liv. 

Troligtvis var det dålig kvalite på den och den hamnade på sopberget. 

Hjälmen, blyskorna, bältet, slangen samt benfodralet för kniven fanns kvar länge i min låda med Big Jim-saker så dom har jag ett bättre minne av. 

Jag är helt införstådd med att det till 99% handlar om en billig så kallad Kina-kopia som troligtvis är märkt med klassiska ”Made in Hong Kong”. 

Den här dykaren kommer från ett företag som heter Red Box och den är i princip identiskt med den som jag minns från min barndom.

Dock är hjälmen här silverfärgad medans min var i guld.

I övrigt så är funktionen identisk. 

Den här versionen kommer också från Red Box och här stämmer färgerna mycket bättre. Dock är slangarna röda vilket jag inte alls minns att mina var. 

Om vi återgår till den dykare som syns i bilden som är från en leksakskatalog så är den spot on.

Samtliga färger stämmer.

Det står att den kommer från "Eber" vilket kan vara Eber Toys som i många år låg i Malmö. 

Som jag uppfattar det så är Eber mer en distributör än en leksakstillverkare. Dock kan det ju vara så att Eber använde andra eller t.o.m. egna förpackningar? Jag har sett några sådana versioner men om det även gäller för dykaren har jag så klart ingen aning om.  

Jag får helt enkelt lämna mysteriet här. 

Jag återkommer med mer fakta om jag nu skulle hitta något som är intressant vill säga. 

Om någon av er läsare vet mer så får ni gärna skriva en rad eller två om det i kommentarsfältet. 

Tack för att ni läser och ha en bra dag! 

  

Fort Texas 1981

Snabbt inlägg med en bild på vårt älskade Fort Texas som vi ju pratat om tidigare eller hur? 

Var figurerna kommer ifrån har jag dock ingen aning om. 🙂

Ha en trevlig helg! 

Tamiya-kataloger 1990-talet

Nu har det gått ett tag sedan som jag skrev här på bloggen. 

Inte för att jag inte har något att skriva om utan för att tiden helt enkelt inte räcker till.

Får helt enkelt försöka skärpa mig! 😊

Idag hittade jag mina gamla kataloger från Tamiya. 

Dom är samtliga från 90-talet och på den tiden fullkomligt älskade jag att bläddra i dom. 

Bladen i dom är kraftiga och dom känns verkligt lyxiga för att vara en reklamkatalog. Visserligen fick man köpa dom men prislappen kändes mest symboliskt.

Det absolut bästa var så klart uppslaget som alltid innehöll några fantastiskt fina dioraman.

Jag kunde bara inte förstå hur någon kunde måla och bygga så enormt detaljerade fordon och miljöer.

Vid ett tillfälle försökte jag göra ett eget diorama men minns att jag avslutade det redan när jag lagt en grund av väggspackel på en platta och sedan försökt göra hjulspår efter en Kubelwagen i det vilket inte alls/naturligtvis inte kom att påminna om några av Tamiyas skapelser. 

På den här tiden köpte jag fortfarande ”vanliga” byggmodeller och när jag sen upptäckte märket Tamiya så blev dom snabbt mitt nfavoritfabrikat. Jag handlade dom flesta av byggsatserna i en välsorterad leksaksbutik i Lund som hade ett väldigt bra sortiment inom hobbyn. Det mesta målade jag med Humbrolfärger för jag hade ännu inte börjat med figurspel och upptäckt de vattenbaserade färgernas underbara värld. 

Många av mina dåtida fordon finns faktiskt kvar än idag men dom har tappat delar och är i ärlighetens namn kanske inte så mycket att titta på. 

När jag idag bläddrar igenom mina gamla kataloger så kan jag fortfarande känna en lust att köpa mig en låda och se vad jag skulle kunnat göra med en av deras byggsatser idag.

Har ändå lärt mig en del nytt under åren som gått.

Dock hade jag fortfarande inte kunnat få fram lika snygga dioraman som experterna i Tamiyas katalog kunnat få fram. Dom ligger fortfarande på en helt annan nivå. 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser.   .     

Bland smågubbar och plastkrigare - Airfix 1974

Några nytagna bilder ur en gammal Airfix-katalog från 1974.

Av flera olika skäl så skulle jag vilja ha tag i en sådan där omtalad tidsmaskin för att med hjälp av den kunna ta mig tillbaka till någon av barndomens leksaksaffärer.

Visst, det finns kanske viktigare saker att ta itu med om man nu hade möjlighet att resa i tiden än just att titta på leksaker, men om vi för stunden lägger de allvarliga bitarna åt sidan samt tankarna på att stjäla uppfinningar och affärsmöjligheter för att kunna bygga upp en framtida rikedom så väljer jag att lägga detta inläggs resa på något enkelt, okomplicerat och givetvis nördigt. 

Dessutom måste ju texten ändå på något sätt passa ihop med bilderna, eller hur?

 

När du väl är framme i nödens år 1974 så får du gömma din tidsmaskin noga för att på så sätt förhindra upptäckt och därmed jobbiga frågor (hmm, känner igen det här från någon film som jag sett). 

Du letar upp en lämplig och lagom stor leksaksbutik och går in genom butikens entré. Drömmen blir så äntligen verklighet och det första du slås av är den relativa enkelhet när det kommer till butiksinredningen. Enkla stål eller träkonstruktioner men som är lastade till bristningsgränsen av alla möjliga leksaker och prylar. Nästan tom så det blir lite rörigt och stökigt i hyllorna och inte alls lika prydligt som dagens butiksexponeringar. 

Visst vurmar kanske du, precis som jag, mest för vissa speciella delar av sortimentet men det känns ändå lite småkul att återigen stifta bekantskap med en del andra klassiska saker så som sällskapsspel, pyssel och småbilar. 

På avdelningen för Actionfigurer skulle jag personligen kollat in om det fanns några Big Jim eller Matchbox Fighting Furies. Att lägga vantarna på en skinande ny Dr. Steel i låda hade ju med all sannolikhet varit ett av mina mål med det här besöket. Tyvärr tror jag att han släpptes först 1975 så jag hade kanske fått nöja mig med en Big Jeff istället. 

 

Tänk att bara kunna gå runt där bland butikshyllorna och botanisera, vända och vrida på alla fina askar och samtidigt förundras över de, för dig, låga priserna. Givetvis är allt prydligt prismärkt på själva produkten med hjälp av en handprismärkare och varje liten lapp kanske även är prydd med butikens alldeles egna logotyp.

Av någon anledning så är det första som jag själv kommer plocka ner från hyllorna och lägga i min kundkorg en Airfix Vosper Motortorpedbåt i skala 1:72, en tämligen ny modell för 1974. 

Jag har alltid gillat den här byggsatsen och lådans box art är för mig närmast ikonisk. 

Minns att några av plastfigurerna till den här båten låg bland min kompis småkrigare när vi var barn på 80-talet men själva båten var sedan länge borta. 

En dag ska jag köpa och bygga en sådan men eftersom tidsmaskinen bara finns i fantasin så får jag snällt vänta ett tag till. 

Några andra byggsatser från Airfix som jag skulle passat på att köpa är egentligen inga svåra eller dyra set utan bara något som jag har varma minnen av från när jag var barn. Ett Junkers Ju52 transportplan är visserligen inget megatufft stridsplan men min gamla klasskamrat från barndomen, Jonas, hade ett sådant och jag tyckte det var AP-häftigt. Dessutom en perfekt combo till de Tyska fallskärmssoldaterna som jag ju faktiskt hade när jag var barn. 

Vidare så behöver jag också ett klassiskt Stuka-plan. Jag har byggt minst två sådana under mitt liv men inget av dom finns kvar idag så det hade varit roligt att få en ny chans att testa sina ”skills”. 

Lånad bild från nätet. 

Kommer tydligen från en välkänd leksaksbutik som förr fanns i Gävle. 

Underbar bild med fina kartonger. 

Den där västen går inte heller av för hackor! 

Fint utbud av Airfix ”Target” boxar. 

Gillar verkligen det färdiga exemplet på hur många figurer som ingick i en låda 1:32 figurer. 

OM jag kan stänga igen min gapande mun och samtidigt slita blickarna från alla leksaker och (numera) samlarsaker så förundras jag över hur vanligt det ändå var på 70-talet med kraftiga heltäckningsmattor i butikerna. Åtminstone minns jag det som så men kanske har jag fel? Jag liksom bara ser dessa mörkröda mattor för mitt inre men kanske spelar minnet mig bara ett spratt? 

Småkrigare hade jag definitivt plockat med mig i min varukorg. Frågan är bara vilka jag skulle valt? 

Jag har små små minnesbilder när jag var barn av några vakter som var av gul plast och beväpnade med spjut. 

Dom hade varit kul att få tag i. Kanske fanns dom med i lådan till Tarzan men jag är inte helt säker på det. Är inte ens säker på att den asken fanns 1974? 

Just de mindre figurerna finns det så otroligt många att välja från så det är inte helt lätt att bara plocka ut några stycken. Jag har visserligen för mig att prisbilden på den här tiden för en ask smågubbar låg på runt 3-4kr så för ett par hundralappar hade jag ändå kunnat handla en hel del! 

Jag hade såklart tagit en låda med Foreign Legion då dom alltid varit lite av mina favoriter och att då kunna plocka en ny fräsch ask från butikshyllan hade varit en självklarhet. Lite WW1 Fransmän, cowboys samt Brittiska ökenråttor känns även dom som något jag velat ha tag i. 

Av de större 1:32 gubbsen så drar jag till med en låda Britter som med alla sina smådelar idag är en av de jobbigaste askarna att få tag i komplett. I den här situationen hade jag ju sluppit att tänka på just det. 

Bland de andra byggsatserna så blir det ett Fort Sahara till mina Främlingslegionärer. En byggsats som jag i omgångar av mitt liv drömt om att en dag få lägga vantarna på. 

Älskar verkligen det fortet vilket jag från början säkert har Helan och Halvan-filmen ”vi fara till Sahara” att tacka för! 

1974 var det säkert också lönt att fråga någon av de anställda (som med all sannolikhet arbetade heltid och var lyckligt ovetandes om vad som menades med styggelsen "hyvling" som 2023 är så vanligt inom Svensk handel) om dom hade någon speciell vara på lagret.

Ett lager på den här tiden var högst troligt verkligen ett riktigt lager så hittade man som kund inte sin favoritgubbe eller de tillbehör man behövde så fanns det ändå en hyfsat stor chans att det fanns ännu mer ute på det närmast mytomspunna ”lagret”. 

Väl framme vid kassadisken så får man passa på att ta ett par minuter med att titta på alla fina figurer från Britains som på den här tiden ofta stod på sina gröna fotplattor av metall prydligt uppradade inuti stora glasdiskar. 

Jag tar upp ett par hundralappar att betala med och förhoppningsvis så får alla prylarna plats inuti tidsmaskinen när det så småningom blir dags att åka ”hem” till 2023 igen. 

Alla askarna med leksaker är lagda i plastpåsar som efter hemkomsten hade blivit till en lite ovanlig och sällan skådad samlarattiralj i min hobbyhörna. Inuti påsen vilar det vita kassakvittot gjort av trähaltigt papper. Texten på det skulle för evigt gå att läsa.

Inget jäkla termopapper här inte. 

När jag lämnar leksaksbutiken så önskar jag personalen en trevlig dag. Hade jag haft en hatt hade jag samtidigt lyft på den men mer troligt hade jag velat efterlikna modet 1974 och då haft en frisyr liknande den som legogubbar har, fast med lång lugg, och då hade det ju varit jätteonödigt med en huvudbonad. 

Jag misstänker att personalen är hyfsat nöjda över hur många plastsoldater och byggmodeller dom den här dagen lyckats sälja till en enda kund. Kanske funderade dom över hur många barn den där kunden hade? Förutom att han handlade hur mycket leksaker som helst så ville han även ha kataloger och klistermärken. Han sa att hans barn älskade sådant. 

Innan jag slutligen ställer in dagens datum och årtal och gör mig redo för hemfärden till 2023 så tar jag mig en extra sväng. 

Jag parkerar det märkliga maskineriet på ett nytt ställe och letar efter det upp ett par för mig mycket speciella adresser. 

Det blir inte så jättemånga stopp vilket jag i och för sig ändå är glad för. 

Med en belåten känsla i både mage och hjärta stannar jag under sen eftermiddag till för det allra sista stoppet för den här speciella resan.  

Porslinet i den tunna kaffekoppen klirrar lite när den sätts tillbaka på det blomprydda tefatet och det varma kaffet smakar underbart. Det är varmt och hemtrevligt i det lilla köket. På väggen hänger det massor av lock, kakformar och smågrytor av skinande koppar. 

Jag rör sakta sakta på mina tår och känner med dom mönstret från trasmattan som ligger under bordet. Utanför fönstret står det ett stort kastanjeträd och längs med gatan står det rader av bilar i olika färger. Ljudet av någon som slänger sopor i sopnedkastet ute i trapphuset tränger in genom ytterdörren i hallen. En lugn känsla av trygghet smyger sig på mig och tar över varenda cell och ven i min kropp och sköljer samtidigt bort all stress som så många år senare tagit så stora tuggor av min hälsa. 

Det är verkligen en ynnest att återigen få sitta här och prata och samtidigt mumsa på en hembakad kaka. 

Hade jag varit yngre hade jag nog druckit en läsk istället, eller en lemonad, som dom äldre brukade kalla det. Som barn hade jag dessutom haft med mig en ask med småkrigare upp i lägenheten som jag ivrigt öppnat och sen lekt med på dom där kraftiga mattorna i i den lilla lägenhetens vardagsrum. 

Det fullkomligt bubblar upp frågor om allt möjligt och om sådant som jag gått och undrat över i så väldigt många år. 

När klockan börjar bli sent så är det dags för mig att åka vidare. Inifrån vardagsrummet hörs vinjetten från dagens sena sändning av Aktuellt. 

Jag kramar om dom extra länge innan jag går.

Jag berättar för dom hur ofta dom finns i mina tankar. 

När jag kommit ut på gatan så tittar jag upp mot fönstret och vinkar adjö. 

Min Mormor och Morfar och min Farmor och Farfar vinkar tillbaka. 

Jag saknar dom oerhört mycket.  

Tack för att ni läser. 

             

Big Jim - Käpphästen 1981/82

Eftersom det är fredag så tycker jag att vi kör en ruta med gamla goda Big Jim. 

Den här gången hittar vi den lille spjuvern i Käpphästens leksakskatalog från julen 1981/82.

Ett extra omnämnande måste vi ändå lämna till den medarbetare på reklamstudion som formgav den fantasifulla omgivningen som Jim och hans tillbehör placerades i.

Sand, en sten och några grankvistar och inget mer.

Så oerhört minimalistiskt.

Den där sanden påminner mig om en sak som fanns på vår skola när jag var liten; ett sandbord.

Detta var på den tiden som man fick stenciler istället för vanliga kopior från en kopieringsmaskin tagna från en stencileringsapparat och där utskrifterna doftade av någon ljuvlig, förmodligen mindre bra att inandas, alkohol.

Det som jag idag kallar sandbord var en relativt grund låda i kanske 50x70cm storlek som stod på ben och som var fylld av finkornig vit sand.

Dessa sandbord (eller vad det nu heter) användes till att bygga landskap som refererade till det som vi just då för stunden pratade om på lektionerna.

Som exempel kan jag nämna en stenåldersby med stenar och figurer gjorda av lera.

Som barn hade jag nog väldigt gärna haft ett av dessa sandbord på mitt rum! 

Tänk att få leka med småkrigare i ett sådant inomhus, en nästan svindlande tanke.

Hur som helst, sanden på bilden ovan påminner mig väldigt starkt om denna skolinventarie som jag nu misstänker är helt borta från dagens undervisning ute i skolorna.?

Ha nu en riktigt trevlig helg!

       

       

Som gjutet! 1981/82

Som ni vet så har jag en viss förkärlek för minnen kopplade till att gjuta både tennfigurer och gipsstatyetter. Absolut inget som jag själv samlar på men ändå kul att försöka hålla minnet av denna företeelse vid liv. Av dom som ev pysslar med dessa hobbies idag så tror jag inte att så många är under 45 i ålder! 😁

Hittade hur som helst den här lilla rutan med supersnygga förpackningar från åren 1981/82 och tänkte att den måste ju tvunget klämmas in på bloggen. 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Den lilla krigargubben - struntsnack

En dag när jag var ute i trädgården så såg jag något sticka upp ur vår gräsmatta. Redan när jag böjde mig ner och handen var på väg mot det främmande föremålet så visste jag instinktivt vad det var för något. 

När den gröna plastbiten låg i min hand så visade det sig att jag hade rätt. Det var en gammal grön plastsoldat som var ganska illa tilltygad av tidens tand. 

Jag kände ganska snabbt igen den på målningen som en av mina egna figurer från barndomen vilket gör att den numera är ganska gammal. 

Det märkliga är hur har den hamnat i min gräsmatta? 

Ingen i mitt hushåll leker numera med plastsoldater ute i trädgården och även om jag själv kan ta några bilder på gamla leksaker så som Big Jim och som ni kanske vet även småkrigare så tillhör inte gamla trasiga gubbar den kategorin. 

Kanske har han fallit ur en lekback med spadar, spannar och andra sandlådesaker men det är åratal sedan dom sakerna var framme i vår trädgård. 

Instinktivt tänker jag att han flytt ur något hål i en sopsäck där han placerats bland trasiga trädgårdsleksaker och sumpiga fotbollar, ett hemligt städmission som jag inte känt till? 

Hur som helst, nu är han räddad! 

Han är inte värd ens 1 krona men har man gått igenom så här många äventyr så förtjänar man att få stanna och få en lugn pension eller ev vänta till nästa generations trädgårdslekar är här. 

Det roliga är att jag vet ganska mycket om just den här figuren: 

Han kom i en ask med Airfix 1:32 British Paratroopers som köptes på varuhuset B&W någon gång under åren 1978-81 (baserat på vart min familj då bodde). Han kom i en ask som numera benämns som en Target box. 

Med tanke på de på den tidens restriktiva regler för försäljning av moderna krigsleksaker så förvånar det mig att vi ens kunde köpa dom i en Svensk butik så jag gissar att det är större sannolikhet att dom införskaffades 1978 än 1981. Kanske var det rea på dom innan dom utgick ur butikssortimentet?

Han fick någon gång vita kamouflage-fläckar på sin uniform och dessa är målade med Humbrols enamel färg. Kanske stod det rentav Airfix på färgburken? 

Oj vad jag gillar ljudet av dessa färgburkar av metall när dom klingar mot varandra från djupet av en liten plastpåse som man fick dom i när man valt kulörer i leksaksbutiken. Det ploppande nästan knarrande ljudet när man öppnade det tajta locket med hjälp av en platt skruvmejsel och doften av lösningsmedelsbaserad färg som spred sig runt mitt skrivbord. Doften som jag själv älskade men som min Mor avskydde. 

Hennes prat om hjärnceller som dör av de giftiga ångorna och liknade uppmaningar som jag helt ärligt sorterade bort ur min intressesfär. Här dyker det för övrigt helt sonikt upp en vattenbaserad hobbyfärg i mitt minne som kom från Revell i rektangulära plastflaskor med skruvkork. 

Riktigt dålig ersättare till Humbrol och endast i jobbigt glada kulörer som inte alls funkade till soldater eller deras fordon. Minnesanteckning till mig själv: Googla fram en bild på en sådan där färgburk. 

Någon gång fick soldaten även sitt ansikte och händer målade samt en hel del rödfärg (blod?!). 

Förutom barndomens vilda lekar med plastsoldater så har han faktiskt klarat av inte mindre än 6 andra barns uppväxt (oklart hur mycket dom lekt med just den här figuren) och ett antal år som ”sandlådefigur”. Dvs han har tillsammans med andra gamla plastkrigare förpassats till backen med uteleksaker. 

Han har även följt med i minst 7-8 flyttar och har därmed också bott på lika många olika adresser. 

Numera är det ingen fin plastsoldat. Han är målad, hans gevär är brutet, hans fotplatta är sprucken, han har skrapmärken och visar spår av gammal hobbyfärg. 

Ändå är det svårt att kasta honom. 

Jag tror minsann att han får bo i redskapsskjulet några år till. 

Han är så liten och tar nästan ingen plats alls där han nu står på vakt och tittar ut genom ett fönster i skjulet.  

Kanske väntar han rentav på att något barn någon gång ska plocka upp honom för att återigen ta ut honom på nya äventyr bland jord, sand, gräs och blad? 

Trevlig helg! 

P. S

Ta en titt i Facebookgruppen ”Grymma plastfigurer” för mer prat om gamla plastsoldater. Väldigt trevlig grupp med massor av kunskap och nostalgi. 🙂

Edit: Jag hittade till slut en bild på sådana där färgburkar från Revell. Mina var dock inte i lika coola färger men flaskorna var definitivt likadana. 

Tankar och minnen kring spelterräng 90-talet

Det är nu riktigt länge sedan som jag faktiskt köpte och målade upp terräng för att så småningom kunna använda till mitt spelbord.

Eller köpte och köpte, i början byggde och skapade jag, precis som många andra, allt från scratch.

Då i början av 90-talet så hittade jag aldrig bra färdiggjord terräng i butikerna och som såg någonting ut och då framförallt inte som passade till Fantasy-miljöer. 

Det närmsta var diverse byggsatser från Italeri men skalan var inget vidare och byggnaderna var ”ihåliga” dvs exempelvis kunde en ruin var snygg på ena sidan men insidan var ihålig och tråkig ungefär som en teaterkuliss. 

Det som funkade bäst från Tamiya och Italeri var tillbehörspaketen med småsaker som lampor, skyltar mm även om det mesta då såklart passade bättre för 40k än fantasy. 

När jag började med figurspel var terräng alltså minst sagt nästan som en utopi för mig. 

Jag hade verkligen noll kunskap om hur man skulle få till ett snyggt spelbord med träd, kullar och hus.

Det som syntes i White Dwarf var nästan overkligt fint och jag kunde inte för mitt liv förstå hur dom kunde få till så sagolikt vackra spelbord. 

Mitt allra första egna spelbräde bestod i grunden av två tunga spånskivor som jag tapetserat ordentligt med en strukturtapet. 

Jag tog med ett färgprov till en färgbutik och bad dom blanda 1liter Goblingrön som jag sedan penslade hela skivan med.  

Det funkade riktigt bra, förutom att bordet så klart blev ganska stort och att spånskivorna var relativt klumpiga och tunga att släpa fram. 

Enda bilden som finns kvar av mitt första spelbord. 

Här används det i en fight mellan Empire och High Elves. Ser ändå rätt skapligt ut. 

Kullarna av frigolit har fått någon av sina sidor målade som sten. Husen är av papp och känns kanske igen av dom flesta? Huset närmst kameran byggde jag själv från scratch. Mitt första lite seriösare terrängbygge. 😊

Eftersom jag började med Warhammer Fantasy Battles så behövde jag till mitt spelbord först och främst kullar, träd och några byggnader. 

Magin med att använda frigolit hade precis introducerats för mig av en kompis och det lät ju ändå väldigt enkelt och bra. 

Den allra första kullen som jag byggde blev en "step hill" i tre höjder som passade bra för ex en enhet med pilbågeskyttar. Dom blev inte så supersnygga men funkade (vilket i och för sig även "böcker under en grön filt" också gör). Det färdiga resultatet påminde inte ett dugg om de fina kullar som jag sett i White Dwarf så jag prövade snart med lite nya kreationer av mer rundad karaktär som jag flockade med grönt gräs. Dessa blev betydligt bättre även om dom aldrig blev i klass med GW:s fina kullar och berg.

En (mörk)grön filt med den klassiska böcker under filten kullen. Önskar verkligen att jag använt mindre blixt på kameran. Det här är alltså 90-tal om nu någon trodde något annat och digitalkameran var något som skulle komma senare i framtiden. Till höger i bild skymtar vi faktiskt en frigolitruin av klassiskt snitt. 

Sandsäckarna och träden köptes via den lokala spelbutiken. 

Många klassiska figurer på den här bilden. 🙂

Hus bestod till en början främst av de pappersbyggnader som ingick till grundlådan som kom ut 1992.

Att vi under 2020-talet skulle kunna köpa färdigmålad terräng, fina byggsatser i plast eller mdf hade jag nog inte kunnat drömma om under de första åren av mitt figurspelande. Ändå kan jag idag tycka att det var en viss charm över de tidiga årens spelbräden.

Enkelheten var ändå något som gjorde att det rent praktiskt gick att få upp ett spelbord utan att skämmas även om det med dagens mått mätt kanske inte var så snyggt. 

Träd och häckar var nog det som var enklast att få fram tack vare min lokala spelbutik.

Där såldes det lösa träd (wellåda med frigolitbotten där träden var nedstuckna).

Dyra men snygga och påminde, faktiskt, om de som man såg i White Dwarf. 

Någon gång under 90-talet när jag även spelade 40k så visade en kompis mig hur man byggde enkla husruiner. 

De frigolitbrickor som följde med i Games Workshops askar med figurer fungerade under många år som en bas för dessa futuristiska ruiner. 

Man monterade dom på en bas av hård kartong, sen trasade man sönder de raka bitarna på frigolitens ovansida och drog loss ett par bitar för att göra en eller flera ingångar i ruinen. 

När alltsammans hade torkat så grundmålades allt i en svart billig färg som man hade blandat sand eller strukturpulver i.

När färgen var torr så torrborstades ruinen med grå färg och det hela var klart!

Snabbt, billigt och enkelt och fungerade riktigt bra för ett futuristiskt spelbord. 

Jag hade en hel del av den här typen av terräng men för några år sedan så gav jag bort det mesta till andra spelare som hade mer nytta av det än vad jag hade.   

Här ser vi alltså en bra grund för en eller t.o.m. två ruiner till 40k. En skiva kartong, lite svart färg med strukturpulver samt en burk grå billig hobbyfärg och det hela är klart. 

(Lånad bild). 

Tuff fight mellan Orks och Eldar i skenet från en stark kamerablixt. Träden har här fått en fot av plast. Dessa köpte jag i storpack från en leksaksbutik som då hade en liten avdelning med tillbehör för modelljärnvägar. Träden längst till höger har satts på en fot där rötterna byggdes med Milliput. 

Min gamla Orcs & Goblins armé. 

Till vänster en step hill av frigolit målad i goblingrönt.

Och jo, det ÄR mossa och svampar från en adventsljusstake! 😁

Bild från hyfsat tidigt 90-tal, skulle gissa 1994 eller så. 

Det här blev en snabb reflektion och det finns förmodligen massor av tidstypiska exempel att skriva om inom samma ämne men det får jag spara till en del 2. 

Ha en fortsatt bra helg! 

2023 Great Wargaming Survey

Då var det dags för den årliga enkäten från Wargames Soldiers & Strategy så pysslar ni med figurspel så gå in och fyll i lite uppgifter vetja. 

Klicka här för att komma till undersökningen

Ha en fortsatt bra sommar! 

Bolt Action - Japanese army (del 11)

Det går lite trögt med mitt skapande/målande just nu.

Naturligtvis kan man inte bortse från att det mesta av min tid den senaste tiden gått åt till real life-saker som måste göras och skötas. 

Jag har i och för sig ändå hunnit spela ett parti med Bolt Action vilket var otroligt kul.

Det blev ett typiskt BA-slag där det till slut blev en oerhört jämn kamp som var väldigt jämn in i det sista.

Vi spelade ett nytt scenario från kampanjboken mellan Japaner och US Marines.

Jag och min vän Andreas tog som vanligt hand om US medans våra motståndare skötte Japanerna.

Efter slaget så brukar vi kolla in nästa scenario för att se vad som eventuellt behöver målas upp och tas fram i terrängväg. Slaget kommer troligtvis spelas någon gång i höst och tills dess behöver jag måla upp lite figurer för US Army vilket tyvärr kommer stjäla värdefull hobbytid från mina Japaner. 

Nåja. 

Jag lyckades åtminstone få färdigt ett flamer-team hämtat ur min nyinköpta ask med Weapon Teams som Warlord Games numera ger ut. Figurerna i dessa nya askar är gjutna i något som dom kallar Resin Plus och ska enligt WG vara bättre gjutna och ha mindre gjutskägg och linjer som måste skrapas bort än de äldre metallfigurerna. 

Jag har hört lite olika rapporter om detta materiel men min egen bild av resinmaterialet är positivt. 

Figurerna kändes crisp i detaljerna och känns mer hållbara än vad deras motsvarighet i metall brukar göra. Enda defekten som jag tycker mig se är att en del vapen ser lite lätt böjda ut men om jag har förstått det rätt så går sådant att rätta till med hjälp av varmt vatten. 

Tydligen ska man även kunna hoppa över grundmålningen men jag körde ändå ett lager grå primer mest för säkerhets skull.          

      Weapon Teams inköpta hos suveräna dahlborgsbattles.se 

Jag återkommer med en ny rapport om hur det går med min nya Bolt Action-armé.

Ha en trevlig helg! 

Bolt Action - Japanese Army (del 10)

Så där då har jag målat upp ännu en enhet med infanteri. Denna gång en Bamboo Spear Fighter Squad. 

Gruppen består av 10 figurer beväpnade med just bambuspjut och är Inexperienced. Billiga i poäng men ändå en enhet som i närstrid kan bli lite jobbiga att möta. 

Asken innehåller 10 figurer i metall och kräver inte mycket förberedelser innan det är dags att måla dom. 

Jag körde en grundmålning med grå färg och började (givetvis) med att måla deras hud. 

Jag ville att dom skulle se ut som en före detta grupp med soldater som trots avsaknad av vapen och riktiga uniformer bestämt sig för att göra ett försök till att stoppa fienden till det Japanska riket. Jag valde därför färger på deras kläder som stämmer överens med övriga figurer i min armé. Dom fick även äran att bära med sig en illa tilltygad flagga till striden. 

Dom här var kul att måla och hade jag haft mer tid så hade dom blivit färdiga betydligt snabbare. 

Asken är inköpt via Dahlborg’s Battles. 

Trevlig helg! 

Reklam - Big Jim 1978

Saxat ur ”Stora Leklådan” (Leksakshandlarnas och BRIO Scanditoys julkatalog). 

Jag älskar Big Jim-sakerna som fanns runt 1978. Det var då någon gång som jag köpte mina första prylar och BJ var otroligt populär bland mina jämnåriga kompisar. 

Samtliga priser är ca-priser och inkluderar 17,1% moms och kan av olika skäl variera något i olika delar av landet. 

I katalogen angivna ca-priser kan komma att ändras på grund av valutasituationen och den allmänna kostnadsutvecklingen. 

Ha en trevlig kväll! 

Bolt Action - Japanese Army (del 9)

Snabbt inlägg så här innan helgen.

Fick imorse färdigställt det första fordonet till min Japanska Bolt Action-armé.

Jag köpte Warlord Games byggsats som finns att köpa i de flesta välsorterade spelbutiker och bestämde ur detta att bygga mig en (tittar på min fusklapp); Type 97 Kai-Shinhoto Chi-Ha.

Denna skapelse är i spelet en Medium tank bestyckad med en Medium Anti-Tank Gun och som kan ge mina Japaner lite välförtjänt punch mot fiendens bepansrade fordon.

Den motsvarar ungefär en Tysk Panzer III:a och sådana har jag många positiva minnen av från diverse spelpartier under åren som gått.

I ärlighetens namn så har den varit färdigbyggd i 5-6 veckor nu och lite småsurt tittat på mig från sitt hörn på skrivbordet när jag istället lagt nästan allt krut på att måla mitt infanteri. 

Det var därför riktigt befriande när jag äntligen kunde börja måla på min stridsvagn då det alltid är skönt att blanda typen av saker man målar exempelvis Infanteri - HQ - Mortar - infanteri etc så det inte blir så slentriant och tråkigt att måla. Jag avskyr så kallad fabriksmålning och är dessutom värdelös på det. 

Nåväl, jag är nöjd med mitt monster (allting är relativt) och jag kan nu lägga ytterligare 155 poäng till min arme :) 

    

 

   

Inköpt hos Dahlborg´s Battles

Trevlig helg!