lördag 20 januari 2024

Dagens Warhammer-bild

Vad kan passa bättre en dag som denna än att lägga upp en fin bild från Warhammer-världen? Jo eftersom Warhammer-The Old World har release precis idag så festar vi till det lite extra med två bilder hämtade ur gamla White Dwarf magazines. Jag tror åtminstone inte att jag haft dom här båda uppe på bloggen tidigare? 

Ha en fortsatt bra helg! För egen del så blir det en del målande av Legions Imperialis samt lyssnande på podcasten Cast Dice där dom har en mycket trevlig pratstund med Rick Priestley. 

Ha det så gott! 








måndag 8 januari 2024

Struntsnack - Mitt 2024 i figurspelandets tecken

2024 ser onekligen ut att bli ett spännande år för mitt figurspelshobbande. 
Med mer än vad man skulle kunna kalla en liten blinkning åt det gamla så gör Games Workshop just nu verkligen allt för att fånga in en sådan som mig i sina nät. Med nyligen nyförlösta Legions Imperialis (Epic) och nu kommande Warhammer The Old World (Fantasy battles) så verka GW (inte Persson) nu vara på jakt efter oss gammelgäddor som de sista åren slunkit igenom bolagets annars så finmaskiga garn som lagts ut i våra hobbyvatten. 
Visst har dom försökt tidigare med saker som exempelvis Necromunda och Dreadfleet (Manowar) men där känns det nästan mer som försök eller snygga men halvhjärtade tester för att se om vi finns kvar någonstans därute eller kanske mer för att få in snabba pengar för att sedan lägga ner projektet och satsa slantarna på ännu mera 40k. 



Den här gången känns det annorlunda. Jag kan givetvis ha fel i det och kanske tro på det ännu mer då jag möjligtvis har de nostalgiska glasögon på mig men det känns ändå mer som seriösa satsningar än vad jag upplevt de sista åren. 
För egen del vet jag i skrivande stund inte om dom lyckas få mig på kroken den här gången heller men jag är sjukt nyfiken på ovan nämnda Legions samt kommande Old World. Jag VILL att detta ska bli lyckat nu när GW äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Jag vill att det blir lika populärt så som det var på 90-talet när jag själv spelade som mest Warhammer fantasy samt Epic. Då fanns det tre flaggskepp att läsa om i varje nummer av White Dwarf; WFB, 40k och Epic. 
Allt kändes rätt och kompisarna spelade, oftast, allt. 
För att det inte ska bli ännu en satsning som sen läggs ner så känner jag konstigt nog nästan en plikt att köpa någon av produkterna. Jag menar jag kan ju inte sitta och gnälla om att GW numera bara satsar på 40k och att dom gjorde fel som lade ner vissa spel om jag sedan, när dom väl försöker återställa det som JAG tycker dom gjorde fel, visar dom att det här är är efterlängtat och rätt väg att gå. 
Missförstå mig inte, jag känner till historien bakom GW:s ekonomi och de beslut dom kände sig tvungna att ta för att på så sätt föra sitt företag framåt och komma ut på andra sidan som ett mycket framgångsrikt företag.
40k är deras guldkalv och visst tusan har dom lyckats med sina satsningar oavsett vad jag som konsument och flerårig kund tycker om saken. Deras fokus har i huvudsak riktats mot en något yngre publik som vill ha coola pjäser och snabba spel. Allt som dom kunnat ändra på har också ändrats, skruvats, förvanskats och i deras ögon förbättrats. Många av mina jämnåriga kamrater som är födda på 60, 70 och 80-talen har ändå hängt med i 40k världen och plikttroget köpt de senaste versionen av reglerna, nya större pjäser, större byggnader, förändrat beväpningen på sina figurer, ändrat sina färdigmålade arméer och verkligen spelat 40k på snyggt uppställda spelbord så GW har ju i ärlighetens namn definitivt inte tappat alla oss lite äldre spelare. 
Därför känns det just nu lite extra spännande att GW även satsar på andra före detta ”stora” spel som dom så hastigt avlivade för ganska många år sedan. Att dom blandar upp sitt sortiment och utbud med mer än 40k. Att dom återigen gör det lönt för en sådan som mig att besöka en spelbutik och att läsa GW:s nyhetsbrev. 
För jag är en sådan där gammal stöt som tröttnade på 40k. Inte så mycket på själva spelet utan på GW:s ständiga förändringar/förbättringar/försämringar av det. 
Jag tröttnade och sökte mig till nya vatten vilket inte heller verkar vara en helt ovanligt historia för gamla 40k-veteraner.  
Jag har stött på många spelare som gått över till andra spelsystem och andra tillverkare av samma anledning. Framförallt Historiska spel verkar locka över många av oss. Om det är en ålderssak eller om det handlar om ett i grunden stort intresse för historia vet jag inte men kanske är det en kombination. Flames of War, Bolt Action, Chain of Command, Black Powder etc har blivit relativt vanligt förekommande och omtyckta figurspel och säljs dessutom till en helt annan prisbild än den som Games Workshop verkar se sig tvungna att ta för sina tillbehör. 



Därför är det nästan så att jag blir förvånad på min egen reaktion när jag själv känner ett så starkt behov av att skaffa mig dessa senaste nysläpp från GW att jag till och med förhandsbokar (!) reglerna. 
Kanske är det en naiv övertro på att detta ska bli bra och underhållande spel eller så är det nyfikenheten tillsammans med nostalgin som tar ett fatalt grepp över mig. 
Jag lutar mig åt att nyfikenhet just nu är det som är den starkaste dragningskraften hos mig själv men jag skulle tro att GW mycket skickligt istället spelar på de nostalgiska strängarna för att jag och många med mig återigen ska dansa efter deras pipa. 
Blir det lika bra som det var på 90-talet så kommer jag dansa som fan själv. Blir det ännu fler dammsamlare så blir det nog det sista kvittot på att ”jag är för gammal för den här skiten” och istället ägnar mig fullt ut åt spel som faktiskt fungerar, är roliga och inte fullständigt ruinerar min ekonomi, som exempelvis Bolt Action. 

2024 ska som sagt bli ett spännande år inom hobbyn och jag tänker mig att det blir ungefär så här:

Bolt Action är fortfarande det absolut bästa figurspel som jag någonsin pysslat med. 
Min förhoppning är att jag ska fortsätta måla figurer, terräng och byggnader under 2024 liksom att fortsätta spela partier med mina vänner. 
Det här spelsystemet släpper jag inte i första taget. 
Däremot kan jag inte se mig själv starta något nytt arméprojekt det här året. Jag har pjäser att spela med och det får räcka med att förstärka vissa delar av mina styrkor. 

Legions Imperialis:
Ett speldatum för att pröva reglerna är inbokat och jag har (faktiskt) införskaffat en grundbox. 
Synd att dom gjort det till ett Horus Heresy-spel då det hade varit roligt med lite andra factions så som Orks, men man kan inte få allt, eller hur? 
Har börjat måla Space Marines men det kommer ta lång tid innan jag har en spelbar armé. 
Kommer även att skynda långsamt med Legions imperialis. 
Dels för att jag inte har så mycket tid till att måla och dels för att sakerna är slutsålda överallt samt för det i mina ögon ganska höga priset på tillbehören. 
Ska åtminstone bli kul att testa det och äntligen får jag möjlighet att lira Epic igen. 

Warhammer The Old World:
Är rejält sugen på Fantasy Battles igen. 
Har förbokat en regelbok och har vänner som är lite nyfikna på det.
Kommer troligftvis inte att köpa så mycket nytt utan främst använda mig av det som jag redan har efter alla år som WFB-spelare.
Känner till allt om förändringarna på baserna men försöker nog använda någon typ av movement trays för att det ska fungera ihop med templates och dylikt.
Får väl se hur mycket energi som jag orkar lägga på det men jag ska åtminstone ge det en rejäl chans.
Annars finns det ju alltid kvar 4:th edition, eller hur? ;) 

Tack för att ni tog er tid att läsa.   






torsdag 4 januari 2024

Bilfärja i plast - struntsnack

God fortsättning! 

Årets första inlägg blir en snabb koll i backspegeln på ännu en sådan där sak som jag själv minns från barndomen men som jag som vuxen inte kunnat ringa in och identifiera med namn, tillverkare eller för den delen med hjälp av speciellt många bilder. 

Mest troligen så handlar det bara om en billig marknadsleksak som förmodligen tillverkats i Hong Kong och inte kostade särskilt många kronor. 
Jag misstänker att det dessutom finns ett antal olika versioner och varianter på samma tema. 

Bilfärjan som jag tänker på var däremot en ganska vanligt förekommande plastleksak och var mycket (mycket) enkel i sitt utförande; tunn plast i olikfärgade delar och med ett antal lika enkla småbilar som rullade ombord på ena sidan och av på den andra. 
Jag behöver väl inte säga att det här var en perfekt sak att ta med sig i badkaret där färjan med mindre bra färdigheter hos sin personal skulle försöka ta sig i land utan att sjunka, välta eller helt tappa sin last. 
Ibland blev det också en smått förvirrad tur rakt in bland det som kunde te sig som dimmor och isberg men som egentligen var badskum som flöt runt i det varma vattnet. Hade båten verklig otur körde den rakt in under ett vattenfall där nytt hett vatten pumpades rakt ut i havet och fullständigt dränkte eller sköljde bilarna rakt över färjans relingar.  


Jag har försökt hittat mer info om dessa färjor av plast men helt gått bet på det. Den enda ledtråden jag i nuläget har är den här rutan som är saxad ur en katalog som bifogats i kulturskriften Kalle Anka & Co 1983. 
Mitt första minne av lekar med dylika bilfärjor var redan på 70-talet så misstänker att det fanns flera olika versioner av samma leksak under många år. 
Om någon vet mer och har lust att dela med sig av detta så skriv gärna en rad. 🙂

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser!