Big Jim - Katalog 1976 (Sommarrepris)

Idag riktar jag återigen blicken mot Mattels fantastiska Big Jim-serie och en Italiensk produktfolder som om jag ser till dess innehåll gissningsvis är från 1976. 

Snyggt innehåll och temat andas sommar vilket ju passar fint så här mitt i det som förr kallades för industrisemestern. Såg att jag redan skrivit om den här foldern vid ett annat tillfälle men den är så fin och sommaren är ju reprisernas högtid så den får ligga kvar ändå. 

Som bonus lägger jag in ett klistermärke med motiv av våra hjältar även det från Mattel. 😊

Bilderna är inte i toppkvalitet men jag hoppas att dom kan glädja någon av er ändå. 

Visst blir man sugen på att ta med sig sina figurer till stranden och knäppa några bilder i sand och vatten? 

Folk hade väl i och för sig tittat konstigt på en om man inte gör som dom andra vuxna på stranden (kolla i mobilen, prata om fotboll eller sova). Att krypa omkring med leksaksgubbar och små båtar hade nog setts som märkligt minst sagt. 😁

Ha en fortsatt trevlig sommar! 

Bolt Action - bilder från spelning

Lite bilder och småprat om det senaste partiet av Bolt Action som jag deltog i. Eftersom jag inte förde några anteckningar (finns det verkligen folk som gör det under ett spel?) och att jag just nu har ett korttidsminne som en guldfisk så blir det ingen riktig ”battle report”. Struntsnack och bilder ska jag dock kunna bidra med. 

Den här gången var vi fyra spelare och vi hade på förhand bestämt att vi skulle köra Early War. Vi valde Tyskarnas invasion av Frankrike och att varje spelare skulle räkna ihop en styrka på 625 poäng (dvs totalt 1250 poäng per sida). Det låter inte så mycket och det är det inte heller men det tar ändå sin tid att spela sig igenom 6, ibland 7, rundor när man är 4 spelare. Av den anledningen så har vi bantat ner poängen lite. Dessutom tvingas man hushålla med sina val och trupper vilket inte alltid är så lätt. Det här partiet blev speciellt av många anledningar. Vi hade inte pratat ihop oss före spelet så vad din medspelare skulle plocka ut skulle visa sig bli en överraskning. Vi visste inte heller vilket uppdrag vi skulle köra så allt andades lite överraskning. 

Vår spelledare Peter hade som vanligt ordnat ett fantastiskt spelbord fyllt med fin terräng. 

Många av ruinerna som ni ser på bilderna kommer från det numera nedlagda företaget 4Ground som tillverkade färdigmålad terräng av mdf trä. Numera finns det andra alternativ som exempelvis Micro Art Studios som har fina färdigmålade byggnader för exempelvis Normandie, Italien och Östfronten. 

Jag och min kompis Micke spelade med Fransmän och Andreas och Calle tog befälet över den Tyska sidan. 

Det blev ett uppdrag som går under namnet Scalps; 

Kortfattat så gäller det att slå ut fiendens enheter och sedan få enheten som ordnade jobbet att själv överleva resten av spelet för att på så sätt få ihop poäng till den egna sidan. Ganska okomplicerat. Om man nu behåller sitt fokus och inte distraheras av annat vill säga. 😁

Våra motspelare som skötte de Tyska styrkorna ställde upp med en tuff laguppställning (för mycket fotboll i mitt huvud just nu, ber om ursäkt för det). Vi fick möta bla två Panzer 1:or med dubbla MMG:s. Två Adler pansarbilar med MMG. En sidovagnsmotorcykel med, just det, en MMG, en light howitzer samt en 88:a AT-gun. Det hela kryddades med flera mindre Tyska enheter med infanteri.

 

När vi Fransmän summerade vad vi lagt våra poäng på insåg vi snabbt två saker; 

1. Vi hade båda satsat på artilleripjäser. 2. Vi hade inte ett enda fordon. 

Jag hade valt en light AT-gun samt en medium Howitzer. 

Ett HQ med 2 extra soldater, två enheter med infanteri (inexp), en enhet med regular Senegalesiers, ett AT-Rifle team samt ett Light mortar team. 

Min medspelare hade bl.a. en light howitzer, en light AT-gun, en light autocannon (linked), ett AT-gun rifle team samt ett gäng med infanteri. 

Fransmännen blev snabbt anfallna från ena sidan av snabba fordon som med hjälp av massor av MMG:s såg till att få Fransoserna att hålla sina huvuden nere. Den Tyska 88:an började även den skjuta in sig. 

Våra tappra försvarare (kändes åtminstone som att dom försvarade sig) avancerade mot de skyddande ruinerna och AT-gun geväret positionerade sig för att åtminstone försöka få hål på någon av Tyskarnas vagnar. Den lätta mortarn sköt något skott men missade även den. 

Tyskarnas taktik var (tror jag) att attackera och satsa allt på en punkt. Den högra, sett från Tyskarnas sida, delen av spelbordet lämnades i princip helt i fred och de Fransmän som förberett sig i den delen av brädet fick avancera mot den riktning där Tyskarna befann sig. Det mesta gick fel med de Franska försöken att slå hål på Tyskt pansar. Träffa kunde vi göra men skotten ville bara inte slå igenom till skada. 

Min lätta AT Gun drog på sig enorma mängder uppmärksamhet och skott och kunde otroligt nog ändå stå kvar. Vi prövade (för första gången tror jag) att ersätta de medlemmar av dess besättning som dukat under vilket fungerade bra. Jag hade tagit några infanterister med Rifle grenades. Även detta var en premiär för oss och även om dom inte gjorde någon skada (?) så kan dom definitivt bli användbara i andra partier. Min Medium howitzer slog ut den Tyska 88:an och plockade en skalp/poäng. Då den stod i andra änden av bordet och Tyskarna var långt bort kunde den enkelt behålla denna poäng resten av partiet. Mina Senegalesiska kämpar avancerade framåt och slog ut två enheter i närstrid. Här tappade jag dock min fokus på uppdraget och lät dom avancera framåt istället för att försöka gömma sig och eventuellt överleva med två skalper. Naturligtvis blev dom senare nerskjutna och förlorade sina poäng.

Eventuellt hade vi kunnat uppnå ett oavgjort resultat eller en mindre förlust men nu gick det åt pipsvängen istället. 

Med all rätta. Tyskarna var svåra att få stopp på och deras MMG:s hamrade sönder allt som vågade sticka fram sina nunor bland husruinerna. 

Det var ändå kul att spela. Bolt Action är ett bra figurspel med ständigt nya twister och lärdomar. 

Jag ser verkligen fram emot nästa parti. Då SKA jag försöka ”stay on target” och inte rusa iväg som Orks över slagfältet. 

Tack för att ni läser och ha en fortsatt bra sommar!

Bjudningsboken - 1970

Visst blir man sugen? Ser ju mums ut. Känns lite som att dom hämtat inspiration från en gammal slottskällare. Alla bilderna ur boken verkar vara tagna med hjälp av ett brunt filter framför kameraobjektivet. 

Detta trots att förlaget lockar med textrader som; 

Man kan nog knappt föreställa sig hur det skulle se ut med ”krusiduller”. 

I min iver över att städa bland våra böcker här hemma så fann jag den här underbara utgivningen från Tore Wretman (1970).

Den självklara reaktionen blir ju lätt; vilken skitbok. Tråkig och gammal. Den kommer åka till närmsta antikvariat om ens dom vill ha den. 

Sen började jag bläddra och den var ju hur kul som helst! Inte för att jag blev jättesugen på de ”enkla” maträtterna som presenterades utan mer för det språk och författarens uppenbara självklarheter som serveras för läsaren ihop med måltider i dova färger.  

Bästa uppslaget! Här verkar det vara ett par som vill imponera på varandra genom att tillaga varsin romantisk middag. Mannen framstår, givetvis, som mindre duktig i köket och verkar vara en novis inom dessa domäner. Kvinnan är såklart jätteduktig på att laga mat precis som alla kvinnor är. Hade det istället handlat om några typiskt manliga sysslor typ laga bilen eller snickra ihop en ladugård så hade det varit precis tvärtom. (Hoppas alla förstår min ironi). 

Här framgår det att mannen lagat maten alldeles SJÄLV (duktig pojke) och för att säkerställa succén har han använt sig av halvfabrikat. Ändå är det gjort med kärlek och det syns ju verkligen! Samtliga av kvinnans favoriträtter finns med. Ananas i kirsch, bara en sån sak! 

Smaskens. 

Kvinnans maträtt är mer avancerad och tar längre tid något hon inte ska förskräckas över. För säkerhets skull så har hon valt husmanskost precis så som män vill ha det och som dom brukar få hemma hos sin Mamma. Snaps och öl (inget annat, bara öl) att dricka sitter fint till en välsmakande grönärtspure’. 

Ni ska veta att det verkligen inte är lätt att skriva det här utan att det vattnas i munnen. 

Här har de sportlovsfirande ungdomarna samlats för varma mackor med te. Världens präktigaste afterski. 

De varma mackorna med gröna salladsblad och purjolök frestar säkert smaklökarna. Pizzan ser bränd ut. Temuggarna är tömda. Jag får här dela ut Pluspoäng till tonåringen till vänster som har en Tie Fighter på sin stickade tröja. 

En eloge även för att pojken till höger har knäppt de båda översta knapparna i sin pullover. 

Den sportlovsfirande ungdomen i mitten påminner om Siw Malmkvist. Hon ser glad ut. Kanske sitter hon och funderar på lyckliga minnen. Som den där gången hon var på premiären av Charlie Chaplins nya film. 

Till jul flyttar vi ner i källaren igen. De dova färgerna blir ännu en ton mörkare och det bruna i julen får blomma ut. Traditionell julmat som Spettekaka och bärkompott är ett måste. Det står inte nämnt men är det inte ett rejält glas med brunfärgad Mumma där till smörgåsen? Mums, det får tankarna att färdas till ungdomens glada dagar med Häxblandning i smuggelvänlig schampoflaska. Det är ändå härligt att få sig en fylla på uppesittarkvällen. Kanske är det Lennart Hyland som visas på den svart-vita tv:n. 

Ska bli så skönt när tv-sändningarna i färg väl sätter igång så att man slipper dricka för att få sig lite färg (inte brunt) i vardagen. 

Nu börjar jag bli hungrig så jag får sluta skriva för idag. 

Kanske får det bli någon god lunch nu när man är så inspirerad. Bruna bönor med svarta sviskon och lite brunkål hade varit fint. Undrar var de röda besticken blivit av? 

Ha en fin dag! 

Dagens Warhammer - 1990

Kolla in de underbara nyheterna till Orks ur White Dwarf 122 (1990). 

Har själv aldrig haft nöjet att bläddra i Waaargh Orks då den gavs ut ett par år före det att jag själv började med figurspel. Hade först tankar på att köpa mig ett ex nu när man är så kallad vuxen men jäklar vad dom alltid tycks dra iväg i pris. Får nog lägga ner den planen. 

Världens största - böcker 1980-tal

När jag startade min blogg 2012 så hade jag tänkt att bland annat skriva om böcker. 

Min avsikt var aldrig så kallad finkulturell litteratur eller kioskvältare. Inte heller tänkte jag ge mig på några av de mer välkända klassiska verken. Jag funderade nog mer på de böcker som av den stora skaran publiceras lite under radarn och som kan behandla ämnen som exempelvis div leksaksserier, retro, filmer, spel, hobby etc. 

Jag hade heller aldrig intentionen att skriva djuplodande recensioner om dessa verk utan det får väl i så fall hellre ses som en uppmaning till likasinnade att bege sig ut på jakt på loppisar eller antikvariat efter ett eget exemplar av det som jag själv tycker är en fantastisk utgivning. Eller något i den stilen. Jag gillar ju inte bara böcker,  jag är lat också! 😁

Nu blev det ju inte så värst många sådana inlägg heller men jag får väl skriva upp det på min lista över ”projekten som jag egentligen vill pyssla med men som jag inte tycks hinna med på grund av livets alla måsten”. 

Anledningen till dagens bokinlägg är egentligen att jag efter en lång tid ”hittade” böckerna som ni ser på bilden här ovan. 

Dom var relativt populära under den senare delen av 1980-talet och syntes då ofta på diverse varuhus där dom såldes hyfsat billigt. Böckerna är dock ganska tjocka samt inbundna så jag har definitivt sett värre billighetsutgivningar än dom här. Varje bok innehåller ett flertal korta små historier som (tycks) vara hämtade ur verkligheten. Artiklarna påminner starkt om exempelvis veckans kriminalfall som förr fanns i veckotidningarna som i sin tur kanske hade mest äldre kvinnor som sin målgrupp. Som barn och ungdom var det dessa reportage tillsammans med någon enstaka sida med tecknade serier det enda som man läste. Resten av dessa tidningar verkade mest bestå av bakrecept och instruktioner om hur man stickade diverse klädesplagg. Kanske var Yvonne Ryding eller Lill-Babs med på ett hörn men det var då inte heller så speciellt intressant. 

Jag saknar en bok i serien och som då ska heta Världens största Spioner. Utöver den så har jag dålig koll på om det finns fler böcker i samma serie. 

Har du koll på detta så skriv gärna en rad eller två om vilka fler titlar som finns där ute. 

Bokförlaget kan jag inte hitta så mycket info om. Verkar som dom heter, eller hette, Viking förlag men oklart om det finns kvar. 

Jag får uppdatera texten efterhand som jag hittar mer om den här lite udda, men förr, omtyckta bokserie. 

Ha en bra dag och tack för att ni läser! 

Dagens Warhammer - Dungeonquest 1988

Snart en månad sedan förra inlägget. 

Har varit en hektisk period med både roliga och jobbiga händelser som upptagit min tid och energi. 

Nu är det dock helg och solen lyser från en klarblå himmel. Ikväll får det nog bli en öl och kanske något gott på grillen. 

Hittade den här annonsen med ett gammalt GW spel som jag inte sett så mycket om tidigare; Dungeonquest från 1988. 

När jag skrapade lite på ytan insåg jag snabbt att det här faktiskt ingår i en del av en spännande historia där Svenska Drakborgen är föregångaren till spelet. 

Jag har själv ingen erfarenhet av Drakborgen men känner ju väl till det och dess popularitet speciellt i samband med all uppmärksamhet kring Fandrakes framgångsrika kickstarter projekt 2020 med releasedatum 2022. 

Dungeonquest är alltså Games Workshops version av Svenska Drakborgen! 

Figurerna ur grundboxen har jag aldrig sett tidigare men bilder på både dom och gubbarna som senare släpptes till expansionerna hittas enkelt exempelvis hos Stuff of Legends. 

Annonsen kommer från White Dwarf Magazine 97 från januari 1988. Ska se om jag inte kan rota fram lite reportage och bilder på spelet ur de nummer som kom ut 87-88. 

Återkommer 🙂

Ha en trevlig helg! 

Legions Imperialis - struntsnack

Före det att Påskhelgen skulle påbörjas så fick jag den stora glädjen att avnjuta en Rom & Cola samt bläddra i Liber Strategia för Legion Imperialis. Som vanligt presenterar GW sina regelböcker snyggt inbundet, tryck i kraftigt papper och med ett bokmärkesband (eller vad det nu heter). Doften från en nytryckt regelbok är fantastisk och själva innehållet väcker verkligen mitt avsomnade intresse för spelet till liv igen. 

Jag har inte hunnit ”läsa” allt ännu och kommer här inte heller göra någon recension av innehållet men boken gör mig glad (tillsammans med Romen riktigt glad) och det är ju en trevlig känsla. 

Liber Strategia fick mig även att börja måla upp lite av mina pjäser. Nu är min plan återigen att kunna ställa två färdigmålade och jämna arméer på ett spelbord så för tillfället så har jag koncentrerat mig på att måla Imperial Guard (Solar Auxilia) och det går faktiskt hyfsat bra. Jag försöker hitta en målningsteknik som är enkel men ändå ser ok ut på spelbrädet och som inte stjäl för mycket hobbytid från mina andra projekt. 

Riktigt kul att hoppa mellan olika teman, färger och teknik. Sen är det svårt för mig att måla snabbt. Det slutar många gånger med att man ändå sitter och pillar med något smått som ingen människa någonsin kommer lägga märke till, ännu mindre bry sig om. 

Vi får väl se hur mycket poäng jag kan få ihop. 

Har inte köpt fler askar med fordon eller fotfolk så ska bli kul att räkna lite på hur jag ligger till. 

Kanske (kanske) kan jag klara av att måla upp det jag redan har istället för att köpa nytt? 😮

Fortsättning följer. 

Ha en bra kväll och tack för att ni läser.