Posters med superhjältar 1975

Jaha, första inlägget för september. Vilken slöfock jag blivit! 

Får som vanligt skylla på alla måsten och livet utanför leksaksvärlden i stort för det kan ju inte enbart handla om att jag är lat, eller hur? 😁

Nåja, nu när jag kickar igång hösten här på min blogg så gör jag det i form av reklam. Fördelen med annonserna som du ser här inne jämfört med när du försöker se ett program på TV4 är att du slipper det överdrivet uppskruvade och öronbedövande ljudet. Du vet det där som får dig att kasta dig över fjärrkontrollens volymknapp likt ett hungrigt rovdjur över en cevapi. 

Här är det lugnare, här är det fortfarande 1970-tal och här bryr vi oss fortfarande om serietidningar och smala ämnen långt ifrån digital stress och hetsiga reklamavbrott med uppskruvad berättarröst (för visst har dom börjat köra talljud snabbare?)

Septembers första inlägg består av en reklamsida från avsomnade serieförlaget Red Clown och är från 1975. 

Figurerna hade i flera fall försvenskade namn som ”Mästaren på Karate”, Gravmannen och Spindelmannen men de planscher som vi hör kunde beställa är samtliga med de Engelska namnen vilket man får ha full förståelse för. Annars hade det ju varit hur coolt som helst med en poster med Gravmannens Svenska logotyp! 

Jag kan lugnt säga att jag aldrig sett någon av dom här på riktigt men det är klart, på den här tiden hamnade väl mycket i soporna när ungarna tröttnat på ett tema. 

Ha nu en bra helg allihopa! 

Själv ska jag försöka läsa lite gamla 70-tals serier samt spela Bolt Action så det blir nog ingen joggingrunda det här veckoslutet heller. 

Space Marine TACTICAL Squad 1992

Av någon anledning så kändes det just nu bra att lyfta fram en Space Marine Tactical Squad ur gömmorna. Ni vet dom där som under så många år varit själva grundpelarna (benämns som backbone av GW) när man valt att spela Marines i Warhammer 40k. Figurerna är lagom i storlek och har vanlig utrustning samt är klädda i Power armour. Den här enheten skaffade jag 1992 och den bör ha varit bland det första som jag köpte bara för att jag var nyfiken på att måla Space Marines. 

Efterhand som jag faktiskt spelade 40k så gled jag över till Dark Angels istället för Ultra Marines. Mörkare färger kändes då mer rätt och dom här blå stoppades in i samlingen av färdigmålade gubbs. Kanske användes dom som någon support Squad eller i exempelvis små enkla skirmish spel? Idag är jag inte så stolt över målningen men den andas onekligen 1992 så jag tror att jag låter dom vara så som dom är. 

Undrar om jag inte ska rota fram andra självklarheter som alltid brukar och borde finnas i en Space Marine armé. Jag har ju bl.a. Predator tanks, Dreadnoughts och Devestator squads uppmålat. Allt sånt som jag som gammal GW-spelare gillar. *

Ha en trevlig helg! 

*skämt åsido, jag tycker det var nästan ofattbart onödiga nyheter som läckte ut i samband med att GW snart släpper en ny Codex till Space Marines. 

Jag är nu faktiskt rätt nöjd med att jag inte la en förhandsbokning av nya regelsetet av spelet. 

Jag gillade först det jag såg men ju mer jag läser om det ju mer tvekar jag till att jag någonsin kommer hitta tillbaka till nya 40k. 

Ok jag förstår att dom först och främst siktar in sig på att sälja till barn och ungdomar och inte vill ha oss ”grumpy old men”som kunder men lite känsla för spelets historia kan dom väl ändå försöka behålla? 

Kalkitos - Asterix gnuggisar 1980

Jag har tidigare på bloggen berättat om hur populärt det var med ”gnuggisar” i slutet av 70-talet/början på 80-talet.

Störst på den Svenska, och förmodligen i fler länder, marknaden var Kalkitos. Med en bakgrund tryckt på stabil kartong och med tillhörande detaljrika och färgglada dekaler så blev man sällan besviken. 

Kalkitos hade dessutom en myriad av olika teman och man kunde i butiken välja på två olika storlekar. 

Den större versionen kostade mer än den lilla så ofta fick åtminstone jag ”nöja” mig med ett litet ark gnuggisar. 

Klicka här för en liten post om Kalkitos

När jag idag ser reklamen eller tittar på någon av de få ark som av någon anledning överlevt decennier av städning så färdas jag i minnet tillbaka till den lilla tobaksaffären där man fick stå framme vid disken och bläddra bland förpackningarna som stod i en display av kartong. 

Minns inte just Asterix som gnuggisar men hade definitivt älskat det här när jag var barn. 

Lucky Luke, Tintin och Asterix var på den tiden stora favoriter hos mig. 

Ha nu en bra helg och tack för att ni läser! 

GREAT WARGAMING SURVEY 2026

Då var det dags för årets Great Wargaming Survey. 

Jag tycker att det här är en ganska avkopplande och kul undersökning att delta i. Betydligt roligare än Statistiska centralbyråns trista och gravallvarliga ämnen. 

En mugg med svart kaffe och en stund för sig själv är allt som behövs. 

It's August, so there is another edition of the Great Wargaming Survey. For the thirteenth time (uh-oh) wargamers worldwide are invited to share their opinions and experiences so we can all learn about ourselves.

Compared to previous editions, there are some very familiar questions, a few new ones, a few questions that invite introspection perhaps, and more than a few old mainstays have gone. The idea, after all, is to keep things interesting and not just ask after things because we can!

As always, there's a discount coupon for everyone who takes part, a three-day unlimited voucher for the back issue archive, and a free STL for your trouble. There's also a chance to win a good few goodies! So please take a few minutes out of your day to make another GWS a great success!

Låter ju hur kul som helst! Vart hittar jag undersökningen? 

Svar: HÄR.

Det finns även en trevlig podd att lyssna på: Klicka här.

Lyssning för dig som gillar figurspel och allt som hör där till. 

Helt fritt från reklamavbrott, relationsproblem och kändisspaningar. 

Ha en fortsatt bra söndag! 

Bolt Action - uppgradering av Japansk Armé (Del 13)

Jag tänkte ge mig på att försöka uppdatera min Japanska armé som är uppmålad till 2nd edition av Bolt Action för att passa den ”nya” versionen av spelet.  

Jag vet egentligen inte varför jag kom på detta just nu men jag gillar figurerna och jag jobbade för några år sedan ganska målmedvetet på den här styrkan. 

Det känns lite synd att dom bara ska stå och samla damm. 

Bättre att dom står redo för att användas. 

Som en del av er kanske minns så körde jag byggandet av min Japanska armé som en följetong här på bloggen. 

Det färdiga resultatet kan ni se här och vill ni läsa om hur jag då resonerade så ligger del 1 av min resa här. 

Under de åren som gått sedan jag senast målade på min Japanska armé så har det bl.a. kommit en ny Armébok som är anpassad efter version 3. 

Det har även släppts en ny låda med plastfigurer som innehåller ännu fler alternativ än den gamla lådan som jag byggde. Den nya boxen ser fantastiskt trevlig ut! 

Även om mycket är sig likt mellan de båda sista utgåvorna av spelet så finns det ändå skillnader och en av dessa är hur man väljer vad man vill ha i sin armé. 

Det som alltid måste tas med är en Rifle platoon bestående av minst en officer samt två infantry squads. Efter det så kan du välja att antingen fylla på din Rifle platoon med mer och fler squads eller välja en eller flera från en annan typ av platoon. 

Det finns armoured platoon (tanks), engineer (ingenjörstrupper), artillery (artilleri och Anti-tank kanoner), Heavy weapon (mortars, mmg:s) och Reece (spaningstrupper). Samtliga Plutoner måste också ha ett eget HQ. 

Man gör också sina val utifrån vilken period som du vill spela; Early (1939-41), Mid (1942-43), eller Late War (1944-45) åtminstone om man vill försöka spela så historiskt korrekt som möjligt. 

Efter att ha slagit en snabb titt på det som jag har uppmålat till mina Japaner så kunde jag se att jag behöver ändra eller lägga till följande; 

* Måla upp en stridsvagn till. Det behövs minst två där den ena får rollen som HQ i din Armoured Platoon. 

* Måla upp en officer att sätta som HQ till min Artillery Platoon. 

* Bamboo spear fighters kan jag endast använda i en lista för Late War. 

* Flamer team kan endast användas ihop med Engineer Platoon (något jag inte har). 

När jag började fundera och räkna på vad jag har eller behöver så kom jag fram till att jag kommer måla upp en Ka-Mi Amfibie stridsvagn för den ser så otroligt annorlunda ut. Med hjälp av den så får jag en fungerande Armoured Platoon som då kommer bestå av två stridsvagnar. 

För att kunna använda min Type 98 AA Gun så kommer jag måla upp den figur som ingick i köpet av den nya arméboken. Den figuren har ett svärd och passar bra som ett HQ. Dessutom så känns det alltid bra att måla något ur min ”pile of shame”. 😊

Jag tror att det här kan vara en bra början. 

Om jag räknar allt som Regular, dvs inga Veterans eller Inexperienced, så hamnar jag på ca 940 poäng Late War och 896 poäng Mid War. 

Sen är det kanske inte dream team men ändå en bra grundarmé som är lite allround och kan fungera till olika typer av uppdrag. 

Ska bli kul att måla upp lite nytt. Får återkomma med en rapport om hur det går. 

Ha nu en bra fortsättning på dagen och tack igen för att ni läser. 

Bolt Action - Bilder från spelning (Stalingrad)

Jag har spelat Bolt Action igen! 🙂

Den här gången var det dags för Mid War och det skulle stå mellan 2 Sovjetiska arméer mot 2 Tyska arméer där var och en var på 650 poäng. Vi var fyra spelare och en spelledare. 

Min vän Mikael har under våren byggt och målat passande terräng och ihop med en passande spelmatta så andades brädet verkligen Stalingrad. Det hela gick ut på att inta och behålla strategiska punkter på brädet. Tre objektiv var värda 2 poäng styck och två lite mindre ruiner var värda 1 poäng stycket. 

Vi körde utan kill points och som vanligt var det 6 rundor med chans på en 7:e. 

Som jag tidigare har skrivit så blir inte detta inlägg en typisk Battle report utan mer en kombo av hobbyprat och bilder. 

För egen del så valde jag innan slaget ut enheter som jag trodde skulle passa i så tät terräng. Jag lät därför bli att ta med några fordon. 650 poäng räcker inte till jättemycket så jag fick hålla mig till små förband och enheter. En fördel med infanteri är att dessa kan hålla objektiv vilket fordon inte kan. Med fler enheter och teams så blir det fler som kan försvara objektiven. 

Mina motståndare hade delvis tänkt på samma sak men hade tagit med två små pansarbilar samt två Gaz lastbilar med quad maxim MMG:s (får iväg 12 skott/bil). 

Annars var det SMG:s som gällde och det skulle visa sig vara ett framgångsrikt koncept. 

Slaget var jämt och spännande. 

Det bölja definitivt fram och tillbaka men till slut så vann den Sovjetiska sidan med siffrorna 5-3. Ett av de roligaste partierna som jag spelat! 

Som vanligt när man spelat så får man mersmak på att både måla och spela mer. 

Ser redan fram emot nästa parti. 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Dagens Warhammer (1992)

Det här uppslaget ur en White Dwarf från 1992 är ett typexempel på varför jag alltid förr köpte tidningen. Inspirationen till att själv måla och dessutom våga testa nya färger och kombinationer. Jag har spenderat ohälsosamt mycket tid på att kolla in detaljerna och då speciellt på de båda fordonen. 

Samtliga figurer får nog ses som mer än klassiska och versioner av dom dök upp i Battle reports och syntes i Golden demon tävlingar. Trots att det inte gått så många år så var en del av dom svåra att hitta i min lokala spelbutik. Mycket var från Rogue Trader eran (första versionen av 40k) och ser man exempelvis till Chaosfigurerna så kändes dom definitivt oop när 2nd edition släpptes, trots att dom som sagt förekom på bilder i diverse publikationer. Nurgle plague marine-figuren är en av mina all time favoriter som GW någonsin gett ut till Chaos och jag beställde så småningom en från mailorder ihop med andra snygga Plague Marines från GW:s enorma utbud av spelpjäser. 

Eldarfigurerna hade jag nöjet att få möta ett antal gånger på spelbordet. Min spelvän PJ, som var den som introducerade mig på allvar för figurspel, hade en snyggt målad armé till Eldar som jag fick möta ett antal gånger. 

Dom båda herrarna som fått äran att visa upp sina alster i White Dwarf har ju verkligen plockat ut snygga och utmärkande pjäser ur sin kollektion. Den där Space Marinen (Mentor Legion) är väl den enda som dom gav ut i Mk 8 Errant Armor? En figur som jag funderade mycket över då jag gillade den men som det aldrig blev något av förmodligen för att man då så klart velat ha en enhet med 10 vilket både hade blivit svårt, jobbigt och dyrt. 

En sak som slår mig med det här uppslaget är att figurerna är så stilrena. Dom är lagom i storlek och har inte massor av utstickande lull-lull på sig. Poserna är snygga och nästan heroiska. Trots att några av dom är ledare/Commanders så går dom fint att placera att leda en grupp med fotsoldater, placera i en byggnad eller för den delen i en figurväska på väg till/från en spelning. Om jag får lov att vara så där gubbigt bakåtsträvande som jag ju emellanåt är så gillar jag inte GW:s nuvarande storlek på sina figurer och andra pjäser. I mina ögon så har det blivit FÖR stort, för avancerat och för spretigt. Det stilrena är inte längre där vad jag kan se. 

Jag var riktigt sugen på en box med nya versionen av 40k. 

Orks vs Blood Angels kändes som det 40k som jag förr älskat och nya regelböcker kändes lockande. Jag var väldigt nära att förboka en låda men när bilderna på hur stora och feta de nya figurerna var så kände jag bara; nej.

Missförstå mig inte, jag tycker att Games Workshop gör jättefina byggsatser med en rik detaljkänsla och som är lätta att sätta samman. Kvaliteten är föredömlig och dom är ju mästare på att få ut sina saker och skapa ett behov trots en hög prisbild. Det är verkligen inte fel att bygga och måla det nya från GW. Om 30 år sitter det säkert någon och ser på dom figurerna med nostalgiska ögon. 

Den nya skalan och spretigheten på pjäserna är dock inte något för mig själv. 

Det som jag tittat allra mest på i det här bildreportaget är de båda fordonen. Älskar Land Raidern med den övertända Orken med TVÅ Power Fists! Snygg och ren konvertering av ett fordon som var nästan hopplöst att hitta under 90-talet. 

Annars är det ju självklart den scratchbyggda Braincrushan som är höjdpunkten. Den är minst sagt otroligt imponerande! För oss som spelat Epic så känns den igen och tack vare den här bilden så blev också Braincrushan en av mina favoriter i det spelet. 

Undrar vart den är idag? 

Som jag sagt tidigare, man blir ju inte mindre sugen på att måla figurer när man bläddrar i sådana här tidningar. Oavsett om man pysslar med gamla 80-tals figurer i tenn, historiska gubbar i plast eller de allra senaste figgarna från Games Workshop så är det aldrig fel med inspiration. 

Det tror jag är en sak som förenar alla oss som sysslar med hobbyn. 

Ha en fortsatt bra söndag och tack för att ni läser. 

Dagens Warhammer-bild (1991)

 

Måndag och regn ute. 

Helst skulle jag velat sitta inomhus och dricka kaffe och måla figurer men man får ju inte alltid som man vill, eller hur? 

Jag får trösta mig med en gammal White Dwarf och en fantastisk bild på en Undead armé från 1991. 

Det är ungefär så här som jag tycker att det ska se ut. Det känns spännande att kolla in varje enhet, ja varje figur, för intrycket jag får här är att den som satt ihop styrkan verkligen lagt ner sin själ på att sätta samman enheter och att måla dom snyggt. Det blir intressant att titta på och samtidigt gräva i minnet för att försöka identifiera vilka figurer som hen har använt sig av. 

En annan sak som tilltalar mig är att det är en klassiskt ”riktig” armé med Undead. Inga Tomb Kings eller Vampire counts (inget fel på dom listorna men GW skulle även hållt kvar i den traditionella Undead-listan). 

Suck, blir ju inte direkt mindre sugen på att måla gubbar efter det här. 😫

Bolt Action - US Army Howitzer

För några år sedan målade jag upp en armé för US Marines till Bolt Action. Vi körde en spelkampanj och inför den så hade jag i princip ingenting för ”The Pacific”. 

Marines var ett roligt projekt och det fanns massor av figurer och fordon att välja på. Målningsmässigt skiljde det sig också från mycket av det som jag målat upp tidigare. Trasiga och solblekta uniformer, smuts och rag tag enheter samt speciell utrustning såsom flamers, hagelbössor, hundar mm gjorde att man inte tröttnade lika snabbt. Det är också en av de arméer som jag känner mig mest nöjd med och som, troligtvis, fungerar fint även i den 3:e versionen av reglerna. 

I slutet av vår kampanj så smög det sig in möjligheter att även använda vanliga US Army saker i listorna vilket är helt rätt då US Army i verkligheten faktiskt stod för en större del av insatserna, även de välkända amfibieanfallen med landstigningar, mot Japan än de mer uppmärksammade USMC. Jag hade redan en del liggande i mina högar av omålat så jag började fixa till lite av det med. Fördelen med US Army är ju så klart att dom passar fint in på fler av Andra Världskrigets skådeplatser medans USMC nog ändå passar bäst i Stilla havet omgivningar.  Kombinerar jag de båda Amerikanska arméerna så blir det en ganska bra uppsättning av pjäser att välja ut en armé från vilket ju nu känns bra. När jag får tid över så ska jag gå igenom och räkna på hur mycket poäng det blir. Man vet ju aldrig om några smådetaljer har förändrats under övergången mellan 2:a och 3:e upplagan. 

Idag hittade jag några bilder på en Medium Howitzer som jag målat upp till just US Army. Modellen från Warlord Games är helt i metall och varje gång som jag påbörjar ett sånt här byggprojekt så svär jag för mig själv att jag aldrig mer ska ge mig på just större pjäser helt i metall. I skrivande stund så håller faktiskt Warlord på med att successivt byta ut de gamla artilleripjäserna i metall mot nya mer lättbyggda i plast. 

Den här är som sagt helt i metall och som jag minns det var den relativt jobbig att sätta samman på rätt sätt. 

Min färdigmålade Howitzer ”in action” mot Japanskt motstånd. Vill minnas att den gjorde rätt bra ifrån sig. 😊

Några bilder på US Army infanteri från samma spelomgång där Howitzern användes. 

Jag får återkomma med ett inlägg när jag räknat ihop hur många poäng som jag lyckades måla upp till mina Amerikaner. Faktiskt riktigt nyfiken själv på det 😊

Tack för att ni läser och ha en bra helg! 

Big Jim - Katalog 1976 (Sommarrepris)

Idag riktar jag återigen blicken mot Mattels fantastiska Big Jim-serie och en Italiensk produktfolder som om jag ser till dess innehåll gissningsvis är från 1976. 

Snyggt innehåll och temat andas sommar vilket ju passar fint så här mitt i det som förr kallades för industrisemestern. Såg att jag redan skrivit om den här foldern vid ett annat tillfälle men den är så fin och sommaren är ju reprisernas högtid så den får ligga kvar ändå. 

Som bonus lägger jag in ett klistermärke med motiv av våra hjältar även det från Mattel. 😊

Bilderna är inte i toppkvalitet men jag hoppas att dom kan glädja någon av er ändå. 

Visst blir man sugen på att ta med sig sina figurer till stranden och knäppa några bilder i sand och vatten? 

Folk hade väl i och för sig tittat konstigt på en om man inte gör som dom andra vuxna på stranden (kolla i mobilen, prata om fotboll eller sova). Att krypa omkring med leksaksgubbar och små båtar hade nog setts som märkligt minst sagt. 😁

Ha en fortsatt trevlig sommar! 

Bolt Action - bilder från spelning (Frankrike)

Lite bilder och småprat om det senaste partiet av Bolt Action som jag deltog i. Eftersom jag inte förde några anteckningar (finns det verkligen folk som gör det under ett spel?) och att jag just nu har ett korttidsminne som en guldfisk så blir det ingen riktig ”battle report”. Struntsnack och bilder ska jag dock kunna bidra med. 

Den här gången var vi fyra spelare och vi hade på förhand bestämt att vi skulle köra Early War. Vi valde Tyskarnas invasion av Frankrike och att varje spelare skulle räkna ihop en styrka på 625 poäng (dvs totalt 1250 poäng per sida). Det låter inte så mycket och det är det inte heller men det tar ändå sin tid att spela sig igenom 6, ibland 7, rundor när man är 4 spelare. Av den anledningen så har vi bantat ner poängen lite. Dessutom tvingas man hushålla med sina val och trupper vilket inte alltid är så lätt. Det här partiet blev speciellt av många anledningar. Vi hade inte pratat ihop oss före spelet så vad din medspelare skulle plocka ut skulle visa sig bli en överraskning. Vi visste inte heller vilket uppdrag vi skulle köra så allt andades lite överraskning. 

Vår spelledare Peter hade som vanligt ordnat ett fantastiskt spelbord fyllt med fin terräng. 

Många av ruinerna som ni ser på bilderna kommer från det numera nedlagda företaget 4Ground som tillverkade färdigmålad terräng av mdf trä. Numera finns det andra alternativ som exempelvis Micro Art Studios som har fina färdigmålade byggnader för exempelvis Normandie, Italien och Östfronten. 

Jag och min kompis Micke spelade med Fransmän och Andreas och Calle tog befälet över den Tyska sidan. 

Det blev ett uppdrag som går under namnet Scalps; 

Kortfattat så gäller det att slå ut fiendens enheter och sedan få enheten som ordnade jobbet att själv överleva resten av spelet för att på så sätt få ihop poäng till den egna sidan. Ganska okomplicerat. Om man nu behåller sitt fokus och inte distraheras av annat vill säga. 😁

Våra motspelare som skötte de Tyska styrkorna ställde upp med en tuff laguppställning (för mycket fotboll i mitt huvud just nu, ber om ursäkt för det). Vi fick möta bla två Panzer 1:or med dubbla MMG:s. Två Adler pansarbilar med MMG. En sidovagnsmotorcykel med, just det, en MMG, en light howitzer samt en 88:a AT-gun. Det hela kryddades med flera mindre Tyska enheter med infanteri.

 

När vi Fransmän summerade vad vi lagt våra poäng på insåg vi snabbt två saker; 

1. Vi hade båda satsat på artilleripjäser. 2. Vi hade inte ett enda fordon. 

Jag hade valt en light AT-gun samt en medium Howitzer. 

Ett HQ med 2 extra soldater, två enheter med infanteri (inexp), en enhet med regular Senegalesiers, ett AT-Rifle team samt ett Light mortar team. 

Min medspelare hade bl.a. en light howitzer, en light AT-gun, en light autocannon (linked), ett AT-gun rifle team samt ett gäng med infanteri. 

Fransmännen blev snabbt anfallna från ena sidan av snabba fordon som med hjälp av massor av MMG:s såg till att få Fransoserna att hålla sina huvuden nere. Den Tyska 88:an började även den skjuta in sig. 

Våra tappra försvarare (kändes åtminstone som att dom försvarade sig) avancerade mot de skyddande ruinerna och AT-gun geväret positionerade sig för att åtminstone försöka få hål på någon av Tyskarnas vagnar. Den lätta mortarn sköt något skott men missade även den. 

Tyskarnas taktik var (tror jag) att attackera och satsa allt på en punkt. Den högra, sett från Tyskarnas sida, delen av spelbordet lämnades i princip helt i fred och de Fransmän som förberett sig i den delen av brädet fick avancera mot den riktning där Tyskarna befann sig. Det mesta gick fel med de Franska försöken att slå hål på Tyskt pansar. Träffa kunde vi göra men skotten ville bara inte slå igenom till skada. 

Min lätta AT Gun drog på sig enorma mängder uppmärksamhet och skott och kunde otroligt nog ändå stå kvar. Vi prövade (för första gången tror jag) att ersätta de medlemmar av dess besättning som dukat under vilket fungerade bra. Jag hade tagit några infanterister med Rifle grenades. Även detta var en premiär för oss och även om dom inte gjorde någon skada (?) så kan dom definitivt bli användbara i andra partier. Min Medium howitzer slog ut den Tyska 88:an och plockade en skalp/poäng. Då den stod i andra änden av bordet och Tyskarna var långt bort kunde den enkelt behålla denna poäng resten av partiet. Mina Senegalesiska kämpar avancerade framåt och slog ut två enheter i närstrid. Här tappade jag dock min fokus på uppdraget och lät dom avancera framåt istället för att försöka gömma sig och eventuellt överleva med två skalper. Naturligtvis blev dom senare nerskjutna och förlorade sina poäng.

Eventuellt hade vi kunnat uppnå ett oavgjort resultat eller en mindre förlust men nu gick det åt pipsvängen istället. 

Med all rätta. Tyskarna var svåra att få stopp på och deras MMG:s hamrade sönder allt som vågade sticka fram sina nunor bland husruinerna. 

Det var ändå kul att spela. Bolt Action är ett bra figurspel med ständigt nya twister och lärdomar. 

Jag ser verkligen fram emot nästa parti. Då SKA jag försöka ”stay on target” och inte rusa iväg som Orks över slagfältet. 

Tack för att ni läser och ha en fortsatt bra sommar!

Bjudningsboken - 1970

Visst blir man sugen? Ser ju mums ut. Känns lite som att dom hämtat inspiration från en gammal slottskällare. Alla bilderna ur boken verkar vara tagna med hjälp av ett brunt filter framför kameraobjektivet. 

Detta trots att förlaget lockar med textrader som; 

Man kan nog knappt föreställa sig hur det skulle se ut med ”krusiduller”. 

I min iver över att städa bland våra böcker här hemma så fann jag den här underbara utgivningen från Tore Wretman (1970).

Den självklara reaktionen blir ju lätt; vilken skitbok. Tråkig och gammal. Den kommer åka till närmsta antikvariat om ens dom vill ha den. 

Sen började jag bläddra och den var ju hur kul som helst! Inte för att jag blev jättesugen på de ”enkla” maträtterna som presenterades utan mer för det språk och författarens uppenbara självklarheter som serveras för läsaren ihop med måltider i dova färger.  

Bästa uppslaget! Här verkar det vara ett par som vill imponera på varandra genom att tillaga varsin romantisk middag. Mannen framstår, givetvis, som mindre duktig i köket och verkar vara en novis inom dessa domäner. Kvinnan är såklart jätteduktig på att laga mat precis som alla kvinnor är. Hade det istället handlat om några typiskt manliga sysslor typ laga bilen eller snickra ihop en ladugård så hade det varit precis tvärtom. (Hoppas alla förstår min ironi). 

Här framgår det att mannen lagat maten alldeles SJÄLV (duktig pojke) och för att säkerställa succén har han använt sig av halvfabrikat. Ändå är det gjort med kärlek och det syns ju verkligen! Samtliga av kvinnans favoriträtter finns med. Ananas i kirsch, bara en sån sak! 

Smaskens. 

Kvinnans maträtt är mer avancerad och tar längre tid något hon inte ska förskräckas över. För säkerhets skull så har hon valt husmanskost precis så som män vill ha det och som dom brukar få hemma hos sin Mamma. Snaps och öl (inget annat, bara öl) att dricka sitter fint till en välsmakande grönärtspure’. 

Ni ska veta att det verkligen inte är lätt att skriva det här utan att det vattnas i munnen. 

Här har de sportlovsfirande ungdomarna samlats för varma mackor med te. Världens präktigaste afterski. 

De varma mackorna med gröna salladsblad och purjolök frestar säkert smaklökarna. Pizzan ser bränd ut. Temuggarna är tömda. Jag får här dela ut Pluspoäng till tonåringen till vänster som har en Tie Fighter på sin stickade tröja. 

En eloge även för att pojken till höger har knäppt de båda översta knapparna i sin pullover. 

Den sportlovsfirande ungdomen i mitten påminner om Siw Malmkvist. Hon ser glad ut. Kanske sitter hon och funderar på lyckliga minnen. Som den där gången hon var på premiären av Charlie Chaplins nya film. 

Till jul flyttar vi ner i källaren igen. De dova färgerna blir ännu en ton mörkare och det bruna i julen får blomma ut. Traditionell julmat som Spettekaka och bärkompott är ett måste. Det står inte nämnt men är det inte ett rejält glas med brunfärgad Mumma där till smörgåsen? Mums, det får tankarna att färdas till ungdomens glada dagar med Häxblandning i smuggelvänlig schampoflaska. Det är ändå härligt att få sig en fylla på uppesittarkvällen. Kanske är det Lennart Hyland som visas på den svart-vita tv:n. 

Ska bli så skönt när tv-sändningarna i färg väl sätter igång så att man slipper dricka för att få sig lite färg (inte brunt) i vardagen. 

Nu börjar jag bli hungrig så jag får sluta skriva för idag. 

Kanske får det bli någon god lunch nu när man är så inspirerad. Bruna bönor med svarta sviskon och lite brunkål hade varit fint. Undrar var de röda besticken blivit av? 

Ha en fin dag! 

Dagens Warhammer - 1990

Kolla in de underbara nyheterna till Orks ur White Dwarf 122 (1990). 

Har själv aldrig haft nöjet att bläddra i Waaargh Orks då den gavs ut ett par år före det att jag själv började med figurspel. Hade först tankar på att köpa mig ett ex nu när man är så kallad vuxen men jäklar vad dom alltid tycks dra iväg i pris. Får nog lägga ner den planen. 

Världens största - böcker 1980-tal

När jag startade min blogg 2012 så hade jag tänkt att bland annat skriva om böcker. 

Min avsikt var aldrig så kallad finkulturell litteratur eller kioskvältare. Inte heller tänkte jag ge mig på några av de mer välkända klassiska verken. Jag funderade nog mer på de böcker som av den stora skaran publiceras lite under radarn och som kan behandla ämnen som exempelvis div leksaksserier, retro, filmer, spel, hobby etc. 

Jag hade heller aldrig intentionen att skriva djuplodande recensioner om dessa verk utan det får väl i så fall hellre ses som en uppmaning till likasinnade att bege sig ut på jakt på loppisar eller antikvariat efter ett eget exemplar av det som jag själv tycker är en fantastisk utgivning. Eller något i den stilen. Jag gillar ju inte bara böcker,  jag är lat också! 😁

Nu blev det ju inte så värst många sådana inlägg heller men jag får väl skriva upp det på min lista över ”projekten som jag egentligen vill pyssla med men som jag inte tycks hinna med på grund av livets alla måsten”. 

Anledningen till dagens bokinlägg är egentligen att jag efter en lång tid ”hittade” böckerna som ni ser på bilden här ovan. 

Dom var relativt populära under den senare delen av 1980-talet och syntes då ofta på diverse varuhus där dom såldes hyfsat billigt. Böckerna är dock ganska tjocka samt inbundna så jag har definitivt sett värre billighetsutgivningar än dom här. Varje bok innehåller ett flertal korta små historier som (tycks) vara hämtade ur verkligheten. Artiklarna påminner starkt om exempelvis veckans kriminalfall som förr fanns i veckotidningarna som i sin tur kanske hade mest äldre kvinnor som sin målgrupp. Som barn och ungdom var det dessa reportage tillsammans med någon enstaka sida med tecknade serier det enda som man läste. Resten av dessa tidningar verkade mest bestå av bakrecept och instruktioner om hur man stickade diverse klädesplagg. Kanske var Yvonne Ryding eller Lill-Babs med på ett hörn men det var då inte heller så speciellt intressant. 

Jag saknar en bok i serien och som då ska heta Världens största Spioner. Utöver den så har jag dålig koll på om det finns fler böcker i samma serie. 

Har du koll på detta så skriv gärna en rad eller två om vilka fler titlar som finns där ute. 

Bokförlaget kan jag inte hitta så mycket info om. Verkar som dom heter, eller hette, Viking förlag men oklart om det finns kvar. 

Jag får uppdatera texten efterhand som jag hittar mer om den här lite udda, men förr, omtyckta bokserie. 

Ha en bra dag och tack för att ni läser! 

Dagens Warhammer - Dungeonquest 1988

Snart en månad sedan förra inlägget. 

Har varit en hektisk period med både roliga och jobbiga händelser som upptagit min tid och energi. 

Nu är det dock helg och solen lyser från en klarblå himmel. Ikväll får det nog bli en öl och kanske något gott på grillen. 

Hittade den här annonsen med ett gammalt GW spel som jag inte sett så mycket om tidigare; Dungeonquest från 1988. 

När jag skrapade lite på ytan insåg jag snabbt att det här faktiskt ingår i en del av en spännande historia där Svenska Drakborgen är föregångaren till spelet. 

Jag har själv ingen erfarenhet av Drakborgen men känner ju väl till det och dess popularitet speciellt i samband med all uppmärksamhet kring Fandrakes framgångsrika kickstarter projekt 2020 med releasedatum 2022. 

Dungeonquest är alltså Games Workshops version av Svenska Drakborgen! 

Figurerna ur grundboxen har jag aldrig sett tidigare men bilder på både dom och gubbarna som senare släpptes till expansionerna hittas enkelt exempelvis hos Stuff of Legends. 

Annonsen kommer från White Dwarf Magazine 97 från januari 1988. Ska se om jag inte kan rota fram lite reportage och bilder på spelet ur de nummer som kom ut 87-88. 

Återkommer 🙂

Ha en trevlig helg! 

Legions Imperialis - struntsnack

Före det att Påskhelgen skulle påbörjas så fick jag den stora glädjen att avnjuta en Rom & Cola samt bläddra i Liber Strategia för Legion Imperialis. Som vanligt presenterar GW sina regelböcker snyggt inbundet, tryck i kraftigt papper och med ett bokmärkesband (eller vad det nu heter). Doften från en nytryckt regelbok är fantastisk och själva innehållet väcker verkligen mitt avsomnade intresse för spelet till liv igen. 

Jag har inte hunnit ”läsa” allt ännu och kommer här inte heller göra någon recension av innehållet men boken gör mig glad (tillsammans med Romen riktigt glad) och det är ju en trevlig känsla. 

Liber Strategia fick mig även att börja måla upp lite av mina pjäser. Nu är min plan återigen att kunna ställa två färdigmålade och jämna arméer på ett spelbord så för tillfället så har jag koncentrerat mig på att måla Imperial Guard (Solar Auxilia) och det går faktiskt hyfsat bra. Jag försöker hitta en målningsteknik som är enkel men ändå ser ok ut på spelbrädet och som inte stjäl för mycket hobbytid från mina andra projekt. 

Riktigt kul att hoppa mellan olika teman, färger och teknik. Sen är det svårt för mig att måla snabbt. Det slutar många gånger med att man ändå sitter och pillar med något smått som ingen människa någonsin kommer lägga märke till, ännu mindre bry sig om. 

Vi får väl se hur mycket poäng jag kan få ihop. 

Har inte köpt fler askar med fordon eller fotfolk så ska bli kul att räkna lite på hur jag ligger till. 

Kanske (kanske) kan jag klara av att måla upp det jag redan har istället för att köpa nytt? 😮

Fortsättning följer. 

Ha en bra kväll och tack för att ni läser.