Har fullt upp med saker och ting så just nu blir det inte många nya inlägg på bloggen. Det är då extra glädjande att se att besöksantalet trots min frånvaro ökat ganska mycket de sista veckorna. Man blir allt lite nyfiken på vad det är för något som lockar in så många läsare. Verkar inte vara någon specifik post eller område som har flest besökare utan det är spridda skurar bland både nytt och gammalt.
Idag tänkte jag bara önska er en Glad Påsk!
Har dåligt med tid för att ta några nya bilder eller författa en innehållsrik text så jag norpar helt enkelt en bild ur mitt mobilflöde och ber om att få återkomma senare i vår.
Själv fick jag häromdagen en plötslig flashback till en tillfällig ”fluga” som kom till oss tidigt 80-tal, nämligen Slime.
Slime var en grön sörja som förpackats i en grön soptunna av plast. Det var bekantingen Mattel som stod för både idé och lansering och tydligen var det en grej redan i slutet av 70-talet i bl.a. USA. I Sverige fick det ett lyft någon gång runt 1982 (minns vart jag bodde så ganska säker på årtalet). ”Alla” skulle ha varsin burk av sörjan vars konsistens inte bara förvånade och fascinerade oss barn utan även vuxna som till viss del blev förfärade när man hällde ut det gröna gojjset på köksbordet framför dom.
Typiska vuxenfrågor var ”Går det att tvätta bort?” och ”Försvinner det i tvätten?” var förmodligen ganska vanliga frågor.
Så vad lekte man med detta Slime? Jag tror att dom flesta nog bara kladdade runt med det vilket nog egentligen var en ganska tidsbegränsad förströelse. Jag minns att man kunde göra pruttljud av det. Om man lade hela slimeklutten lite löst över burken och sen tryckte ner det med fingrarna så kunde olika pruttljud uppstå. Vet inte om det precis var det här som Mattel tänkte när dom utvecklade sin uppfinning men vi barn tyckte åtminstone att det var hur kul som helst.
Jag dränkte även in mina Stjärnornas krig-gubbar i det. Tack vare att Slime inte fastnar så gick det lätt att få bort det igen när man lekt färdigt.
Doften var också unik på sitt eget sätt. Det luktade inte illa (som exempelvis Smokys låtsascigaretter) utan det doftade lite plastigt och sött. Om jag blundar så kan jag fortfarande minnas hur det luktade vilket är lite märkligt att det kan fastna så i ens minne. Jag har tre leksaksdofter från förr som jag aldrig kommer glömma;
- Big Jim ”Agent Blå” ny ur sin box. Fantastisk doft som jag gärna skulle vilja återuppleva.
- Tie Fighter Pilot från Star Wars. En doft som om man har tur fortfarande kan avnjutas från en vintage gubbe.
- Slime ur den gröna plasttunnan.
Efter en tid blev Slimet i sämre skick. Det blev kladdigare och fastnade lättare. Smuts och smulor från suddigummin letade sig in i geggan och till slut blev det väl den riktiga soptunnan för hela rasket. Tyvärr hamnade även min gröna burk bland soporna. Den skulle jag gärna velat ha sparad i dag då det är en så klassisk sak som hade gjort sig bra på en hylla med andra retrosaker.
Om någon råkar sitta på en extra sådan grön burk så får ni gärna höra av er. 🙂
Ha nu en fortsatt bra helg och en Glad Påsk!
