Gott Nytt År (struntsnack)

Då det endast återstår några timmar av året 2024 så väljer jag att önska er alla ett riktigt gott 2025! 

Jag lär inte få så mycket tid över för att skriva mer det här året. 

Jag tittade ju lite nyfiket i spåkulan inför 2024 i det här inlägget och hur jag då trodde att mitt spelår skulle utveckla sig och nu har jag ju faktiskt ett facit på det. 

När det kommer till Bolt Action så hände det mycket det här året. Vi spelade sista partiet av 2nd edition och vi har hunnit ta de första stapplande stegen in i den nya 3e versionen av spelet. Jag har målat upp en del och mitt ”löfte” om att inte starta upp en ny armé höll jag. 

Här önskar jag att jag kunnat spela mer men livet har kommit emellan och det är bara att inse att dygnet inte har fler timmar. 

Eftersom jag är lite nördig så har jag skrivit upp vad jag målat till Bolt Action under 2024;

5 fordon (1 Higgins båt, 2 Franska och 2 Tyska stridsvagnar). 

5 objektivmarkörer.

3 kavallerister

7 Amerikaner

13 Afrika korps

1 Fallschirmsjäger Dak

13 Fallschirmsjäger vinter

2 Tyska spotters vinter

1 Medium mortar team Tysk early

1 MMG team Tysk early

1 Spotter Tysk early

1 Nco Tysk ”Steiner”

1 Commander Tysk early

1 byggnad för ökenlandskap. 

Mycket kompletteringar till befintliga arméer vilket på något sätt känns bättre än att påbörja något nytt. 

Nu kommer snart den nya arméboken till Tyskarna och förhandsinformation om motsvarande för USA har börjat läggas ut på diverse Facebookgrupper. 

Blir nog så att Bolt Action kommer ta det mesta av min uppmärksamhet även under 2025. :)

I främst början av 2024 så målade jag upp mycket till Legions Imperialis (epic). Jag hann även med ett par partier och spelet ÄR roligt. Återigen så tog Bolt Action över mer och mer av min uppmärksamhet och mot slutet av -24 så målade jag ingenting till Epic. 

Det jag trots allt fick klart är: 

62 baser i infanteristorlek. 

26 Fordon 

14 Dreadnoughts

1 Titan

4 byggnader

Jag köpte även ett par böcker till spelet (som jag givetvis inte använt mig av ännu). 

Här kan jag ju känna att Games Workshop har lite väl bråttom med sina nyhetssläpp! Man hinner inte med i den lavinen av saker och böcker som dom öst ur sig under 2024. Även om jag självklart är intresserad av spelet så kan jag bara köpa en bråkdel av deras stuff. Det blir nästan till en stressfaktor med alla nya regler och saker som kommer ut i en strid ström och som påverkar mitt tänk om hur jag ska bygga en armé. Att jag nästan ska bli tvungen att köpa modeller som jag inte gillar utseendet på bara för att det i princip blir ett tvång att ha dom för att kunna stå emot allt nytt som man kan möta på brädet. 

Just nu kan jag inte se att jag kommer köpa mycket till LI under 2025, men det har jag å andra sidan sagt förr. 

När det kommer till ett annat av mina gamla favoriter från förr så blev det inte heller så mycket gjort. 

Här skyller jag endast på tidsbrist för jag är faktiskt så otroligt glad över att ”gamla” Warhammer Fantasy Battles Old World är tillbaka! Att se att man återigen kan köpa figurer från förr, visserligen snordyra, gör mig riktigt glad! 

Det enda som jag möjligtvis är besviken över är att GW fick för sig att ändra på storlekarna på figurernas baser vilket mest känns som trams. Jag tänker inte ens ge mig in i diskussionen för den är redan uttjatad men för egen del så tycker jag att det var en onödig förändring. Visst med större figurer så blir det lite väl trångt i enheterna men det borde ändå gå att lösa på annat sätt. Nu finns det som tur är en uppsjö av moving trays och adaptrar för att ”förstora” de äldre baserna men det har jag för egen del inte prövat ännu. Jag vill ju kunna använda mina gubbar även till de äldre versionerna av spelet och jag tänker definitivt inte ändra på de gamla vintagepjäserna som jag redan har. 

Det blev inget uppmålat till Old World det här året men jag köpte den nya regelboken samt tilläggsböckerna Ravening Hordes och Forces of Fantasy. 

I övrigt så doppade jag tårna i Perry Miniatures American civil War där jag ju lyckades måla upp en liten styrka med Nordstatare. 

Det ser inte så mycket ut men när jag kollar vad jag målade klart så blev det ändå en del; 

1 kanon plus 4 crew. 

6 kavallerister. 

21 infanterister. 

Här hoppas jag att jag får tillbaka samma lust och målar upp en motsvarande liten armé för Sydstatarna. 

Jag har figurerna så det är egentligen ”bara” ork och tid som behövs. 😊

Som det är just nu så ser det tyvärr ut som att jag inte kommer ha riktigt lika mycket tid över för mina hobbies under 2025. 

Det riktiga livet pockar på min uppmärksamhet och jag har en del nya saker som jag behöver ha fokus på. 

Vi får helt enkelt se hur det utvecklar sig under året. 

Nu ska vi först fira nyår! God mat och kanske något gott i glasen. 🍾 

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År! 

Böcker - Spöktimmen 1971

Det här blir nästan mer av en minnesanteckning för min egen skull än ett faktatyngt (som om det någonsin hänt här inne) om en bok som plötsligt dök upp för mitt inre. 

Spöktimmen - Berättelser och fakta, en antologi av Barbro Werkmäster från 1971. 

Omslagsbilden är gjord av fantastiska Hans Arnold.

Som barn har jag säkert lånat den här boken 100 gånger på biblioteket. Älskade allt med den. Historierna, omslaget och bokens tyngd (!). 

Skulle varit roligt att kunna lägga vantarna på ex nu när jag är vuxen men det verkar inte helt lätt. 

När jag söker på författaren + boktitel så dyker det upp en senare utgivning men med ett annat omslag. 

Även om det nyare (1985) bokomslaget också ser spännande ut så är det ju inte Hans Arnold. 

Nåväl, det finns mycket som man vill ha men vissa saker går kanske inte att skaffa hur enkelt som helst. 

Får nöja mig med att titta på de få bilder som jag kunnat få fram på boken och där samtliga ser ut att vara just biblioteksböcker som är inbundna på det lite speciella sättet. 

Nu närmar det sig jul och man vet ju aldrig vad som dyker upp under granen. 

Får jag en sådan här bok att roa mig med så slipper jag kanske att följa med på årets julotta… 

Ha nu en bra dag allihopa! 

ACW - Rapport från målarbordet

Länge sedan som jag skrev något om hur det går med den där boxen med American Civil War-figurerna från Perry Miniatures som jag köpte för ett tag sedan. 

Svaret är väl att det till en början gått riktigt bra dvs innan Bolt Action version 3 släpptes. Efter det så är det endast BA som gäller. Inga ACW, ingen Epic och ingen Fantasy battles. 

Egentligen så är det ingen överraskning. Jag visste att det skulle bli så. Jag älskar Bolt Action och det är också det som vi spelar absolut mest i min kompiskrets. 

Mina sidoprojekt blir oftast inte så mycket mer än en idé eller något som jag fortsätter bygga vidare på. 

I bästa fall blir det en liten styrka som kan stå som prydnad på en hylla. I värsta fall hamnar det i min ”pile of shame” vilket är synd men man har inte oändligt med hobbytid och speltillfällena är inte så många dom heller. 

Nåväl, någon liten framgång har det ändå blivit och ihop med den lilla enhet med infanterister som jag målat upp sedan tidigare så har jag nu ändå en liten armé. 

Inget för stora slag men kanske för en mindre skärmytsling. 

Härnäst så blir det förmodligen så att jag målar upp en liten Sydstatsarmé av motsvarande innehåll. 

Blir troligen inte under den närmsta tiden men planer finns och det är ju inte det sämsta, eller hur? 

Återkommer i framtiden med hur det går. 

Ha en fortsatt bra kväll och tack för att ni läser. 

Struntsnack - En liten saga inspirerad av verkliga händelser

Vår Chef och tillika bolagets ägare kom som sista deltagare in i konferansrummet på det sedan länge inplanerade personalmötet.

Alla utom Jonas och Anna var på plats då detta gifta par befann sig på resande fot någonstans i Europa.

När chefen äntrade rummet så tystnade sorlet från de 10 som strax innan suttit och småtjattrat om den arbetsdag som nyss avslutats. Det var tisdag och klockan var 17:15. 

Butikslokalen där vi jobbade med att sälja produkter till företag var nersläckt och enbart lager och konferansrum var upptänt. 

Chefen Herbert, som passerat 55 i ålder, satte inte sig ner vid konferansbordet utan blev stående nära dörren. Han log, ja nästan flinade mot oss vilket fick hans välansade skägg att sträckas ännu högre upp mot det grå hårfästet. 

Han hade händerna i fickorna och inväntade tystnaden. Han verkade den här kvällen vara väldigt lugn och avslappnad. Herbert var visserligen ingen röd person som brukade stressa upp sin omgivning, tvärtom, han hade en mycket lugn, trygg och trevlig personlighet. 

Så tog han slutligen till orda:

-Idag har jag sålt företaget.

Han log lite mer och och verkade verkligen studera vår reaktion och hur vi såg ut där vi satt med gapande munnar samt den totala tystnad som rådde.

Frågorna som bubblade upp från oss var många.

Varför?

Företaget gick ju riktigt bra och kunderna strömmade bokstavligen till butiken för att handla av oss.

Ordertelefonen gick varm och det hade investerats i bla nya firmabilar och bättre datorer. 

Någon fick tårar i ögonen och chocken var påtaglig.

Vad skulle nu hända? Blir vi alla arbetslösa? Varför detta hemlighetsmakeri? Vem har ni sålt till?

Oron spred sig bland de anställda. 

Efter en stund smög sig sakta känslan av att blivit lurade över oss.

Samtliga av oss anställda jobbade betydligt mer än vad som förväntades av oss.

Vi trivdes ihop och personalen skötte emellanåt företaget i princip på egen hand.  

Många hade flera års erfarenhet från liknande verksamheter och kunskapsnivån var nästan löjligt hög. 

Personalen skötte saker som kanske egentligen skulle legat på någon av chefernas bord men det var bara så det var, alla tog ansvar. 

Vi trivdes på vår arbetsplats och vi var väldigt uppskattade av våra chefer. 

Personalen var även flitiga ambassadörer för företaget och antalet kunder och konton som öppnats tack vare de anställdas flitighet var otaliga något som också gjorde att det inte behövdes speciellt mycket övrig marknadsföring., kunderna sökte upp oss ändå. 

Vi var inom vår bransch det näst största företaget i Sverige, vilket faktiskt var imponerande.  

Om nu företaget skulle säljas, varför hade inte personalen fått ett förslag om att ta över?

Det låter kanske som en märklig fråga men kunskapen fanns där och dom flesta av oss såg nog firman lite som "vårt" företag även om det givetvis inte var så.

Kanske kunde vi gått ihop och köpt det? 

Men frågan ställdes aldrig och nu var det för sent. 

Den nya VD:n stod bokstavligen redan i kulisserna och nu tog han ett kliv över tröskeln till konferansrummet. Han såg om möjligt ännu gladare ut än Herbert hade gjort några minuter tidigare. 

Han var en rund man i 60-års åldern och han var prydligt klädd i kavaj och vit skjorta.

Innan han började prata så slog han ihop händerna och smorde dom i varandra så som de flesta av oss gör när vi tvättar våra händer. 

Vi kan kalla honom Åge. 

Åge förklarade glatt hur uppspelt han var över sitt nyförvärv och vilken stolthet han kände nu när han kunde addera vårt, inom branschen, kända butiksnamn till sitt stall av betydligt mindre butiker.

Ord som flaggskepp och stjärnspelare användes. 

Framförallt skulle personalen inte vara oroliga över sina jobb. 

- Ni kan vara lugna, ingenting ska förändras.       

Åge var VD för ett företag i Stockholm som nu alltså visade sig vara köpare. 

Dom hade ett liknande upplägg som vårt företag men var givetvis mycket större med hundratals anställda och ett stort centrallager där alla varor nu skulle plockas och skickas från.

Sortiment var mindre än vårt lokala och inte alls lika välsorterat. Lite torftigt skulle man nog kunna påstå men då är jag kanske lite väl taskig.

Det nya stora företaget hade redan ett antal butiker i Stockholmsområdet så vår butik skulle komma att ingå i en redan befintlig butikskedja. Order och leveranser till kunder skulle ske centralt likaså allt som personalfrågor, ekonomi och inköp. 

Prisbilden ut till kund var betydligt högre än den prisbild som vi hade haft inom vårt lokala och i sammanhanget mindre företag. 

Det nya sortimentet bestod även av ett stort utbud av "own brands" dvs billiga artiklar som tillverkades i Kina istället för i Sverige eller något annat Europeiskt land och som ofta fick det nya företagets logga tryckt på omslaget.

Kinasortimentet importerades i bulk och sakerna var många gånger undermåliga i kvalite.    

De etablerade fabrikaten fanns också där men till ett prispålägg som fick oss att häpna. 

Kan man verkligen lägga en vinstmarginal på 80% på en artikel utan att försäljningen påverkas negativt?! 

Överhuvudtaget såg vi en marginal i det nya sortimentet som vi aldrig tidigare sett någonstans tidigare. 

Att lägga på 80-90% på inköpspriserna var inget konstigt alls inom det nya stora och mäktiga företaget. 

För att locka till sig andra storföretag och tom myndigheter och statliga bolag så lämnades det ut offerter med löfte om rabattsatser på 40-87% och många gånger sattes det fasta avtalspriser som låg under inköpspriset, något som privatpersoner och mindre företag naturligtvis på sikt fick betala.

Av deras "ingenting ska förändras" blev det ungefär så här: 

Försäljningen störtdök. 

Sortimentet blev mindre och smalare. 

Priserna ökade rejält.

Lokalen byggdes om och av de ursprungliga 2000 kvm blev det 1000 kvm men ganska snart förvandlades ca 300 av dessa till "förvaringsutrymme".

Den lokala anknytningen med egna budbilar, inköpare och produkter försvann helt.

I princip inga extravaror i lager.

En del kunder har rabattsatser på närmre 90% medan de mindre företagen och privatkunder inte har någon rabatt alls.

Minskat kundantal, lägre snittkvitto.

Av 12 anställda återstår det idag 1 på heltid och en på 80%.  

Villkoren för de anställda försämrades drastiskt och arbetstiderna blev sämre.

En rejäl hyvling av samtliga heltidsanställdas anställningskontrakt för de butiksanställda (ej butikschef). 

I december 2024 läggs butiken slutligen ned.

Som en äppelskrutt så kastas det som är kvar av det gamla företaget på avskrädeshögen och dess historia glöms snart bort. I det långa loppet blev det en förlustaffär för Åge och de andra. Dom såg något som var bra och som dom ville ha. Sen skulle dom sköta det på sitt sätt utan att varken lyssna eller åtminstone försöka vara lite lyhörda och när det väl barkade utför med försäljning och kunder, ”löste” man det genom att skära ner på personal, försämra villkor för både kunder och samarbetspartners samt höja priserna. 

Jag hoppas självklart att både Herbert och Åge mår bra idag.

Att dom har hälsan med sig och har kvar sitt glada humör.

Båda är nu pensionärer. 

Jag hoppas också att dom är nöjda över hur saker och ting utvecklade sig. 

Är dom inte det så är ju ovanstående saga faktiskt bara rent ut sagt förskräcklig.

Tyvärr så är den inte unik på något sätt och vad värre är, så är den helt sann. 

Ber om ursäkt för den dystra tonen i dagens inlägg. 

Alla sagor har ju två sidor och jag väljer ju så klart att återge den ur ”mitt” perspektiv. Hade vi tagit den ur storföretagets synvinkel så hade den nog blivit kortare, utan persongalleri och med mer siffror. 

Som att läsa Mio min Mio ur Riddar Katos perspektiv. 

Varför har han ett hjärta av sten? Varför gillar han inte människor osv. 

Nästa inlägg återgår vi till något som är kul igen. 

Det lovar jag. 

Ha en bra tredje advent! 

  

 

 

   

Airfix - Stuka modellbyggsats

När jag var barn så älskade jag att bygga ihop plastmodeller. Flygplan, båtar och bilar, allt var av intresse och sattes samman i en rasande takt så fort det bara gick. Naturligtvis var man ofta lite för ivrig att komma igenom hela byggprocessen vilket så klart syntes på resultatet. Även om man gjorde sitt yttersta för att det skulle bli så fint som möjligt så liknade det som stod framför en på skrivbordet sällan det som fanns avbildat på askens framsida. Det här var väl en kombination av att barn ofta har bråttom och att jag bara var just ett barn. 

Mina gamla plastbyggsatser är sedan länge borta. Dom höll inte något vidare bra varken för lek eller att förvaras i lådor på vinden. Dom få som jag fick hem från mina föräldrar efter att jag flyttade hemifrån var i ärlighetens namn inte mycket att skryta med. 

De senaste åren har jag dock mer och mer börjat snegla på byggsatser igen. Nu menar jag inte sådana som är tänkta för figurspel utan vanliga, klassiska byggmodeller från Airfix, Matchbox, Tamiya, Monogram och Heller. Nostalgin går inte att bortse från och min nyfikenhet över att återigen sitta och bygga ett simpelt flygplan i skala 1:72 från Airfix finns onekligen där. 

Ett av dessa flygplan är ett Stukaplan som jag hade åtminstone två av när jag var liten. Jag har mer eller mindre aktivt sökt efter ett i hyfsat skick och som inte kostar skjortan att köpa. 

Efter ett halvår eller så slog jag till på en i en ask som jag tror är från 90-talet. Byggsatsen i sig ser exakt likadan ut som den jag minns från barndomen inklusive dekalerna med en liten pingvin på språng. 

Nu har jag fått hem den och lite snabbt tittat igenom delarna och kan konstatera att allt inte var bättre förr. 

Gjutskägg och en hel del förberedelser kommer krävas för att sätta samman det med de krav som jag numera har som vuxen. Det kommer ta sin lilla tid och givetvis har jag inte hur mycket som helst av ledig hobbytid så vi får väl se hur mitt lilla projekt kommer gå. 

Jag tänkte återkomma med en wip lite längre fram. 

Ska faktiskt bli riktigt kul (hoppas jag). 

Ha en fortsatt fin första advent!