Glad Påsk..!

Den här dagen blir det (förmodligen) inga bilder på gamla leksaker.
Har  istället ägnat några timmar till att förändra bloggens upplägg.
Jag tycker bla det har varit ganska svårt att hitta bland inläggen.
Dynamiska vyer-inställningen (som jag verkligen gillar) döljer nämligen alla länkar, sökrutor, favoritlistor mm och det gör inte det lättare för er att hitta heller.   

Hoppas ni gillar den "nya" sidan och att det från och med nu blir lite lättare att hitta bland inläggen och alla prylarna.

   

Warhammer Skeleton Archers

Sorglig kvarleva..?

Då jag ännu inte är insatt i de senare upplagornas varianter av att spela Warhammer Fantasy Battles med Undead så vet jag inte om man fortfarande kan använda denna enhet med Skeleton archers.
I listan till Vampire Counts har jag fått uppfattningen av att dom är obrukbara men att dom kan vara helt okej i en lista hämtad från boken till Tomb Kings, men jag kan ju givetvis ha fel i detta.
Överhuvudtaget verkar det som att den bok som passar bäst tillsammans med en gammal Skeleton-baserad armé är just Tomb Kings.
Reglerna till Screaming skulls catapults, Skeleton Warriors, Carrions, Skeleton horsemen och chariots samt några andra saker finns åtminstone där.
Necromancern får väl bli en Lichte Prince men sådana detaljer kan man ju alltid fixa när det är dags.

Som gammal spelare av 4 och 5:e upplagan av WFB så är jag inte överdrivet förtjust i varken VC eller Tomb Kings.
Visst, löjligt gott om snygga och coola modeller och säkerligen fullastade med superstarka karaktärer.
Det jag saknar är den där Army of Darkness-känslan som jag gillade så mycket med den gamla hederliga Undead-boken från 1994.
Tanken på att den lokalt bosatta och åtsidosatta elakingen med höga kunskaper i mörk magi ägnar nätterna åt att experimentera med att väcka upp de döda från alla de otaliga slagfält i Warhammer-världen känns som en roligare story.
En sådan karaktär som endast har makt som sitt huvudmål bryr sig mindre om exakt vilka trupper han får. Han tar vad han hittar.
Skelett, zombies, Mummies, vampyrer eller något annat, alla är välkomna så länge dom lyder Necromancerns vilja och magi.
Det är liksom inte så jäkla noga.

Jag brukar dessutom tjata om frånvaron av Humor i dagens upplagor av Warhammer och Warhammer 40k.
Båda de aktuella sk Undead-listorna är inga undantag.
I Tomb Kings och Vampire Counts hittar jag faktiskt ingen humor alls.
Allt ska vara så mörkt, hemskt, äckligt och allvarligt som möjligt!
Detta är något som naturligtvis inte är fel men som jag personligen tröttnar på ganska snabbt.
Då tycker jag att den typ av Skelett som Ash tvingas kämpa mot i tredje delen av Evil dead är så sjukt mycket mer tilltalande.

                     Nagash, Lord of the Undead inspekterar sina trupper innan stridens början.
Även denna jätte (som kanske inte är det snyggaste som GW släppt ifrån sig) har helt försvunnit från regelböckerna.

Jag ska så småningom damma av mina gamla döingar och se till vilken lista dom passar bäst.
Misstänker som sagt att det får bli Tomb Kings som gäller.
Eftersom jag inte är så sugen på öken-teman så får väl min armé bli Tomb kungens fattiga kusiner från landet.
Ska faktiskt bli riktigt kul att försöka översätta mina färdigmålade Oldhammer-pjäser till åttonde upplagans regler för dessa dönickar.

Mer läsning om Oldhammer hittar du om du klickar här!





 

Conan 1978 - 1979

 Kan nån så kan Canon Conan!

Ännu en miniserie/utgivning av Conan som inte blev speciellt långlivad i Sverige.
Carlsén/if gav ut fyra böcker mellan 1978 och 1979 innan dom fattade vinken och den försvann från butikshyllorna igen.
Dessa tidningar, eller snarare album, innehöll serier tecknade av bla John Buscema .

1. Den fördömda staden
2. Fruktans dal
3. Conan från Cimmeria
4. Den gröna Kejsarinnan

Likt en envis Barbar (inte elefanten Babar han är mer långsint) fortsatte förlagen ändå att få svenska köpare att nappa på serietidningen Conan.
Först som upphackad fortsättningsserie i Marveltidningen Månriddaren och senare i egna tidningen med egonamnet Conan .
 

Bokspel - Soloäventyr eller rollspel för ensamma?

 

Kan inte säga att jag har läst och spelat många av dom här äventyren.
Minns dock att det var ganska roligt.
Boken här ovan (tillsammans med en del Conan) lade grunden till ett intresse hos mig  som så småningom mynnade ut i diverse figurspel.
I Sverige gavs det tydligen ut sex olika olika äventyr mellan 1985-86.

Big Jim - Warpath

Big Jims P.A.C.K. Mattel 1975

                                                 Warpath med endast en enda silverfärgad pil.
                                                    Den andra har han skjutit in till grannen.


Indianen Warpath fanns med ett bra tag i Mattels Big Jim sortiment.
Först under namnet Chief Tankua (första figuren med en wolf pack tatuering på handen) och är samma figur men utan den svarta Pettson-hatt som Warpath prydde sig med.
Tankua finns även utgiven som en senare ganska ovanlig Europeisk variant med griphänder istället för Warpaths raka karatehänder.

En komplett Warpath har en silverfärgad pilbåge, 2 pilar (det står 3 på vissa ställen men vad jag vet så ska det vara 2), koger. väst av brunt läder, jeans, bruna boots med wolf pack symbol på undersidan, svart hatt och ett bälte med P.A.C.K. emblem.
De tidigare varianterna av Warpath är ganska lätta att få tag i men saknar ofta pilarna.

Ett bra försvarstal att ta till när nörd-kollegorna, chefen, Farmor eller din flickvän påpekar att din Warpath saknar hatt är att det är en Tankau!

Marauder Miniatures

Blisterförpackning med en av historiens absolut snyggaste logga!

Det här är inget jag tänker samla på.
Men att ha åtminstone en förpackning som är prydd med den otroligt snygga loggan som Marauder miniatures använde sig av kändes nästan som ett måste när den dök upp på nätet.
Inte perfekt i skick (ganska risig faktiskt) men ändå en av de bättre jag sett sen glansdagarnas besök i spelbutikerna.

Figurerna är några Warhammer Beastmen som känns otroligt lockande att pryda med färg.
Coola figurer i metall och i en snygg förpackning prydd med ett fantastiskt bra namn och logotype.
Hur kan man skrota en sådan idé?

MM97 Skulpterade av Aly & Trish Morrison
      

Ratling Snipers - 1995

 

Tidigare variant (dock inte den tidigaste) av Ratling Snipers till Imperial Guard.
Målade i mörka grå färger för att bättre smälta in i omgivningarna i ett parti Cityfight.
Skulpterade av Alan Perry