Big Jim - Leka för livet 1979 (struntprat)

 Några stillbilder från dokumentären Leka för livet som sändes 1979 på SVT.

Alldeles i början av denna intressanta dokumentär så ser vi som hastigast några barn som står och väljer bland några Big Jim-figurer.

Ett par Lone Rangers skymtar också. 

Kul att försöka identifiera vilka gubbar och förpackningar som faktiskt fanns i en Svensk leksaksbutik 1979.

Källa: SVT Öppet arkiv 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Bolt Action - Japanese Army (del 5)

Det har dessvärre inte hänt så mycket med mina planer för en Japansk armé till Bolt Action. 

Tidsbrist och även andra hobbyprojekt pockar allt för mycket på sin uppmärksamhet. Det var faktiskt mer stressande än vad jag mindes det som att lägga upp det hela på min blogg för folk att följa men samtidigt är det även sporrande att ha ett mål att uppnå. 

Sedan senast så har jag åtminstone målat upp ett HQ som består av två plastsoldater tagna från infanterilådan (bara 16 gubbar kvar i den nu) samt en officer i metall från supportboxen. Jag gillar att de Japanska officerarna viftar med sina svärd. Det sticker ut och har få likheter med andra arméer till Bolt Action. En av officerens närmsta män fick en smg för lite extra punch i närstrid. 

Den andra fick en Japansk flagga. Jag ska försöka ha minst en flaggbärare i varje infanterienhet då det ser så snyggt ut på spelbordet (har spelat mot Japanerna ett flertal gånger) och skiljer som sagt den här armén från många andra. 

Jag har även färdigställt en observer/spotter i metall från ovan nämnda supportlåda. Det mest troliga blir väl att han kommer användas som en spotter till mitt framtida Mortar team då jag oftast väljer att inte lägga poäng på observers. 

Snart får det väl bli dags att ta tag i infanterienhet nummer 2 så jag åtminstone har gjort klart de figurer som en Bolt Action armé måste bestå av (två infanterienheter samt 1 HQ). 

Än så länge är nyårsafton 2023/24 långt borta och tur är väl kanske det? 😊

Ha en fortsatt bra dag! 

Elefantpojken - 1973

Och nu över till något helt annat.

Jag har ju en viss förkärlek för saker och ting som närmast håller på att falla i glömska.

Idag kom jag att tänka på en serie som faktiskt var ganska populär den första halvan av 70-talet men som idag är hopplöst bortglömd.

Kanske berodde denna succe på att serien faktiskt var väldigt spännande eller så kanske det berodde på bristen på annan underhållning. Videobandspelaren, internet och smartmobiler väntade ännu en bit in i framtiden och det fanns endast två Svenska TV-kanaler som visserligen visade barnprogram men inte i så särskilt stora doser. 

Mitt personliga intryck är att Elefantpojken var en någotsånär populär karaktär för barn runt den här tiden. Tv-program, serietidningar, egen tablettask, sällskapsspel från Kärnan och så då LP-skivor skvallrar ju en del om det.

LP-skivan från 1973. Jag hittar inte mitt eget ex (vet inte ens om den finns kvar men jag har för mig det).

Det fanns löjligt dåligt med bilder på nätet så hittar jag min egen skiva så lägger jag upp några bättre bilder på den istället. Den här bilden är lånad och var den bästa jag kunde finna just nu. 

 LP-skivan fick jag som barn av mina föräldrar.

Har för mig att dom berättade att dom fick den på köpet när dom köpte en ny skivspelare. Skulle jag lyssna på den idag så hade jag förmodligen känt igen en del av ljuden och berättelserna men jag har i skrivande stund inget minne alls av innehållet. 

Faktum är att jag troligtvis inte kan spela skivan längre pga av en lek som jag som barn tyckte var fantastiskt rolig; cykelhjulet. Den gick ut på att man tog ur själva vinylskiva ur sitt fodral och sedan försökte man rulla den längst med golvet ungefär som ett cykelhjul. Förutom att det var kul så var man ju nyfiken på hur långt man kunde få iväg skivan innan den välte. 

Jag tyckte då att det var en fantastiskt rolig lek men jag är inte så säker på att mina föräldrar tyckte samma sak. 

En helt egen serietidning av Elefantpojken gavs ut 1973-1974 och den fanns även med i serienytt något år efter det. Det fanns också ett par seriealbum utgivna runt 1973. 

Förutom skivan så minns jag även tablettasken som kom från Ahlgrens. 

”Elefanter & Lejon i gelé” stod det på asken. 

Själva storyn om Elefantpojken kommer för övrigt från den Brittiske författaren Rudyard Kipling som bla är känd för Djungelboken. 

Huvudpersonerna är Toumai och hans lillebror Ranjit och deras elefant Kala Nag. 

Tv-serien bestod av 13 avsnitt och spelades in 1971-72. 

Det var en Australiensisk/Brittisk/Tysk produktion men jag minns inte om den var dubbad till Svenska. Skulle nästan misstänka att så var fallet. 

Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni läser! 

Sent ska syndaren vakna - Kiss

Efter att ha varit mer eller mindre ett stort fan av rockgruppen Kiss sedan 1981/82 någonting så har jag nu äntligen fått tummarna loss och blivit medlem i Kiss Army Sweden. 

Härförleden så damp då medlemstidningen Destroyer ner i brevlådan och jag kan väl bara konstatera det som så många andra redan vet; det är verkligen en förstklassig tidning med massor av fina bilder och intressanta reportage. 

Jag inser ju även att jag aldrig någonsin kommer kunna gå ur den här klubben igen. Det känns så toppenbra helt enkelt. 

De senaste åren har varit otroligt givande att vara gammalt Kiss-fan. Efter att slentrianmässigt lyssnat då och då på deras musik så hände det massor av kul saker som fick mig att återigen vilja veta mer om mina gamla idoler. 

Först hittade jag Alex Bergdahls fantastiska podd Alex Room service. Sen har det kommit tre helt underbara böcker från nämnda Alex och hans medförfattare Carl Linnaeus och sedan kom det ännu en trevlig och intressant podd som heter Let me know som jag verkligen vill rekommendera för er som gillar Kiss. 

Dessa poddar har blivit nya favoriter för mig när jag sitter och målar mina spelfigurer och avnjuter en stor mugg kaffe. Det är lugnt och skönt att lyssna på samtidigt som det så klart är intressant. 

Självklart finns det så mycket mer att lyssna, läsa och se på när det kommer till det här bandet men för stunden räcker nämnda källor ihop med tidningen Destroyer långt för min del. 

Så många märkliga saker som man som ung undrade över gällande medlemsbyten, rykten, skivomslag, inspelningar mm men som då inte gick att ta reda på har vi nu fått betydligt mer klarhet i. 

Det som är bäst med alltsammans är att jag inte är själv i mina nörderier. Jag har nu hört och läst om så många andra kiss-fans berättelser och minnen så det är riktigt kul att se hur mycket gemensamt man har med andra Svenska fans åtminstone med de som ligger någonstans i åldersspannet 40-60 (!). 

Jag har liksom fått känslan av att Kiss känns så mycket närmre nu tack vare allt detta godis som ovan nämnda eldsjälar delar med sig av till alla oss som vill lyssna. 

Det har blivit kul igen att gilla detta, för mig och uppenbarligen många andra, fantastiska band. 

Ha en fortsatt bra dag och en trevlig helg!