Tänkte lägga upp några bilder från den spelning som jag och mina vänner roade oss med i helgen som gick. Precis som förra gången jag visade upp spelbilder så handlar det inte om någon riktig battle report utan snarare om en sammanställning av det parti vi spelade och hur vi tänk med terräng, figurer och regler etc.
Den här gången hämtades scenariot från Warlord games kampanjbok Mariana & Palau islands och fighten stod mellan US Marines som agerade försvarare och Japanska trupper som därmed var anfallare. Scenariot är nummer 4 ur boken och har fått namnet Armoured Banzai som utspelas den 17:e juni 1944.
Specialregler är Night Fight vilket gjorde att det blev väldigt svårt att se motståndaren på långt håll.
Amerikanerna ligger nergrävda (dug in) och ska försvara tre objektiv som vart och ett är värt 2 victory points samt se till att en ensam Navajo Code Talker inte hamnar i Japanernas händer.
Code talkern är värd 4 poäng för de Japanska spelarna men för att försvåra jakten så kan den Amerikanska sidan flytta figuren 12" i valfri riktning i början av varje runda, allt för att försvåra för Japanerna.
Förutom ovan nämnda poäng så får man även 1 poäng för varje utslagen fiendeenhet.
Outflanking är inte tillåtet förutom för Japanerna som har möjligheten att välja Night infiltrators.
De anfallande styrkorna ska ha dubbelt så mycket poäng som försvararna.
I vårt fall så blev det 1500 poäng Japaner mot 750 poäng US Marines.
Vi var totalt 5 spelare, 3 på den Japanska sidan och 2 på den Amerikanska.
Partiet varar 8 rundor med möjlighet till en nionde runda vid ett tärningskast;
1-3 så är partiet slut och 4-6 så blir det en nionde runda.
Brädet består mest av spridd vegetation men framför försvararna så finns det ett område med gyttja (mud) som räknas som svår terräng och där fordon även kan köra fast.
Det som innan spelet kändes som en walk in the park för Japanerna skulle visa sig bli en mycket jämnare kamp än vad någon av oss vågat tro på.
Undertecknad hade nöjet att spela med Us Marines och inför spelningen så uppstår ju genast frågan;
Vad ska vi välja för trupper och vilka är bäst på att försvar?
Vi kom ganska snabbt fram till att det inte kändes lönt att välja artilleripjäser eller stridsvagnar då dessa dels kostar en del poäng men framförallt inte kan skjuta speciellt långt i mörkret. När Japanerna är framme så skulle dom snabbt sprungit över både teams och artilleri i närstrid vilket gett dom många ”lätta” vinstpoäng.
Vi valde därför bort även Bazookas, mortas och mmg teams.
Till slut tänkte vi att det bästa vore om vi väljer få men starka och fulltaliga enheter med US Marines assault squads och såg till att vi kunde klämma in tre eldkastare i dessa enheter. Resten var beväpnade med gevär, BARs samt smg:s. Vi fick plats med tre 10-manna enheter samt 1 enhet med veteraner som innehöll 8 man. Till detta tog vi så klart den obligatoriska HQ enhet bestående av en veteran och två hjälpredor.
Försvararna hade alltså totalt fem (5) ordertärningar medans anfallarna hade något i stil med 20 (!).
Initiativet skulle med andra ord definitivt ligga hos Japanerna.
De Amerikanska styrkorna grävde ner sig i sina fox holes och inväntade det annalkande anfallet.
Första rundan är igång.
De tunna försvarslinjerna närmast kameran.
Japanerna anfaller på bred front med infanteri, tanks och en myriad av inexperienced Bamboo spear fighters.
De bruna fälten framför Amerikanerna är områden med sankmark.
Us Marines bevakar ett objektiv.
Pga Night fight-reglerna så kunde dom inte skjuta mot Japanerna. Första rundan blev därför ganska händelsefattig då det mest rörde sig om förflyttningar.
Vi satte några av de Amerikanska enheterna i ambush då de anfallande styrkorna rörde sig så snabbt framåt.
Skyttevärnen på bilderna har min vän Peter tillverkat själv och dom fungerade mycket bra för att tydliggöra att försvararna är dug in vilket ger -2 på tärningarna för att träffa dom.
På anfallets högra flank rusade Japanska enheter från Special Naval Landing force framåt. Till stöd har dom bla en Type 2 (Ka-Mi) amfibie stridsvagn.
På Japanernas vänstra flank rusade spjutbeväpnade enheter i skydd av mörkret framåt. Dessa enkelt utrustade soldater saknar helt skjutvapen.
Dom backas av Japanskt infanteri samt en Type 97 Chi-Ha medium tank.
Japanerna rör sig mycket snabbt genom djungeln med sina stora och många enheter.
Stridsvagnen visade vägen genom att köra så snabbt framåt som bara möjligt.
Utan tunga Anti-tank vapen var det inte mycket som dom Amerikanska soldaterna kunde göra åt den.
Den Japanska stridsvagnen flyttade framåt och började skjuta mot de nergrävda Marinkårssoldaterna.
Skotten träffade vilket gav en pin men inga av skotten var dödande och Amerikanerna kunde därmed skjuta tillbaka. Flamern träffade stridsvagnen och dess lågor letade sig in genom pansaret och slog ut vagnen fullständigt.
Ett Japanskt flamer team, som tidigare åkt på stridsvagnen (tank riders), hade hoppat av och gjorde sig nu beredda på att ge igen.
På den andra flanken har eldstriderna börjat.
Marines på ambush sköt vilt in i den mörka djungeln där de bambuspjutsbeväpnade Japanerna gjorde sig redo för anfall. Ett antal av dom träffades och nya pins delades ut. På Amerikanernas högra sida avancerade Japanska infanterister samt Type 97 stridsvagnen. Marinsoldaterna led sina första förluster.
Den första vågen av oerfarna spjutmän slogs tillbaka och resterande flydde då det blev för svårt att vinna över Amerikanerna som hårt och envist förvarade sina ställningar.
Trots detta så fortsatte det Japanska anfallet och risken att Marinkårssoldaterna skulle bli omringade ökade alltmer.
På Amerikanska vänsterflanken fortsatte det Japanska anfallet. I skenet av den brinnande stridsvagnen sprang den Japanska befälhavaren framåt med sitt svärd och pistol. Hans eldkastarteam hade nyss fallit offer för Amerikanerna kulor.
Han var dock inte ensam då två enheter med Japanska marinsoldater kastade sig fram ur djungeln.
Träsket med den tjocka leran gjorde att de Japanska spelarna inte kunde dela ut run-order vilket gjorde att dom inte nådde fram till de Amerikanska ställningarna lika fort.
Efter hårda strider med förluster på båda sidorna så fortsatte de nu starkt reducerade försvararna att försöka hålla Japanerna borta från objektiven.
Än så länge höll Amerikanerna mitten av sin front men nu började det se rejält illa ut.
Moralen var dock hög och dom höll sina ställningar ett tag till. Den Amerikanska befälhavaren höll sig nära sina trupper för att ingjuta extra mod hos dom.
Båda hans livvakter hade dock blivit nerskjutna.
Den Japanska stridsvagnen gjorde sig redo för en tank shock och dessutom hade den fått sällskap av två enheter med Night infiltrators.
Det här ser inte bra ut för Amerikanerna.
Sagt och gjort, stridsvagnen rusade sin motor och körde rakt mot Marinkårssoldaterna som hann slänga sig ur vägen. Deras granater hade ingen nytta när dom försökte sig på att använda dom.
Taktiken från de Japanska spelarna var dock klockren för nu fick dom upp försvararna ur sina befästningar vilket gjorde dom mycket lättare att slå ut.
Befälhavaren för US Marines insåg att det hela höll på att gå förlorat och skickade därför iväg Navajo code talkern från striden och ut mot den mörka djungeln.
Dessvärre blev han stoppad av ett Japanskt Type 92 team som dröjt sig kvar i djungeln.
Det enda sättet för Amerikanerna att hindra Japanerna från att inkassera ytterligare 4 victory points var att skicka ut sin överbefälhavare som därmed förhindrade detta.
Den Amerikanska officeren var nu ensam kvar av försvararna på slagfältet och stod nu i slutet av runda 8 mitt i ett träsk. Om det skulle bli en runda 9 så skulle han med all säkerhet bli bortskjuten och då skulle Japanerna få ytterligare 4 (Code talkern) + 1 (US HQ) poäng.
Vi slog en tärning som visade att det inte blev fler rundor och att partiet var slut. Puh.
Att Japanerna vunnit var vi ganska så säkra på men trots det numerära övertaget så kändes det ändå som att ett oavgjort resultat inte var omöjligt. De Amerikanska styrkorna hade slagits bra och faktisk lyckats slå ut ett antal Japanska enheter. I och med att Navajo Code talkern kom undan (nåja) så missade dessutom anfallarna 4 viktiga poäng. Dock hade dom tagit 3 objektiv som var värda 2 poäng per styck och dom hade slagit ut 4 av våra 5 Amerikanska enheter. Detta blev alltså 10 poäng till Japanerna medans US Marines fick ihop 7 poäng på utslagna Japanska enheter.
Moraliskt sett var det naturligtvis en massiv seger för det kejserliga Japan. Det återstod ju faktiskt bara en enda gubbe av den Amerikanska styrkan.
Vi tyckte att det blev ett spännande parti Bolt Action där det faktiskt stod och vägde emellanåt.
Inför spelet så kände vi alla att det här skulle bli en lätt seger för Japanerna men det blev betydligt jämnare än vi vågat tro på.
Som US spelare så skulle vi behövt något pansarbrytande men poängen räckte helt enkelt inte till.
Hade vi valt billigare infanteri så hade dom inte överlevt lika länge som våra veteraner nu gjorde.
Eldkastarna fungerade mycket bra i det här scenariot.
Vi hade tur att ingen av dom fick slut på bränsle utan fungerade tills dom blev utslagna.
Genom att välja få, starka förband så gav vi inte bort några enkla poäng till Japanerna utan dom fick slita hårt för att få poäng.
Terrängen blev bra och det var lagom mycket hinder att spela på.
Vår spelförening är oerhört bortskämda med att ha så bra och fin terräng som Peter byggt och målat. Träsket är färdigmålade åkrar från GF9 och dom är tydliga och visade på ett bra sätt var sankmarken var någonstans. Den hade givetvis en viss påverkan på Japanernas anfall.
Som vanligt så var det riktigt roligt att spela Bolt Action.
Totalt tog det oss ca 4 timmar (inklusive struntprat) att spela igenom scenariot så egentligen kräver det inte supermycket tid för att hinna spela. Det hela flöt på trots att vi hade hyfsat mycket poäng på brädet och att vi var 5 spelare.
Vi hade skitkul.
Trots förlusten.
Ha en fortsatt bra dag och tack för att ni tog er tid att läsa.
