Dags för en ny Battle report (nåja) från vår pågående Battle of France-kampanj. Nu har vi kommit fram till del 5 och Scenario 6; The defence of the Escant. Vi spelade detta för ett ganska bra tag sedan och mitt minne från det här slaget sviker mig emellanåt men jag ska åtminstone försöka beskriva det hela i lite större drag. Kanske så får ni se det mer som en sammanfattning av själva scenariot än som en klassisk Battle report.
De Tyska styrkorna ska denna gång återgå till anfall och Britterna ska försvara sina ställningar.
Britterna får 2 victory points per utslagen Tysk enhet. Tyskarna får 1 poäng för varje utslagen Brittisk enhet och 3 poäng för varje Tysk enhet som i slutet av spelet befinner sig i den Brittiska uppsättningszonen.
Tyskarna måste sätta upp minst halva sin styrka inom 18" från sin bordskant. Britterna sätter upp sina enheter först (minst halva styrkan) och då inom 12" från sin bordskant. Resten av armeerna är i reserv. Outflanking är inte tillåtet.
Klart som korvspad eller hur? :)
Utmaningen för anfallaren är ju givetvis att ta sig framåt och överleva de allierades kulregn när dom står öppet och fullt synliga antingen släpandes på båtar, sittandes i båtar eller ägnar två rundor lunkandes genom ett brett träsk. Små enheter blir här nästan gratis poäng för Britterna så här försökte vi istället satsa på större infanterigrupper som tålde mer och förhoppningsvis kan få sina medlemmar över till den Brittiska uppsättningszonen. För att eventuellt kunna mjuka upp försvarana och dela ut lite pins så att dom inte var lika pigga på att lyda order så satsade vi på support i form av en mortar samt MMG-teams. Vi lekte även med tanken på att skjuta rökgranater för att försvåra sikten för försvararna. Det funkade inte jättebra men såg spektakulärt ut på spelbordet. Alltid något.
För Britterna gäller det givetvis att i skydd av sina försvarsställningar ändå våga sticka fram hakan och se till att få iväg så mycket skott som möjligt mot angriparna. Rent tekniskt så har dom 4-5 rundor på sig att få undan anfallarna. En viss tanke på att ha kvar enheter som kan sättas in i närstrid måste ju också finnas. Det skulle visa sig fungera bra.
Vår nyfikenhet på att använda rökgranater fungerade dåligt och påverkade inte spelet nämnvärt. Med facit i hand så tror jag att det hade varit bättre att bombardera Britternas ställningar med mer eld istället för att få dom att ducka ännu mer i sina ställningar och kanske dela ut en eller annan pin-marker.
Preparatory bombardment påverkade båda sidor med en hel del Pins. Detta påverkar anfallaren mer då denna måste framåt för att kunna få ihop tillräckligt med poäng. Blir ju lite svårare när trupperna istället trotsar ordern och lägger sig ner.
De Tyska Pionjärsoldaterna blev återigen den enhet som drog på sig absolut mest eld och blev mycket riktigt utraderade.
De enheter som lyckades ta sig över vattnet var decimerade i antal och hade det svårt att ta sig upp i skogen för att ge sig in i närkamp med försvararna.
Detta blev som ni förstår en klar seger för de allierade. Frågan är vad man skulle göra annorlunda vid ett omspel? Bära båtar/åka båt och gå genom ett helt öppet 12" träsk känns som ett moment som man inte kan bortse från. Frågan är vad som klarar det bäst? Många små enheter skjuts lättare ut vilket ger försvararna fler poäng. Jag tror att det är bäst med stora enheter och då kanske uppdaterade till veteraner som tål mer? Som support kanske vi skulle haft något tyngre artilleri som ju ganska ohotat kunde stått bakom ett hus och slungat skott mot försvarsställningarna. Allt för att försvåra Britternas eldkraft och för att dela ut pins som försvårar deras ordergivning? Tillsammans med en Mortar kunde det kanske gett resultat? Nu går det ju inte att vinna slaget genom att binda upp trupper i uppsättningszonen så det mesta av poängen bör nog ändå läggas på själva anfallet.
